Idag bar det iväg till vårt favoritställe , Manly. Vi behövde en massa ordentliga badkläder till ungarna och tänkte att vi lika bra kunde slå två flugor i en smäll och åka till Manly för att gå i deras alla surfaffärer och sedan göra lite mysiga grejer och bada runt Manly.
Och planen bar frukt för vi hittade en ny jeanskjol till mig, en bikini också tro det eller ej (bikinis är det svåraste som finns att köpa) och så badbyxor, flipflops och en rashie (badtröja som skyddar mot solen) till O. Och det var tur att jag var på gott humör efter shoppingrundan för sedan gick allt lite dåligt. Det var bilar precis överallt och det var omöjligt att hitta parkering och således kunde vi inte ta oss till de ställena vi ville till. Och när vi skulle ha lunch och hade lovat B sushi så var sushistället stängt. Vi googlade och promenerade till ett annat, vilket helt random var stängt det med. Och när vi väl kom tillbaka till vår parkering så var vi en minut sena och fick därmed betala en massa pengar för något som skulle varit gratis en minut tidigare.
O började skrika för att han inte fick vattenflaskan först, B var besviken för att hon inte fått sushi. T var arg för parkeringen och för att han var varm och för att barnen var jobbiga. Och jag var för en gångs skull inte alls sur, kanske för att jag var den enda som dittills fått mat också (grillad fisk med grekisk sallad), och försökte hålla ångan uppe. Men vi startade om, T och ungarna köpte baguette med brieost och så åkte vi upp till utsiktspunkten på North Head och de kunde äta där.
Efteråt ville vi bada. Men eftersom parkeringen på Shelly Beach var proppfull så åkte vi en bit längre bort istället, till Fairlight längs Manly Walk. Och där är så himla fint. T och barnen badade vid en av de små stränderna som ligger längst leden medan jag fortsatte att gå för att titta på hus.
När jag stannade och tog bild av ett fint sådant så hörde jag en röst som sade ”So you like that, do you?” Bakom ett träd satt husets granne ute på sin mur och vi började prata. Han frågade vart jag bor och lite annat och så berättade han att han bott i sitt hus i tio år. ”It’s a great spot you have here”, sa jag och han sade ”It is, probably one of the best in the world.” Och jag är faktiskt beredd på att hålla med honom. Hans hus är ganska litet och gammalt, men väldigt charmigt. Det ligger precis med vattnet utanför trädgården och priset ligger runt blygsamma 40 miljoner (svenska) idag. För tre sovrum. Jag funderade lite på att gifta mig med honom där och då, men det hade kanske blivit lite dålig stämning. Man är väl ingen gold digger. Fast kanske ändå i nästa liv. Man kanske inte kan köpa lycka för pengar, men dock lite trygghet och mod att ta mer risker. Och det hade suttit ganska fint.
/CC
KommenteraSådana här dagar som idag är nästan mina bästa dagar. De dagarna man inte har så mycket planerat utan bara gör precis det man känner för att göra utan stress.
Vi började med Bs simning som vanligt halv nio imorse. Jag och O hade en väldigt mysig promenad till lekplatsen i fint väder. När B och T kom dit efter simningen så kom även barnens kompis A ut från sitt hus över gatan och lekte ett tag. Efteråt visste vi inte riktigt vad vi kände för, men det var varmt så T föreslog att vi skulle åka och bada. Sagt och gjort, vi åkte direkt till Copa. Där hade vi kanske två härliga timmar på stranden och i vattnet (för vissa). Och som vanligt när vi kommer ut ur huset så tidigt så var det inte ens lunchtid när vi var klara på stranden. Barnen ville stanna till på lekplatsen och så blev det. Där stannade vi en bra stund och spelade frisbee.
Efter lekplatsen blev vi hungriga och åkte och köpte kycklingsspett med grekisk sallad, vilket vi åt i Wagstaffe. Wagstaffe är så bra för, förutom att det är superfint och mysigt det så har de toaletter, en kiosk med lite mat, en båthamn med en färja som kommer var tjugonde minut, badstrand, brygga och fina hus. Och idag så stannade vi länge, badade, åt och bara hängde och njöööööt av vädret, lugnet och varandras sällskap. Ungarna hittade även kompisar som de lekte med samt var väldigt intresserade av den enas pappa som stod och fiskade och fick napp då och då.
Vid femtiden tyckte vi att det räckte, handlade lite mat och åkte hem och grillade. Och nu sitter jag och äter äppelkompott som T gjort (vi äter fortfarande nyttigt, fast just Ts äppelkompott med kanel, kardemumma och kryddnejlika är bland det godaste som finns även på onyttigare dagar). Barnen ligger i sängen och vi ska äntligen få titta på vår serie. Och imorgon blir det Manly!
/CC
KommenteraNu är det fredag och alldeles strax sängdags. Klockan är halv tolv och vi har precis klämt in ett avsnitt av Tunna Blå Linjen fastän vi borde ha gått isäng istället.
K med familj har nämligen varit här och vi har suttit ute på altanen, grillat lax och ätit med grönsaker och haft det väldigt trevligt. Vi trodde dock att vi skulle få ställa in kvällen eftersom att för andra dagen i rad så ringde de från Bs Holiday Care. En flicka som hon lekt med igår har fått Covid och B räknas som en close contact. Så det var bara att åka och hämta henne, köpa RAT-test (vi lyckades faktiskt få tag på ett, sådan tur!) och så hem. Och hon var negativ.
Och nu förstår ju vi också att hon kan komma att bli sjuk senare eftersom att hon lekte med denna tjejen så sent som igår. Men just nu har hon inte Covid och har inga symptom heller. Och därmed måste hon inte isolera sig enligt reglerna. Och när vi berättade hur det var för K och kompani så valde de att komma ändå. Men nu ska vi hålla koll på symptom. Dock känns det faktiskt som att Coviden finns överallt runtomkring oss nu och det kommer troligtvis inte dröja länge innan det är vår tur. Vi får bara hoppas att det blir en mild version.
Nu blir det dock sängen för att orka med simningen tidigt imorgon.
/CC
Kommentera (2)Idag gick vi upp tidigt och körde iväg vid halv nio på vår längsta tur på semestern, dryga två timmar enkel väg. Det var inte direkt bra väder men vi tänkte att vi lika bra kunde åka på äventyr i tråkväder som att vara hemma och ha tråkigt i tråkväder. Sagt och gjort, Blue Mountains it was!
När vi kom fram så parkerade vi en bit bort från huvudgatan i Katoomba och promenerade sedan upp längst gågatan. Vi skulle nämligen till en gammal charmig pub som vi i princip har ätit lunch på varje gång vi kommit dit under åren. Jag åt en köttbit med pommes och sallad, T beställde en typisk köttpaj och ungarna åt burgare respektive kyckling. Som en sidokommentar så börjar vi tröttna på vår dåliga mathållning som vi har haft under semestern och i veckan så börjar vi med att äta hälsosamt igen. Inte för att det är nytt år, inte för att vi har avlagt nyårslöften eller dylikt utan helt enkelt för att vi känner att vi vill må bra.
Efter lunchen åkte vi till Three Sisters, tre kända bergstoppar som sticker upp och är ganska spektakulära. Men just idag låg det en tjock dimma över hela dalen, vi har aldrig varit med om en sådan dimma förut, så man såg inte en enda topp och ännu mindre tre stycken. Men vi gick på den lilla walk som de har och den blev faktiskt ännu coolare när det var dimma. Det kändes som att man var i ett sagolandskap eller filmen Avatar. Riktigt häftigt faktiskt.
Efter några fler stopp åkte vi hemåt den långa vägen igen men det var så värt det. Eftersom att vi kom hem ganska sent så orkade vi inte fixa mat till T och mig utan åt frukostmat (jag såklart) och grisstarka nudlar (T såklart). Det blev inte någon film igår utan vi började titta på Tunna Blå Linjen istället. Den gillade vi verkligen och har fortsatt med nu ikväll. Imorgon är det sista dagen på semestern och då ska barnen vara på förskola/ Holiday Care medan T och jag är ensamma för dagen. Ska bli så mysigt!
/CC
KommenteraIdag har det gått tillbaka till det normala lite på det sättet att Bs simning började. Så 8.30am var vi i Kincumber så B kunde hoppa in i poolen medan jag och O gick på vår vanliga promenad till lekplatsen. Eftersom det fortfarande är sommarlov och många är på semester så var B ensam i sin grupp, vilket var toppen för henne så hon kunde lära sig extra mycket.
O höll mig i handen hela vägen medan vi gick och pratade på om allt möjligt. Oftast är han för rastlös och springer iväg och pillar på allt så det var väldigt mysigt att få rå om honom ordentligt en stund. I lekparken mötte vi sedan upp en liten kille och hans mamma från svenskgruppen som bor precis över vägen. Pojken lekte med oss en stund tills vi skulle åka vidare.
Nästa anhalt var MacMasters och den vandringsstig som går upp på en kulle. B hade önskat detta och ville fortsätta den branta stigen ner på andra sidan till havet. Det var bara det att eftersom det regnat inatt var det blött och geggigt på vissa ställen och vi berättade för B att vi inte kan gå i de branta sluttningarna på baksidan när det är så halt. Då började hon gråta och ylade på konstant i en halvtimme, kanske var det längre. Så medan jag, T och O gick upp på kullen (vi såg henne hela tiden därifrån) så stod B kvar där nere på grusvägen och fortsatte att yla. Ingenting hjälpte. Det gick till och med en kvinna fram till henne och frågade om hon var OK, men när hon sedan såg mig så log hon och vinkade och förstod att det nog inte var något allvarligt utan mer ilskegråt. Have kids, they said…
Hennes humör blev bättre sedan när vi åkte för lunch. Efter lunchen åkte vi till innelekplatsen och var där en stund, sedan en skatepark. Därefter åkte vi till Avoca Beach och gick vid vattnet och sedan lekplatsen där också. Och trots alla stopp så var vi ändå hemma igen klockan tre. Så bra är det när man lämnar huset vid åtta på morgonen.
Väl hemma igen så satte jag mig för att sy min jeanskjol som har gått sönder lite här och där. Jag älskar min jeanskjol, äger ingenting som är mer bekvämt, och tog därför och offrade ett par jeans som jag tog bitar ifrån och satte bakom hålen. Det blev faktiskt ganska bra och håller förhoppningsvis ett tag till innan den ramlar isär i olika delar.
Nu ligger barnen och T och jag ska äta fisk med ugnsgrönsaker och titta på en film, Tomorrow Man. Imorgon är tanken att det blir långutflykt igen, denna gången till Blue Mountains. Vi mjölkar ut det sista ur semestern. Why not?
/CC
Kommentera