Precis när vi kommit innanför dörren efter skola och After School Care så kom T äntligen hem från Malaysia. Han har varit i KL sedan i söndags morse och det är skönt att ha honom tillbaka. Barnen var överlyckliga att se honom, ännu mer efter ett tag när han packade upp väskan och hade presenter till dem.
Även jag fick en present, jag måste ha varit en trevlig fru på sistone. Jag fick en Issey Miyake- parfym som jag ej hört talas om innan men som var väldigt god. Man tackar. Jag har känt mig väldigt bortskämd idag för K kom helt apropå förbi med en påse med sju klänningar. Jag hade nämnt att jag inte kände för att ha på mig någonting alls av det jag har i garderoben och då var hon så himla snäll och ville hjälpa till. Fem av klänningarna fungerade inte alls, en var helt okej, men den sista älskar jag! Blev helt kär! Så den ska jag ha imorgon och det känns plötsligt jätteskoj att gå ut.
Eller ut och ut, vi får se om det blir dans och grejer. Men vi ska i alla fall på restaurang/pub i Sydney CBD för att fira vår kompis 40-årsdag. Många av våra andra vänner kommer att vara där och jag och K sover hos ett par i Surrey Hills. Det ska bli väldigt skoj det hela, jag behöver bara en natts sömn först för att ladda batterierna efter en fullsmockad vecka som gräsänka.
T gick i princip rakt in i köket för han var sugen på god mat och särskilt en fin köttbit. Vi ligger dock inte i fas med serier eftersom jag tittar på Outer Banks som han inte alls har sett, men han får nog gott gilla läget och titta med mig där jag är. I alla fall ikväll. Nu är det helg!
/CC
KommenteraNu går T snart av planet i Malaysia där han ska stanna större delen av veckan och kommer hem till oss igen på fredag kväll.
Han tog vita bilen och körde till flygplatsen vid åtta imorse. Han skulle ta tåget, men tydligen hade de arbeten på rälsen och det skulle vara ersättningsbussar med långa omvägar insatta. Då ville inte T riskera att fastna någonstans. Där fick vi än en gång erfara den positiva sidan av att ha en extra bil.
Jag och barnen gjorde oss klara och vid nio åkte vi till K. Där dumpade jag barnen med deras barn, för stackars J hade erbjudit sig att ta hand om alla fyra så att jag och K skulle få vår promenad. Så vi gick senare än vanligt, det var tokvarmt och mer folk, så vi bestämde oss för att vår vanliga tid klockan åtta är den magiska tiden att komma dit. Men det var fantastiskt ändå och jag är så tacksam för att vi lyckades komma iväg trots att T inte var hemma och kunde ta hand om barnen.
När jag plockat upp de små igen efteråt så åkte vi hem och åt lunch. Och sedan hade vi tänkt åka någonstans. Men klockan var redan halv tre så vi bestämde enhälligt oss för att sätta på ACn (det var över 35 grader ute och vi var helt färdiga av värmen) och spela en massa spel istället. Det blev Labyrint, Monopol, Jenga, Finns i sjön och Spot it. Vi hade riktigt mysigt och B sa att det var mycket bättre än att åka till stranden!
Efter att barnen lekt en stund och jag fixat runt lite i huset satte vi oss och tittade på film tillsammans klockan fem. Det blev The Magician’s Elephant på Netflix medan barnen åt chips och godis och jag unnade mig själv en liten godisskål. Filmen var en perfekt familjefilm och det blev en mysig stund där också.
Nu har de små gått och lagt sig och somnat snabbt. Jag ska värma mat till mig själv och sätta på Outer Banks som alla snackar om och som jag påbörjade igår. Den verkar addictive. Men jag har en ensamvecka så bring it on!
/CC
KommenteraOch så var lördagen över, men det kan man nog inte klaga på när man haft en riktigt bra dag. Dock så har jag börjat vakna fem varje morgon, istället för mitt vanliga sex. Och råkar man då gå isäng lite innan midnatt så får man inte tillräcklig skönhetssömn i förhållande till vad denna människa behöver. En ekvation som inte går ihop. Men utöver trötthetshuvudvärken har det varit en bra dag.
Vi började med simningen och den var bra, men inget speciellt. B skulle direkt till ett skridskokalas efteråt och började gråta för hon trodde att jag hade glömt hennes trosor (barnen åker till simningen med badkläderna på). ”Jag kan inte gå på kalas utan trosor!”. Men jag visste att jag tagit med dem så när jag gick ut och kollade i bilen så hittade jag dem och fick mig en glad kram av B. Hon hade tights under shorts eftersom de skulle vara i en ishall så avsaknaden av underbyxor kunde ha valt ett värre tillfälle, men nu gick det som sagt bra ändå.
Vi åkte från simningen till bensinmacken för lördagsgodis och sedan direkt vidare till Erina och droppade av B på ishallen. Där träffade hon alla sina vänner och följde med dem. Vi hjälpte pappan att bära alla inslagna presenter som dottern fått till bilen. Jag vet inte hur man gör hemma, men här brukar barnen inte öppna paketen på festen. På så sätt slipper man jämförelse och så vidare. T, jag och O åkte vidare till Guzman y Gomez, vår nya lilla favorit och där åt vi en tidig lunch vid tolv. Jag tog tre hårda tacos med köttfärs, sallad osv. samt guacamole och det var riktigt fint som vanligt.
Därefter tog vi oss en tur till Killcare och Wagstaffe. Vi har inte varit där på ett tag. I det lilla gulliga samlingshus de har där hade de idag en skrivarkurs och där var fullt av folk, mestadels äldre pensionärer, och mycket härlig stämning. Vi köpte varsin glass och tog det lugnt i skuggan. Helt plötsligt var klockan två och B skulle hämtas. Hon hade haft toppenkul och var glad och nöjd. Vi passade på att gå och storhandla så vi har mat till middagar och för matlådor i veckan då T åker till Malaysia tidigt imorgon. Jag har gärna så mycket som möjligt fixat så att jag inte behöver tänka på allt sådant. Det är mycket nog med läxor, uniformer, laga mat, jobba, hämta och lämna osv. Men det brukar gå fint.
T står för tillfället och lagar mat i kalsonger på grund av värmen. Men samtidigt går han in sina nya jobbskor så han ser minst sagt lite rolig ut i finskor med strumpor och kalsonger. Jag har suttit ute en stund och njutit av de sista strålarna och nu har jag flyttat in i soffan och sitter bredvid min halvnakna O som får titta på paddan så här på lördagskvällen. Vi har det lugnt och fint alltså. Nu ska jag bara jobba på att inte vakna klockan fem imorgon också, så blir nog allt bra.
/CC
KommenteraVi har haft en lite ovanlig kväll. Direkt efter jobbet klockan fem så satte jag och barnen oss i bilen och åkte till pizzerian Pinocchio i Gosford. Vi skulle nämligen dit och fira Ks son som fyllde sex år i onsdags. Men först lekte vi alla en stund på lekplatsen utanför och enligt B så var det ”Den bästa lekplatsen jag någonsin varit på!”. Antagligen för att allting snurrade. Vilket är mitt värsta, men hennes bästa.
T kunde inte vara med ikväll för han hade först ett sent jobbmöte och sedan en fotokurs. Hemifrån på Zoom bara, men ändå tillräckligt för att inte kunna följa med. Pizzeriabesöket var som förväntat väldigt gott, trevligt och barnstressigt. Absolut värt det dock.
Efteråt var vi på lekplatsen en stund till och sedan åkte vi hem till dem för att äta glasstårta, ge presenter och leka en massa. Jag, K och J drack te och hann prata en hel del också. Det var helt enkelt en väldigt mysig kväll och vi kom inte hem förrän klockan halv tio ikväll. Barnen har nu däckat i sängen och jag tittar lite på Little Women, men sedan ligger jag inte långt efter gällande däckandet jag heller. Hej helg!
/CC
Kommentera (2)
Jag är lite tråkig ibland. Men nej, det stämmer ju inte alls för jag är skitrolig (och behöver man ens säga det så stämmer ju inte det heller). Men det jag skulle komma till är att jag älskar rutiner. Jag älskar äventyr och resor, att se nya ställen och träffa nya människor också, men mina rutiner sitter hårt. Och då pratar jag inte om min morgonrutin osv.
Jag syftar på det faktum att jag alltid beställer samma meal när jag går på McDonalds, att jag hittar min favoritväg till skolan eller gymmet eller vart det än är och så håller jag fast vid den. Jag möblerar aldrig om. Fattar liksom inte grejen. Man ställer ju möblerna där de är finast och passar bäst så varför ska man då ändra och göra det sämre?
K och jag går alltid samma runda i North Avoca på söndagarna. Nu har hon börjat tröttna och föreslår andra ställen, och det måste jag ju snart gå med på men jag vill egentligen inte. Allt det handlar om är att jag undermedvetet hoppas på att jag ska få den där känslan som jag hade första gången något bra hände. Som en knarkare jagar jag kicken. Pirret i magen i morgonsolen i North Avoca. Den där ”Gud så gott!” när man valt den speciella pizzan osv. Och rädslan för att bli besviken om man skulle avvika från mönstret och prova någonting annat.
Anledningen till att jag började fundera på allt det här är att jag tittade på filmen Faraway på Netflix igår. Och jag älskade den! Den var så fin, rolig och härlig bara. Och jag kände att jag vill att T ska få uppleva den också. Så jag berättade att jag tänkt att vi skulle se den ikväll. Varpå han säger ”Men, såg inte du den igår?” Och jag fattar knappt frågan för vad spelar det ens för roll? Om man visste hur många gånger jag såg Dirty Dancing i min ungdom så skulle man bli mörkrädd. Och när jag sedan var lite äldre blev det Sökarna gång på gång.
Sånger går på repeat år efter år och jag har ju bokat samma Airbnb i Shoal Bay som förra året till oss nu i maj. Så jag är skitrolig. Jag lovar. Man vet i alla fall vad man får. Och det kan ju vara bra det med. Ett säkert kort så att säga.
/CC
Kommentera (2)