Jag tittar bara in här snabbt för jag behöver verkligen gå och lägga mig. Min buss går halv sex imorgon och jag måste alltså ställa klockan på senast 4.30am. För då bär det iväg till det event jag ska deltaga i med Tony Robbins som ledare. Så skoj!
Så nu har jag packat och fixat och håller på att måla tånaglarna. För imorgon ska vi gå på glödande kol och det viktigaste då är såklart att fötterna är fina. Självfallet.
Dagarna kommer att vara lååånga (schemat går till midnatt imorgon, till exempel) så vi får helt enkelt se hur ofta jag lyckas komma in här. Men när jag hinner, tittar jag in.
Vi håller tummarna för att det blir en fin upplevelse!
/CC
Kommentera
Klockan är halv nio på morgonen och jag har redan hunnit bryta ihop och gråta vid frukostbordet. Ja, jag har PMS, men ibland tänker jag att under PMS:en, när man är i den råaste formen av sig själv med alla känslor utanpå kroppen, det är då man är som mest sann.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man ska klara av att nöja sig. Hur går människor runt i världen och bara nöjer sig? Eller gör de inte det, har de bara en annan inställning än vad jag har? Mycket möjligt. Det blev extra tydligt idag. Vi har ju haft en helt fantastisk helg! Alltså, heeelt underbar. Vädret har varit kanon, vi har alla varit glada (nästan) hela tiden och vi har gjort mysiga och roliga saker tillsammans.
Imorse vaknar jag upp, visserligen inte på dåligt humör, men det ösregnar, är kallt, vi är alla förkylda och jobbstressen och VARDAGEN bara lägger sig över mig och kväver mig. Jag klarar det inte en dag till! Det är ju så att mitt liv när det gäller hus, familj och helg, alltså mitt privatliv får 9,5 av 10 (10 av 10 egentligen, men det finns ju alltid rum för förbättring), men resten får kanske 5/10 på en bra dag.
Jag behöver säga det igen, mitt jobb är bra. Jag tycker till och med att det är roligt för det mesta. Jag älskar att sitta hemma och pula och är mest effektiv när jag får sitta i lugn och ro. Men det spelar ingen roll hur bra det är för jag har lika delar problem med att jag inte, innerst inne, känner mig bra nog och är alltid rädd för att misslyckas. Och detta bidrar till kraftig ångest. Den andra delen är att jag känner i maggropen att jag inte är true to myself. Att jag är menad för något annat där jag kommer att blomma ut, trivas som fisken i vattnet och känna mig fulfilled. Men VAD är det? Och hur hittar jag fram dit?
Livet är för kort för att inte leva till sin fulla potential. Och jag känner inte att jag är rädd för att hoppa, jag är mest frustrerad över att jag inte vet alls, inte har den minsta aning i vilken riktning jag ska ta första steget. Antagligen är första steget att fixa en ny life coach. Eller psykolog. För jag klarar inte att reda ut det här själv.
/CC
KommenteraJag var precis ute på en långpromenad när det började regna ganska kraftigt. Men så som det blir ibland så var det ändå härligt och när man inte har något annat val så är det bara att gilla läget och välkomna det dyngsura. Men eftersom att det var varmt i luften så var det behagligt ändå. Dock råkade jag ha ett vitt linne, men som tur var hade jag en sport-bh under för annars hade det blivit lite wet t-shirtvarning.
I övrigt rullar dagarna på som vanligt och jag försöker lära mig så mycket som möjligt i denna nya värld som jag har hoppat in i. Jag tror absolut att det hade varit bra att hitta en ny life coach som hade kunnat stödja och pusha mig framåt, men det får vänta lite till. Men tills dess så läser jag allt jag kan hitta, mediterar, lyssnar på podcast, skriver journal och så vidare. Det känns som att det hjälper och dessutom tycker jag att det är roligt. Det är som att man får ett purpose fastän man själv skapar sig detta purpose genom sina rutiner. Om det ens makes sense.
Jag lever också i min andra värld, Yellowstone. Det är riktigt najs att den har så många säsonger för vi bara kör på och kör på och jag kommer sakna det när det är slut. Beth i serien är min idol, fastän jag såklart är högst medveten om att hon är en väldigt sorglig person. Men det gör ju inget när hon inte behöver lida i verkligheten.
Vi försöker också planera, vända och vrida på våra alternativ gällande en eventuell hemresa i sommar. Att det måste vara så himla dyrt! Det är så frustrerande att kanske inte kunna resa för att det kostar för mycket pengar. Och om man lyckas komma iväg så tar det alla sparpengar man hade kunnat få ihop under året och lägga i andra hål som behöver fyllas. Här tänker nog många att man får skylla sig själv som har valt att bo i ett annat land, men jag håller inte riktigt med. Vi har valt att bo här för att det är här vi hör hemma. Att det råkar vara långt ifrån där vi föddes och växte upp råkar bara vara en olycklig omständighet.
/CC
Kommentera
Idag gjorde jag slut med min life coach. Och kanske är det fel, men jag gjorde det på sms. Jag hade ärligt talat inte energi till att ringa upp henne och ta det över telefon.
Hon har ju alla gånger utom kanske en enda kommit sent, inte dykt upp alls, glömt bort mig eller bokat om i sista sekund när vår session egentligen redan skulle ha börjat. Och när hon efter två veckors uppehåll ombokade igen och pushade mötet en hel vecka och den gången glömde bort mig och pushade till dagen efter (idag) igen så orkade jag inte mer.
Jag bestämde mig dock för att vara den större personen. Jag vill kunna möta henne på stan och inte känna att det är någon negativ energi mellan oss. Hon har hjälpt mig jättemycket, riktigt öppnat upp en ny värld och stöttat mig på vägen och det berättade jag också, att jag är väldigt tacksam. Men jag sa också att jag kände att jag ville nämna att jag hela tiden haft känslan att jag inte vet ifall våra möten kommer att ske i tid eller över huvud taget. Jag sa att jag inte håller någon grudge mot henne alls, men jag vill berätta det ifall det kanske kan hjälpa henne med andra kunder framöver.
Hon svarade på bästa möjliga sätt. Hon bad om ursäkt och sa att det givetvis inte alls är den känslan hon vill att hennes klienter ska ha. Hon önskade mig all lycka till och hoppas att jag fortsätter med detta och hittar mitt självförtroende och mitt bästa jag. Så det kändes bra. Nu lämnar vi detta kapitel och skriver vidare på boken själva ett tag.
Både jag och T sov så himla bra inatt, närmare 8 timmar utan att vakna. Kanske var det därför som vi orkade ta tag i att börja städa efter jobbet och slutade inte förrän vi var helt klara tre timmar senare. Det är ju en fantastisk känsla när allt är nystädat, speglar är putsade och lister är avtorkade. Synd att man bara hinner njuta av det en liten stund innan det behövs städas på nytt igen. Men det är kanske för att man ska få ha den där känslan av accomplishment oftare, haha.
Nu har vi just tittat på 1,5 avsnitt av Yellowstone och jag gillar verkligen att följa den. Det bästa med serier är ju när man känner som att man går in i en parallell värld och gästspelar lite. Nu ska jag dock hoppa till kojs för att hoppas på ännu en natt med åtta timmars sömn. Två nätter i rad, undra om det ens är möjligt?
/CC
Kommentera (2)Nu är det kokta fläsket stekt.
Jag och min life coach har gått från att ha sessions varje vecka till varannan vecka (mitt önskemål, men också något hon brukar göra efter att man träffats några gånger). Vår bokade tid var klockan tre på eftermiddagen förra måndagen. Elva minuter över tre ringer hon och frågar om vi kan boka om till denna veckan istället. Pushar fram mötet en hel vecka alltså. Hon är nämligen ute på high schools och coachar där också. Det är ju toppen att hon lär unga människor det hon lär mig nu, men hon är allt som oftast sen eller glömmer bort våra tider.
Hon bad om tiden 9.30am idag istället och jag sade okej. Imorse klockan 9.40am har jag fortfarande inte hört något och messar henne. Då ringer hon tillbaka och frågar om vi kan boka om till imorgon. Hon är på jobbet igen. Men hon hade givetvis glömt bort vårt möte (det erkände hon inte, men det märktes)! Imorgon jobbar jag, är antagligen busy som vanligt, och känner inte alls för att göra detta för att hon har råkat felboka eller glömt bort mig två gånger. Redan från början har hon oftast varit sen eller verkar som att mina mess har påmint henne. Och nu har jag fått nog!
Jag har lärt mig mycket av henne. Och jag har varit tålmodig just för att jag tycker att hon är bra när vi väl sitter ner och pratar. Men är det inte ironiskt att den personen som jag betalar för att hjälpa mig att organisera mitt liv inte kan hålla tider eller komma ihåg möten över huvud taget? Jag hade redan varit på gymmet imorse om jag inte haft detta mötet planerat 9.30. Förra veckan hade jag fortfarande varit ute och myst i solen. Så även om det inte är några superviktiga saker som har med jobb eller dylikt att göra som jag försakar, så är det faktiskt ändå saker som jag vill göra. Och att sedan betala $125 för en timmes snack när man knappt känner sig önskad och ihågkommen, nej, det känns inte som att det är värt det.
Som sagt, jag har lärt mig massor! Framförallt så har jag fått reda på hur jag ska fortsätta och hur jag kan lära mig själv framöver och det är fantastiskt härligt! Så nu tänker jag att jag struntar i att träffa henne mer och helt enkelt gör mina grejer själv ett tag. Sedan kan jag kontakta en annan life coach när jag behöver mer guidning framöver. En som känns seriös och faktiskt bryr sig om mig.
Hur som helst så fick jag plötsligt lite tid över nu imorse när jag inte hade mitt möte. Så när jag hade fixat lite så åkte jag till gymmet. Idag var en sådan där extremt motig dag, men mitt i ungefär halva träningen så blev det bättre och jag lyckades träna ordentligt ändå. Som vanligt är ett gympass aldrig bortkastad tid. Sedan hade jag planerat att åka ner till North Avoca och promenera över till Avoca Beach, men just då började det regna. Så det blev ändrade planer. Jag gick in på den lilla mataffären i Terrigal istället och köpte grönsaker, fetaost och skinka och åkte hem och fixade lunch till mig och T.
Jag köpte även sojamjölk och GF flingor som jag tänkte prova för att ha något att variera frukostar och mellanmål med. Och de var båda väldigt goda. Så det känns bra för då vet jag vad jag kan köpa för att ha lite småmål hemma framöver också.
Jag har hunnit med att fixa lite livsadmin så där som är meningen på måndagarna. Jag har också vikt tvätt, läst i min nya bok om planering och mål: Eat That Frog och så har jag tittat på lite vloggar. Vid halv sex gick jag ut med whipper snippern och klippte gräs. För övrigt så kollar jag alltid lite extra efter ormar och spindlar när jag gör detta. Men idag hittade jag inget av dem. Dock så råkade jag whippa in i en kattbajs eller possumbajs som gick i bitar och flög ut åt sidorna. Mycket trevligt. Jag älskar den blandning som jag kan ha på en måndag så här i livet (bajstornadon hade jag dock kunnat skippa). Det lägger upp den bästa starten för mina mycket svårare (i mitt huvud) tisdag till fredag.
Men som bekant jobbar jag för att få till livskvalitet på de dagarna också. Livskvalitet utan life coach numera.
/CC
Kommentera (2)