VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Olycka och stygn.

Låt oss fortsätta på följetången ”Det går inte alltid som man tänkt sig”. Jag hade en väldigt lyxig morgon. Ledig måndag och jag hade inte bokat in någonting alls eftersom jag visste att jag skulle vara trött efter min partyhelg. Så jag plockade undan i köket, planerade veckan i min Sunday Download, fixade lite annan familjeadmin och satte mig sedan ned för att titta på Stärkelsefabriken på YouTube. Han den killen som var med i Husdrömmar och hade det så fint har ju fortsatt att filma själv när han gör sina projekt.

När jag städade upp lite i ungarnas rum efter att de gått till skolan så hittade jag denna teckning B börjat på på morgonen. Så skrev jag en lapp. Man blir ju glad av små lappar här och där.

När jag städade upp lite i ungarnas rum efter att de gått till skolan så hittade jag denna teckning B börjat på på morgonen. Så skrev jag en lapp. Man blir ju glad av små lappar här och där.

Hur som helst så ringde de från Os förskola. Han hade spräckt örat och de var på väg att ringa ambulansen, men ville kolla med oss om vi ville köra till sjukhuset med honom själva. Det ville vi så jag flög upp, bytte från myskläder och hämtade honom. Jag valde att åka till GPn först för att fråga dem om det behövde sys på sjukhuset. Men vår GP hade inte tid så jag försökte med den andra GPn i Terrigal. De sa samma sak, men som tur var så förbarmade sig en sjuksköterska över oss och vi fick komma in.

Liten O hade en jobbig dag, men var så modig.

Liten O hade en jobbig dag, men var så modig. (VARNING för bild på jacket på örat längre ner).

Efter ett tag kom en doktor, tittade på örat och sa att det måste sys. Jag trodde att det automatiskt betydde att vi skulle behöva åka till sjukhuset i Gosford och spendera hela kvällen på akuten, men han sa att de kunde göra det där. Dock var risken ändå stor att vi skulle behöva åka till sjukhuset i och med att O bara är fyra år och då är det svårt att få dem att andas i the green whistle (bedövning som är som lustgas och smakar riktigt illa tydligen) plus att ta bedövningssprutan som skulle göra väldigt ont att ta vid såret precis på örat. Men jag sa att vi gärna provar, så det gjorde vi.

Stackars örat hade en ännu sämre dag.

Stackars örat hade en ännu sämre dag.

Och O var så himla duktig. I början så hostade han och ville ha vatten, men han fortsatte att andas i visslan och efter ett tag märkte man att han började bli yr och ofokuserad. Då lade vi honom på britsen, jag höll fast honom lite lätt, och så tog doktorn bedövningssprutan. Då grimaserade O, men det gick bra. Sedan sydde doktorn fyra stygn och örat var helt igen. O sa att ”I love this day!”, Vilket ju var bra men mest berodde på att han upplevt sitt livs första rus, men även att han fick en klubba och en liten present att öppna.

Så, slutet gott, allting gott. Vi är såklart glada att det inte blev värre och att han inte slog i huvudet. Dessutom är jag glad att vi slapp åka till akuten. Det sparar vi till de som verkligen behöver det.

/CC

Kommentera (4)

    För att få de senaste uppdateringarna