Hej vad det går. Det var storstad i Stockholm, sedan Uppsala och nu ligger jag här med familjen i en liten stuga i Dalarna.
Vi kom till Ts systers hus utanför Mora vid halv fem ikväll ungefär. Resan gick bra och tog nära fem timmar med pauser och laddning av bilen. De har köpt en gammal charmig gård med fem hus och en massa mark och det känns som att man befinner sig i en saga. När vi kom hit och sade i bilen att ”Det ser ut som Barnen i Bullerbyn” sa O ”Bullar! Jag vill också ha bullar!” Haha.
Vi blev välkomnade med fika och nybakade kanelbullar (så O fick sina bullar ändå) och sedan blev vi visade runt i alla husen och rummen (och vi alla blev uppätna av mygg). Det är mycket som de vill göra och planerar att renovera, men det är redan mycket gjort och jättemysigt redan nu.
Vi hängde lite, pratade och började sedan laga fisksoppa, vilken vi vuxna åt medan barnen tittade på film så vi kunde vara vuxna i lugn och ro. Och nu har klockan redan passerat elva och jag längtar efter sömn och hoppas att min dundrande huvudvärk går att sova bort. Men jag är glad ändå. Vilken resa vi är på. Vilket äventyr. Och jag vill att varje dag i livet ska vara ett äventyr så nu lever jag mitt bästa liv. Låt det aldrig ta slut.
/CC
KommenteraJag sitter i bilen på en laddningsstation på ICA-parkeringen i Hallstahammar. Här är det värsta festen! Det är någon slags samling med bilar (raggare?) och det pumpar musik på hög volym ur någons bagagehögtalare. Riktigt kul ju för folk att träffas så här på en lördagskväll.
T är på ICA med barnen och kissar samt handlar lite för frukost imorgon. Vi har ungefär en timme kvar tills vi är framme hos mamma och pappa. Resan har gått bra, men det känns som den blivit ganska upphackad med stopp och laddningar. Förutom trötthet har vi dock ej bråttom.
Vi hann ha en väldigt mysig morgon och förmiddag i Fiske innan vi åkte. Det blev promenad såklart, sedan hem för frukost och efter det så sprack det upp och solen stack fram. Den sista av mina kusinbarn kom så vi hann träffa honom med. Min faster gjorde våfflor och vi alla satt ute på altanen i solen och njöt. Sedan var det dags att packa och så åkte vi iväg vid tre. Jag hade inte haft något emot att stanna, men nu är det dags för nästa fas av resan.
På vägen hem stannade vi på Östersudan, samhället på andra sidan vattnet från Fiskebäckskil. Där gick jag runt och tittade på fina hus (såklart) medan de andra gick ut på en brygga etc. Det var bara det att T och jag brast i kommunikationen och helt plötsligt fann jag mig själv ståendes i en kvart och vänta på dem utan att veta vart de tagit vägen. Och här fick jag sota för att jag inte har fixat svensk telefon för jag kunde ju inte bara ringa och höra vart de befann sig.
Jag hade redan gått förbi det ställe där vi gemensamt parkerat och där var de inte, så jag ställde mig på ett annat, centralt, ställe där vi stannat tidigare och väntade. Till slut gav jag upp, tog min telefon av flygplansläge och ringde. Tänkte att jag får svälja de dyra avgifterna. T svarade inte, så jag fick ringa syrran som sedan skulle ringa T och berätta vart jag var. Till slut löste det sig och vi kunde åka. Läxan lärd.
Men nu är laddningen klar, familjen åter från ICA och vi ska åka den sista timmen till nästa ställe, där vi ska stanna fram till fredag. Let’s go!
/CC
KommenteraIdag är det den sista hela dagen i Fiskebäckskil och vi åker hem efter lunch imorgon. Eller, hem och hem, vi åker till mina föräldrar som bor i ett hus lite utanför Uppsala. Själv har jag aldrig bott där, men de har bott i samma hus i 23 år så det känns ganska hemma för oss alla.
Det känns tråkigt att åka ifrån den vackra västkusten och vår släkt (samt alla fina husen som jag älskar här), men nu är det dags för nästa fas av resan. I Frövi hos mina föräldrar brukar det bli väldigt lugnt, mycket mat (där också) samt lite utflykter här och där. Syrran med familj ska också dit och stannar tills på tisdag och det känns roligt för vi alla är långt ifrån redo att säga hej då.
Idag började vi dagen med långpromenad som vanligt. Därefter långfrukost och idag åkte vi faktiskt hela bunten till Grundsund, gick en runda samt åt glass. Jag åt min gamla barnfavorit TipTop och den var fortfarande god. De andra tog varsin sandwich, vilken ju också sparkar igång minnen. När vi kom hem var det dags för lunch i form av rester och sedan gick det snabbt till middagen. Det är bara äta, promenera och snacka som gäller här och det passar mig perfekt.
Efter middagen, vilket var extremt goda fish tacos, så var klockan nio och jag fick för mig att gå ut på huspromenad. Sagt och gjort. Jag hade tänkt gå en kvart eller så, men inte förrän en timme senare var jag hemma igen efter att ha gått kringilikrok på alla småvägar man kan tänka sig. Jag njöt av varenda sekund.
Dagen har varit superhärlig, alla umgås så bra och vi alla trivs som fisken i vattnet. Bara synd att dessa fiskar måste simma vidare på Sverigeresan nu.
/CC
KommenteraJag älskar tanken på vad en dag kan användas till. Antingen är man bara hemma och hänger, tittar på TV och gör mest ingenting. Eller så jobbar man, åker till Bali eller varför inte Nya Zeeland?
Imorse hade vi inte riktigt bestämt oss vad vi skulle göra med vår lediga dag. Skulle vi norrut, söderut, strand eller stad? Dessutom var jag och T uppe till halv två inatt och var ganska sega på att göra oss klara imorse. Men trots att klockan blev närmare lunchdags så bestämde vi oss för att vi skulle åka ner till Sydney så som vi hade pratat lite löst om. Och det är jag glad för, för vi hade världens bästa dag!
Vi började med att åka till Paddington, ett område med en massa fina gamla hus där vi alltid gick promenader på söndagarna när jag och T först flyttade hit, innan kidsen. Vi stod på en av mina favoritgator och måste nog stirrat en hel del (plus att O nog var ganska livad när han höll på att göra konster på trottoaren) för en kvinna öppnade dörren och kom ut ur sitt hus. Hon tittade på oss lite frågande och frågade sedan om vi gått vilse. Jag berättade att vi (jag) älskar hus och att detta är en av mina favoritgator och det slutade med att vi pratade en hel del samt att hon erbjöd mig att titta in. Det gjorde mig så himla glad! Älskar random möten.
När vi ätit på ett café i Five Ways i närheten så tog vi bilen och åkte in till city. Vi tänkte att vi ville gå i Circular Quay och mot operahuset men från andra hållet än vi brukade när vi bodde där. Sagt och gjort och vi upptäckte så många nya områden, hus, människor och härliga ställen. Det ovanliga med dagen var att Ts klocka räknat till 13 000 steg och barnen klagade inte en endaste gång. Ett mirakel! De fick en glass var på vägen så det hjälpte kanske lite.
Jag låter bilderna från dagen tala för sig själva. Sydney är en fantastiskt vacker stad med Bondi, Bronte och stränder, gamla byggnader, broar och så kontrasten mot skyskrapor i CBD. Jag är tacksam och glad över att vi får uppleva det närhelst andan faller på.
/CC
KommenteraOj, vilken fin helg jag har haft! Det känns som att det aldrig går fel när jag och K har våra Sydneyhelger och särskilt med våra vänner.
Vi var ju alltså i ett privat rum på en restaurang, tjugo stycken, och åt gott, drack extremt goda drinkar (för mig en rökig margarita, en GT såklart då det är min favoritdrink och en whisky sour). Därefter gick vi till en galen gayklubb där vi brukar hamna och dansade natten lång. Och vi hade så roligt!
Men det jag gillar mest är att vakna upp tillsammans med vänner, lite trött och sliten men glad ändå och bara ta det lugnt tillsammans. A var uppe redan och hade gått med hunden och köpt baguetter, croissanter och annat gott till frukost. Det med en kopp te väckte en på rätt sätt.
Efter vi gjort oss iordning gick jag, K och L med hunden Gino runt i alla de fina områdena i Surry Hills, precis där de bor. Jag älskar ju som man vet hus och blir alldeles knollrig av att gå i de små gränderna, titta på blandade hus som är endera gamla, nya, i olika färger, former och med fina växter. Och så alla dessa fik, bagerier, barer och hål i väggen. Det är bara att välja och vraka. Vi gick även till ett nytt hus som varit i tidningen då det är väldigt speciellt, byggt av den arkitekt som bor i det och enbart gjort av återbrukat material. Det var ett riktigt häftigt hus.
Tillbaka i vännernas lägenhet sade vi hej då. Men jag och K var inte redo att åka hem ännu så vi promenerade till Stanley Street, en liten mysig restauranggata nära Darlinghurst där vi bodde länge när vi flyttat hit 2010. Här åt vi världens godaste sushi i solskenet och bara hade det bra. Vi gick vidare till Circular Quay och gick till en liten affär på ett galleri som K älskar. Jag har aldrig varit där, men det slutade med att jag köpte en massa små presenter till barnen, bland annat erasable ink i flera färger med söta djurhuvuden på korken, en slinky och lite annat. Barnen blev riktigt glada för allt så det var roligt att se.
Därefter var klockan halv fyra och det var dags att påbörja resan hemåt. På tåget satt vi och hade bra samtal och hade bara generellt så mysigt och glatt. Jag lever för sådana här helger och vill ha fler av dem i mitt liv. Sydney är så nära, men ibland ”glömmer” man att man kan åka dit och få lite fart och fläkt. Det är ju trots allt (enligt mig) en av världens vackraste städer.
/CC
Kommentera