Grannen har poolparty och jag blir så sugen på att gå och joina när jag hör allt plaskande. Jag är ju ingen baderska men idag har det varit varmt och kvavt och just en sådan dag då till och med jag skulle kunna tänka mig ett dopp.
De andra i familjen har redan badat idag. O var på ett kalas imorse där familjen hade pool, så han var i och lekte med sina vänner tills han blev ett russin. B var på ett annat kalas samtidigt där de visserligen inte badade, men spelade laser tag. När de alla kom hem hade jag dammsugit huset, städat köket och vikt en ny korg med ren tvätt. Jag satte för första gången i år på julmusik och gick och myste. Dörrarna var öppna så jag vet egentligen inte vad grannarna tycker om tre timmars julmusik den 27:e november.
Fast, nu när jag sitter här klockan halv sju på kvällen så spelar en av grannarna över ”dalen” trummor och musik. De måste ha ett band för man hör ofta hur de övar. Men de är duktiga så det stör inte alls, snarare lite mysigt. Vi tände också adventsljus imorse vid frukosten. Dock satt vi ute i 28 grader och solsken och jag kommer alltid att ha svårt att hitta julstämningen just i sådana stunder.
I alla fall, när alla var klara på kalasen så åkte vi en runda till North Avoca för att lämna ett USB med foton som T tagit till en svensk vi känner, åkte på bilpromenad i områdena, gick till PO Boxen (som mitt jobb har i Terrigal), hämtade ut nya linser till mig i Erina Fair och sedan vidare till Wagstaffe och Killcare. Här badade barnen igen, men då vi hade glömt Bs badkläder fick de bada i underkläderna. Det funkade det med. Och nu är vi alltså hemma igen, och jag sitter här på altanen och dricker saft och skriver. Ena grannen spelar med sitt band, en annan lite musklig en grillar i bar överkropp med ett blommigt förkläde på sin altan och så har vi ju de med poolparty. Jag hoppas att vi kan lära känna lite fler grannar här så småningom. Det känns som att vi kommer att bo här ett bra tag.
/CC
KommenteraIdag är det lördag och dagen har varit bra, men inte så mycket mer. Jag, och säkert många med mig, känner liksom att livet bara far förbi oanvänt när man är sjuk. Även om jag mår ganska bra så har jag inte energi att göra någonting ordentligt. Plus att jag inte kunde följa med till simningen osv. med aktiv Covid.
Hur som helst så fick jag ha det lite lugnt och skönt imorse när de andra åkt. Eller, lugnt och skönt består ofta av hushållssysslor, och idag var det diskmaskinen som behövde tömmas och fyllas och en himla massa ren tvätt som behövde vikas. Men det var skönt när det var gjort. De andra tog tid på sig att komma hem, de var inte tillbaka förrän efter tolv, och då åt vi sillmackor på altanen (bara vi vuxna, barnen fick burgare) och sedan åkte vi en runda.
Vi åkte norrut, men tog mest bilpromenader då ungarna somnade i bilen och jag var hängig. Men vi åkte på en del ställen vi inte varit på tidigare och jag och T fick några bra samtal för oss själva. När vi kom hem vilade vi en stund och nu ikväll har vi hängt upp julstjärnor och tagit upp ljusstaken för första advent imorgon. Och nu står T och steker dumplings som vi ska äta framför en julfilm som jag har tvingat T att se. Nu börjar den, den där tiden när jag tittar på en miljon julfilmer för att trycka in julkänslan i kroppen i detta varma land.
/CC
Kommentera
Hej, fredag! Jag är på riktigt glatt humör, trots att jag har Covid (testade mig idag igen och nu blev det positivt), och sitter här i soffan för mig själv och myser. Fredagskvällen efter läggning är den bästa stunden på hela veckan. Har jag sagt det förr? Nej, aldrig väl? Men det är fortfarande sant.
Idag klarade jag hela dagen fram till klockan åtta ikväll utan att klaga. Klockan åtta rullade jag ner ungarnas rullgardin och den är lite speciell. Man måste dra lite i snöret, trycka in spolen på sidan, rulla lite till och så vidare för annars riskerar man att den trillar ner helt och hållet. Så när jag var mitt i det där rullandet och tryckandet så sa jag högt till mig själv ”Nä, så här kan man för fan inte ha det!”. Och så kom jag på vad jag sagt och bytte hand på armbandet. Nu var jag ju själv, så räknas det fastän ingen hör klagandet? Om ett träd faller i skogen osv.
Men imorgon händer det, tänker jag! Imorgon blir det den första hela dagen utan klagande eller fulsnackande. Det är ju lördag så förutsättningarna är goda. Trots Covid. För än så länge så mår jag okej bara jag matar in tabletter och nässprej med jämna mellanrum. Vi har dock sagt att vi inte kan komma till lunchfirandet för vår svenska kompis imorgon, så det är synd. Men det hade kunnat vara värre.
Nu ska jag rota i frysen och se om jag hittar lite glass och den ska jag äta framför ett avsnitt av Vem bor här?. T är på fotokurs så det är CC-njutande som gäller ända in i kaklet.
/CC
Kommentera (2)Otis grät när vi åkte hem från Sydney idag. Han sa ”I don’t want to leave”. Och det är ju i och för sig ett väldigt bra betyg, om än lite synd att han behöver gråta.
Vi har alltså haft det tokmysigt! Sömnen inatt gick bättre än förväntat trots att vi alla sov i samma rum och barnen låter under natten (hosta, röra sig, prata i sömnen etc.). Och det var härligt att vakna upp imorse till stadens ljus och veta att man inte behövde skynda iväg till jobbet. Jag har ju haft mina år i hamsterhjulet i CBD och även om det hade sin charm då, så längtar jag verkligen inte tillbaka.
Hotellfrukosten var riktigt omfattande och god och ungarna var i sjunde himlen över pannkakor med nutella, muffins, juice och allt annat som de fick lov att äta till frukost. Efter att vi avnjutit den så gick T och ungarna till utepoolen medan jag gick över Pyrmontbron till city och shoppade lite. Jag hann bara in på H&M innan det var dags att gå tillbaka eftersom vi skulle checka ut klockan tolv. Men det var lika bra det för det gjorde att det blev lagom shopping och inte för mycket.
När vi checkat ut så åkte vi till Bondi Junction och åt på Betty’s Burgers. Jag tror på riktigt att det är de godaste burgarna jag vet. Jag har bara ätit på In-N-Out i USA en gång för en herrans massa år sedan, men jag har fått för mig att det smakar väldigt likt. Hur som helst, när vi var mätta och glada så åkte vi mot Botanical Gardens och hittade parkering. Vi gick genom trädgården och fram till Operahuset. Det var otroligt blåsigt, men det tyckte kidsen mest var roligt.
Nu är vi hemma igen, vilket är skönt på ett sätt, men det är också tråkigt att äventyret är över. Det kändes lite som att vi åkte till Dubai och tillbaka på en helg för det kändes av någon anledning inte som Sydney. Och nu ikväll bröt T en av stolparna till vår terass när han höll på att fibbla med ungarnas slack line. Jag har sagt till honom att de inte verkar starka nog, men han har inte lyssnat. Så nu kan jag inte hjälpa annat än att jag känner mig skitirriterad (läs: rädd, eftersom ifall en stolpe kan gå sönder så lätt, hur mycket kan man då lita på vår altan som dessutom är högt upp?).
Nu börjar veckan och jag vill bara ha äventyr hela jäkla livet.
/CC
KommenteraImorse stod alarmklockorna på sju för då skulle vi gå upp för att packa och åka in till centrala Sydney. Vi hade bokat en hotellnatt på Novotel i Darling Harbour och ville komma dit så fort som möjligt för att ha tid att göra olika saker i lugn och ro.
Vi satt i bilen lite över nio och började med att åka till North Avoca för att få oss en god kopp te och titta lite på havet innan det var dags för storstaden. Det var lika härligt som alltid men lite onödigt blåsigt om man ska vara petig. När vi kom fram till Sydney parkerade vi i hotellets garage och gick ut på stan direkt. Vi skulle nämligen inte få tillträde till vårt rum förrän klockan tre.
Vi gick till Barangaroo och en favoritsushirestaurang som jag och K alltid är på när vi har våra Sydneyhelger. Det var mycket gott, så som det alltid är. Efteråt så var det dags att börja vandra tillbaka mot hotellet för att checka in. När det var gjort så gick vi ut en runda till, gick runt i Darling Harbour, lekte på en jättestor lekplats och sedan fick barnen dansk strutglass.
Vi gick tillbaka till hotellet då barnen ville ta ett dopp i utepoolen och det gjorde de trots att det var blåsigt och lite ogästvänligt utomhus. Men jag satt och åt M&M’s och drack te vid fönstret i rummet medan jag njöt at utsikten och lugnet. Och sedan när barnen hade badat i badkaret så beställde vi upp roomservice eftersom klockan hunnit bli mycket. Maten var sådär, men det var ändå väldigt värt att äta hemma eftersom att klockan redan hunnit bli mycket.
Nu ligger barnen i sängen bredvid vår och rör sig en gång i sekunden trots att klockan snart är tio. Det blir att stoppa i öronproppar, annars kan det bli riktigt dåligt om sömn.
/CC
Kommentera