Det är så himla frustrerande, men jag vill bo i Bronte!
Det är bara det att det är en av de fanciest ställena i Sydney och därmed Australien. Det är dyrt och det finns ingen framtid där för oss. Som T sa en gång, det är som att hyra en Maserati istället för att äga en VOLVO. Det går, men det är osmart och verkligen inte bra i längden.
Nu betalar vi knappt 20 tusen SEK i månaden för ett Town house i Terrigal, för en 3 bedroom-lägenhet i Bronte hade vi legat på 25-30 tusen. Inget sparande, ingen direkt uteplats och vi hade aldrig kunnat köpa någonting där, vilket betyder att vi ändå hade fått flytta förr eller senare.
Barnen har det så himla bra här. De älskar att ha mer plats att springa runt på och de trivs riktigt bra på dagis. Jag tror att ett av mina problem är att jobbet just nu är både utmattande och utmanande. Det är fortfarande roligt, men eftersom man blir satt på prov hela tiden är det inte comfortable och hjärnan vill gärna fly. Så att man inte riskerar att misslyckas. Och när det gäller huset har jag ju redan klagat på att köket är så mörkt och inte har några fönster. Finns det ens i Sverige? Kök utan fönster? Kan inte minnas att jag någonsin hälsat på någon där köket i alla fall inte har ett litet titthål ut i världen.
Ja ja, jag tror att det blir bra. Det är ju alltid en sådan här kurva när man bytt liv. Först är allt för bra för att vara sant och man är on a high. Sedan lugnar det ner sig lite och därefter kommer ”Shit, vad har vi gjort”- perioden. Släng in en magoperation på det och man kan inte annat än att förstå att man kanske längtar tillbaka till rika områden med havsutsikt och ett comfortable jobb tre dagar i veckan.
Men livet ska väl inte vara comfortable jämt, säger de ju. Nu testar vi detta ett tag och ser hur det går. Det värsta som kan hända är att vi misslyckas.
/CC
KommenteraPacka, packa, packa och så packa lite till. Fast egentligen har vi nog bara packat cirka 15 lådor allt som allt. Och sorterat lite. Och burit ner Ts gamla, tunga skrivbord. Men det är ju så svårt att packa med ungar. Och så svårt att motivera sig att stanna inne och packa när det är så fint ute och så mycket man kan göra istället.
Vid två åkte vi i alla fall till Bondi och B’s bästa kompis H för att de skulle få leka innan vi flyttar och de inte kommer ses på ett tag. Som jag berättat innan är H’s föräldrar och vi ganska mycket olika. Mamman är väldigt utseendefixerad, smal som en tråd och väldigt opererad. Men hon är trevlig, lätt och prata med och vi har faktiskt kommit varandra ganska nära. Pappan däremot är en otrevlig jäkel. Nej, så får man ju inte skriva, men det gör jag ändå. Han är såklart trevlig utåt och stojar och stimmar och så vidare, men det ligger så mycket och kokar under ytan. Han är som en liten omogen tonåring som bara bryr sig om sig själv.
Idag tryckte han i sig kakor som vi köpt med oss (inget fel med det), men sedan fick han en sådan panik för att han varit onyttig att han gick iväg mitt i allt och skulle åka till gymmet. Efter ett litet tag kom han tillbaka. Han hade fått så bråttom att han hade glömt gymväskan. Ja ja, nu ska jag sluta prata skit om folk jag knappt känner, men det är något på väg att explodera där alltså. T och jag gick därifrån och var än en gång glada för att vi har en härlig familj och gillar att umgås med varandra. Om man inte har det så spelar det ingen roll att man badar i pengar.
Efter en tur till mataffären och till Office Works för att köpa bubbelplast åkte vi hem och fixade vidare. O hade en ballong som han länge och väl sprang runt och lekte med. Jag stod i köket och hörde en hög smäll och undrade vad det var. Två sekunder efter börjar O storskrika. Då har han ramlat in i bordet med underläppen och blodet sprutar ut. Just när man gör illa sig i munnen så ser det ju så illa ut och blir så mycket blod. Vi fick hålla fast stackars O (efter kramar och tröstande såklart) för att se ifall såret gått igenom läppen och ifall tänderna satt kvar som de skulle. Det var en rejäl svullnad på insidan av läppen också, men det verkade inte vara hål och tänderna kändes inte lösa. Herregud alltså, att man alltid ska behövs passa på de små liven så att de inte tar självmord.
Imorgon blir det födelsedagsfest, sedan kanske IKEA och så borde vi packa klart majoriteten av lägenheten innan en riktigt fullbokad vecka börjar. Busy times.
/CC
KommenteraDet är helt jäkla galet, men jag har badat idag igen! Jag har alltså badat varenda dag detta året (No, you di’nt! Jo, jag gjorde just ett dåligt nyårsskämt. Jag är min pappa.).
Vi har idag en av två helt ensamma dagar, bara jag och T. Det började redan igår kväll när ungarna låg och sov och vi satt ute på balkongen och drack GT och åt havskräftor och pratade om livet. Och så bestämde vi att idag får T bestämma vad vi ska göra och på fredag är det min tur. Barnen är nämligen på dagis medan vi båda är lediga från jobb, plötsligt händer det!
Vi blev nästan helt obestämda om vad vi ville göra, för för en gångs skull finns det så himla mycket. Men T bestämde att vi bara skulle gå ner till stranden här i Bronte, ligga i skuggan och läsa, bada tillsammans och köpa lunch och färskpressad juice från Jenny’s när vi blev hungriga. Det är ju stört omöjligt att bara ta det lugnt på stranden med ungar. Sagt och gjort, så blev det. Nu är klockan kvart i fem och det är snart dags för T att hämta ungarna och en vanlig kväll startar. Fast först ska vi nog hinna ligga lite. Man måste ju passa på!
Själv har jag inte helt bestämt vad jag vill att vi ska göra på fredag. Troligtvis åker vi till Palm Beach, går upp till toppen, badar lite och äter på Boat Shed själva. Eller åker till Manly… Eller… Gah! The pressure. Helt underbart hade ju också varit att bara ligga i sängen och binge watcha serier och beställa hem pizza.
Men jag behöver nog inte oroa mig för att jag inte kan bestämma mig. En av ungarna kommer säkert känna av glädjestämningen och bestämma sig för att införskaffa någon konstig sjukdom man aldrig hört namnet på, så att vi alla får vara hemma istället.
Närå, det blir nog topp!
/CC
KommenteraHärlig, solig, julig lördag idag!
Jag sov halv ett till fem, så det var väl inte så ball. Vem vaknar fem varje morgon och kan inte somna om?! Men jag slank iväg på en morgonpromenad (lite senare, då var klockan åtta) och det var som vanligt väldigt härligt att se havet och alla människor ute tidigt på caféer eller för at ta sig ett morgondopp.
När jag var hemma igen åt vi frukost och gjorde oss sedan redo för att åka till Flower Power för att köpa grejer till att göra en julgrupp. Det var lite svårt eftersom att det i princip inte fanns något av allt man brukar köpa hemma i Sverige, men jag tror det blir fint ändå. Återkommer imorgon med resultat.
Hem igen för lunch och sedan byggde vi pepparkakshus. Ett med färdiga delar från IKEA, men bra nog och passar vår energinivå. Efter en minivila började vi att pynta och lyckades få lägenheten mysig och julig och redo för att försöka pressa sig in i stämning.
Tokrrött är jag idag, efter bara 4,5 timmes sömn, så nu är det hej då.
/CC
KommenteraUngefär halva dagen har jag varit på gott humör och allt har varit fint. Och den andra halvan har jag (ännu en gång) svurit för mig själv att nu får det bannemig vara nog med det här att vara hemma med barn. Orkar inte mer! Särskilt inte när den ena är sjuk med ett smittsamt virus och den andra är en fyraårig tonåring.
Men, nu till dagens braigheter.
Nu är det sängen, för jag ska gå till jobbet imorgon, medan stackars T får vara hemma med O. Så kan det gå. Jag är ju faktiskt lite viktigare än T när allt kommer omkring. Pfhew.
/CC
Kommentera