Det är knappt så att jag tror på det själv när jag säger att jag faktiskt var ute i spöregnet ikväll för en joggingtur. Jag menar, finns det någon lättare bortförklaring för att slippa anstränga sig än att det spöregnar så pass att det till och med blir problem att ha med sig telefonen? Eller att man riskerar kortsluta hjärnan för att ens airpods blir blöta. Ja, man hör ju. Det finns en massa trovärdiga och nästan giltiga förklaringar.
Men jag gillar ju att springa. Det är bara det där med att komma igång. Och särskilt när man har så dålig kondis att till och med den 2,5km-runda jag sprang kändes för lång. Men jag var ute. Jag gjorde det, jag njöt till och med och nästa gång blir det förhoppningsvis snäppet lättare.
I övrigt har det varit en bra onsdag. Jag löste lite bekymmer på jobbet. Jag hade även världens bästa morgon där jag hann starta med mycket trevligheter innan alla måsten satte igång. Barnen var iväg på Holiday Care under dagen och därmed var det tyst och lugnt i huset. Och nu ska jag hoppa i duschen och sedan blir det ett avsnitt av favoriten, Vem bor här? T älskar den inte lika mycket som jag så det känns okej att han behöver jobba ikväll och att jag kan bestämma själv över smartburken. Ja, jag vet, pappaskämt. Men det är inte ens förvånande längre. Jag är ju i rätt ålder nu. Dock inte pappa ännu. Vad jag vet i alla fall.
/CC
KommenteraSå var plåstret avdraget och första jobbdagen avklarad. Och det var inte så himla farligt. Jag tror att jag gick igenom den mesta ångesten igår så det fanns knappt någon kvar idag, ha ha. Och det som är så bra är att när man varit borta i 3,5 veckor så är man så efter med allt att man liksom kan slappna av. Det är i princip ingen som förväntar sig att man ska vara klar med grejer och ha läget under kontroll. Så det är bara att ta en sak i taget och jobba sig igenom listan.
Jag tycker faktiskt också att det är skönt att vara tillbaka helt i rutinerna. Jag vaknar sex som alltid, mediterar, journalar och tittar på mina tio toppkonton på IG som bara ger mig positiv energi. Därefter går jag upp, kokar mig en kopp te och sätter mig i Ts rum för att göra lite självvalda saker. Ibland sitter T med mig, ibland bara jag. Och sedan börjar morgonen med påklädning, frukost och allt. Men vid den tiden har man redan hunnit få en massa guldtid och det känns bättre att börja dagen och alla måsten.
Jag läste någonting som fastnade för ett tag sedan. Det var i stil med ”Varför skulle man vilja ge det bästa av sig själv till någon annans dröm?” Med det menade man att visst, man ska såklart göra sitt bästa på jobbet, men de resterande timmarna av dagen (särskilt på morgonen, när man är klar och energisk), där bör man hitta sin tid för sig själv och vad man vill. Nu förstörde jag med min förklaring, men förhoppningsvis förstår man.
Efter jobbet var vädret skönt och jag slappnade av en stund med min bok på altanen. Och efter middag och ett långt utbrott av O för att han inte fick mer skärmtid, så sitter jag äntligen i soffan och varvar ner. Nu är det bara chokladen som saknas. Ska hämta den nu.
/CC
KommenteraJag är säker på att många med mig har det jobbigt med sömnen i perioder. För mig har det oftast att göra med menscykeln och nu även pre-menopause. Imorse vaknade jag 4.20am för dagen. Och dessutom var det svårt att somna igår, blev lite efter elva, så man kan lugnt säga att jag inte fått de timmar som jag behöver för att må bra.
Men tidigare i år bestämde jag mig för att sådana saker som trötthet inte ska få ta över mina dagar. Och det hjälper faktiskt. Tidigare gick jag gärna in i tröttheten, sjukdomen eller vad det nu var, helt och hållet och ifall något gick snett så var det ”Typiskt! Såklart händer detta just idag!”. Så det är skönt att jag kommit lite längre än så eftersom det förbättrar mitt liv. Sedan ska sägas att det såklart är helt annat när man till exempel har en nyfödd bebis. Visst kan man fortfarande försöka att inte fastna i trötthetsmentaliteten, men det är ju extremt mycket svårare.
Nu är arbetsdagen över, jag satt till sju ikväll, och det är bara en dag kvar. Om allt går som planerat så borde jag hinna klart det viktigaste imorgon om jag är effektiv. Förhoppningsvis kommer ingen med jobbiga mail och efterfrågningar två dagar innan julafton. Och när jag är klar så har jag alltså tre veckors ”tvingad” ledighet eftersom vi stänger ner under julen. Dock kommer jag behöva hoppa in en timme eller så i veckan eftersom jag är ansvarig för löner, men jag ska ladda upp och göra allt som går nu innan.
I tråkigare nyheter började T känna sig sjuk igår kväll och idag har han testat positivt för Covid. Det går en tung variant här runt oss och särskilt nere i Sydney, så det är inte jättekonstigt att vi åkt på något efter alla träffar vi varit på på sistone. Jag har hört att många är sjuka (i olika sjukor) hemma också och vi alla kan väl bara hålla tummar och tår för att julen blir sjukdomsfri. Det är ju så tråkigt att en av de mysigaste dagarna på året ibland måste flyga förbi medan man är under vädret. Under the weather, som man säger här. Och jag är väldigt duktig på pappaskämt. Det är inget nytt.
/CC
KommenteraIdag hade vi någon typ av julfestsaktivitet med jobbet. Men jag var inte bjuden. Fast det är inte sant. Det är bara det att jag jobbar med sex stycken killar, alla ute på site i Sydney. Och jag jobbar ju som bekant hemifrån, 1,5 timme bort. Så när de skulle boka en golfrunda efter jobbet var jag inte jätteledsen när chefen antog att jag inte ville med. Och särskilt som det har ösregnat hela dagen är jag ganska glad över att vara hemma, torr och i lugn och ro.
Imorse vid halv elva hämtade K upp mig med bilen och så åkte vi till Gosford. K hade nämligen ett läkarbesök och hon frågade ifall jag kunde följa med som sällskap och stöd. Självklart kunde jag det. Så det blev lite mysigt, trots att det var mycket väntrum och kanske inte alltid är så roligt på sjukhus. Men K sa att hon var tacksam att jag var med så det kändes bra att jag kunde ”hjälpa” min vän lite.
Och nu ikväll har jag och T haft möte med en människa om ett av våra projekt. Hon hette Meg och var jätteduktig och kom med en hel massa bra råd och tips om hur man kan gå tillväga för att ta nästa steg. Jag kan inte säga så mycket mer nu, eller kan kan jag väl i och för sig. Men det är lite som när man målar en tavla eller ritar en teckning, man vill inte visa förrän det är klart. Så att folk fattar ens vision, på något sätt. Och nej, det är ingen tavla vi målar, det var bara ett exempel. Under första delen av nästa år är det tänkt att saker ska falla på plats och när de gör det så kommer jag berätta här också. Fast kanske man inte alls bryr sig, och då är det okej det med.
Vid sex ikväll tog T barnen och åkte till Erina Fair för att handla till julmat och julbak. Tanken var att vi inte ska vänta till på lördag och då behöva slåss med en miljon andra människor, men eftersom de inte kommit hem ännu (klockan är åtta) så kanske det var lika illa idag. Men jag är inte ledsen för det, jag njuter av ett lugnt, tyst och undanplockat hus. Det är som en tidig julklapp.
/CC
KommenteraJag är i det stadiet då jag är väldigt glad för att endast ha tre dagar kvar till semestern, men samtidigt inte överhuvudtaget kan förstå hur jag ska kunna hinna allt på dessa tre dagar. Men det får gå på något sätt. Det gäller att vara extra noga med att prioritera det viktigaste varje dag och så får väl det andra vänta tills i januari i värsta fall.
Idag ska tydligen vara sista dagen med extrem värme på ett tag och det tackar jag för. Jag är trött på att gå runt ofräsch och varm och med huvudvärk hela tiden samt trött på den brist på energi som medföljer, framförallt på kvällarna. Som nu till exempel. Jag har mycket som jag hade planerat att göra, men det får vänta, i alla fall en stund, för jag måste lägga mig horisontellt framför en fläkt och bara vila en stund.
T verkar dock inte känna samma just idag för han är ute på altanen och byter ut dåliga plankor. Vi har särskilt en planka precis vid vårt utemöblemang som är murken och det är bara en tidsfråga innan någon av oss trampar igenom. Det är högt upp, men det borde inte vara någon fara eftersom plankorna runtomkring verkar vara friska. Men som sagt, T håller på att byta dem så snart är risken borta.
Idag har vi lyckats få tag på några till julklappar från barnens önskelistor som vi letat efter. Det kan vara på grund av värmen, att folk inte varit på stranden utan gömt sig inne i ACn på shoppingcentren, men jag har aldrig sett hyllorna så här tomma. Förhoppningsvis blir de påfyllda snart igen, men vi håller på att planera alternativa klappar ifall det inte händer. Vi letar också efter en slags scooter som man har på studsmattan för att öva på tricks. Den har inga hjul utan endast en mjuk bräda att stå på och så handtaget, men de är nästan lika dyra som en vanlig scooter så det makes no sense. T hittade en på Marketplace, men även han vill ha $99 och verkade inte uppskatta våra prutningsförsök.
Nej, nu är jag så trött att mina ögon faller ihop. Klockan är tio i sju. Har ingen aning varför, mer än värmen, men jag tänker göra det enda rätta och vila en stund. Hoppas på mer energi senare i jul.
/CC
Kommentera