K och jag träffades halv åtta imorse på det vanliga stället, utanför caféet The Boy and The Rose, i North Avoca. Vi köpte te/kaffe och så startade vi vår promenad. Vi var båda glada och tjattrade på med varandra och andra vi mötte på vägen. Vi gick över till Avoca Beach och där hade de sin månatliga marknad. Som vanligt träffade vi vår kompis Jess och hennes familj som bor nära och alltid hänger på marknaden tidigt, som oss. Också som vanligt så köpte jag de glutenfria munkar de säljer och som är bland det godaste som finns. Det var som alltid en magisk start på morgonen.
Vid lite över nio skyndade jag mig hem, snabbduschade och tjugo minuter senare satt vi i bilen på väg till Shoal Bay. Vi har inte varit där sedan sommarsemestern och vi hade saknat det. Idag blev det först mat på Shoal Bay Country Club som vi brukar och sedan gick vi över vägen och låg på stranden vid bryggan så att barnen kunde hoppa från den ner i vattnet. Efter någon timme där så åkte vi vidare till Nelson Bay och gick och tittade på båtarna i marinan. Där finns också barnens favoritglass så självklart fick det varsin sådan.
På stranden fick jag något slags blodsockerfall så som jag får ibland. Det brukar hända när jag har sovit dåligt (som till exempel min dag igår som började tre på natten) samt efterföljande rutiner som gärna bryts när dygnet är bakochfram. Jag blev yr och började skaka så jag satte mig ner och tryckte i mig det socker som fanns nära till hands. Det blev bättre efter ett tag, men jag kände av det även i Nelson Bay och köpte därför en läsk och en Snickers. Hälsosamt värre. Men efter det mådde jag helt okej igen. Det bevisar ännu en gång hur viktigt det är att man tar hand om sig, särskilt om man som jag är så känslig med sömn, IBS-mage etc.
Vi åkte till pyramiderna på Stockton Beach precis innan vi körde hem igen, också som vi brukar. Men tyvärr hann vi varken skateparken eller stranden vid mitt rosa hus. Dock har jag lagt deposition på tre nätter på samma AirBnB som vi bodde på förra året i maj och nu ska vi dit igen helgen efter Ts födelsedag, precis som då. Då hinner vi göra mer saker och jag längtar redan. Men just här och nu blir det laxmiddag framför TVn.
/CC
KommenteraDet börjar nästan bli löjligt nu. Hon som håller i min kurs hade ett webinar om hälsa och anti-ageing imorse klockan fem. Och det tänkte jag kunde vara roligt att ta del av. Men, jag antar att det var för att jag visste att klockan skulle ringa 4.45am, jag vaknade klockan tre och var klarvaken och kunde inte somna om innan kursen började och inte efteråt heller. Och men vanliga kurs var tidigt på morgonen för bara fem dagar sedan, så jag har inte hunnit hämta mig sedan dess ännu. Så nu är det jag som går och lägger mig i tid ikväll. För jag ska träffa K på promenad imorgon 7.30am. Rena sovmorgonen att sätta klockan på 6.30am en söndag, haha. Men allt är verkligen självvalt.
Vi har haft en finfin dag. Simningen var rolig, det hände mycket, vi snackade med en massa folk vi kände och hade det allmänt bra bara. Sedan åkte vi till köpcentret Erina Fair för att fixa presenter till ett kalas som B skulle till idag samt två stycken nästa helg. Medan de andra gick till leksaksaffären gick jag till T2 och köpte matcha med tillbehör. Processen och tanken lockar mig så nu tänkte jag och T prova att göra våra egna koppar. Jag som älskar kaffe, men inte dricker det för att det gör mig dålig, vill ha någonting utöver mitt vanliga älskade svarta te. Vi har inte smakat matchan ännu, men det ser jag fram emot.
Vi åkte hem, åt lunch, och efter en dryg timme var det dags att släppa av B på hennes kalas i en simhall. Under tiden åkte vi med O till Toowoon Bay Beach där T badade och O fick en slushie. Han ville ju gärna också ha något gott när syrran fick gå på kalas. Vi gick till lekplatsen en stund och precis när vi skulle packa ihop oss för att åka och hämta B igen så kom T på att han nog hade glömt ugnen på hemma med sötpotatisslantar inuti.
Så vi fick en massa jobbiga bilder i våra huvuden, alla involverandes eldslågor i olika storlekar, och skyndade oss hem. Han hade såklart stängt av ugnen. Inga eldar i olika storlekar härjade i vårt älskade hus. Så då var det bara att pusta ut och köra i ilfart för att hämta upp en glad och sockerstinn liten flicka på simhallen. Nu har jag just legat och läst min bok, Float Plan (Trish Doller, rekommenderas verkligen) och T lagar någon slags smörgåstårteversion med lax som han ville att vi skulle äta till middag. Visst, varför inte?
Men nu ska jag dra mig upp till vertikal position och försöka få de små människorna i säng så att vi hinner få lite vuxentid också. Det faktum att min ögon fortfarande är öppna efter min tidiga start, det övergår dock mitt förstånd.
/CC
KommenteraIkväll möttes vi upp med K och familj efter jobbet. Vi träffades utanför pizzerian här i Wamberal och i 30 minuter ungefär var det kaos och inte speciellt trevligt alls. Barnen var toppenglada att se varandra och sprang runt som galningar, gärna så nära den stora vägen som möjligt, högljudda och dana. Inte så roligt för de gästerna som satt ute och åt. Vi skulle bara beställa våra pizzor och sedan åka iväg och sätta oss där vi tänkt äta och sedan hämta dem en timme senare när de var klara.
Och när vi åkt en liten bit bort, till lagunen i Terrigal, brett ut en filt och satt oss i solen där det var vindstilla, då var det riktigt lugnt och skönt en stund. Detta tills ungarna helt plötsligt började springa iväg och slutade inte förrän de var långt ute vid havet och de stora vågorna där vi inte kunde se dem. Så det var bara att springa efter, tala allvar med ungarna och hålla dem i örat hela vägen tillbaka till filten. Ja, inte hålla i örat på riktigt (även om jag gärna hade velat), men de kan liksom inte springa iväg med en treåring efter sig vid de vallar som blir mellan lagunen och havet där det är lätt att ramla i.
Men efter allt detta, då blev det plötsligt lugnt och skönt. Pizzorna kom, T hämtade dem, och vi var alla hungriga och satt tyst och åt med god aptit. Och resten av kvällen, med solnedgång men fortfarande behaglig temperatur, var riktigt mysig och lugn och helt enkelt ett bra slut på veckan. Och det bästa var att komma hem och inte ha någon disk eller stök i huset.
Imorgon har jag en ny liten kurs klockan fem på morgonen. Man har ju otur att just LA och Sydney inte kan samsas när det gäller tider. Jag har inte så stora problem att komma upp, men en 4.45am start gör mig trött i flera dagar. Men det är värt det fortfarande. Jag blir så glad av allt jag lär mig. Och sova vet jag redan hur man gör.
/CC
Kommentera (2)Vi har haft ännu en toppendag.
Idag var alltså den dagen där vi skulle åka på Ts julklapp från mig, det vill säga att åka ner till Sydney Fish Market och gå på Seafood Cooking School.
Imorse och många gånger innan så undrade jag varför jag gett honom denna present? Snacka om att gå utanför min comfort zone, att laga mat i grupp tillsammans med andra man inte känner. Eftersom att vi bara var två och man skulle vara i en grupp av fyra så visste vi att vi skulle bli ihopparade med andra. Andra som antagligen gillade att laga mat och troligtvis var duktiga på det. Andra som jag skulle laga mat till och bjuda på.
Hur som helst, dagen började med att vi åkte hemifrån vid halv nio imorse och direkt till Bronte. Där lämnade vi av ungarna hos I, som varit snäll nog att erbjuda sig att ta hand om dem i de cirka fyra timmar vi skulle vara borta. Vi hann inte mycket mer än att säga hej och hejdå innan vi behövde åka iväg igen för att vara framme till elva när kursen startade.
Vi var ganska många, runt tjugo stycken kanske, och allting började med att man satte sig i en skolsal med upphöjda platser och ett kök längst fram. Där höll två härliga kvinnor en demonstration av det vi skulle laga, hur man skulle göra samt att man fick lite allmänna tips om skaldjur (eftersom skolan ligger på en fiskmarknad). Temat på dagens kurs var Summer Italian och rätterna var musslor med en röra på persilja, vitlök, brödsmulor (vad heter det?) och lite annat som man gratinerade i ugnen. Det var även en spagetti med citron, krabba, örter och vitlök där med. Den tredje rätten var squid, alltså bläckfisk, som vi alla började med att sönderdela och rensa var sin. Det var en upplevelse, men roligt. Av dessa gjorde vi friterade ringar och till dem hade vi en god majonnäs med kapris, kornischens etc.
Vi hamnade på en bänk med två tjugofemåriga tjejer och det var bra för de var avslappnade och lätta att prata med. Vi delade upp rätterna mellan paren och så gjorde T vissa moment och jag vissa. Det gick bra, vi blev till och med klara först av alla grupper. Och jag är aldrig först med någonting. Man gick till rummet bredvid som var en matsal och där fick man duka sitt bord och äta med sin grupp. Man fick dessutom dela på en flaska gott vitt vin. Alla rätterna var verkligen supergoda tyckte vi alla. Det var en väldigt mysig upplevelse i alla moment och T är så himla glad och nöjd och pratar om att han vill göra det igen.
När vi kom tillbaka till Bronte så hade Ian och barnen haft det jättebra. De hade tagit med sig hunden och gått ner till stranden, lekt en stund där, ätit kyckling till lunch, lekt ännu mer och sedan satt sig alldeles utpumpade och tittat på barnfilm. Vi stannade i kanske två timmar till och satt med en kopp te och choklad och pratade i solen på altanen. V kom hem från jobbet efter en stund och joinade oss också. På vägen hem träffade vi förresten den lilla familjen som bor i vår gamla lägenhet (ovanför I och V) i trapphuset. Roligt att se hur saker förändras över tid.
Nu ligger barnen och T och jag ska se andra delen av den film vi påbörjade igår. Och jag kom just på att jag har möte med min kurs klockan fem imorgon bitti. Så kanske vore det en bra idé att lägga sig i tid. Det har varit en fin helg.
/CC
KommenteraVi har haft semmeldag idag. Det är nämligen så att den svenska tjejen F, som tidigare hade sitt egna lilla företag där hon bakade svenska godsaker hemifrån, öppnade upp idag och erbjöd semlor! Och då kunde vi ju inte annat än att beställa. Hon hade bakat 130 stycken sammanlagt och varit tvungen att lägga upp hämtning enligt tidsschema så att alla bilar skulle få plats på gatan.
Vi åkte till simningen imorse, tittade på våra duktiga barn som numera bara hoppar i och gör det de ska göra, tittade på söta simtränare som vanligt och pratade med en irländsk mamma som vi lärt känna då våra barn alltid har överlappande tider. Därefter åkte vi alltså och hämtade upp semlorna, träffade två andra svenska familjer, en av dem känner vi, och tjattrade lite och åkte sedan hem för att sätta dem i kylen. Vi passade på att äta lunch hemma, dumplings för vuxna och biffar för barnen, och sedan packade vi ner tre av semlorna och åkte till Wagstaffe.
Där hade vi kalas med de mumsiga semlorna, men vi var alla överens om att det var lagom med bara en halva var innan det blir lite mycket. Det var stora semlor! Barnen badade och jag och T låg och myste på filten. Därefter åkte vi till MacMasters Beach för första gången på länge och där badade T och barnen medan jag gick en promenad istället på mitt lilla promenadstråk som jag gillar så mycket.
När vi kom hem åkte T och handlade. Imorse såg jag nämligen någon på IG som ätit rårakor med räkor och löjrom och det blev jag sugen på. Även om vi inte så lätt hittar löjrom så kör vi vår egna variant. Jag ska ställa mig upp nu och valla barnen i säng och sedan ska maten avnjutas framför den nya filmen Your Place or Mine på Netflix med Reece och Ashton. Den har fått väldigt blandade reviews, men man måste ju testa för att veta säkert.
/CC
Kommentera