Jag är nyligen hemkommen från gymmet och hade det så bra så bra. I bilen på vägen hem trodde jag att jag var någon slags artist som sjöng med i musiken för full hals. Jag börjar bli starkare och det älskar man ju när det händer. Jag har börjat tävla med mig själv i hur länge jag kan stå i planka, och ikväll klarade jag fyra minuter. Kanske inte mycket för andra, men det gör mig glad i alla fall. Och det är huvudsaken.
Sedan kom jag hem och blev tyvärr på sämre humör. Det är det där med att komma hem och tycka att allt är kaos och känna stressnivån stiga och koka ut genom öronen. T stod och gjorde storkok och blev (också förståeligt) irriterad över att jag klagar på stöket när han står och lagar mat. Jag kommer alltid att prioritera ordning och enklare, men ändå god, mat. Förutom på helgen kanske. Medan T prioriterar riktigt god mat och då får det ta tid och stök för att komma dit. Ingen har fel, vi är bara olika.
Men nu har allting lugnat sig. Vi har städat upp i huset, fått barnen isäng och jag har tagit en skön dusch. Så nu ska vi njuta frukterna av Ts svett och våra diskussioner. Det blir en nyttig version av Shepherd’s pie från den fantastiska kokbok vi köpte härom veckan. Och det är ju inte det att jag tackar nej till god mat. Jag älskar att äta gott. Jag vill bara inte få stresspåslag av dess tillverkningsprocess.
/CC
KommenteraIdag var en sådan där dag när jag inte nöjde mig med att ”bara” gå till gymmet. Mitt benpass var för övrigt bra och jag ökade alla vikter så det kändes tillfredsställande. Men jag längtade ut i vädret och vinden, för det är galet varmt här idag. Så när jag och T ätit lunch så gick jag ut på min vanliga runda också. Jag tog den kortare versionen, vilken är på ganska exakt en timme.
Jag tänker att alla som såg mig komma förbi såg mig i ett sådant där svart moln som de har i serietidningar för det är nämligen så mycket flugor ute nu. Jag tror att jag hade runt åtta flugor runt mig hela rundan och jag höll på att bli galen! Det hjälpte väl inte att jag var blöt av svett och att min solkräm dessutom luktade kokos. De måste de små jäklarna älskat. Hur som helst gick jag på den gatan som vi ska till imorgon på Halloween och många av husen var redan rikligt utsmyckade. Det ska bli skoj för det är barnens favorithögtid efter jul. Ifall man tar bort antalet godisar man får lov att äta ur ekvationen så skulle jag dock inte bli förvånad om den tappar sin höga placering.
Det känns som sommar och jag börjar känna mig stark i kroppen, vilket är en fantastisk känsla. Nu ska jag bara jobba mer på att bli stark i knoppen också. Jag bokade för övrigt en tid hos GPn till på onsdag, inte för min mentala hälsas skull, det kommer så småningom, men för min rosacea. Jag går till doktorn som antagligen och förhoppningsvis skickar mig till dermatologen, som i sin tur förhoppningsvis kan hjälpa mig. Det är fortfarande på en rimlig nivå men måste tas tag i innan det blir på en orimlig nivå.
När jag gick min kurs i september så sade de att det är väldigt vanligt att folk går hem och jobbar på de bitar som de redan är bra på. Just för att det är lättare och för att man redan har momentum där. Lite så är det för mig. Jag åt ganska bra innan. Jag gick visserligen inte till gymmet, men gick promenader och gjorde övningar varje arbetsdag. Och nu när jag kommit hem så har jag skruvat upp mina ansträngningar på just träning och mat.
Jag jobbar på att förbättra andra områden också, men inte alls lika fokuserat och mycket. Väldigt dumt. Men så mycket lättare att ta tag i sådant med mindre motstånd. Men trägen vinner. Jag gör lite ofta och då kommer man ju faktiskt någonstans trots allt. Som den där klassiska sagan om The Tortoise and the Hare. Det är inte alltid den snabbaste som vinner. För snabbast är jag inte just nu.
/CC
Kommentera
Jag har haft en jättefin dag idag. För det första sov jag som en stock hela natten och vaknade först när alarmet ringde klockan sju. Det är ovanligt. Visst att jag var trött efter helgen, men det brukar inte garantera en god natts sömn. Jag tackar å det hjärtligaste.
Hur som helst så fick vi iväg barnen till skolan och sedan fixade jag frukost åt mig och T. Därefter gjorde jag mig klar och körde till gymmet för armar och axlar. Det blev ett skönt pass, men precis som sist jag var där så höll jag ner tiden till en dryg timme. Annars försvinner så mycket av dagen där när man har annat att göra också. Så jag var hemma redan klockan ett och kunde då planera veckan, föra över pengar till Sverige för räkningar osv.
Dessutom ringde jag (äntligen) och bokade tid på Five Star Day Spa i Erina. Jag fick nämligen en voucher i julklapp förra året från jobbet och det är väl på tiden att jag löser ut den. Det stod inte några detaljer på den vad den innefattade, men jag fick reda på att jag får två timmar med helkropps-exfoliating, ansiktsbehandling, scalp treatment och vanlig massage. Så otroligt najs! Jag bokade in mig på en måndag i anslutning till min födelsedag i mitten på november så då blir det njuta av!
Jag har annars vikt tvätt, burit ut alla blommor för vattning och en väldans massa annat. Och kramat mina ungar. Det har varit så mycket på sistone att det ibland känns som jag knappt sett dem ordentligt på hela veckor. Och ibland slår det en att de ju inte kommer att vara ”små” för alltid. Då kommer jag sakna gulliga näsor och de smala armarna som slingrar sig runt min hals för en kram. Att jag sedan råkade slänga en teckning som O ritat och han upptäckte det och började gråta var väl mindre lyckat. Jag har lovat att skriva ut samma motiv i morgon så att han ska få återskapa. Som det kan gå ibland.
/CC
KommenteraVart har dagen tagit vägen? Den har gått upp i rök. Men även om den har gått snabbt och jag hade planerat att hinna mycket mer än jag gjorde, så har den varit bra.
Barnen började skolan igen och de vanliga rutinerna har således satt igång. Men eftersom jag inte behöver göra mig iordning för att vara klar för jobb på måndagar så känns det ändå lite extra lyxigt. När barnen åkt så fixade jag frukost till mig och T. Vi åt i lugn och ro på altanen och sedan städade jag undan i köket. Därefter var det gymdags. Det är lika bra att sticka iväg så fort som möjligt på morgonen så man inte hinner ändra sig. Fast nu har jag faktiskt kommit igång så pass att jag längtar till nästa gång. Tack, endorfiner!
Jag var tvungen att stanna till på Erina Fair efter gymmet, det ligger bara över vägen, eftersom vi glömde hämta ut mina nya linser i helgen och jag var på sista paret. Jag räknade för övrigt ut hur länge det skulle ta för kostnaden av en ögonoperation att ”tjänas ihop” istället för att köpa linser. Det hade gått jämnt ut på 3,5 år. Det är snabbt. Ännu större anledning till att jag bör göra min planerade operation nästa år.
Idag tog jag även tag i att beställa ett presentkort på det skandinaviska caféet Suzzi i Bordeaux. I korthet: våra älskade franska vänner har flyttat härifrån och hem till Frankrike. De valde ett nytt ställe för dem, Bordeaux. Vi ville ge en ”avskedspresent”. Jag hittade av en slump ett café som ägs av en fransk tjej och hennes svenske man, vilka träffades i Australien. De blev ihop och flyttade till Bordeaux där de öppnade ett svenskt/skandinaviskt café. Lite sjukt ändå att vi har hela svensk/fransk/aus- kopplingen där och att det ligger just i Bordeaux.
Hur som helst så skulle jag alltså beställa ett presentkort därifrån att skicka till deras adress. Allt på franska. Och jag kan mycket, men jag kan knappt ett ord franska. Så det blev att googla översättningar. Och nu kommer presentkortet antingen att skickas till dem eller till min mamma i Uppsala (man behövde ge en fakturaadress inom EU. Tror jag. Det kan ha stått vad som helst egentligen). Annars blir nog mamma förvånad och glad. Men nu är det gjort och så håller vi tummarna för att det blev rätt.
Nu ska vi titta klart på den polska filmen Forgotten Love på Netflix. Den är faktiskt helt underbar. Den är lite annorlunda och när såg man senast en polsk film? Någonsin? Jag rekommenderar den i alla fall starkt. Så precis nu blir det middag i Polen. I sinnet i alla fall.
/CC
KommenteraIkväll kom jag hem från gymmet med en sådan energi att jag satte på musik på högsta volym i huset och började dansa loss. Jag tog tre olika låtar på repeat och bara körde. B kom ut ur duschen, tittade på mig och sa ”I never thought I’d say this, but mamma can dance!”. Haha! Hon har såklart sett mig dansa många gånger, men kanske inte så här. Till sist började hon dansa med mig och det gjorde vi länge.
Tänk vad trevligt om varje kväll, varje dag, var en dansa och hoppa runt tills benen värker- dag. Men tyvärr är det ju inte så och då får man ta vara på de stunder som kommer. Så ja, jag hade ett riktigt bra gympass ikväll. Som tur var hade mitt onda i ryggen från min överansträngning i måndags gått bort under natten. Det gick från att vara rejält illa i tisdags och igår till att bara vara ”poff” borta. Jag förstår inte hur, men jag tackar och bockar.
Idag har barnen varit hemma utan kompisar här och jag lät dem dekorera tre glasburkar var med klistermärken och vad de ville. Vi har slarvat och inte gett dem veckopeng, men nu ska vi börja och då göra det enligt Barefoot Investor. Han menar att man ska ge pengar och så ska barnen lägga delar i burkar som heter Save, en som heter Spend och en som heter Give. Nu har jag inte ännu läst på hur stor varje del ska vara (kanske lika stora), men vi har i alla fall satt igång processen.
Klockan har sprungit iväg, halv tio redan, så nu är det verkligen dags för middag och en ny serie. Vilken det blir ska jag välja snabbt från listan nu. Återkommer ifall den är något att ha.
/CC
Kommentera