Det är måndag och jag är som vanligt ledig från jobbet. Inte ledig från måsten och borden dock, men jag har ändå lyckats stoppa in en hel del bra grejer idag. Jag började med att inte sätta klockan imorse, det händer aldrig! Barnen har ju lov från skolan och eftersom vi var för sena med att anmäla dem till fritids så fick de inte plats. Så de är hemma idag, vilket betyder att vi inte hade några tider att passa. Bless!
Jag gick upp lite efter sju ändå, efter att ha mediterat och journalat. Jag stökade undan i köket och gjorde sedan frukost till mig och T i form av den vanliga sellerijuicen och riskakor med avokado. Det blev även grapefrukt idag och te såklart. Alltid te. Vi åt ute på altanen för nu är det altantider i månader framöver och det är jag riktigt glad för.
Klockan hann bli elva innan jag var färdig med allt och då åkte jag till gymmet. Idag var det dags för att träna ben och jag körde dead lifts (marklyft, tror jag). När jag tränade som mest innan barn så lyfte jag 80kg. Idag klarade jag inte mer än 30kg. Visserligen med flera sets och 10 reps i varje. Men det märks att jag inte tränat på evigheter och måste stärka kroppen från grunden. Men nu är vi i alla fall igång på riktigt!
När jag kom hem igen stod barnen och bakade chokladbollar. De fixade det toppenbra och jag är ledsen för att jag inte kan smaka. Kan och kan, men jag bryter inte min hälsoperiod och min glutenavvänjning för en boll. Hur goda de än må vara. Jag och T åt lunch på altanen och sedan började jag med alla dagens adminuppgifter. Sådant som att RSVPa barnkalas, föra över pengar till Sverige för CSN etc. och sådant.
Jag har även suttit ett bra tag med mina projekt. Det vill säga, mina saker som jag tänker ska ta mig framåt och inte runt i cirkel. Jag tänker att många med mig spenderar majoriteten av sin tid på minoritetsuppgifter. Sådant som att man plockar undan till överdrift, dammsuger lite väl ofta eller tittar på Netflix varje kväll. Det kommer man ju ingen vart av. Och nu säger jag inte att man nödvändigtvis måste vilja framåt, men om man (som jag) vill det så får man ju försöka dra ner på cirkelgången. Så tänker jag i alla fall.
Nu har klockan slagit fem och barnen får lov att titta på en film och fika med sina chokladbollar och jag ska passa på att ta en dusch och byta om från träningskläder. En ny vecka är på gång och jag har blandade känslor. Jag ser fram emot att träna mer och att lägga mer tid på det jag vill, men vill göra mindre av det jag inte vill, men som jag tyvärr just nu måste. Klart som korvspad. Mums, nu blev jag sugen på falukorv. Men det finns inte här. Dock köpte vi snabbmakaroner på FIKA i Manly igår. Nu kom jag visst bort från ämnet. Och ämnet var att avsluta. Detta är således ett avslut. Slut.
/CC
KommenteraJag och T tittade på varandra ikväll och sa ”Varför har jag ingen energi?” Men sedan kom vi på att det är 35 grader ute och ungefär lika mycket inne. Vi glömmer alltid att det påverkar oss mer än vi tror. Särskilt när man har suttit i det framför datorn en hel dag.
Men det har varit en härlig och solig, varm som sagt, dag och vi har njutit av måltider i skuggan på altanen. Barnen har sin sista vecka i skolan innan det ör dags för lov i två veckor. Japp, inte helt optimalt att det var lov, Sverigeresa och sedan lov igen nästan direkt, men vad gör man. Eftersom vi varit borta och varit helt ur rutinerna har vi också glömt boka fritids för lovet. Vi brukar alltid boka två-tre dagar i veckan så att barnen har någonting att göra eftersom T och jag jobbar som vanligt. Men nu är det alltså fullt och för sent. Det får lösa sig ändå med en blandning av hemmadagar och playdates.
Jag mediterar, journalar, djupandas, äter nyttigt och försöker röra på mig lite extra som ett resultat av min kurs. Och det känns bra. Men jag måste också ta tag i att jobba mer med framtida projekt för att komma någon vart och dit jag vill. Så det blir att sitta en stund med det ikväll. Helst vill man bara sätta på Netflix, men vi har sagt att vi tar Netflix varannan dag och projekt varannan. Ungefär. Vi får se vart allting leder, men ett steg i taget så stor man inte stilla i alla fall.
Nu ropar T att jag måste komma. Min systerdotter fyller år idag och vi ska spela in en gratulationsvideo. Vi skulle såklart ringa, men det är här den dumma tidsskillnaden spelar in och hon är i skolan tills vi lagt oss. Så en video får det bli. Det är ju trots allt den berömda tanken som räknas. Så nu ska jag simma iväg i mitt knäveckssvett. Trevligt.
/CC
KommenteraNu är jag hemma igen och oj, vilken grej! Vilka fantastiska fyra dagar jag har haft. Jag har dansat runt 20 000 steg per dag, fått en massa ovärderlig information, känt hela känslospektrat och hittat vänner för livet. Bland annat. Alltså, detta var så kul och jag är så glad att ha fått deltaga i detta äventyr.
T hade bestämt sig för att stoppa in barnen i bilen och komma och hämta oss på stadion. Detta fastän jag sagt att det inte behövdes och att vi ju planerat ta tåg och buss hem. Vi skulle nämligen sluta klockan åtta och inte ens det var säkert. Men när jag tittade på telefonen efter en lång dag så fanns där ett meddelande om att de var på väg. Att få se ens små barn komma springande över asfalten och hoppa upp i min famn var fantastiskt. Vi har inte pratat en enda gång på dessa dagar och jag kände nu att de hade fattats mig. Även om jag varit för upptagen i allt för att märka det. Och det var minst sagt skönt att få skjuts hem och inte behöva sitta och vänta på bussen etc.
Klockan är redan halv midnatt och jag håller på att blinka ögonlocken ur led av trötthet. Skönt att vara hemma där jag hör hemma.
/CC
KommenteraDet är dag tre och jag kan inte ens beskriva vad som har pågått idag. Det blev ännu mer tydligt att ifall man inte är 100% öppen och mottaglig så vill man nog inte vara här. Saker blir ganska konstiga, ärliga, råa, ibland påminner det om religiösa grejer (sånt som jag i vanliga fall inte är mottaglig för), men under dessa dagarna har man lärt sig så mycket och känner en enorm trygghet att släppa loss.
Idag har det blivit en hel del tårar, en del beslut har klarnat och tagits och också en hel del massa skratt och såklart dansande. Det är vad som gör att man orkar hålla på från åtta till midnatt. Jag är så otroligt glad att jag hoppade på detta äventyr för det är verkligen ett minne för livet. Och en once in a lifetime thing, ifall man nu inte bestämmer sig för att gå påbyggnadskurserna och investera mera.
Med vår fantastiska Sverigeresa och veckan efter hemkomst detta, så kommer det bli konstigt att stiga in i verkligheten igen när jag kommer hem. Fast det är samtidigt just sådant jag har lärt mig så nu är det bara att sätta saker i spel. Börja rulla bollen. Jag är trött och ur balans på många sätt, men också otroligt glad, uppfylld och balanserad på ett nytt sätt.
Livet är allt bra fantastiskt i sina äventyr och överraskningar. What a ride.
/CC
Kommentera