Jag har varit ensam med barnen även denna lördag och vi har haft det jättemysigt.
Vi började med simning imorse och nu ska båda barnen flytta upp till nästa grupp på gott och ont. B ska börja lära sig fjärilssim och är det någonting jag inte förstår så är det just det. Vem simmar någonsin fjäril i vanliga livet? Om man inte ska bli tävlingssimmare så använder man väl aldrig någonsin fjäril? Men nu ska jag inte vara negativ bara för att jag själv inte kan det. Från simningen körde vi till bensinstationen för lördagsgodis och sedan vidare till Copa.
Vi har inte varit i Copa på länge och jag kände att det hade varit mysigt med en liten tur. Så vi åkte dit och så gick vi en stund på stenarna nere vid vattnet. Det må vara vinter men idag var det så milt och skönt och runt 20 grader. Efter det åkte vi till Avoca Beach, vilket ligger precis bredvid, och gick en runda där med. Sedan fick barnen leka på lekplatsen en stund. Där sparkade O av sig sina flipflops så där som bara barn kan och den ena fick vingar och flög in i ett soprum. Dock var gallergrinden öppen och vi gick in för att leta. Men vi hittade den inte. Så vi gav upp och barnen lekte en stund på lekplatsen. Efter ett tag ville B gå och leta igen och bannemig så hittade hon den denna gången! En sådan tur!
Vi åkte hem, åt lunch, slog in paket och bytte om och sedan åkte vi till Flip Out, som en trampolinpark, för ett födelsedagskalas som O var bjuden på. Det var en flicka i en australiensisk familj, vilka ovanligt nog har bott i Stockholm de sista tio åren som fyllt år. Här var det en hel del föräldrar som jag känner eller kände igen och eftersom jag var på extremt snackhumör så spenderade jag de följande två timmarna med att bara tjattra om allt möjligt medan kidsen hoppade sig trötta. Väldigt trevligt.
På hemvägen stannade vi för att äta mexikanskt på Guzman y Gomez och dit kom även en av de andra svenska mammorna som också varit på kalaset och vi åt tillsammans alla sex. Väldigt mysigt det med. Och innan vi satte oss för att äta så träffade jag min gamla chef som jag inte har sett på två år. Det hade kunnat bli awkward, men gick hur bra som helst och det var roligt att se honom. Han sa att jag är välkommen tillbaka när som helst ifall jag vill och det är ju inte fel att ha en konstant Plan B.
T ringde precis när vi ätit klart, han hade nämligen varit på photo walk nere i Sydney hela dagen, och var i Gosford. Så han hoppade på en buss och åkte de tio minuterna till där vi var och så körde vi hem tillsammans. Det har varit en fin dag och jag har pratat med fler människor på en dag än vad jag har pratat med på en hel månad tidigare. Fast det kanske säger mer om mitt vanliga liv än om dagen idag om man ska var ärlig.
/CC
Kommentera (2)För ett tag sedan bestämde jag och K att vi minsann vill njuta av vad Sydney har att erbjuda lite oftare. Så vi bokade datumet idag i våra kalendrar och vi lyckades hålla det!
Så imorse stod klockan på sex och lite efter sju så var det jag som hoppade på bussen och mötte sedan K i Gosford för att tillsammans ta tåget ner till storstaden. Vi kom dit precis när affärerna öppnade för dagen och började med att gå i en bokaffär, H&M, Zara osv. Jag köpte några presenter till B som fyller år den femte juni och K köpte fina tekoppar. Efter cirka två timmar övergav vi shoppingen och började på det som vi planerat. Nämligen att äta sushi på vårt favoritställe och sedan att gå gå och gå.
Så vi gick från CBD bort till sushin, tokgott som vanligt, och sedan via Darlinghurst och Potts Point till Finger Warf, museumträdgårdarna, Botaniska Trädgården och hela vägen till Operahuset. Därefter tillbaka till CBD för att ta tåget hem igen. Det blev sammanlagt 27 000 steg! Vi har tittat på en massa fina hus, pratat om val K ska göra till sitt kök i huset de bygger och en massa annat. Det enda inte så roliga var när min mage bestämde sig för att protestera efter sushin (inte dålig sushi utan bara lite IBS) och det inte fanns en enda toa i närheten just då. Jag höll på att börja gråta och kände att idag är dagen det händer. Idag är den dagen jag skiter på mig. Men till slut hittade vi en stor corner pub och jag har aldrig varit så tacksam i hela mitt liv. Oversharing? Jomenvisst!
Vi som skulle åka tillbaka hem igen vid klockan två typ är inte hemma förrän nu snart, jag sitter just i detta nu på bussen, och kommer landa hemma närmare halv åtta. Men det var det värt och det är sådana här gånger jag gynnas väldigt mycket av att jag är ledig på måndagar. Så nu ska jag hem och pussa på min familj och därefter hälla mig i soffan för mina ben har gått tillräckligt för idag.
/CC
Kommentera (6)Vi har haft en fantastisk lördag jag och barnen, som ett perfekt avslut på denna veckan tillsammans bara vi.
Vi började morgonen med att åka till simningen och det blev eldprovet med tanke på mig och bilen (eftersom det är längre än till skolan och en väg jag inte kört tidigare). Men det gick bra och nu är äntligen vanliga bilen hemma igen! Efter simningen och lördagsgodis på macken så körde vi hem och tog en snabb macka samt pratade med våra fina grannar över vägen. De äger huset, men har flyttat till Avoca Beach och hyr ut detta. Så vi har inte sett dem på nära ett år.
Hur som helst så ville vi göra någonting, men inte med bil, så jag bestämde att vi skulle göra ett äventyr av att ta bussen och åka till Erina Fair. Det ville ungarna absolut! Det är så smidigt med bussen, man går bara dryga fem minuter hemifrån, ner till Wambi ”Centrum” och där tar bussen tolv minuter och stannar precis utanför köpcentret. Så det gjorde vi och när vi kom fram gick vi direkt och frågade hos en frisörska ifall de hade tid att klippa B. Det hade de, om vi kom tillbaka om 25 minuter. Så då kunde vi pricka av det från listan också.
Därefter pratade vi lite med Os karatelärare som fortfarande har ett bås där för att värva medlemmar. Jag gick förbi en affär med ett par jättefina byxor i manchestertyg som jag passade på att prova och sedan köpa. Alltmedan O kröp in och ut under provhyttens dörr och sedan råkade krypa tillbaka in i fel hytt där en annan klädde om. Så kan det gå. Vi hittade en tröja till B som hon ska ha på torsdagens skoldisco, en specialkräm till Os otroligt torra händer och lite små fidget toys till barnen.
När vi blev hungriga gick vi in i food courten och alla valde vad de gillar bäst. B valde sushi, O McDonald’s och jag var sugen på stir fry med kyckling och ginger sauce. Till efterrätt delade jag och O på en McDo-äppelpaj. Så gott! Vi handlade mat och så tog vi lika smidigt bussen hem igen. Och lagom till att vi hunnit packa upp och fixa så kom T hem och då blev det kramkalas. Nu är allt som det ska igen. Men det går också hur bra som helst när han är borta ibland.
/CC
KommenteraDet är mors dag här idag och jag känner mig mer uppvaktad än jag gjort på flera år!
T och barnen kom in imorse och sjöng med bricka med god macka, blommor, ljus och säkert tio presenter! Eftersom de har en slags mors dag-marknad på skolan och jag numera har två barn där så var det i alla fall en fem presenter därifrån. Plus grattiskort, en bok om husen i Wagstaffe som T sprungit på där igår samt att de bestämt att jag skulle få ett par nya varma innetofflor. Riktigt bortskämd!
Jag låg kvar och läste bok efteråt medan T dukade upp gofrukost, vilken vi alla åt tillsammans. Vi hade en lugn och fin morgon och kom inte ut ur huset förrän vid tolv. Då åkte vi för att titta på tofflor, men hittade inga med mjuk sula, vilket jag föredrar. Vi åkte och gick en liten runda i North Avoca och sedan vidare till Patonga. Där var proppfullt med folk för där ligger den populära restaurangen Boat House (där vi bland annat var med fransmännen tidigare i år).
Men vi åkte förbi allt det där och stannade först på andra sidan. Det är knappt några som vet att man kan gå där och det är ett lugnt och skönt gräsområde vid vattnet, bakom en massa fina hus. Så där satte vi oss, lade ner vår picknickfilt och började steka pannkakor på vårt lilla gaskök. Det finns en god shake and bake-version där man bara häller vatten i en förpackning som man köper med pulver, skakar och steker. Vips har man American style pannkakor. Billigt, enkelt och gott. Visserligen inte direkt nyttigt, men man kan ju inte få allt här i livet. Inte varenda gång i alla fall.
Jag valde att vi skulle åka hem därefter, för jag var sugen på en kväll där jag kan läsa lite, vi tar oss lugnt och också hinner förbereda inför veckan (tvätta uniformer, fixa matlådemat och allt det där). T släppte av oss hemma och åkte för en snabb handling. För jag har beställt lax med kokt potatis, skirat smör och pepparrotskräm. Jag älskar lax och när man ätit lite si och så är det ännu godare och känns fräscht. Ifall man bortser ifrån skirat smör alltså, haha.
Jag har fortfarande känslan av att allt bara går runt i cirklar och att jag inte hinner med, men jag är enormt tacksam för våra fina helger och dagar som denna. Jag har en sådan otrolig tur som har två friska, fina och fantastiska barn i mitt liv. Jag brukar säga att jag inte har någon talang, men idag kom jag på att min talang är att utveckla barn. Jag må må skit genom själva processen, men strunt i det. För mina barn är fan i mig det finaste som finns!
/CC
Kommentera
Det är söndag i Shoal Bay och vi har haft en härlig dag! Barnen kom inte in i vårt sovrum förrän sju imorse (och jag hade fått dryga sex timmars sömn, bättre än på länge, så det får jag vara glad över) och ville gosa. Sedan drog de upp T för att åka till bageriet och köpa mer av gårdagens goda baguetter.
Vi åt frukost, gjorde oss klara och sedan åkte vi till en marknad här borta, vilken de hade åkt förbi på vägen hem från bageriet. Den var katastrof om jag ska vara ärlig. Stånden bestod av en massa skräp (i min mening). Typ ifall man skulle städa garaget hos en massa olika människor och sälja deras gamla nallar utan armar, någon ful keramikskål och en tavla någon kladdat bläck på. Men B hittade en mood ring, en sådan som byter färg efter humör, och köpte för sina egna pengar. Hon har varit glad för den hela dagen så det blev väl lyckat ändå.
Ett stenkast bort ligger en fyr och dit åkte vi upp och bestämde oss för att fika på det lilla café de har där. Barnen åt våfflor och jag tog en morotskaka i form av en muffins. Och såklart en kopp te, vilket blev räddningen då det började bli busväder och temperaturen droppade. Efter att ha tankat socker åkte vi vidare till skateparken där O äntligen fick åka scooter, vilket han längtat ordentligt efter. Han är så himla duktig och bara åker och åker och vill inte sluta. Men just när vi börjat prata om att åka hem igen så blev himlen helt plötsligt alldeles kolsvart och det började blåsa sand från stranden (vilken ligger bredvid skateparken) och regna piskande spikar. Alla på hela stället fick eld i baken och började springa mot sina bilar, så även vi. Det var ett bra sätt att få O att följa med hem fastän han inte ville sluta.
På vägen hem vände det dock lika snabbt som ovädret kommit och himlen blev blå igen. Och då tyckte T att det var en bra idé att bada. Galenpanna. Så efter vi ätit en snabb och sen lunch tog han ungarna med sig över vägen och tog ett dopp. Han kom hem efteråt och berättade hur skönt det varit att bada och tyckte att jag ska följa med honom i vattnet imorgon. Känner han mig, undrar jag då? Har 24 år lärt honom noll?
Nu har vi övat på barnens tal en stund då de ska hålla dem i veckan och vi inte hade börjat. Snart ska de små gå och lägga sig och då blir det lax igen för mig och T. När vi vaknar imorgon är det sedan dax att plocka ihop och checka ut klockan tio. Det känns sorgligt, vi har det så bra här och jag vill inte längta i ett helt år innan vi kommer tillbaka. Men å andra sidan ska vi till Sverige om några månader. Så då är det inte läge att klaga.
/CC
Kommentera