Under tiden som vi inte kunnat vara i Sverige, jag pratar om under Covid och sedan vi köpt Turkosa Huset här i Aus, så har det ändå hänt en del arbete här och där på vårt lilla hus Hörnan. Då har Ts pappa haft koll på vad som hänt och ibland har han också betalat för att det ska bli enkelt och att vi inte ska behöva föra över små summor hela tiden och förlora på avgifter, valutakurser etc.
Men nu har den där skulden byggt på sig ett bra tag och helt plötsligt är vi uppe i en summa som känns. Det är ju inte det att vi inte vetat om det, men vi har ändå stoppat huvudet i sanden lite. Hur som helst, idag har jag suttit och kontrollräknat och nu har vi kommit fram till den slutgiltiga summan. Så nu är det bara att föra över pengarna som vi sparat för detta ändamål och så ska jag med nöje sätta ett stort ✔️ på den skulden. Tack och adjö. Det betyder att vi inte har några skulder längre. Förutom vårt feta lån på huset här då, ha ha. Hus i närheten av städerna i Aus är ju inte gratis om man säger så. Men det lånet kan man ju nästan inte räkna.
Idag har jag annars funderat mycket på hur man ska skydda sig från andras negativitet och tråkiga energier. Jag är verkligen inte världens mest positiva människa, men jag jobbar ju aktivt på detta och har blivit otroligt mycket bättre. Men det är så himla svårt att stänga ute andras gnäll och skit. Särskilt när man själv har en tendens till att se glaset som halvtomt. Jag har inte kommit på knepet ännu, men jag tänker att ju mer man mediterar och är lugn och trygg i sig själv, desto lättare borde det vara att vara en dålig energi-studsare. Jag återkommer när jag har kommit närmare lösningen.
Nu är det dock dags för middag, vi har börjat äta tidigare (halv åtta idag, jättetidigt ha ha!) eftersom min glukosmonitor blir galen när jag äter precis innan sängdags. Det hjälper och är ju bättre för oss alla. Idag blir det rester av ris och köttfärs i gryta. Köttfärssås kan man kanske rent av kalla den (fastän den inte ser ut som vår vanliga sådan). No shit, Sherlock. Nu ska jag i alla fall gå och äta. Vad maten än kategoriseras som.
/CC
KommenteraJulafton.
Vi har haft en jättefin dag! Vi började med en julig långfrukost, vilken faktiskt inte intogs förrän klockan tio. Vi ville alla duscha, göra oss iordning och fixa för att sedan sätta oss och njuta av laxmackor, skinkmackor, farmors havrekex etc. Barnen fick varm choklad med grädde och marshmallows.
Efter frukosten satte vi nejlikor i apelsiner, lekte lite och sedan var det dags för fika. Inte för att man var jättehungrig ännu, men lite fick jag absolut ner. Och efter fikan var klockan redan efter tolv och då var det dags för barnen att öppna sina klappar. Barnen läste på och delade ut klapparna, de lades i varsin hög och sedan gick vi runt så att alla fick öppna en i taget. Det tog lite tid för det hade råkat bli många klappar till barnen. I år igen. Jag förstår inte hur det går till. Eller, det gör jag ju såklart, men det är samma visa varje år att vi köper onödigt mycket.
Jag och T ger inte varandra klappar. Vi brukar istället försöka köpa något gemensamt som vi villhöver till huset eller så. Men det visade sig att när T och barnen var och handlade häromdagen så hade de frågat ifall de fick köpa något till mig. Så vips hade jag fem paket att öppna! Jag fick så fina saker och blev så glad för att barnen gått och valt ut sådant de trodde jag skulle bli glad för, och de prickade rätt! För att inte tala om de klappar de gjort själva. Barnen blev också riktigt glada för sina saker och började leka med dem direkt.
De lekte faktiskt så bra och så länge att vi bestämde att de ska få cyklarna imorgon istället. Det är ju aussiejul imorgon och när de tror att de inte ska få någonting så drar vi plötsligt fram varsin ny (begagnad) cykel. Tanken är att jag och T så småningom ska köpa egna cyklar så att vi alla kan cykla tillsammans till stranden. Om man som vuxen går så tar det ungefär tjugo minuter till stranden, men det är precis snäppet för långt för att ta med gnälliga barn ibland. Så att cykla och därmed komma dit på halva tiden låter som en standard för framtiden.
Efter klapparna var vi fortfarande mätta och nöjda. Då det gått en stund gick jag och vilade i en knapp timme eftersom jag ännu en morgon vaknat fyra. När jag kom ut igen var det dags för jullunch till middag. Allt blev lite förskjutet, men vad gör väl det. Middagen bestod av Janssons, sill, gravlax, köttbullar, ”prinskorv”, kavring och en massa annat gott. Jag förstår dock varför man mestadels väljer att äta fräsch och nyttigare mat, för efteråt känner man (jag i alla fall) sig så seg och tung. Hur som helst så var det mysigt och gott.
Nu ikväll har vi pratat med våra familjer hemma och sedan tittade vi på halva filmen Klaus. Den verkar jättemysig, men det blev sent så vi ska fortsätta imorgon. Imorgon blir en liten typ av julafton också, men ändå inte. Mysigt ska det dock bli igen! Jag ska bara se till att sova lite mer än fyra timmar inatt. Det önskar jag mig i julklapp. Tack.
Önskar alla en riktigt God Jul!
/CC
Kommentera (2)Jag är inne på mys och har nu tänt ljus, julgran och stjärna och ska titta på andra halvan av avsnitt två av Drömträdgården. Inte helt juligt kanske, men så mysigt ändå.
Jag ska äta middag, röd curry-fiskgryta med sötpotatis (mums!) och sedan blir det några pepparkakor också. Det är inte helt lätt att hitta julkänslan när det är nära 30 grader i huset, men man gör vad man kan. Det är onsdag så T är iväg på roligheter. Ikväll är det tydligen inte bastuklubben utan de skulle hem och grilla och bada hos en i gänget de inte varit hos tidigare. Det är tur att en av oss vuxna i familjen är social i alla fall. Fast jag bidrog ju lite i helgen får man ju ändå säga.
Jag satt ute på altanen en stund efter att Bs kompis gått hem och det hade lugnat sig lite. Jag hade just fått ett rykande färskt nummer av Lantliv och jag blev lite besatt av ett av husen där (Johan hette han som bor där). Det var kanske inte det finaste av hemmen i tidningen egentligen, men det var något med atmosfären som tilltalade mig så mycket. Så nu vill jag bara hem till Hörnan och fixa och dona. Dock är det ju så att vi håller på att spara ihop till elbyte, så allt annat är långt framme. Men drömma måste man ju. Sanndrömma för den delen för Hörnan kommer att bli klar. Det är bara en fråga om tid.
/CC
KommenteraVi har haft ännu en heldag nere i Hörnan idag och tiden börjar bli knapp. Jag har målat dörrarna gula en gång till och även målat fodret vitt. T har satt klart läkten på väggen och målat allt igen med ljus Falu rödfärg.
Vi har även haft vår byggare/Ts pappas kompis här på besök. Han är inte riktigt med och bygger längre då han gått i pension, men han är ovärderlig när det gäller att få tips och råd gällande renoveringen av ett sådant gammalt hus.
Det roliga (läskiga) är att han har en förmåga att först vara jättenegativ och säga om varannan grej att det är kaos, dyrt, mycket jobb etc. Men lite senare så snurrar han tillbaka och säger något annat och att det är lätt fixat och blir jättebra. Så man står där med andan i halsen och ångest, men sedan blir det bättre allt eftersom.
Nu är det bara en hel dag kvar i Sverige imorgon och sedan åker vi hemåt på söndag. Jag har redan börjat förbereda mig mentalt för flera dagar sedan men det känns väldigt konstigt. Detta är ju också vårt hem och det känns så starkt. Det känns även lite underligt att lämna alla som man håller så kära för att åka långt bort. Men jag vet ju också att vi älskar vårt liv där och nu börjar vi också sakna än det ena och än det andra i Aus.
Vi har gjort oss den otjänsten att älska två länder. Men det kanske mer ska ses som en fördel att få ha en fot i varje och att få komma hit på somrarna och njuta av landet och folket när allt är som soligast. Jag ska bara be Elon Musk eller någon att hitta på flygplan som flyger dubbelt så snabbt så att inte resan blir så lång. Det borde ju vara easy peasy.
Nu har vi ätit en fantastisk middag med entrecôte och bea med fint rött vin och klockan har blivit mycket igen. Kanske är det dags att försöka börja vända dygnet rätt. Eller inte, tröttast på flyget vinner. Ifall man kan sova, that is. Annars är det det värsta som finns. Hur som helst, nu är det natta.
/CC
Kommentera (2)Jag som alltid brukar vakna sex på morgonen har äntligen lyckats vända min dåliga vana. Lagom tills vi ska hem igen. Imorse vaknade jag åtta. Det kan ju ha något att göra med att vi går och lägger oss efter midnatt varendaste kväll i och för sig. Men barnen vaknar också senare (och lägger sig senare), så det fungerar bra.
När vi väl kom oss upp imorse och sedan hade ätit frukost så gick T, hans pappa och jag ner och började jobba på Hörnan. Jag var ansvarig för att måla båda dörrarna gula medan de började sätta upp fasadplankorna som jag målat förra veckan. De gula dörrarna blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, lite ljusare än väntat, men jag tror att det kan bli fint ändå. Betydligt bättre än innan i alla fall. Om vi inte känner oss nöjda när vi kommer hit nästa gång får vi väl göra något åt det då.
Det mesta av träfasaden är nu uppe och det blir toppenfint. Äntligen är huset ”helt” igen. Dock är det lite blått, lite gult, lite mörk Falu rödfärg (gamla delen) och lite ljus (nya delen). Men ett hus måste ju få se ut lite hur som helst medan det är under ombyggnad, tänker jag. Det blir ju bättre sedan, det bara tar ett tag.
Imorgon blir det paus i bygget då vi ska till Landskrona/Lund under dagen och sedan till min gamla hemby för att äta middag med en kompis och hennes familj på kvällen. Det är bara det att T måste vara på kontoret i Landskrona klockan nio. Det betyder att han släpper av mig i Lund klockan åtta. Då har ju inga affärer eller något öppnat ännu så jag tänkte att jag kanske sätter mig på stationen och läser min bok tills min kompis kan möta mig. Eventuellt på något café. Det löser sig.
Nu är det dags för dusch och kvällsrutiner. Våra stackars barn har knappt sett oss på flera dagar då vi är i Hörnan hela tiden medan de leker och gör skolarbete hemma med farmor. Inte för att de klagar, de springer runt bland alla husen och leksaker och upptäcker och har jätteskoj. Men imorgon är det alltså dags för lite annat. Det blir mysigt. I övrigt har jag börjat räkna ner till hemresan på söndag. Jag skulle inte vilja säga att jag är redo. Inte för att jag inte vill åka hem till Aus, men för att jag inte är redo för vardag, skola och jobb. Men det är jag inte den enda som känner i slutet på en fantastisk semester direkt. Så det är bara att gilla läget.
/CC
Kommentera