Det är Australia Day och vi är alla lediga för att fira. Sedan kan man ju tycka vad man vill om att fira att några vita gubbar kom och sa att landet var deras och jagade bort alla natives som redan levde här. Men hur som helst så är vi lediga.
Vi spenderade förmiddagen med att hänga på stranden här i Wambi, (jag har för övrigt aldrig sett den så packad med folk!), tillsammans med två andra familjer. En av dem var såklart K med familj. Vi slog upp våra solskydd vid lagunen som är ganska grund och så lekte barnen medan vi kunde ta det lugnt en stund. Härlig syssla på en torsdag.
Men sedan blev det lite knivigt. Vi var bjudna på en inflyttnings- slash Australia Day- fest hos en svensk som bara bor typ fem minuters gångväg härifrån. Men jag bara kände att ”Nej, det går inte!” Normalt tycker jag att sådant är roligt och särskilt när man får titta i någons hus, som dessutom är nyrenoverat, men idag sa hela min varelse nej. Jag orkade inte ha folk runtomkring mig, orkade inte vara trevlig, orkade ingenting. Så jag sa till T och de andra att jag inte tänkte följa med.
T är en översocial varelse så han tycker alltid att jag är jätteunderlig när det blir så här. Och det kan jag förstå, att han inte känner igen den egenskapen i sig själv, menar jag. Och särskilt som jag är bra på fester, jag är inte blyg, jag är social och pratar med alla, men ibland så vill jag bara inte. Kan bara inte. Och hur skönt är det inte då att man är en vuxen människa som väljer själv över sitt eget liv? För T har inga problem att gå själv med barnen, och våra vänner var ju där också.
En fest är ju inte någon big deal, men när jag blir på detta humöret så känns det jättestarkt att det inte går. Lite som att ha sex när man absolut inte vill, det känns så otroligt fel, fastän det kanske inte borde göra det. (Nu pratar jag om i en trygg situation med ens partner, inte något annat). Som man kanske märker så har jag lite dåligt samvete, för att göra de andra och barnen besvikna, för att vara ”konstig” och what not, men jag får försöka jobba bort de känslorna. För att inte alltid vilja som alla andra, inte vilja det som förväntas av en, det är okej. Man måste till syvende och sist vara sann mot sig själv och sin person. Ingen kommer att tacka en oavsett, så man kan i alla fall tacka sig själv.
/CC
Kommentera (2)Idag var T alltså ledig med mig och vi hade vår sista datedag (för året höll jag på att skriva, men det behöver det ju faktiskt inte bli). Vi tar varje sommar några dagar ledigt tillsammans medan barnen är på Holiday Care.
Så efter frukost på altanen som vanligt så lämnade vi barnen och där hade de idag mexikanskt tema. O var löjligt exalterad över att de skulle laga churros. Det var första gången han smakade dem när vi på impuls gick in på Tex Mex för att äta middag häromdagen. Efteråt sa han att han gillar det bättre än McDonald’s. Inte dåligt betyg. Hur som helst så åkte vi vidare till Manly och idag stannade vi vid stora stråket, boardwalken en stund för det var ett tag sedan. Vi strosade i lite butiker och bara njöt av att kunna göra det utan att hålla koll på galna ungar samtidigt. Sedan åt vi lunch på trappan vid boardwalken med utsikt över stranden.
Därefter åkte vi till mitt favoritställe, Fairlight, gick sakta och lugnt vid vattnet och husen och stannade sedan på den lilla stranden där. Jag satt på en filt och myste medan T snorklade en bit ut och kom in och var helt lyrisk av vad man kunde se. En vacker dag får jag också gå i vattnet med mer än benen. Vi hängde där en stund, pratade och njöt av lugnet.
Vi avslutade med att åka ner till grekiska huset och gångvägen mot Shelly Beach. Idag var första gången vi stannade precis vid grekiska huset, där är det många som snorklar, och det gjorde T även där och blev ännu mer lyrisk för där var tydligen ännu klarare vatten och ännu större fiskar.
Vi åkte hemåt vid fyra och T hade ett möte i bilen medan han körde på vägen hem. Multitasking på hög nivå. Och vi lyckades komma i bra tid för att hämta upp barnen, vilka båda var nöjda och glada med dagen som gått. Nu har jag vikt en massa tvätt och det är dags för Ts nylagade red curry chicken framför Huss.
Vi har haft en väldigt fin dag. Tack för det, Televerket.
/CC
KommenteraIdag var vi tillbaka till simningen för första gången efter ledigheten. Och ja, båda mina snyggingar var där och jag var snusktant som vanligt. Det kan inte hjälpas. Och idag så kastade den snyggaste av dem en boll och jag råkade se honom bakifrån när hans simtröja smet åt över musklerna. Fint det. Men man behöver inte oroa sig, jag håller det till tankar och dagdrömmar, T vet och ingen kommer till skada.
Vår kompis Ian kom igår vid femtiden och stannade tills idag vid lunchtid. Så T var iväg med honom för ett morgondopp medan jag och barnen åkte till simningen. Det var väldigt mysigt igår. Vi grillade hamburgare och satt ute och pratade och drack lite vin. Han är en av våra bästa vänner och så där enkel att inte ens jag får ångest av att ha honom hemma. Och så idag efter lunchen åkte han hem igen. Jag känner mig tacksam över att han tog ett dygn av sin semester, körde hit från Sydney och valde att spendera tiden med oss.
Ett tag efter att han åkt, jag fick magknip och behövde lägga mig på sängen ett tag, så bestämde vi oss för att åka till ett ställe där vi inte riktigt varit förut. En kvart norrut ligger The Entrance, och där har vi varit massor, men tydligen har de en utomhuspool som är toppen för både vuxna och barn då det finns olika djup, partier med skugga etc. Så dit åkte vi på vinst och förlust och det blev jättelyckat. Barnen älskade det och det var lättare för dem att plaska och för oss att se dem, annat än i havet och dess stora vågor.
När vi var på väg hem blev jag plötsligt panikhungrig och kunde inte släppa tanken på tacos på Tex Mex. Fastän klockan bara var fem och T hade bespetsat sig på att grilla ikväll. Men är man sugen så är man. Jag fick kidsen med mig på mattåget och vips satt vi på en Tex Mex-restaurang och käkade gott och myste. Impulsivt är bäst ibland, särskilt när vi slapp åka och handla mat, slapp disk och hade kvällen helt tom. Men nu har vi ätit ostbricka framför Huss för nu ikväll blev man ju lite hungrig igen.
Imorgon blir det utflykt. Vart återstår att se. Men nu är det dags för god natt.
/CC
Kommentera
Vi har haft en alldeles perfekt semesterdag idag, bara jag och T. Och det passar ju otroligt bra med tanke på att vi börjar jobba igen imorgon. Going out with a bang.
Barnen droppade vi på Holiday Care, det var Os första dag där någonsin, men eftersom Ks son B var där också samt vår B så gick det finfint. De hade en toppenbra dag. Jag och T åkte vidare till Palm Beach och där hade vi en helt fantastisk stranddag. Vi hängde på den ena stranden, åt medhavd picknick och T badade. Sedan gick vi en runda, var inne på den fina inredningsbutik de har där och köpte ett fat och en diskhandduk och sedan gick vi till en annan strand. Därefter promenerade vi lite till och gick till en tredje strand, vilken var lite hemlig och mest hörde till de stora hus som hade stranden som bakgård. Mycket strand alltså, men det kan ju aldrig bli fel.
På vägen hem köpte vi glass och åkte därefter de en och en halv timmarna tillbaka hem för att hämta kidsen. Och väl hemma grillade vi kyckling och åt tillsammans i värmen. Det har varit tipptoppväder idag och jag har njutit som en galning.
Jag har inte ens speciellt mycket söndagsångest, vilket är underligt efter tre veckor ledigt, men jag är väldigt glad för det! Nu kör vi 2023 och vilket jäkla år det kommer att bli!
/CC
Kommentera