Första dagen på jobbet avklarad och det känns som att det aldrig var semester. Nej, inte riktigt så, men jäklar i havet vad stressigt det blev idag med allt som ska plockas upp där det blivit lämnat och hinnas ikapp. Men lika bra det kanske så man inte hinner tänka på det fria livet.
Efter jobbet åkte jag rakt hem i Coco (liten vit bil), men hann inte ens in genom dörren hemma för de andra hade hoppat in i Siwan (stor vit bil) och var redan på väg hem till K. Det var nämligen fest idag. Inte fest-fest utan mer fira för att vi inte setts på länge-fest. Våra svensk/engelska kompisar från Bondi flyttade nämligen till Seattle för 1,5 år sedan och nu är de tillbaka och hälsar på. Så vi var sju vuxna och åtta barn som firade måndagskvällen med vegetarisk curry och en massa stim och stoj.
Det var mysigt och trevligt och kanske att jag betedde mig lite som en introvert tråkmåns som medvetet stod och diskade upp lite extra för att få andas lite i min trötthet. Dag ett av 300-någonting på jobbet och jag är redan helt slut.
2020, skärp dig!
/CC
KommenteraJag är lite full.
Jag har just kommit hem från våran julfest med jobbet och det blev lite vin och drinkar och nu är jag lite snurrig här hemma i sängen.
Det började klockan tolv då vi körde julklappsleken på kontoret. Beloppsgränsen var $10 och det var fight om särskilt tre av presenterna, en av dem var en nome och den fick jag till sist med mig hem. Den bor nu på framsidan och kidsen hade tydligen blivit överlyckliga när de kom hem. Fast det visste inte jag, för då satt jag på en restaurang här i Terrigal och åt glutenfria tapas och pizza. Gott var det och mycket trevligt.
Efter ett tag började en efter en droppa av och kvar var bara oss sju tjejer. Vi beställde in fler drinkar och lekte ”shag, marry or kill” och det blev minst sagt underhållande. Efter ett tag till på restaurangen gick vi vidare till en stor pub här borta och körde vidare. Några av tjejerna spelade biljard och döm om allas vår förvåning när en av tjejerna bara körde på och visade sig vara riktigt jäkla duktig. Hennes pappa hade varit någon slags national champion, så det var inte dåligt alls. När det sedan kom ett gäng killar och hon spöade skiten ur dem också var kvällen gjord.
Spola till nio timmar senare och det har fyllts på med flera drinkar i denna kropp, flera skratt och, antagligen, flera långa minuter bakfylla.
/CC
KommenteraDet borde vara champagnekorkar, discokulor och glada tillrop här, men tyvärr not so much.
Jag gick hem från gymmet igår, var alldeles yr och konstig, men jag sov som en stock i åtta timmar och trodde att allt skulle vara som vanligt idag. Men inte. Jag tog mig till jobbet, och det borde jag fanimig ha en eloge för, jobbade som en galning fram till halv två, men då gav jag upp och körde hem.
Väl hemma stupade jag isäng, sov lite och spenderade resten av dagen tittandes på julfilm, vloggar och annat. Nu har jag precis fått i mig lite mat, jobbigt med noll matlust, och ska lägga mig.
Men hallå! Imorgon är den sista dagen innan sommarsemester och jul. Man vill ju vara glad då, inte yr och konstig. Vi ska jobba som vanligt och avsluta allt på morgonen, sedan ska vi leka Kris Kringle (julklappslek som man ju gör hemma i Sverige med) och sedan köra till Terrigal och äta lunch på en restaurang. Det är nära mig, så jag planerar att parkera hemma och sedan promenera ner.
Efter middagen är tanken att vi ska till några barer och ha det lite skoj samt att fira av en kollega som har sin sista dag. Allt detta är ju roliga saker man inte vill missa! Men med min yrsel och mitt mående just nu så vill jag varken äta lunch eller dricka drinkar.
Jäkla skit.
/CC
Kommentera (2)Min kropp gav precis upp.
Jag var på gymmet och det hade väl inte precis gått skitbra, men jag hade i alla fall fått till en timme av träning och stretch när jag blev yr och kände att det inte var som det skulle. Jag packade ihop och gick hem där jag nu ligger slängd på sängen och vet inte riktigt vad det är med mig.
Jag antar att helgens bravader, det faktum att jag inte har hunnit vila (eftersom jag ju just var borta med jobbet hela helgen), jobbandet av extra lång dag igår samt de sena kvällarna på sistone har samlat ihop sig och sprängts. Min kropp är ganska känslig. Jag tror att det började eskalera runt 2008/2009 när jag i princip gick in i väggen, men inte gjorde någonting åt det och bara körde på ända tills vi sket i allt och flyttade till Aussieland. Sedan dess är det precis som att så fort jag pushar så får jag tillbaka med yrsel, trötthet och illamående.
Det är bara två dagar kvar på jobbet, så det är bara att bita ihop, men det är så mycket kvar att göra att jag egentligen skulle behöva en hel vecka. Dessutom lämnar vi kontoret vid klockan ett på fredag för att komma hit till Terrigal och äta lunch tillsammans, för att sedan gå vidare till en bar eller två.
Tyvärr så äter man inte riktigt julbord på samma sätt som hemma, men lite lunch och någon drink blir bra det med.
Jag ska bara komma på rätt köl först.
/CC
KommenteraIdag köpte T och barnen en julgran.
Vi har inte hunnit klä den ännu, den står på uteplatsen, men det börjar ändå likna jul litegrann kanske… typ. Det är ju det här med värmen alltså, trots att det gått nio jular så blir det aldrig samma stämning mitt i sommaren som hemma i snön. Jaja, you win some, you lose some.
Det är bara tre dagar kvar på jobbet, men jag har så mycket att göra att jag inte ens orkar tänka på vart jag ska börja, hur och när. Det är väl alltid lite så precis innan semestern, men på något sätt brukar man ju lyckas få till det. Förhoppningsvis så även denna gång.
Jag försöker njuta, det bästa är ju när man fortfarande har allt framför sig, men mest känner jag mig vara stressad över allt som ska hinnas med hemma och på jobbet, eldar som brinner, pengar som inte räcker till.
Lajvet alltså. Allt som vanligt.
Merry Christmas och så.
/CC
Kommentera