Jag har precis torkat upp en hel skål med mjölk och frysta hallon, vilken O lyckades spilla ut över golvet, under den lekmatta han satt på och såklart lyckades mjölken även hitta vår vardagsrumsmatta som lekmattan låg ovanpå. När jag äntligen hade torkat upp allt och skulle göra andra försöket att gå in i duschen så kom O igen och berättade att han minsann hade kissat på samma vardagsrumsmatta. Så det var bara att slänga på sig morgonrocken ännu en gång och gå mer och städa. Jösses så barn lyser upp ens vardag.
Men dagen har varit okej rent jobbmässigt. Jag har jobbat från min lilla hörna i sovrummet som vanligt på tisdagar och solen har varit framme idag med. B hade en kompis över och de lekte ganska självständigt och sedan på eftermiddagen tog T med dem till stranden och då blev det ännu mer tyst och skönt.
Dessutom kom jag mig ut på promenad idag med för andra dagen i rad. Det är ju inte mycket på något sätt, men jag har som jag berättat tidigare för första gången i mitt liv en lång period då jag inte ens längtar ut för att gå. Jag som brukar gymma, jogga och gå power walks, jag kan nu vara inne tre dagar i rad utan att bry mig. Så kan vi ju inte ha det, så nu blir det ändring. Vi har även idag ätit bra mat och jag har rört på mig.
Det är i alla fall några steg i rätt riktning.
/CC
KommenteraNu är det måndag kväll och jag har överlevt den första arbetsdagen för året. Det var inte ens särskilt hemskt. Ofta är ju tanken på saker värre än de är i verkligheten. Och jag gillar ju faktiskt mitt jobb, det är bara att jag är så beroende av frihet.
Sedan hjälpte det ju att det var soligt och fint ute och att chefen frågade om jag var sugen på en liten promenad runt kvarteret (vi gör det ibland) precis när klockan var tre och jag hade en trötthetsdipp. Och när jag kört hem var ingen hemma och jag kunde i lugn och ro klä om och gick ut på min favoritpromenad ner till North Avoca. Jag har inte unnat mig en egen långpromenad på länge och det var jättehärligt!
Vi har även börjat äta lite nyttigare från och med idag, så till middag blev det kyckling med pumpa i ugn och broccolini. Gott och bra mat. Nu har vi kollat serie och så ska jag gå upp i min säng och läsa lite innan det är dags att sova.
/CC
KommenteraIdag är det sista dagen på sommarsemestern och jag har ganska mycket ångest. Det roliga är också att idag har det varit strålande sol, 27 grader varmt och helt enkelt en vanlig aussiesommardag. Men det är i princip bara den andra eller tredje sådana dagen på hela min (och de flestas) treveckorssemester. Och det fina vädret ska fortsätta i veckan. Bara för att retas liksom.
Vi har haft det bra. Jättebra till och med. Vi har varit tillsammans hela familjen dag efter dag och vi har gjort det bästa av situationen. Vi har varit ute på äventyr varje dag trots vädret, vi har ätit picknick, familjen har badat och vi har maxat det lediga livet med halvkasst väder, tight budget (eftersom vi lägger allt vi bara kan på husdeposition) och COVID.
På ett sätt gillar man ju vardagen för att det är lättare att ha rutiner, som nu när jag ska börja bry mig om min hälsa igen med bättre mat och träning, husvisningarna sätter igång igen och förhoppningsvis kommer vi alla någonstans med detta jäkla virus så att vi kan få åka hem till Sverige någongång inom en överskådlig framtid.
Hur som helst så gjorde vi det bästa av denna dagen också. Vi åkte till MacMasters och lagade hamburgare på vår nya picknickgasspis. Därefter gick vi över gatan till stranden och alla (utom jag) badade. Det var rejäla vågor och B älskade att hoppa i dem medan O gör som alltid och leker vid strandkanten. Dagen avslutades med varsin glass i Killcare.
T steker just i detta nu lamm och jag har förberett så vi kan titta på The Queen’s Gambit. Så semestern avslutas med stil. Och ångest. Stil och ångest, ett framgångsrecept.
/CC
KommenteraTyngden av alla de liv som jag inte lever tar kål på mig.
En sådan dag är det idag av ingen anledning alls. Men jag blir ju så här ganska ofta. Kanske var sjätte vecka i snitt? Tanken på att man lika gärna kunde varit en magdansös i Rio, en hemmafru i Belize eller en vanboende stormjagare i USA. Jag orkar inte tänka på att varje val man gör automatiskt utesluter flera andra alternativ. Fast samtidigt är det ju här jag vill bo och min familj som jag vill vara med. Jag vet inte hur jag ska tackla denna känsla.
Tillbaka i den riktiga världen vaknade vi imorse hos vår kompis T med familj efter att ha sovit över där sedan igår. På något sjukt sätt låg jag tyvärr vaken till 2.30am. Visst, jag fick sova länge imorse, men vaknade en massa gånger under natten och det var inte en ideal natt alls.
Men vi hade en god frukost med scrambled eggs och bacon, te, blåbär och mango. Ungarna hade redan badat i poolen innan jag vaknade. Vid elva hade vi packat ihop allt, sade tack och hej då och var på väg. Vi åkte de cirka 40 minuterna bort till vår gamla favorit Garie Beach. Men först stannade vi till i det lilla samhället Bundeena som ligger bredvid. Där köpte vi lite mat och åt i en park innan vi åkte vidare till Garie.
Garie är en strand men där är liksom extra vackert på något sätt. Om man följer stranden en bit bort och går uppför en backe så ligger där ett 15-tal små gamla fiskarstugor. De har alla varsitt utedass och är av väldigt enkel standard, men ändå skulle de kosta ett antal miljoner dollar att köpa. Hur som helst, det handlar ju inte om pengarna, de är så himla mysiga och fina.
Nu är vi dock hemma igen och har just tittat på avsnitt två av The Queen’s Gambit. Den verkar faktiskt så där bra som alla säger.
/CC
KommenteraIdag hade jag och T den sista av våra ensamsemesterdagar (utan kidsen). Men eftersom vi har lagt oss vid midnatt varje dag hela veckan i princip och sedan vaknat av barnen under varje natt, så var vi så trötta så imorse blev det en oplanerad sovmorgon medan barnen satt och tittade på iPad. Klockan åtta vaknade jag och då låg jag i en timme och läste i min bok. Älskar min bok just nu fastän jag tyckte den var lite seg i början (Marian Keyes nya).
Hur som helst så kom vi inte ut ur huset för dagis och vacation care förrän halv tolv. Det var rekord för oss i senhet, tror jag. Hemma får man inte ens komma så sent, har jag förstått det som. Men det är väl privilegiet här när man betalar typ $1m per månad i dagiskostnader.
T och jag åkte vidare till Gosford där vi lämnade in vårt punkterade däck. De skulle ringa när det var klart under dagen, men såklart gjorde de inte det så T ringde lite innan fem och fick reda på att de ej börjat men kommer ha det klart imorgon. Vi får verkligen hoppas det för då ska vi åka ner till Sydney till våra vänner och sova över till lördagen.
Men idag åkte vi tillbaka till Woy Woy Bay eftersom det regnade så mycket förra gången vi var där. Där finns massa mysiga hus och de flesta har sin egen brygga ut i vattnet. Lucky bastards, haha. Sedan åkte vi till Patonga, gick runt och myste och sedan åt vi på Boat House där de har så himla fin inredning och god mat. På hemvägen stannade vi hos vår mortgage broker, även pappa till B’s vän så vi har blivit vänner med honom och hans fru också. Vi skrev på lite papper för vårt uppdaterade lånelöfte och hoppas på att det går igenom.
2021 ska vi köpa hus om det så är det sista jag gör.
/CC
Kommentera