En sak man kanske inte vet om mig (och som man kanske skiter i för den delen) är att jag älskar hus i alla dess former.
Ja ja, jag vet, jag tjatar jämt om att jag vill köpa ett hus att bo i som är vårt, men det är ju lite annat. Ända sedan jag var tonåring har jag tittat på hus och lägenheter till salu, jag älskar att läsa om dem, titta på inredning etc. Mitt Instagramkonto (jag raderade ju appen, men kontot finns kvar) består till 99% av hus som vi går förbi och jag fastnar för. Husen i sig, deras trädgård eller någon liten detalj.
När K och jag hade vår Sydneyhelg för några helger sedan så köpte jag en coffee table-bok som handlar just om hur människor bor här i Australien som bor lite annorlunda. Boken är precis en sådan som jag länge själv drömt om att få göra och har fantastiska berättelser om husen i sig, de som bor i dem samt bilder såklart. Den är uppdelad i hus i skogen, vid havet, farms etc. och det finns även med en liten fiskestuga från ett av våra favoritställen, Garie Beach. Jag går alltid där och tar kort, men nu har jag fått se shacket inifrån också. Jag blir så glad!
Idag fick jag äntligen lite tid att sitta och devoura boken och jag blev inte besviken. Dessutom läste jag ut min vanliga bok och hann börja på en ny. Det regnade nämligen ute idag så efter att vi åkt på en lång runda i bilen till ställen där vi kan tänka oss att köpa hus, så stannade jag hemma för läsning medan de andra handlade mat och lekte på lekplatsen sedan när regnet tog lite uppehåll.
Min mage är fortfarande lite i olag (när vi ändå är inne på ämnen andra inte bryr sig om), så jag har mest tagit en lugn dag. Men fasen vad trött jag är på att helgerna är så korta. Här pratar en som börjar få söndagsångest redan på lördagseftermiddagen fastän jag gillar mitt jobb egentligen. Nu kör vi fyradagarsveckor för alla som vill tycker jag!
/CC
KommenteraJag vaknade imorse och var på ganska bra humör ända tills jag började googla på First Home Buyer Scheme.
Det är ju den statliga schemen som vi har planerat att söka till efter att vi haft vår Citizenship Ceremony för att kunna komma in på husmarknaden. Men imorse läste jag alltså att ansökningarna redan är uppe i 6500 av 10000. Det är bara februari och platserna är nästan fyllda. Vi kommer troligtvis inte att få vårt certifikat och ceremoni förrän i april eller så och däremellan kommer ju troligtvis alla de sista platserna vara fulla.
Jag blir så trött, varför kan vi aldrig få en rättvis chans? Ifall vi hade fått skicka in våra papper och fått nej så hade det varit en sak. Det hade jag kunnat ta. Men att vi än en gång snubblar på mållinjen och bara fortsätter att jaga vår svans, det är så jäkla tröttsamt.
Men vi får väl bara fortsätta kämpa i motvind. En dag kanske det går trots allt.
/CC
KommenteraIdag har det hänt grejer!
Klockan är tolv och jag har just (förutom devourandet av en räkmacka när jag kom innanför dörren) kommit hem från Bateau Bay där en i svenskgruppen hade middag. Det var precis lika gott, mysigt och trevligt som vanligt. Vi var kanske tolv stycken och det var en ganska lugn grupp som bara hängde och snackade och hade det gött. Jättemysigt!
Jag älskar att K introducerade oss till denna grupp för det är så himla mycket lättare att känna sig hemma här uppe där allt är annorlunda mot det livet vi levt de senaste åtta åren, när man har härliga svenskar runt sig. Och vi är inte typen som hoppar på en grupp på Facebook. Jätteglad över alla dessa tillfälligheter.
Och så var det det där med huset.
Jag och kidsen åkte på visning imorse, T var fortfarande i Sydney, och det var fint. Det hade trädgård, endast ett plan och fyra sovrum. Det kändes som ett riktigt hus och jag blir knollrig! För det är dyrt. Dessutom får vi då flytta ifrån närheten till skola och Terrigal by med caféer, gymmet etc. Det är ju fortfarande inte långt, men man kommer alltid att få köra, dock bara en fem- tio minuter. Jag skriver för- och emotlistor i mitt huvud, men kan inte bestämma mig.
Är det detta som är vårt hus? Kan jag inte bara få se in i framtiden lite så att jag vet vad vi ska välja?
Pretty Please.
/CC
KommenteraDag tre av tre tillsammans bara T och jag (utan barn) och vi åkte till Manly. Vi älskar Manly och vi ville åka dit för att njuta själva och inte ha barnstressen i oss.
Vi parkerade en bit bort för att gå i mysiga husområden och en park till stranden, vi gick bort till Shelley Beach där vi bestämde oss för att äta på Boathouse (det skulle vi aldrig gjort med kidsen) och slog på stort med seafood platter och varsitt glas vitt. Det var fantastiskt att sitta där, vi fick det bästa bordet i hela restaurangen i skuggan med utsikt över stranden och maten var utsökt. Vi satt där och bara njöt ett bra tag.
Efter maten gick vi till Fika, det svenska fiket inne i Manly. De har supergod lunch och kakor, men idag nöjde jag mig med att köpa två paket snabbmakaroner och en påse Gott och Blandat. Så himla gott!
Vi hade en fantastisk dag där vi fick mycket sol, fina omgivningar, god mat och hann prata en massa om livet. Apropå livet så blir jag nästan alldeles galen. Det finns en lokal till uthyrning precis på hörnet vid mitt grekiska hus. Det är så pittoreskt och vackert att jag nästan går sönder. Alla de romantiska chick flicks jag läst på sistone, där huvudpersonen flyttar till vattnet/landet och öppnar en bokaffär/cupcake shop/fill in the blanks, gör att jag bara vill släppa allt och starta något litet där man säljer riktigt goda mackor, glass och dricka. I och med att det ligger på halva vägen ut till Shelley Beach är det ganska långt till närmaste proviant och det är en sådan romantisk bild av livet.
Men det ska jag inte göra. Jag får ta tag i galna drömmar lite senare.
/CC
KommenteraDet har varit en fantastisk dag!
Efter att jag ringt Centrelink (har hand om dagis- subsidy) och stått i telefonkö halva morgonen fick jag hjälp med mitt problem och vi åkte till dagis med ungarna och fortsatte sedan vidare själva till city.
Det var dags för dejtdag/barnfri dag och allt vad man nu vill kalla det. Vi parkerade borta i Paddington för att gå i de underbart fina husområden som ligger där. Jag älskar ju som bekant att gå i fina husområden! Vi gick vidare mot Darlinghurst där vi bodde när vi först flyttade hit 2010 och fem år framåt och blev sentimentala. Det var tider det, DINKs (double income no kids) och vi gick och var sentimentala och drömde oss tillbaka.
Vi gick vidare via Kings Cross och Potts Point till Finger Warf där vi skulle äta vår lunch. Det blev ett fisk- och skaldjursställe där vi åt gott och drack fint vitt vin och tittade ut på yachterna som låg och guppade. Det allra bästa var ju att inte behöva stressäta och ha ögon i nacken för att titta efter störiga ungar hela tiden.
Efter lunchen promenerade vi den trekvartslånga sträckan tillbaka till bilen och hade väldigt bra samtal om livet och framtiden. Vi hade tur att trafiken flöt på för vi kom fram till dagis med knappt tio minuter till godo, bra timeat.
Nu lägger jag mig för kvällen och förbereder mig mentalt för en ny vuxendag imorgon. Älskar’t!
/ CC
Kommentera