VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En dag i livet.

Efter jobbet promenerade jag bort till water fronten i Davistown och mötte upp min lilla familj för en kvällspicknick och ett bad…för O.

Vad kan man mer önska av en måndag?

Vad kan man mer önska av en måndag?

CD093B30-AB68-4B09-9174-4F703413F61C 580623FA-F90B-4CF1-9F94-494B5447DA0C 21208CC8-61F8-46EE-BB46-BB9B7D8A050D 67458252-1371-4373-AEC4-5B368CE9C9C7

O var helt galen och sprang ut gång på gång i vattnet och fick en hel del kallsupar innan vi lyckades få tag i honom. Som tur är hade vi just valt stället för att det är grunt, men en liten människa kan ju ramla med näsan ner oavsett hur grunt det är. Hur som helst, han var galen av lycka och sprang runt och tittade på krabbor, maneter och allt annat. B var lite lugnare just idag och klättrade mest i träd och snackade i ett, som vanligt.

Davistown alltså. Och min familj alltså...

Davistown alltså. Och min familj alltså…

CE8B23F3-95A3-4C55-BC88-A3ADA482A923 5E59F73B-8A30-486A-8436-C31EEFE4B1C2 FB5E6939-D1F8-4901-9910-2A28FFB5D554

När vi hade picknickat lite började det bli mörkt och på något sätt blev luften helt plötsligt alldeles full av myggor. De var överallt och surrade i öronen, så vi fick eld i baken och sprang in i bilen och åkte hem. Rabarberpajen med custard fick vänta tills vi kom hem istället.

Det var en väldigt kort och halvkoncis summering av en dag i livet på Australiens östkust.

/CC

Kommentera

Goda Grannar.

Jag känner mig så exalterad över att det är fredag! Ännu en vecka har gått (snabbt) och jag känner verkligen att jag förtjänar helg nu för tiden efter fem dagars hårt arbete och familjeliv.

När man har världens bästa pappa som ställer sig och steker pannkakor till lunchlådan tidigt på morgonen.

När man har världens bästa pappa som ställer sig och steker pannkakor till lunchlådan tidigt på morgonen.

7F30E675-FDC0-41CE-8924-6187F83F38BC

Imorgon är vi och grannarna H och H, 80+, inbjudna till den andra grannen, R, 65+ på drinks klockan två. Väldigt trevligt att grannarna försöker få oss alla att umgås och lära känna varandra bättre. Det är redan en sådan skillnad från Sydney (storstadsliv) och precis sådant som vi ville flytta upp hit för.

Morgonbänk och lunchbänk.

Morgonbänk och lunchbänk.

BF58F95A-6CE3-433E-AD3D-3D4E1DC37AB0 2F382151-FCB1-4A38-948D-E79B3E3C002D

{"cameraType":"TrueDepth","macroEnabled":false,"qualityMode":2,"deviceTilt":-0.018067077794347242,"customExposureMode":1,"extendedExposure":false,"whiteBalanceProgram":0,"cameraPosition":2,"focusMode":0}

Annars får det nog bli att hålla tillbaka lite på shoppingen i helgen och mer fixa här hemma. Vår stora tavla står fortfarande på två köksstolar i vardagsrummet i väntan på att landlord:en ska godkänna att vi får sätta upp krokar. Vi har fortfarande ouppackade lådor i garaget etc. etc.

Men inte nu. För nu har jag huvudvärk och tunga ögonlock.

Återkommer imorgon.

/CC

 

Kommentera

En dag på Four Seasons Sydney.

En lite annorlunda dag idag. Jag gick upp vid fem och gjorde mig iordning för att ta bussen vid 6.30 för att åka till Sydney.

Vi skulle ner till Four Seasons, vilket är ett av hotellen som vårt bolag är partner med och där vi alltså är in house crew för olika events. Vi möttes upp med en häftig powerkvinna som är ansvarig över alla killarna och över att det går som det ska. Vi blev visade runt bakom kulisserna och fick se en massa grejer som man annars aldrig skulle ha anledning att få reda på om ett femstjärnigt hotell. Trevligt och intressant.

Vacker morgon i Terrigal...

Vacker morgon i Terrigal…

Glömde dock berätta att när jag lämnat hemmet imorse för att springa till bussen så ser jag ett verktygsskåp i metall stå på trottoaren och se alldeles ensamt ut. Typ som en hurts med massa lådor i olika storlekar. Här fungerar det så att man oftast ställer ut möbler etc som man inte vill ha längre. Så får den första som går förbi och vill ha det, ta hem pinalen och njuta av ett bra kap. Detta var T idag. För väl på busshållplatsen ringde jag och talade om vad jag sett och han stack direkt upp för att titta och ringde sedan glad i hågen, toknöjd över sitt fynd. Mitt fynd. Ha ha.

...till en mulen dag i Sydney.

…till en mulen dag i Sydney.

D6AB790E-6955-461A-B4B9-BB89F1C8EB46

Lite efter lunch kände kvinnan som hade hand om oss att hon inte hade mer att berätta/visa och hon lät oss gå. Jag och kollegan gick och åt lunch, skiljdes sedan  åt och så gick jag på shopping spree i alla de butiker jag saknat och inte så lätt kan ta mig till annars. Det blev mycket H&M. Både kläder till barnen och inredning till hemmet. Sedan tittade jag in på mitt gamla jobb och även om det nu var sex veckor sedan jag slutade, så känns det så himla bekant och lite egendomligt. Nu är jag ju kusinen från landet.

Fast både kusiner och landet är bra grejer.

/CC

Kommentera

Bröt ihop.

Idag var det en bra dag… Tills för ungefär två timmar sedan. Jag kände att humöret bara dippade, ungarna var trötta, gnälliga och jobbiga och jag bara orkade inte mer.

Dagens lunchlugn var som bortblåst nu på kvällen.

Dagens lunchlugn var som bortblåst nu på kvällen.

Jag bytte blöja på O för tredje gången på kort tid. Och för tredje gången på kort tid gallskrek han, vred sig, sparkade hälarna i sitt eget bajs och lyckades klösa av mig glasögonen. Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag bara skrek ”Sluta för fan!” högt flera gånger, tog tag i en arm och ett ben och lade ner honom på heltäckningsmattan utan blöja (bajset hade jag som tur var hunnit få bort). Jag hann ju tänka att även fast jag helst ville dänga honom i väggen, så ville jag ju inte att han skulle ramla ner från skötbordet och göra illa sig.

Så gick jag rakt in i sovrummet, låste dörren och satte mig för att fulgråta i en tycka synd om mig själv-session som hette duga. Av ingen anledning alls. Eller, jag ska ha mens imorgon. Jag har press på mig själv för nya jobbet. Jag är trött. Och vad faen som helst, men sanningen är ju att ibland orkar man bara inte mer. Man går sönder i 1000 bitar och så lagar man sig själv igen.

Och det är helt okej.

(Disclaimer: Inga O skadades under denna episod. Varken fysiskt eller psykiskt).

/CC

Kommentera

Bada i couscous.

Jag pratar ofta om de tvära kasten i livet som småbarnsförälder. Det är ju tvära kast i livet oavsett om man har småfolk runt sig i och för sig, men ändå. 

Gamla bilder bara för att lätta upp stämningen lite.

Gamla bilder bara för att lätta upp stämningen lite.

Jag gick och lade mig klockan tio igår och det kändes som att jag hade läget under kontroll. Fast, nej. Halv fyra vaknar jag av att jag hör att T är sjuk. Here we go again, är tanken som far genom huvudet. Och klart att det är synd om T. Bara det att han aldrig är sjuk. Och detta faktum, tillsammans med att han är en som alltid måste laga det som är trasigt, gör att han blir liksom helt lost. Så han tar en lång dusch varje halvtimme. Han letar högljutt i medicinskåpet och så vidare. Lätt att sova för oss andra då. Och vem tar förresten medicin mot magsjuka? Det måste ju ut. Plus att tabletterna ju kommer ut de med innan de ens verkar. 

Hur som helst, dålig sömn alltså och sedan upp och stressa då det helt plötsligt blev buss och taxi istället för skjuts till dagis/jobb. Såklart öste regnet ner, O skrek som en stucken gris och B vägrade äta upp sin frukost. Men det gick, vi klarade oss till dagis och jag kom till jobbet i tid. Men när jag steg ur taxin så tappade jag telefonen rakt ner i den största vattenpölen i stan. Ja, det har alltså varit en sådan där dag. 

11B80243-ED93-4A8D-A1FF-4FA9690F5E38

Jag googlade vad man ska göra åt en blöt telefon (visserligen på den blöta telefonen) och gick till spritbutiken, som har en liten matavdelning (borde det inte vara tvärtom?) för att köpa ris. Men någon hade köpt påsen med ris, så jag köpte påsen med couscous istället och lade telen i en skål med det. Men så skulle jag logga på datorn på jobbet och tänkte inte på att systemet skickar en kod till min telefon som jag behöver för att logga in. Och telefonen var upptagen med att vara avstängd och ta ett bad i couscous. 

Hur som helst, telefonen lever, ungarna lever och jag lever. T lever lite, men det räknas ändå som liv. Nu väntar vi med spänning på att se vem som ska bli den nästa i raden av magsjuka. Jag kan ju ta min på torsdag när jag ändå sitter på tåget till Sydney. Kul.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna