Varför går man inte bara och lägger sig när man är så himla trött? Klockan är elva och jag har velat sova sedan klockan slog åtta. Slog och slog, när hörde man senast en klocka slå slag på timmen förresten? Telen gör ju inte riktigt det. Och kyrkor frekventerar jag inte heller direkt.
Jag är superglad att det är helg och hoppas få ta det lite lugnt. Jag prenumererar ju på den svenska tidningen Lantliv och jag har funderat lite över att den inte kommit på sistone, men tänkte att det kanske är dags att förnya min prenumeration. Men häromdagen när vi öppnade postlådan låg där inte mindre än tre tidningar! Och det roliga var att det var typ nummer 8, 10 och 11. Det vill säga, postgången är inte helt pålitlig i Coronatider. Så nu har jag tre hela tidningar att ta mig tid att läsa. En liten titt in i svenskt mys.
Utöver det så blir det troligtvis en husvisning imorgon, lite Halloweenfirande och så äntligen Nippers på söndag. Om inte även denna helgen regnar bort, men sådan otur kan vi ju inte ha.
Nu var det det där med att lägga sig när man är trött. Det blir det nu.
/CC
KommenteraJag har en ganska medelmåttig vecka. Mest sitter det nog i huvudet för att det är regnigt och dant ute och jag fortfarande är trött av att vara halvsjuk hela tiden.
O var hemma från dagis idag med, men jag måste säga att det faktiskt har gått jättebra att jobba trots det. Visst, han har spelat och tittat på ipaden, men att han varit lite slö av att vara sjuk har gynnat vår möjlighet att arbeta ganska mycket tror jag.
Imorgon ska B’s skola tydligen klä ut sig till en karaktär ur en bok. Jag vet inte hur det är hemma, men här måste man nästan vara hemmamamma för att ha tid att planera och förbereda för allt som pågår i skolan. Vi har dock inte förberett något alls (för vi jobbar båda heltid), så nu får vi se om hon ska gå i sin vanliga uniform, gå som Elsa (men det kan ju nästan inte räknas som en bokkaraktär hur mycket man än försöker) eller kanske som häxan i Room on the Broom om vi lyckas få ihop grejer som vi har hemma.
Jag kan inte påstå att jag är ledsen för att det är fredag imorgon. Nu kör vi helg och så tar vi nya tag.
/CC
Kommentera (2)Regnet det bara öser ner, öser ner!
Idag har det varit kallt och har känts som vinter, istället för bara någon vecka innan sommaren som det faktiskt är nu. B’s första riktiga Nippers blev till och med inställt på grund av regn, vind och därmed för höga vågor.
Men klockan tolv hade jag bestämt lunchdejt med en kompis, min gamla chef från Sydney närmare bestämt, som var här uppe på tjejhelg och hade tid att träffa mig en stund innan hon körde hem igen. Så jag tog mitt paraply och vandrade ner till Bellyfish fem minuters gångväg härifrån. Jag var inte så hungrig, men jag beställde en acai bowl och F beställde poached eggs on toast. Sedan spenderade vi två timmar med att prata ikapp om allt som hänt sedan vi pratade senast, innan Covid typ.
Efter den mysiga lilla stunden körde hon mig hem och som tur var så var huset tomt, T och barnen var och handlade, så jag läste min bok och fortsatte att ta mig lugnt. Men sedan, nu på kvällen har min två veckor långa förkylning tagit fart igen och jag har känt mig riktigt sliten. Så jag kommer inte att åka till kontoret imorgon heller, utan jobba hemifrån och dessutom funderar jag på att gå till doktorn bara för att kolla läget lite om vad som pågår. Än en gång, jag är ganska säker på att det inte är Corona med tanke på mina symptom och att K testade sig negativt och det är dem jag fått det från. Men kanske har jag dåligt immunförsvar på grund av någon underliggande infektion (mina ögonproblem etc.)
Men vi får se vart detta slutar.
/CC
KommenteraVi gick upp i tid imorse för att åka till Sydney. Det var bara det att jag hade svårt att komma upp ur sängen för jag kände mig så förkyld. Men väl uppe och efter en dusch så kändes det bättre.
Vi packade in oss i bilen och åkte de 1,5 timmarna ner för första gången sedan februari och Covid. Det har regnat hela dagen, inte så roligt men samtidigt en ganska bra dag för regn eftersom vi ändå skulle sitta i bil samt att vi fick spendera tid i deras fantastiskt fina hus.
Det var så roligt att träffa våra vänner igen! Och vilket hus de köpt! Det var fantastiskt fräscht, fint, ljust och med gott om plats. De har flyttat till Maroubra, så de bor fortfarande kvar centralt i Eastern Suburbs, nära smeten. Nära Bronte, våra gamla hemtrakter som vi älskar så. Och man ser skillnaden på finishen och stilen i stan mot här uppe. Fast det kan ju också ha att göra med både prisklassen och att de förra ägarna var italienare…
Vi åt gott, fisk med zucchini, äppelpaj och gott vin, ungarna lekte och hade uppträdande och det var allmänt bara mysigt och trevligt och lugnt. Tur att det var en regnig dag, annars hade vi kanske fått för oss att vi skulle flytta tillbaka.
T hade varit lite nervös över att åka så långt i vår lilla Peugeot 207 men det gick jättebra. Ända till på hemvägen då vi körde i mörkret och regnet och bilen framför oss plötsligt åkte i en vattenplaningspöl. Inget hände mer än att det kom en tryckvattenvåg på oss bakom och det sa woosh! Och i samma stund pep det till och en varning kom upp som sa ”Warning! Engine Failure!” Det lät ju sådär bra. Men vi hade inte så mycket val annat än att hålla tummarna för att det bara var någon sensor eller något som hade fått sig en push, så vi fortsatte åka. Och hem kom vi, men med motorlampan fortfarande blinkande.
Kalla oss naiva men vi har bestämt att vi ska starta bilen imorgon och då är allt som vanligt igen. För vi ska köpa hus, inte bil. Så det så.
/CC
KommenteraIdag har det varit upp och ner, ner och upp. Och till slut är det äntligen fredag efter världens längsta vecka!
Vi hade telefonmöte med vår kille på banken imorse och det gick faktiskt bra. Vi får inte lov att tillgodoräkna oss mitt andrajobb förrän i februari enligt de nya reglerna, men de goda nyheterna var att det faktiskt ser bättre ut än det verkade, även utan min timanställning. Så, som sagt, ena dagen tappar man hoppet helt och nästa dag så känns det okej igen. Som en bergochdalbana. Och än är det inte slut.
På lunchen åkte jag och T till ett plant nursery här i närheten och köpte ett citronträd. Vi tänkte att det kan vara roligt som inflyttningspresent till våra vänner som vi ska till nere i Sydney imorgon. Med vår nya och tighta budget har vi inte varit och handlat växter på länge och idag insåg jag att jag har saknat det. Nu längtar jag ännu mer till att ha en trädgård att plantera i. Inte för att jag kan något om trädgård, men med hjälp av min pappa, lite god vilja, samt K som är landskapsarkitekt, ska vi nog lyckas få ihop något. Men nu går jag händelserna lite i förväg. Vi har ju som bekant inget hus och således ingen trädgård än.
Efter skolan kom tre tjejer hem hit då B hade playdate med två kompisar. De sprang runt och lekte, åt snacks och skrattade. Sådär lätt att koncentrera sig mitt i allt detta när man jobbar, men det funkade trots allt.
Nu ska jag och min täppta näsa gå och lägga oss. Vi ska köra härifrån vid nio imorgon, så det blir ingen längre sovmorgon i alla fall. Fast, jag har ju barn, så vem försöker jag lura? Sovmorgon blir det ju aldrig.
/CC
Kommentera