No one is coming to save you.
Detta har blivit lite av mitt mantra. I så många år, hela mitt liv får jag nog säga, har jag levt med en underliggande tanke om att det ska komma någon in i mitt liv och liksom dra med mig. Att jag till exempel möter någon som är jätteinspirerande, just håller på att starta ett företag och jag hoppar på och vi gör det tillsammans. Eller att det ska hända någonting så att pengarna börjar rulla in lite lättare. Att någon drar med mig till gymmet, har sådan jäkla energi så det smittar av sig och vi blir vältränade tillsammans. Och så vidare.
Och visst, vissa sådana här små grejer händer i livet. Men, ingen kommer komma och rädda dig. Jag är över 40 och nu är det dags att börja ta fullt ansvar över mitt eget liv. Allt jag älskar med mitt liv och allt som jag vill ändra på, det är mitt ansvar. Jag spelar huvudrollen i den film som är mitt liv och är den filmen värd att spela upp? Jag måste kunna stå för den.
Det är så lätt att det bara rullar på. Vardagen är tröttsam ibland och när man väl har jobbat färdigt för dagen, lagt barnen och gjort alla sysslor så är man kanske inte jättesugen på att komma på vad man ska ta för steg för att förändra livet. Det är så mycket lättare att bara knarka Netflix och sitta som en zombie innan det är dags för natt och sedan en ny dag. Vecka efter vecka, månad efter månad. Men då kommer det definitivt inte att bli någon förändring.
Det är just detta jag jobbar på. Att leva livet med purpose. Jag säger inte att man inte kan titta på Netflix, men att ha mål och försöka komma lite närmare dem varje dag, det är min melodi. För: No one is coming to save you.
/CC
KommenteraIdag vid lunchtid åkte jag ner till North Avoca och det lilla café där jag och K köper vårt te på söndagsmorgonen. Men det var inte promenad som gällde idag utan jobbmöte. En av våra killar i Sydney är ny och han körde upp hit till kusten för att träffa oss så att vi kunde prata igenom processer etc. Det var ett givande möte, men det blev mycket att göra som kom ut från det. Bra, men lite stressande för en person som är en riktig kung på att stressa. En sak i taget är mottot, som vanligt.
På tal om motton förresten. Jag läste ganska nyligen en mening som jag tog fasta på, nämligen ”If you don’t change it, you choose it”. Jag har inte riktigt tänkt så innan. Mycket sker ju indirekt, men det är sant att om man inte ändrar på en situation så har man faktiskt valt att vara kvar i den. Det gäller självklart inte saker man inte kan välja, så som sjukdomar. Men på det stora hela fungerar det och jag tänker mycket på det och vad jag vill välja att göra annorlunda. Svårt eller ej.
Barnen har varit på gymnastik respektive karate idag och kom inte hem med T förrän närmare halv sju. Då var det dags att sätta sig med läxan med O. Det är ganska saftigt för en femåring att ha så långa dagar och behöva göra läxa varje dag oavsett aktiviteter, after school care osv. Men han klagar inte speciellt mycket faktiskt, så det är tur.
Nu ligger barnen och jag ska gå in på Ts kontor (vårt extrarum) och så ska vi prata igenom admin, kolla Sverigeresor igen och andra grejer. Det är skönt ibland att inte bara parkera sig framför Netflix utan känna att man är lite effektiv och gör bra saker som man kan pricka av från listan. Jag älskar att pricka av grejer. Problemet är väl bara att det snabbt fylls på med något nytt som behöver göras istället. Men så fungerar livet och det är bara att gilla läget. Inte låta saker ta för mycket plats.
/CC
Kommentera
Ibland ser jag framför mig någon av de personer som har hängt med här inne länge (Ni vet vilka ni är<3) och som nästan, vare sig de vill eller ej, har koll på mina humörsvängningar och min cykel. För man märker så tydligt på mig vart i den jag är någonstans. Och så ser jag i mitt huvud hur den personen suckar och säger till sig själv ”Here we go again”. Och nu är det en sådan omgång. Så, here we go again.
Jag ska ha mens när som helst och då är jag ömsom arg och ömsom håller jag på att ifrågasätta alla val i livet och vill bara fly. Jag har dock numera kommit så långt i mina insikter att jag vet att det är här jag vill bo, att det är min familj jag vill vara med och jag är så tacksam över att vi har ett hus här och så vår lilla Hörna på Österlen där hemma.
Men resten då? Jag vill resa, uppleva världen och människor, leva i äventyr och lära mig nya saker. Jag vill brinna för det jag gör och hjälpa människor att bli gladare och få ett bättre liv. Jag vill vakna upp på morgonen och känna att jag har ett purpose. Jag klarar inte av ekorrhjulet och vägrar att acceptera ekorrhjulet. Dock måste jag säga att jag är långt ifrån det hemska ekorrhjul jag var i runt 2007-2009 där jag avskydde vart jag bodde, vart jag jobbade och inte orkade med vädret i Sverige längre. Så jag förändrade min situation, vilket jag ju aldrig någonsin har ångrat. Men i familjelivet med barn och rutiner är det lätt att ibland börja fråga sig vad man håller på med igen.
Vad är nästa steg? Jag älskar det jag läst någon säga, att ”Don’t give up on leaving a situation you feel strongly that you don’t want to be in, just because you don’t know the next step yet.” Men det är lätt att säga, lätt att tänka, men svårare att göra. Man har ju barn som går i skolan, allmänt vuxenansvar och måste ju på något sätt dra in pengar regelbundet.
Men jag fortsätter att fundera, fortsätter att gå framåt och utvecklas så gott jag kan och så får vi se vart vi hamnar.
/CC
KommenteraOm jag kände mig glad och nöjd igår för att jag gjort alla mina övningar, min lunchmeditation etc. under dagen, så var det raka motsatsen idag. Inte ens någon matcha blev det. Det var en sådan där dag när jag tänkte ”Jag ska bara göra klart detta, sen…” Men det där sen kom ju aldrig utan jag bara började med nästa sak och sedan nästa igen.
Dock var jag vaken vid sex imorse och mediterade, journalade samt gjorde en halvtimme på mitt projekt, så det var inte helt kaos. T, däremot, har åkt som en skottspole idag för att lämna barn på skolan, hämta O och hans kompis efter skolan och sedan lämna sagda kompis ikväll i Terrigal och därefter hämta upp vår dotter som i sin tur varit hos en kompis. Då han ska vara borta i Sydney på möten imorgon (jag får ta bilen med stick, gah!), har möten på fredag när vi andra ska iväg på kalas och sedan åka till Malaysia hela nästa vecka, så erbjöd han sig att vara taxi nu medan han kan. Det tackar jag för.
Det hade gått bra för B på hennes nationella prov idag. De hade writing och hon hade hittat på någon rejäl historia om pyramiderna i Egypten med hieroglyfer och en massa annat. Jag visste inte ens att hon hade koll på vart pyramiderna ligger. Imorgon har de reading, så därför ligger de och sover fint i tid idag igen. Nu när vi har lärt oss att det faktiskt är möjligt att få dem isäng och lugna i tid så kommer vi verkligen börja vara hårda med det även efter NAPLAN är slut. Det är en game changer när vi vuxna kan reclaima kvällen.
Men nu ska jag bestämma vad det blir för entertainment för mig här den sista timmen innan sängen. T jobbar så valet är mitt och fritt. Jag skulle inte bli förvånad ifall det blir någonting som har med husrenovering att göra…
/CC
KommenteraPå pappret har det slagit om till höst, men det har inte märks överhuvudtaget på temperaturen. Idag var det dock inte så varmt som det har varit, utan mer lagom runt 26 grader.
Nu på kvällen åt vi ute på altanen och när vi var klara, ungarna gått in och T skyndat iväg (för fjärde kvällen denna vecka, busy busy) så satt jag ute i min ensamhet ett tag och bara njöt. När jag gick tillbaka in för att plocka undan så satte jag på musik och gick runt och njöt med en härlig känsla i kroppen. Musik kan verkligen fånga upp ens känslor och förstärka dem åt olika håll beroende på humör.
Nu har huset äntligen lugnat ner sig efter att de två barnen i huset levt rövare en bra stund. På helgen vill de gärna sova i samma säng, men det för med sig att de är vakna betydligt längre. Men det får vara okej ibland det med. Jag såg en reklam för en film jag vill se, Faraway, men jag tror att jag kör den imorgon när T är på fest igen och jag har lite mer tid.
Just nu nöjer jag mig med att insupa fredagskänslan och ser fram emot en fin helg.
/CC
Kommentera (2)