Dagen började ganska dåligt faktiskt. Eller, den började bra för jag sov gott inatt och vaknade inte förrän B stod över mig 6.45am. Då gick jag upp och hjälpte henne med flingor och mjölk och så gick jag tillbaka till sängen och mornade mig lite. Sedan tittade jag på några vloggar, gosade lite med barnen när O vaknat osv. T hade ju gått upp vid fyra för att träffa sin fotoklubb på en gård där de släppte ut 250 hästar över en bäck. Så där som man gör…
Men när han kom hem tog det inte mer än tio minuter innan vi började bråka. Det var inget stort alls, han bara kom hem med en stressenergi och menade att vi skulle skynda oss iväg för att titta på en surftävling i Avoca Beach. Jag älskar surftävlingar, men eftersom T hade berättat dagen innan att han inte skulle komma hem förrän klockan elva och klockan nu var bara nio, så var varken jag eller barnen klara och jag hade inte ens ätit frukost. Och dessutom hade jag bespetsat mig på gofrukost och var inte alls sugen på att trycka i mig ett kokt ägg på stående fot för att stressa iväg på söndagsmorgonen.
Tyvärr så blev det som bara var prat o början till slut till högljudda diskussioner. Det slutade med att jag sa till T att han kunde åka iväg själv (eftersom att han inte hade ro att vänta i cirka 40 min tills vi alla var klara), för jag ville inte ha honom hemma ändå. Så onödigt att bråka om allt det där, men ibland orkar man bara inte annat än att ta den lätta vägen och skrika. T åkte och jag gjorde min gofrulle. Och ilskan rann av mig och T messade och sa förlåt för att han kom hem och förstörde vår mysiga morgon med stressenergi.
Men det jag skulle komma till med att blotta vår smutsiga byk var att stackars B är väldigt känslig för sådant här. Jag var aldrig det som liten, mamma och pappa hade diskussioner och visst, det var inte skitkul att höra på, men jag kommer aldrig ihåg att jag blev rädd eller tyckte att det var obehagligt. Min syster däremot, hon fick ont i magen ifall jag till exempel bråkade med mamma eller pappa. Hon försökte då medla för att få allt bra igen. Exakt så är B.
Så när vi hade vår diskussion så tog denna fina flickan en bok och satte sig ner för att läsa för O. Jag tror inte att O är så känslig som hon är, han är såklart liten, men har en annan personlighet, men det är så himla fint av henne att hon känner att det är jobbigt och då är hennes första reaktion att hjälpa O så att han inte ska behöva känna samma sak. Jag gick in i deras rum och pratade med dem när T hade åkt. Sade att vi ju blir arga på varandra ibland, så som vi blir arga på dem och de blir arga på oss. Men det betyder ingenting och det går över fort. Det förstod hon ju.
Detta var på inget sätt något storbråk, såklart var det inget våld eller så, utan en helt vanlig diskussion mellan två vuxna människor. Men vi höjde rösterna och barnen märkte såklart att vi var arga och kanske ledsna/besvikna. Jag tycker det är intressant sådant här. Borde barn inte få höra något sådant här alls eller kan det tvärtom vara bra att de förstår att även vuxna blir arga och bråkar ibland och att det är helt normalt och ingen grund för oro?
Jag vet inte vad jag tror, jag bara vet att jag inte är en människa stor nog för att lugna ner mig själv och undvika sådana situationer. Jag önskar att jag kunde, men jag vet inte hur man gör när man är tyst medan det kokar inuti kroppen. Kanske lär jag mig det en dag.
/CC
Kommentera (1)Det blev en tur till IKEA nere i city idag. Vi lyckades faktiskt hålla oss till att bara köpa det vi hade planerat, lite sängkläder, nya glas, teskedar, stearinljus och lite annat smått och gott. Jag måste ändå säga att jag är lite över IKEA när det gäller möbler och känner som att allt har sett likadant ut de senaste tio åren. Men jag kanske bara hade en dålig dag. Köttbullarna med mos och lingon från deras restaurang var dock inte illa för att jag hade en dålig dag, de var bara äckliga helt enkelt. Men jag visste sedan innan att matstandarden inte är som hemma i Sverige.
Men nu låter jag negativ, det var inte meningen, för vi har haft en väldigt bra dag. Visst, det blir ju en del tid i bilen när vi åker till Sydney nu för tiden, dryga tre timmar tillsammans, och vid något tillfälle höll jag på att kasta ut ungarna för de slutade bara inte bråka! Men det gick till slut bra det med.
Imorgon ska T upp vid fyra och åka iväg med fotoklubben för att ta kort på springande hästar. Låter egendomligt, men blir säkert roligt för honom. Så vi får se vad vi hittar på när han kommer hem. Det är ju meningen att vi ska börja rensa ut, sälja, ge bort och slänga i både garage, skåp och lådor och skafferi, men jag känner mig inte alls motiverad till att ta tag i sådana saker just nu. Frågan är om den motivationen alls kommer.
Nu blir det sängen. T ska ju upp supertidigt och känner jag mig själv rätt så kommer jag ha svårt att somna om när jag väl har vaknat till. God natt för idag.
/CC
Kommentera
T håller på att laga lax med kokt potatis, pepparrotssås, brynt smör och sockerärter, vilket vi ska äta framför tredje säsongen av finska Bordertown. Det måste vara en av mina favoriträtter, särskilt som T är så himla bra på att bryna smöret så att det blir lite nötigt men inte bränt. Jag har tur som hittade honom alltså.
Det känns för övrigt ganska konstigt att inte ha några husvisningar inplanerade imorgon. Lite synd, nästan. Missförstå mig inte, jag är såklart tokglad för vårt Turkosa Hus, men jag älskar att gå på visningar och hade gärna fortsatt med det. Kan man dyka upp på visningar varje lördag utan att ha minsta intention att köpa hus? Då blir jag lite som hon i Fight Club som gick till olika supportgrupper. Kanske inte riktigt samma sak i och för sig, haha. Men jag sa till T innan att det inte ens känns jobbigt att titta på husen som läggs ut. För jag känner mig så himla säker på att vi har hittat rätt. Och det är en fantastisk känsla.
Imorgon är planen istället att gå på gymnastiken med B som vanligt och sedan åka direkt därifrån till IKEA. Den närmaste ligger nere i Sydney och vi har inte varit där sedan innan Corona och jag är lite exalterad faktiskt. Mest för att de har lösgodis. Men vi har på riktigt ett irriterande problem som vi ska försöka lösa. Alla Aussies har dubbeltäcke i sin dubbelsäng. Och det är ju mysigt, men jag klarar inte av det för när man vill gå tillbaka till sin sida så blir täcket sträckt emellan ens två kroppar och då blir det världens lufthål. Och att lufthål är djävulens påhitt vet vi ju alla.
Hur som helst, T och jag var alltså tvungna att köpa våra vanliga täcken på IKEA när vi köpte nya sist. Allt bra, inga lufthål, alla glada. Men sedan blev det hål i ett av våra påslakan och vi skulle beställa nya från IKEA. För det finns alltså inte i rätt mått någon annan stans. Men ve och fasa, då verkar det som att IKEA har bytt mått på sina innertäcken och således finns det inga påslakan som passar våra täcken längre. I hela landet! Så trött man blir. Så nu måste vi troligtvis köpa nya innertäcken för att få rätt mått för att kunna köpa nya påslakan.
Snacka om stora och viktiga problem man har i livet ändå. Det är bra med perspektiv.
/CC
KommenteraVi har haft ännu en härlig dag! Och som vanligt är problemet med extremt bra helger att jag får ångest över skillnaden mellan de fantastiska helgerna och de inte så fantastiska vardagarna. Detta är ju någonting som jag måste jobba på för det har definitivt med inställning att göra också.
Vi har i alla fall spenderat dagen i Ettalong och började med korvgrillning på en filt vid vattnet, fortsatte med lek på lekplatsen och här tog jag en promenad längs boardwalken i min ensamhet medan ungarna lekte. Det var så mysigt att få gå själv en stund och titta på hus. Det är min favoritset-up för övrigt, hav på ena sidan och hus på andra. Det bästa av två världar helt enkelt.
Efter lekplatsen tog T och ungarna ett dopp såklart och jag satt på stenmuren och tittade på. Det var långgrunt och fritt från vågor vilket betydde lite lugn och ro eftersom man inte behövde passa på ungarna lika mycket som på de andra stränderna vi oftast besöker.
Klockan är tre och vi är på väg hem, man hinner göra mycket när man kör hemifrån redan halv tio, och tanken är väl att vi ska få lite gjort hemma i huset också. Det är bara så himla tråkigt att åka ifrån soliga, härliga dagar utomhus för att hänga inne i vår grotta. Det är för övrigt det jag ser mest fram emot ifall vi får det Turkosa Huset (eller något annat hus i annat fall)- att det är ljust och härligt även när man är inomhus. Vårt hus nu är inte så illa egentligen, men köket i mitten av huset utan några fönster är inte min melodi. Innan veckan är slut borde vi få veta hur det går med husköpet.
/CC
KommenteraVi har haft en riktigt bra dag, ifall man bortser från den stunden när jag stod i badrummet och skrek i vredesmod till mina bråkande ungar att ”Ja, men slå varandra då! Slå hårdare nu när ni ändå är igång. See if I care!” Sen stormade jag ut till T i köket och sa att nu får du ta hand om dina ungar, jag blir gaaaalen och så stängde jag in mig i vårt sovrum och tog en lång dusch. Sen blev det bättre och då gick jag och pratade med de små liven och sade förlåt. Varför är det ibland så himla svårt att vara den person och den förälder man vill vara? Jag hör saker komma ur min mun och tänker, men herregud det är ju jag som ska vara den vuxna här. Tåls att jobba på! Förhoppningsvis blir det bra människor av dem ändå.
Vi var på B’s gymnastik imorse och hon tyckte att det var precis lika roligt som sist. Det är skönt att se när hon hittar rätt, simning och gymnastik är rätt, men Nippers och svenskaskolan not so much. Men man kan ju samtidigt inte älska allt hela tiden. Därifrån åkte vi till MacMasters och köpte med oss Subway som vi brukar. Lunchen intogs på lekplatsen och därefter gick vi den lilla promenaden som vi brukar, fast tog en liten extrarunda också. Det blev inget bad för det var lite molnigt och inte jättevarmt.
Efteråt så åkte vi såklart förbi Wagstaffe och hängde en liten stund och så direkt till Terrigal och den lilla affär som öppnat och som säljer munkar. Och nu ikväll så gick jag faktiskt ut och joggade för andra gången på en vecka! Så himla skönt! Och därefter var det dags för mig att skrika på ungarna. Upp och ned, ned och upp.
Det har i alla fall varit skönt att inte tänka så jättemycket på husköpet för en dag.
/CC
Kommentera