Det har varit en ganska annorlunda dag idag på det sättet att jag har varit heeeelt ensam i flera timmar. Efter en lång sovmorgon (låt oss kalla det sängmorgon istället, för det är ju inte det att man sover särskilt länge) så tog T med kidsen och åkte till Killcare där de skulle ut på en BBQ-båt för att fira ettårsdagen för en liten pojke som vi känner.
Eftersom jag inte åker båt så stannade jag hemma istället. Tyvärr spenderade jag tre av de värdefulla timmarna på att jobba, så det var lite surt. Men sedan åt jag en mysig lunch med mig själv medan jag tittade på YouTube- vloggar och lite senare på kvällen gick jag till gymmet. Det var bara jag och en annan kille i hela gymmet, men jag hade ett bra pass och såklart var det skönt efteråt. Det är det ju alltid.
T och barnen hade just kommit hem när jag kom från gymmet vid åtta-tiden och när kidsen gått isäng (båda var så trötta så de somnade direkt!) orkade vi inte laga mat och bestämde oss istället för att beställa. Det blev tacos / nachos från Gusman & Gomez och det var så himla gott! Vi har inte beställt hem från dem tidigare, men det kommer nog bli ofta framöver. Särskilt som vi beställde chirros till efterrätt. Mums.
Jag har ångest över att helgen snart är slut (typiskt mig), mest för att det händer något stort nervöst/roligt i veckan som kommer. Kan inte säga mer nu tyvärr, måste berätta för nyckelpersonerna först, men skriver såklart här så fort jag kan. Men nu ska jag gå isäng. Det kommer ju en dag att oroa sig på imorgon också.
/CC
KommenteraJag är så himla lustig i det att jag tror att ens lycka hänger ihop med platser. Därför har jag (och gör till viss del fortfarande) spenderat mitt liv med att leta efter lyckan på olika ställen. Och just idag är jag övertygad över att lyckan finns i Marbella. Japp, så är det.
Jäkla trams är vad det är, jag tittar på IG och här och där dyker det upp fina bilder på leende svenskar som flytt det kalla och gråa hemma och lever livet i Marbella (eller runtom, men Marbella får vara symbolen för spanska ställen dit svenskar flyttar). Se bara på Pernilla Wahlgren, Ida Warg, Jon och Janni etc etc. Men alltså, då bor jag ändå i Australien. Himlen är klarblå utanför fönstret. Vi badade senast förra helgen. Men här ligger inte hela lyckan, nej, för detta är ju vardag och vardag är inget kul. Sedan att alla människor har mer eller mindre vardag, det ser man ju inte på IG. I mitt lilla huvud är det bara jag som har vardag och att flytta hjälper. Jag måste medvetet lära mig att tänka om. Men nog om det.
Imorse blev jag väckt av O som ville att jag skulle komma upp och göra en skål flingor med mjölk till honom. Men jag var otherwise engaged och sa ”Gå till pappa, jag är mitt i en dröm”. Jag drömde nämligen att en ganska het man höll på att kyssa mig och det var gött och pirrade i magen. O gick till pappa och jag kunde inte somna om, men det behöver ju inte hindra något. Istället fortsatte jag på berättelsen och det blev lite härligt duschsex. Inte helt fel sätt att börja dagen på.
Efter frukost på uteplatsen så satte vi oss i bilen och åkte tillbaka i tiden. Med det menar jag att vi åkte och hälsade på vår vän Ian i Bronte. De som bor i lägenheten under där vi bodde i tre år. V var tyvärr och jobbade, men I och hunden var hemma. Vi åt lunch som vi hämtade hem från vårt gamla favoritställe Char, sedan gick vi en promenad. Jag älskar fortfarande Bronte mer än allt annat! Efteråt åkte vi runt lite i våra gamla områden, förbi Bondi Beach och stannade i Watsons Bay. Det var en fantastisk dag och vi alla är glada och nöjda.
Att bo här uppe och sedan åka ner då och då till city funkar väldigt bra. Drömmen är att så småningom köpa en liten övernattningslägenhet / investment property nere i Bronte eller Bondi. Att både ha kakan och äta den samtidigt är en hobby jag har.
/ CC
Kommentera (2)Imorse när vi gick ut genom dörren för att åka och droppa av ungarna för dagen så kom våra grannar ut. De på höger sida som är ett pensionerat par. De reser mycket och är ofta borta ett par månader åt gången. Idag var det dock dags för dem att åka ut på en riktig långresa, de ska vara borta i ett helt år! De har en stor Landcruiser som de har kitat med snorkel och allt och så ska de åka runt i hela Australien och bara äventyra. De ska till exempel ända upp i Northern Territory och hälsa på i ett remote område som heter Arnhem Land. Där lever aboriginer traditionellt liv och de har nästan inte påverkats av västvärlden alls. Dit kan man bara komma ifall man åker över en flod och denna floden är bara möjlig att ta sig över under en tidsram av 15 minuter per dygn. Därav snorkeln på bilen. Och därför måste man ha tillstånd för att ens få lov att komma dit, för att det inte ska bli trängsel. Jag kände mig minst sagt lite underwhelmed av att gå in och jobba medan de åkte iväg på livets resa.
I följetången ”Djurlivet överfaller intet ont anande CC” så var jag ute och gick en promenad ikväll. Och när jag gick över en gångbro så såg jag i periferin hur något svart kilade över gångvägen lite längre fram. Jag började lysa med telefonens lampa för på den sidan han sprungit till fanns ingenstans för honom att ta vägen och mycket riktigt, i samma stund kom det antingen en stor mus eller en mindre råtta springandes tillbaka över gångvägen och missade mina skor med kanske 5 cm. Tack snälla djur för att ni alltid måste dyka upp från ingenstans och vara PÅ mig.
Nu har jag just ätit lax, quinoa med sultanas och broccolini framför TVn medan T sitter framför ännu en fotografikurs på datorn. O har just somnat och mina ögonlock är också tunga. Dags att avsluta dagen och hålla fredag när vi vaknar.
/CC
KommenteraJag har just kommit hem från frissan och det var så himla härligt idag. Det var en ny tjej som hade hand om schamponeringen och skalpmassagen och hon var så långsam och noggrann och det var så härligt så jag bara satt och njöt.
Dock var det inte lika härligt när hon skulle ta bort den färg som hamnat på skinnet med sådana där särskilda typ wipes som de har. Hon började gnugga som man gör, men sedan fortsatte hon runt och stannade till på min kind och gnuggade och gnuggade. Men javisst, hon hade hittat mitt födelsemärke och försökte allt hon kunde för att få bort det. Jag var precis på väg att säga något när hon insåg sitt misstag och slutade. Vad gjorde hon då? Jo, hon gick över till andra kinden och började gnugga där också för att låtsas som hon inte hade gjort något konstigt. Så himla roligt ju! Men stackars tjej, hon höll ju säkert på att dö av skam när hon kom på det. Jag höll på att börja skratta men kände ändå att det var snällast att låtsas som ingenting.
Nu är det snart helg och T och B åker iväg på svensklägret imorgon direkt efter skolan. Jag har så mycket att göra på jobbet så jag vet inte hur jag ska hinna med allt, men när det blir kväll så ska jag och O förhoppningsvis kunna ha det lite mysigt och så är det bara vi hela resten av helgen. Förutom att vi ska träffa vänner och gå på kalas på söndagen då, men jag menar hemma i huset.
Nu ska jag ge upp för dagen och hoppas att jag vaknar full med energi imorgon för att orka med dagen. Who am I kidding, jag har inte vaknat full med energi sedan innan kidsen, men man kan ju alltid hoppas.
/CC
Kommentera
Nu har det äntligen hänt! Detta är en av de största dagarna i mitt liv för vi kan sedan cirka lunchtid idag kalla oss ägare till ett turkost hus i Wamberal, NSW, Australien!
Banken skulle ju inte komma tillbaka till oss med besked förrän imorgon, men på något sätt hade de skyndat på processen och i förmiddags fick vi reda på att vi hade fått unconditional approval. Sedan var det bara att följa en länk och sätta en liten elektronisk signatur på kontraktet. En timme senare kom email och sms med gratulationer från alla dem vi jobbat med under denna resan, vilken faktiskt tog nära tre veckor till sist från första bud till köp. Ännu längre om man räknar från första dagen vi fick höra om huset.
Efter ett år av att ha tittat på runt 60 hus, bjudit på kanske fem, varit nervösa, fått avslag och så vidare så känner jag helt och hållet i min kropp så där som så många har sagt att man kommer att göra. ”När du har kommit fram till målet så kommer du förstå meningen med resan”. Eller andemeningen av det i alla fall. Det är verkligen så! Efter mening två från mäklaren som beskrev detta hus så kände jag att detta är vårt! Och sedan kändes det självklart hela den långa vägen. Och nu är det alltså vårt!
Vi ska inte flytta in förrän i mitten av juni, eller tidigare ifall säljarna hittar ett hus att flytta till innan dess, men det passar ganska bra så att vi hinner rensa, sälja och fixa allt som behöver göras innan dess. Frågan är bara hur vi ska klara oss så länge utan att åka förbi varannan dag och stalka vårt hus.
Den tredje i tredje 2021 kom att bli en stor dag i mitt liv. Jag tackar universum för det.
/CC
Kommentera (13)