Idag har det varit en sådan dag då jag har känt mig edgy. Som att det kliar i mig. Det händer liksom ingenting.
Vi väntar på att få brev i postlådan om att få gå på vår Citizenship ceremoni. Det i sig är ju roligt, men vi behöver vara citizens för att få gå vidare med banklån för att kunna köpa ett hus så småningom. En sådan liten teknikalitet, för vi har ju redan fått besked att vi är godkända för medborgarskap. Men men, vad kan man göra?
Vi fick också reda på att någon har brutit sig in i våra postlådor. Alla tre husens var tydligen uppbrutna i tisdags. Vem gör ens det? Troligtvis var det några fulla ungdomar. Men detta får mig att tänka att de har snott våra brev. Det är 2020 och det enda sättet man kan få reda på datumet för ceremonin är brevledes. Suck. Ingen tur i livet.
Förutom väntandet på ceremoni, pengar och hus så väntar jag på helgen. Men den är i alla fall snart här. Då blir det Sydney och hotell och bort från ungar och kvalitetstid med bästa K. Sedan räknar jag med att min förkylning ska vara över till nästa vecka så att jag kan gå tillbaka till gymmet.
Livet just nu går ut på att vänta och jag gillar det inte.
/CC
Kommentera