Sedan jag jobbade som revisor i mina yngre år och i princip arbetade mig in i väggen är jag fortfarande väldigt känslig för stress. Tillsammans med min noggrannhet och mitt detaljsinne så tror jag att jag ibland hade mått bra av att lyfta perspektivet lite. Jag snöar liksom in på grejer och får för mig att små saker är stora och spelar en väldig roll. Och så är det denna veckan. Jag har fastnat på en grej som jag tänker på hela tiden och är därför stressad i mig själv och har därmed inte jättebra tålamod med annat. Kidsen till exempel.
Jag gör mitt bästa för att övertyga mig själv om att saker som denna inte spelar någon roll, men det är som bekant inte så lätt att bryta gamla mönster. Ja ja, det löser sig det med. Idag efter jobbet gick jag och hämtade O på dagis, droppade honom hemma och sedan gick jag ut på något som skulle vara en joggingtur, men blev en power walk istället. Jag tror att min kropp hade gett upp på mig om jag joggade just idag, men jag kom ut och fick röra på mig i alla fall och mådde bättre efteråt.
Nu har vi tittat på Marcella och så ska jag ta och knyta mig för ikväll. Imorgon är det lång lönedag.
/ CC
KommenteraImorgon är det en stor dag för vår dotter. Det är hennes tur att hålla sitt tal, vilket hon skrivit (tillsammans med oss såklart) och övat på i tre veckor. Vi har gjort palm cards med stödord och bilder av ett ituklippt cornflakespaket som vi har klistrat baksida på också för att dölja dess ursprung. B körde igenom det idag för oss, hon pratar om bin, och var väldigt duktig.
O ska tydligen också börja med show & tell på förskolan just imorgon, så det är en stor dag även för honom. Eller inte, han är två år gammal och fattar nog inte riktigt grejen, men han ska ha med någonting som inte är en leksak och prata om. Vi har dock inte bestämt vad det ska vara ännu.
Själv har jag jobbat med jobb ett från 8.30am till 5pm och jobb två från fem till åtta. Långa dagar och mycket att göra. Huvudvärken och mitt onda tandkött håller mig sällskap. Jag fick för övrigt tips av en snäll läsare (tack S) om Corsodyl som ska hjälpa. Jag har inte hunnit gå ut idag för att jaga upp någon australiensisk motsvarighet, men det ska jag se till att göra och hoppas på att slippa mer ont i munnen. Det är så tråkigt när man som jag har ätandet som hobby.
Nu ska jag ägna mig åt en annan hobby, nämligen att sova. Det är en fantastisk hobby när sovandet går bra och en alldeles katastrofdålig sådan när det inte funkar. Och det som är så spännande är att man aldrig vet vilket man får förrän efteråt.
/CC
Kommentera (3)Torsdag idag och det är min fredag, känns skönt. Extra skönt eftersom jag just kommit hem från frissan. Jag tänker att någon borde öppna en shop som endast ger skalpmassage. Så går man in och sätter sig i en sådan där automatisk massagestol alltmedan någon ger en en rejäl skalpmassage i kanske en kvart. Sedan betalar man och går därifrån och kommer tillbaka en annan gång för en ny snabb session mellan sina ärenden. Vilken affärsidé!
I övrigt så fick jag lite mamma-ont i magen när jag de senaste dagarna upptäckt att B har haft ganska mycket reflux. Det har inte varit något alls på länge så vi har slutat med hennes mediciner och släppt allt. Men så idag frågade jag henne om hon får reflux ofta nu för tiden och det sa hon att hon får. Och så sa jag att hon måste gå och skölja munnen efteråt för att slippa att det smakar och luktar dåligt. Och då berättade min lilla flicka att tre av hennes kompisar idag hade hållt på och sagt ”Yuck, Billie’s breath stinks!”.
Ouch alltså! Det är ju inte på något sätt trevligt och såklart reagerar folk runtomkring när man luktar kräks, men det är ju en ”sjukdom” hon har, ett tillstånd kanske man ska kalla det, och det kan ju inte min lilla flicka hjälpa. Så nu får vi börja medicinera igen och hoppas att det försvinner snabbt. Stackars älsklingen, hon är så van med detta att hon inte ens klagar, men det både är obehagligt för henne och gör ont.
Ibland vill man bara klä in sina barn i bomull och aldrig släppa taget.
/CC
KommenteraOm man undrar hur det går med det hälsosamma levernet så kan jag berätta att jag går ner stadiga 0,5 kilo i veckan.
Jag är inne på min tredje vecka av att tänka på vad jag äter och har alltså gått ner 1,5 kilo. Detta är enligt mig det mest hälsosamma sättet att tappa i vikt samt att det är större sannolikhet att kilosarna stannar borta när man inte stressar bort dem. Det känns lite som att man måste trampa på tå när man pratar om viktminskning, men det handlar alltså enbart om hur jag själv känner mig när jag haft en sådan här onyttig period som jag haft de senaste månaderna och jag mår sämre både fysiskt och psykiskt.
Däremot kan jag säga att vi börjar bli lite trötta på vissa matvaror, såsom nötsmör, vissa grönsaker och så vidare. Jag ska ge T en stor eloge för han lyckas hela tiden hitta på nya rätter och koka soppa på en spik gång efter gång. När det är min tur att fixa maten blir det oftast en tallrik med typ kyckling och så tärnad avokado, tomat och röd paprika. Det kanske inte är så himla spännande, men jag tycker att avokado räddar vilken rätt som helst.
Vi ska börja introducera lite vanlig mat igen snart, så som ris och potatis, kanske lite kött och så vidare. Mycket handlar för oss också om portionsstorlekar, så balanserar man det lite bättre så har vi ett vinnande koncept. Men jag känner inte press utan tycker mest att det är roligt med denna typen utav utmaningar.
Speciellt eftersom jag ändå inte kan komma mig till IKEA just nu för att få tag på svenskt lösgodis. Då kan man lika bra köra järnet!
/CC
KommenteraIdag var O extra glad när han kom hem från förskolan. Vår kompis K som har två pojkar ska eventuellt låta dem börja på Os förskola eftersom de ju har köpt hus här i North Avoca. Så idag var de och hälsade på. O hade tydligen tittat på dem och förståeligt nog inte fattat vad sjutton de gjorde där, men hade sedan börjat leka med dem och haft så himla kul. Vi får se om de börjar där samt om vi kanske måste ta ut O beroende på vart vi flyttar, men det hade varit fantastiskt roligt ifall de hade fått gå där tillsammans. Om så bara en stund.
Jag har jobbat idag med, men jag har bannemig inte kommit mig utanför dörren denna dagen heller. Efter jobbet så blev jag åter igen så slut, förkylningen hänger kvar i kroppen, att jag tog mig lugnt ett tag innan det var dags att fixa ungarnas middag, duschning och så vidare. Men ute finns kvar, så imorgon kör vi på det. Imorgon har jag nog inte varit ute ur huset (mer än på bakgården) på en hel vecka nu när jag tänker på det! Men gud, det är ju helt sjukt. Nu längtar jag efter vanligt liv.
T håller på att steka fisk som vi ska äta med en röra på zucchini och cocktailtomater som görs i stekpanna. Det skulle varit lax, men den var slut så nu blir det leather jacket (vit fisk med egendomligt namn) istället. Vi försöker förnya oss så mycket som möjligt för att vår hälsosamma mat inte ska bli tråkig. Det går förhållandevis bra med återhållsamheten, men ibland längtar jag efter italiensk salami eller lite chips.
I sinom tid.
/CC
Kommentera