Jag har ont överallt idag. Jag vet inte riktigt varför, men jag har ont från käken och upp i örat. Öroninflammation eller att jag i stress gnuggar käkarna på natten? Jag har också ont i axlar och nacke, men det är nog absolut av stress då jag riktigt känner hur jag går runt med axlarna vid öronen.
Det skulle ju också kunna bero på att jag sitter och jobbar vid köksbordet på en vanlig pinnstol eller vid det minimala bord vi har inne i sovrummet eftersom vi inte har fixat ett nytt skrivbord ännu. Eller att vi sover två stycken i en ganska liten säng eftersom vi fortfarande väntar på att fixa garderoben i vårt sovrum. Ja, det finns helt enkelt en hel del möjliga anledningar till att jag mår som jag mår.
Jag har TVn på här i bakgrunden och döm om min förvåning när de helt plötsligt började prata svenska. Det visar sig att det är Flickan som lekte med elden precis nu. Där ser man.
/CC
KommenteraMin dotter har sådana där trosor som säger Monday, Tuesday osv. Vi köpte dem billigt en gång när det var kris i underklädeslådan för henne. Men jag visste redan då att det var en dålig idé. Jag klarar inte av att se henne i trosor som det står fel dag på! Hon och T bryr sig inte så när någon av dem tar nya trosor så blir det ibland som det blir, man jag kan bara inte. Tramsigt men sant. Men just nu hittade jag ett par Wednesday som hon kan ta på efter duschen nu ikväll och så blir det rätt på onsdag imorgon. Världen är som den ska igen, phew.
I övrigt har det varit en sådan där dag där jag känt mig ganska värdelös. När man blir missförstådd eller missförstår småsaker som inte gör något, men ändå stör, och så samlas de på hög så att man till slut känner att man inte kan göra ett jota rätt. Så har det varit idag, varför jag stått framför spegeln och sagt till mig själv att ”Du måste skilja på sak och person” flera gånger. Jag vet inte om det hjälpte eller om jag bara kände mig löjlig.
Jag har i alla fall fått mail om att min självhjälpsbok är på väg och kommer i slutet av veckan. Det var ju på tiden, jag har bara väntat i kanske två månader… Tur att den kommer nu för jag är snart bortom hjälp. Skojar bara. Det ska bli så spännande att få jobba lite på sig själv och se om jag får en nytändning och verkligen orkar gå in för det.
Men nu blir det middag, ny serie igen eftersom Exit 2 tog slut för fort och sedan min fantastiska bok. Emily Henry är ett författargeni om man vill ha tips. Fast jag tror nästan man måste läsa hennes två böcker på engelska för att få orginalskratten. Fast det finns ju fantastiska översättare så jag ska inte kissa på dem alls. Det blir så dålig stämning då.
/CC
KommenteraNär jag var yngre, jag gick i gymnasiet, så hade jag en tjej i samma klass som inte mådde bra. Hon hade det svårt hemma och berättade detta vid något tillfälle för mig och andra klasskamrater. Det var också tydligt att hon skar sig själv och en lärare uppmärksammade det genom att säga att ”Det där måste du sluta med! Det är inte normalt”. Till hennes försvar så kände man väl inte till självskadebeteenden på samma sätt då som man gör nu, men ändå.
Jag har tänkt på den här tjejen genom åren och mått dåligt över att jag inte gjorde någonting. Att ingen av oss gjorde någonting, särskilt den vuxna läraren. Jag kommer ihåg att jag tänkte mycket på det, men visste inte vad jag skulle göra och därför rann det ut i sanden.
Imorse gick jag in på Facebook för första gången på väldigt länge och då poppade den här tjejen upp som förslag på nya vänner. Jag började såklart stalka lite lätt och fick en skön känsla i magen. Självklart vet man inte från Facebook hur någon egentligen mår, men hon bor tydligen utomlands på en stor gård omgiven av djur (hon var alltid en djurälskare), med sin man och deras son. Så nu väljer jag att tänka att hon har det bra till slut.
Nu när jag är vuxen är det lättare att hjälpa, i alla fall lättare att fråga hur någon mår och till och med fråga dem ifall det finns någonting man kan göra för att hjälpa till. Jag bara önskar att jag gjorde mer tidigare.
/CC
Kommentera (2)