Jag har just kommit hem från en middag med de svenska tjejerna här uppe på kusten. Det var hemma hos en tjej som heter Anna, ungefär tjugo minuter härifrån, och jag fick skjuts med en annan tjej som bor i Terrigal. K skulle också med egentligen, men hon kände sig inte frisk så hon fick hoppa idag.
A hade gjort tre olika soppor – potatissoppa, pumpasoppa och en linssoppa. Och så tog vi andra med lite olika grejer som bröd, äppelpaj, frukttallrik och så vidare. Det var så himla gott och mysigt. Vi har blivit så många människor i FB-gruppen, så middagarna får numera ske i mindre grupper. Idag var vi endast nio och det var alldeles lagom att sitta och prata och snacka tillsammans. Framförallt tyckte jag att det var härligt att det var lugnt myshumör på oss alla idag och inte fest. Fest är ju topp ibland, men detta passade mitt dagshumör perfekt.
Det är verkligen dags för mig att ha middag här snart, men vi har så pass litet i matdelen att det måste vara fint väder så vi kan sitta ute. Måste inom citationstecken. Sedan ska jag vara ärlig och erkänna att jag får lite ångest över att vara matansvarig eftersom jag inte är så bekväm i köket. Och dessutom ska det finnas vegetarisk version, glutenfri, laktosfri och så vidare. Men det får lösa sig. Men kanske till våren. Vi får se.
Nu är det snart midnatt och eftersom K är sjuk så blir det ingen promenad imorgon klockan åtta. Och det får jag nog erkänna att det känns väldigt passande för då kanske jag hinner få tillräckligt med sömn trots allt. För när jag inte sover så blir jag inte alltid så trevlig. Och om jag sover så är jag absolut alltid jättetrevlig. Såklart. God natt.
/CC
KommenteraJag har generellt sett varit väldigt pepp på dagen. Det är ju ledig måndag för mig och allt. Efter frukost och morgonfix gick jag ut på långpromenad. Det känns som att jag är på väg att bli förkyld, så jag tänkte att det nog är bäst ifall jag inte pressar mig på gymmet. Så det blev promme, inte illa det heller. Och jag gick min långa runda, där man går en bit ute på stranden också. Det tog mig ungefär två timmar i lugn takt allt som allt och var väldigt skönt.
Men nu när jag kom hem så slutar inte den jobbiga känslan jag haft hela dagen, utan blir bara värre. Det känns som att jag håller på att kissa på mig hela tiden och jag har nog tyvärr början till en urinvägsinfektion. Inte kul alls. Plus att jag var tvungen att lägga mig ner i soffan för klockan har hunnit bli tre och vi har inte ätit lunch ännu. Min kropp tyckte att det var lite väl länge och jag har fått ett rejält blodsockerfall och ligger nu här och väntar på att stackars T ska göra klart lunchen så att vi får äta. Dålig planering från mig kan man lugnt säga. Men blodsockret är ju lätt att lösa och det finns ett pulver på apoteket som T ska få köpa åt mig sedan när han hämtar ungarna. Det heter Ural och förhoppningsvis försvinner den dumma urinvägsinfektionen lika snabbt som den kommit.
Jag ska äta burgare igen till lunch (vi är nog inne på det sista av dem nu) och sedan hoppas jag att jag fått kraft nog till att vika lite tvätt, planera veckan och fixa lite till. Jag vill verkligen inte spendera resten av dagen på sofflocket, det känner jag mig alldeles för rastlös för! Ju äldre jag blir, desto mer vill jag liksom suga musten ur varenda dag och carpa varenda jäkla diem.
/CC
Kommentera