Jag pratar ofta om de tvära kasten i livet som småbarnsförälder. Det är ju tvära kast i livet oavsett om man har småfolk runt sig i och för sig, men ändå.
Jag gick och lade mig klockan tio igår och det kändes som att jag hade läget under kontroll. Fast, nej. Halv fyra vaknar jag av att jag hör att T är sjuk. Here we go again, är tanken som far genom huvudet. Och klart att det är synd om T. Bara det att han aldrig är sjuk. Och detta faktum, tillsammans med att han är en som alltid måste laga det som är trasigt, gör att han blir liksom helt lost. Så han tar en lång dusch varje halvtimme. Han letar högljutt i medicinskåpet och så vidare. Lätt att sova för oss andra då. Och vem tar förresten medicin mot magsjuka? Det måste ju ut. Plus att tabletterna ju kommer ut de med innan de ens verkar.
Hur som helst, dålig sömn alltså och sedan upp och stressa då det helt plötsligt blev buss och taxi istället för skjuts till dagis/jobb. Såklart öste regnet ner, O skrek som en stucken gris och B vägrade äta upp sin frukost. Men det gick, vi klarade oss till dagis och jag kom till jobbet i tid. Men när jag steg ur taxin så tappade jag telefonen rakt ner i den största vattenpölen i stan. Ja, det har alltså varit en sådan där dag.
Jag googlade vad man ska göra åt en blöt telefon (visserligen på den blöta telefonen) och gick till spritbutiken, som har en liten matavdelning (borde det inte vara tvärtom?) för att köpa ris. Men någon hade köpt påsen med ris, så jag köpte påsen med couscous istället och lade telen i en skål med det. Men så skulle jag logga på datorn på jobbet och tänkte inte på att systemet skickar en kod till min telefon som jag behöver för att logga in. Och telefonen var upptagen med att vara avstängd och ta ett bad i couscous.
Hur som helst, telefonen lever, ungarna lever och jag lever. T lever lite, men det räknas ändå som liv. Nu väntar vi med spänning på att se vem som ska bli den nästa i raden av magsjuka. Jag kan ju ta min på torsdag när jag ändå sitter på tåget till Sydney. Kul.
/CC
KommenteraMåndagen är över och den har varit ganska bra faktiskt.
Vädret har varit konstigt med värme och 25 grader vid jobbets obligatoriska promenad 10.45 am och sedan regn och kyla i eftermiddag. Japp, Internet stänger alltså ner sig i en kvart varje morgon och vi alla går en runda i den lilla byn vi jobbar. Egendomligt, men bra.
Men det var efter jobbet som det smällde. Inte vädermässigt alltså, utan då när T kom och hämtade mig så hoppade han över i passagerarsätet och JAG KÖRDE BIL! För första gången på tio år, första gången på vänster sida (även om jag råkade köra på höger sida på en av småvägarna) och för första gången med automatare. Det sitter ju i, absolut. Men det var ändå lite läskigt och ovant med den stora bilen (Toyota RAV4) när jag brukade köra mindre bilar. Jag körde kanske i fem minuter, sedan fick det räcka för idag, men det betyder att jag är uppe på hästen och nu blir det att öva öva öva på att få tillbaka vanan, och ännu viktigare, självförtroendet.
Nytt hus, ny stad, nytt jobb, operation och köra bil.
2019 är förändringens år!
/CC
Kommentera (2)
Fullt upp idag och en väldigt skön känsla av att vi fått mycket gjort i helgen.
Medan T tog med sig B och åkte och lämnade skåpbilen vi hyrt och sedan till K och lämnade tillbaka en stege vi lånat, samt lyckades få med sig en massa uteväxter som hon inte skulle ha kvar, så åkte jag och O till Erina Fair. Ja, igen. Denna gången var det överkast till extrasängen som stod på listan. Och såklart flög lite annat in i kassarna också, bland annat varmare tröjor till O.
När vi var klara kom T och B och plockade upp oss, så köpte vi sushi och rice paper rolls för att ta med oss på picknick. Vi åkte till Davistown där jag jobbar eftersom jag ville upptäcka lite nu när vi hade gott om tid, istället för den halvtimmen jag har till lunch i veckorna. Det var ganska blåsigt, men väldigt mysigt och efter picknicken lekte vi alla på lekplatsen, vilken faktiskt var väldigt bra. Eller, till en början var det bara jag och ungarna, T låg och slumrade på en filt, men vaknade med ett ryck när en and nafsade honom i tårna. Ha ha, det såg så himla roligt ut att jag och B skrattade fortfarande länge efteråt.
På hemvägen åkte vi inom en plantskola och köpte ytterligare lite växter och när vi kom hem bar vi upp utemöblerna, fixade med växter samt försökte få iordning framsidan. Jag skruvade ihop bänken vi köpte igår och det är faktiskt inte alls lika tegelfult där ute längre. Jag ska ta kort när det är ljust ute.
Så imorgon börjar ännu en ny vecka, med bland annat Sydneyvistelse för mig på torsdag då vi ska visas runt på två av hotellen mitt bolag jobbar för. Skoj! Jag funderar starkt på att passa på att ta en hotellnatt onsdag till torsdag för att slippa åka hemifrån så tidigt på torsdag morgon. Jag hade kunnat sova hos vänner också, men de har ju inte hotellfrukost.
/CC
KommenteraDet händer inte så ofta, men jag har lyckats äta mig proppmätt och ligger just nu i sängen och undrar varför jag inte slutade tidigare.
T hämtade mig efter jobbet, fick för övrigt vänta utanför i 20 minuter då några knepiga betalningar behövdes göras helt apropå, och så åkte vi direkt och handlade efter dagishämtningen. Så, det blev den berömda handla mat hungrig- effekten där jag stoppade i både salta chips, läsk och parmaskinka i vagnen. Detta hade jag såklart redan börjat äta i princip innan jag hunnit ta av mig skorna innanför dörren hemma. Och sedan blev det god middag av lax, sparris och kale. Finfint, men jag skulle bara slutat lite tidigare.
Nu är det alltså fredag och jag är så himla redo för den här helgen. Det har varit en tuff vecka, men jag har klarat av den ganska bra måste jag säga och nu ska vi ha en härlig helg och bland annat catcha upp på grejer vi inte hunnit innan. T har hyrt en skåpbil för imorgon då han ska åka och hämta ett utemöblemang och en extrasäng som vi köpt på Gumtree. Hoppas de är i fint skick. Vi tänkte att B ska få följa med eftersom att vi alla inte får plats, så kan de ha lite dotter/pappa-tid. O och jag får väl hitta på något roligt medans.
Kom förresten på att jag glömt berätta vad som hände igår när vi skulle åka till jobbet. T hade ju varit i Sydney med bilen och tagit ut bilbarnstolarna för att kunna köra sina chefer osv. På morgonen på torsdagen var vi redan sena, går ut och ska sätta in ungarna i bilen, så inser vi att vi måste sätta i stolarna. Gah! Det blir bråttom och vi springer in och ut ur garaget med stolarna och allt via innervägen. Vid halv tio, en och en halv timme senare, skickar T detta kortet. Vi har alltså i stressen glömt ytterdörren på vid gavel! Bara åkt ifrån. Alltså, jag orkar inte. Ha ha, så jäkla typiskt oss!
Hur får sådana som oss ens lov att ha barn?
/CC
KommenteraIdag är det inte mycket med mig.
Jag känner verkligen av nytt jobb, uppvaknanden på nätterna, mat-/dusch-/matlådepackande och livet helt enkelt. Jag menar faktiskt inte att klaga (that’s a first, ha ha), för jag är så glad över mitt nya jobb. Det är fortfarande early days, men för det första det faktum att jag lyckades få ett jobb på två veckor här där det inte finns mycket och sedan att det verkar vara ett jobb jag kan tycka om och trivas med, är ju helt fantastiskt. Jag tycker om att vara igång och jobba heltid igen och jag kommer definitivt tycka om när jag får min första lön.
Jag älskar mina ungar och de verkar ha det bra på nya dagiset, T har avklarat en tuff jobbvecka i KL och nu är det sex veckor eller så tills han behöver åka iväg igen. Så, det är inte så illa. Men jag är trött och min hjärna är inte van att vara så här genomarbetad.
Men det blir bra.
Längtar ändå till helgen.
/CC
Kommentera