Problemet med att jobba på ett litet kontor med bara några få människor (och moderna system) är att man inte får de naturliga pauserna. Jag brukade gå till kopiatorn i alla fall någon gång i timmen. Och då stannade man ju och snicksnackade lite med någon, tittade in i köket eller stack ibland ut en liten runda på stan för ett ärende.
Nu är vi kanske en sju stycken som mest och vi sitter i två rum och har bara ett litet kök. Och särskilt nu i början kanske man inte tar sig så många friheter. Det vill säga, det blir att man sitter i timme efter timme med näsan ner och jobbar. Men när klockan blir runt tre på eftermiddagen är jag helt slut och nästan yr, så jag har börjat ta en paus och lite luft då. Väldigt vågligt av mig, ha ha.
Än en gång, jag trivs jättebra, jag bara håller på att vänja mig med att inte jobba mitt på huvudgatan i Sydney längre och att inte bo i en av Sydneys finaste och högst rankade postkoder längre. Men detta är mer vi och som sagt det som är rätt för oss i denna fasen i livet.
Bara man inte råkar fisa. Då finns det nowhere to hide.
/CC
KommenteraEn lite annorlunda dag idag. Jag gick upp vid fem och gjorde mig iordning för att ta bussen vid 6.30 för att åka till Sydney.
Vi skulle ner till Four Seasons, vilket är ett av hotellen som vårt bolag är partner med och där vi alltså är in house crew för olika events. Vi möttes upp med en häftig powerkvinna som är ansvarig över alla killarna och över att det går som det ska. Vi blev visade runt bakom kulisserna och fick se en massa grejer som man annars aldrig skulle ha anledning att få reda på om ett femstjärnigt hotell. Trevligt och intressant.
Glömde dock berätta att när jag lämnat hemmet imorse för att springa till bussen så ser jag ett verktygsskåp i metall stå på trottoaren och se alldeles ensamt ut. Typ som en hurts med massa lådor i olika storlekar. Här fungerar det så att man oftast ställer ut möbler etc som man inte vill ha längre. Så får den första som går förbi och vill ha det, ta hem pinalen och njuta av ett bra kap. Detta var T idag. För väl på busshållplatsen ringde jag och talade om vad jag sett och han stack direkt upp för att titta och ringde sedan glad i hågen, toknöjd över sitt fynd. Mitt fynd. Ha ha.
Lite efter lunch kände kvinnan som hade hand om oss att hon inte hade mer att berätta/visa och hon lät oss gå. Jag och kollegan gick och åt lunch, skiljdes sedan åt och så gick jag på shopping spree i alla de butiker jag saknat och inte så lätt kan ta mig till annars. Det blev mycket H&M. Både kläder till barnen och inredning till hemmet. Sedan tittade jag in på mitt gamla jobb och även om det nu var sex veckor sedan jag slutade, så känns det så himla bekant och lite egendomligt. Nu är jag ju kusinen från landet.
Fast både kusiner och landet är bra grejer.
/CC
Kommentera