Jobba jobba jobba, städa städa städa, sova en kortis och sedan upp igen. Så känns det idag. Men det har ändå varit en okej dag. Om man räknar att ligga på alla fyra och städa toaletter som en dag värd att minnas. Fast det är ju väldans skönt när det är klart. Tills nästa vecka när det är lika smutsigt igen…
Vi har börjat få iordning (Det kan för övrigt inte vara ett ord. Ordning bara kanske det ska vara. Strunt samma) lite mer som vi vill ha det här hemma och det är skönt. Tavlor är uppe, vårt sovrum börjar så smått likna ett trevligt rum istället för en förvaringsplats och idag har T täljt en knoppbräda till hallen. Man kan ju tycka att vi tar i från tårna för att det ska komma lite folk imorgon, men det är ju så att vi ser det som en spark i baken för att fixa lite.
Igår kväll fick jag nog och skrev ett mail till min life coach. Hon är ju egentligen inte min life coach för vi har aldrig haft någon session tillsammans, men hon har tackat ja till att ha mig som kund. Hur som helst, jag skrev ett trevligt och artigt mail för man ska ju vara trevlig och artig även om man mest vill skrika. Jag skrev något i stil med att nu är det en månad sedan jag kontaktade henne och det verkar som att hon har väldigt mycket att göra, så kanske har hon en kollega som hon kan rekommendera eftersom att jag är redo att börja jobba för att bli mitt bästa jag.
Och tro’t eller ej, men redan imorse hade jag ett färskt mail i inkorgen. My sincerest apologies, can you do Monday at 4 pm? Då fick hon eld i baken direkt när hon höll på att gå miste om mina pengar. Jag känner mig inte alls speciellt vänligt inställd till henne, men jag ska försöka släppa det och börja på ett nytt blad på måndag. Hon kanske är extremt bra på sitt jobb och bara råkar vara skit på att kommunicera, vad vet jag. Saken är att hon är i princip den enda som passar här uppe på kusten, annars hade jag sagt hej svej för länge sedan.
Well well, vi får se på måndag. Men först en fullspäckad helg.
/CC
KommenteraJag låter som en trasig skiva och jag är ledsen för det, men jag mår inte så himla bra just nu. Vissa dagar i alla fall. Jag har mycket ångest och ont i bröstet och jag kan inte bara låtsas som att allt är bra.
Jag jobbar på att ändra detta så idag har jag gått en promenad (vilket alltid gör mig glad) medan jag lyssnat på podcast om just min situation och vad man kan göra. Tre saker som jag ska försöka börja med:
Detta är en början och så ska jag jobba mot att ta mig till gymmet igen för det är ju mitt bästa. Det är bara svårt när man har kommit ut ur det. Och flyttat ifrån gymmet för den delen, men excuses excuses. Sedan jobbar jag på att få prata med någon men min life coach är löjligt dålig på att ta kontakt. Det går en vecka mellan varje litet tecken på liv från henne. Jag har tittat efter andra coacher också, men de här uppe är specialiserade på företagsledare och högt uppsatta chefer. Tänk att känna sig för värdelös för att få hjälp. Trevligt.
Nej då, det finns folk i Sydney också. Eller så får det bli en vanlig hederlig psykolog. Vi får se. Ett steg i taget, en fot framför en annan.
/CC
Kommentera (6)Jag är fortfarande djupt nere i min svacka och det är inte bara jobbigt för mig själv, men jag vill inte riktigt sprida negativ energi runt mig heller.
På helgerna och vid vissa andra tillfällen så är jag på toppenhumör och allt annat är glömt, men sedan kommer verkligheten över mig igen som ett stort regnmoln. Och apropå regnmoln, det hjälper ju inte humöret att det har spöregnat i flera dagar nu. Och så kan jag inte skaka av mig det sista av min förkylning så jag går på halvfart hela tiden. Som sagt, det är klageri på hög nivå som pågår, men jag kan inte riktigt låtsas att allting är hunkydory heller.
Just nu så är det inte så roligt i mitt huvud, men det är ju det jag (och förhoppningsvis en ny life coach) ska ändra på och jag ser faktiskt fram emot att lära mig massa nytt om mig själv och förhoppningsvis några knep för att vända om tankar och beteenden.
Nu är det snart en mysig helg med Os födelsedag så då får jag vara glad för ett tag. Det ska bli skönt.
/CC
Kommentera (2)T är på bastukväll och jag sitter i soffan och har precis tittat på de två första avsnitten av MAID. Den verkar ganska bra faktiskt, vi får se när jag kan titta nästa gång med tanke på att T och jag tittar på Billions när han är hemma.
Hur som helst så känns livet lite lättare och lite bättre än igår, men inte helt toppen ändå. Jag känner att jag sitter uppe extra länge för att jag inte vill att det ska bli en ny dag då man ska börja om igen. Kanske är det så att jag börjar bli deprimerad igen, det låter ju faktiskt så när jag hör vad som kommer ut ur mina fingrar.
Life Coachen har fortfarande inte hört av sig. Det ska bli intressant att se om hon kommer att höra av sig med någon dålig ursäkt eller om hon bara kommer låta det rinna ut i sanden. Jag har aldrig missat ett möte i hela mitt liv, i alla fall inte utan att ha kommit på att jag missat det och mått jättedåligt. Ja ja, vi får se hur det blir. Men just nu känns det inte som att vi kommer att jobba ihop i alla fall.
Men nu kan jag inte skjuta upp det så mycket längre, det är dags att gå och lägga sig och gilla läget imorgon. Och nu hör jag nyckeln i dörren, T är hemma.
/CC
KommenteraJag kämpar på i min förkylning och downar värktabletter som om de vore godis. Men det känns ändå lite bättre än igår och det verkar som att jag är på väg åt rätt håll. Den obehagliga yrseln och bortakänslan har nästan helt gått över.
T är ute med kompisar ikväll så jag och kidsen hade det lite extra mysigt och åt Ikeapannkakor med sylt och glass till middag och de fick titta på TV lite extra på kvällen. Jag är dock tokförvånad för de var båda så himla snälla och hjälpsamma, duschade och borstade tänderna snällt och det var ovanligt smidigt att lägga dem. Och min lilla egentid innan jag ska stupa isäng har jag suttit och slösat bort på att titta på Instagram och YouTube. Jag hade tänkt börja titta på Maid, men det får bli en annan gång. Varför gör man så? Man ser fram emot att få vara ensam en stund och så förstör man det med att sitta och dumglo på en massa skit på sociala medier. Jaja, det man inte kan ändra i efterhand bör man väl släppa.
Klockan tolv igår så hade jag precis loggat in för att ha möte när min telefon ringer. Det är den life coach som jag mailade förra onsdagen och inte har hört ifrån. Är det bara jag som tycker det är lite konstigt att en life coach inte hör av sig på en hel vecka? I alla fall med ”I have received your email and will get back to you as soon as I can”- typ. Men icke, det enda jag fått är ett automatiskt email om att subscriba på deras News Letter eller vad det nu var. Hur som helst, jag sa inte ens något till henne om det, men jag lät troligtvis lite stressad och inte jättebubblig med tanke på mitt möte som skulle ske och för övrigt var en performance review.
Vi bestämde i alla fall att vi ska prata på telefon på tisdag så det är en början. Men innan dess så får jag nog sätta mig ner och tänka på vad jag vill och vad jag vill ha hjälp med. Det känns spännande och faktiskt skönt att jag tagit tag i det och börjat i alla fall. Jag läser fortfarande min självhjälpsbok, men det går trögt. Än så länge är jag precis som jag brukar, jag känner mig så ointresserad och finner det svårt att bli motiverad av att bara läsa bra knep till förändring, men jag ska inte ge upp innan jag gett det ett riktigt försök.
Och vips så har jag ätit upp det som var kvar i en påse med m&m’s som jag hittade i skafferiet. Så kan det gå.
/CC
Kommentera