Idag gynnade mitt lilla trix mig. Till Ts stora förundran så sätter jag på mig gymkläder redan på morgonen på gymdagar fastän jag inte går dit förrän vid 6.30pm på kvällen.
Det är lätt för T att säga förresten, han slänger bara på sig ett par shorts och en t-shirt och sticker iväg. En annan måste ta ögondroppar (allergiögon), vänta 15 minuter och sedan sätta på sig linserna. Man måste se till att man har rakat sig under armarna, byta från vanliga trosor till stringtrosor för att ha under tightsen och sätta passande skydd beroende på tiden i månaden. Man måste (vill) kasta på sig lite smink, kamma håret och sätta upp och se till att gymväskan är packad. Man måste äta något, men inte för mycket och inte för nära inpå för då får man håll. Med mera.
Och om det då öser ner och man är trött efter en lång dag på jobbet så känner man kanske inte för att göra allt detta. Men när det redan är gjort, som idag, så är det i princip bara att gå och sätta sig i bilen och köra iväg. Och således kom jag mig till gymmet idag! Och det var tur det för det var så himla skönt. Jag körde armar och axlar och kände som att jag hade en massa kraft idag.
Vi hade en kompis till B här på play date efter skolan och vi hittade de små busungarna med tassarna i godislådan där de bara plockade åt sig vad de ville ha helt utan att skämmas. B vet att hon måste fråga, men man vet ju själv hur det var ibland när man vill vara cool inför kompisarna.
Nu väntar T på att vi ska titta på Yellowstone och äta sen middag. Så det är väl inte mer än rätt att jag slutar nu.
Återkommer imorgon.
/CC
KommenteraIbland när man har lyckats sova och vaknar upp med energi, är sugen på att göra grejer och råkar ha ledigt – då kan man jäklarihavet ha en finfin dag. En sådan har jag inte haft idag. Nej, skojade bara, jag har haft en precis sådan toppendag!
Life coachen har jag paus med denna vecka så dagen var helt tom på riktiga passa tid- måsten. Där emot hade jag en massa saker som jag gärna VILLE göra! Jag började med att sätta mig ned vid köksbordet och göra min Sunday Download, det vill säga planera veckan som kommer, vilket jag inte hann med igår. Och sådant gillar ju jag, så det vara bara trevligt. Sedan tog jag bilen och körde till gymmet medan jag lyssnade på en podcast med Tony Robbins, självutvecklingsguru. Och jag hade bestämt mig för att jag skulle köra på och inte mesa runt på gymmet idag, så jag värmde upp och sedan gjorde jag deadlifts tills jag absolut inte orkade mer. På den gamla goda tiden så var mitt PB 80kg i deadlifts, men idag nöjde jag mig med 30kg (dock fler reps). Sedan körde jag armar och tog i så mycket jag bara kunde där också. En riktigt bra gymsession helt enkelt.
Sedan skulle jag köpa sushi till lunch, men för kanske tredje gången så glömde jag att de har stängt på måndagar och gick med svansen mellan benen vidare och köpte grillad kyckling med grekisk sallad istället. Den tog jag med mig och körde till North Avoca och satt där vid SLSC och åt den i lugn och ro. Därefter gick jag den rundan som jag och K brukar gå på söndagarna förutom att jag inte kom mig hela vägen till Avoca eftersom de hade öppnat lagunen ut mot havet och det således inte gick att komma förbi. Sedan köpte jag en te och satt och myste lite för mig själv.
På vägen hem bestämde jag mig för att åka till Burbank, plantskolan inte långt hemifrån. Där köpte jag randomly en klocka/vindspel i gammaldags, rostig stil. Det låter ju helkonstigt, men den hänger nu där nere under altanen tillsammans med två skägg som jag också köpte. Skägg= sådana där luftväxter utan rötter som brukar växa på gamla träd osv. Jag får helt enkelt ta en bild när regnet slutar upp att regna.
Och väl hemma gjorde jag lite admin, det vill säga, beställde nya sportkläder till B från uniformsshoppen, beställde svenskt godis från en som har affär i Sydney (viktigt!), koordinerar semmelköpet för imorgon (också viktigt!) och så vidare. Jag har helt enkelt haft en mycket bra dag och hoppas på samt manifesterar för en bra vecka!
/CC
KommenteraJag inser att jag inte har skrivit någonting om depp, nedstämdhet och så vidare på länge. Det beror inte på att jag försöker undanhålla något, tvärtom så skriver jag ju alltid vad jag har i huvudet eller kroppen precis när jag sätter mig ner för att skriva. Men jag skulle nästan vilja dra slutsatsen att det har blivit bättre. Mitt humör går alltid upp och ned ganska mycket, men när jag tänker på det tycker jag inte att jag har känt den där riktiga deppen på länge.
Kanske är det så att arbetet jag gör med min life coach faktiskt hjälper. Jag känner absolut att det får mig mer positiv och mer motiverad på dagarna, men jag hade som sagt var inte tänkt på det där underliggande deppet. Kanske har det flytt ett tag. Jag hoppas verkligen det för det är ju inte alls roligt att må sådär gråsvart som man gör ibland.
Nu har jag i alla fall just kommit hem från gymmet där jag har tränat efter jobbet för första gången detta året. Jag har hunnit duscha och sitter och är så där skönt trött i kroppen. Det var kanske inte mitt allra bästa pass jag fick till idag, men jag ansträngde mig tillräckligt för att det ska kännas bra nu efteråt i alla fall. Och tillräckligt mycket för att inte kunna gå ordentligt imorgon heller.
Av mina to-dos denna veckan kan jag redan pricka av 2 * gymbesök och det går ganska bra med mitt vattendrickande också. Jag sätter fortfarande en intention varje dag samt försöker stoppa mig själv när jag tänker negativa tankar och börjar stressa. Det är svårt, men känns roligt att utvecklas även om det går sakta.
Alltså, jag hör ju hur jag låter. Snart börjar jag väl gå i kyrkan också och skriker Halleluja! vart jag än går. (Inget illa menat ifall det är det man vill göra). Äsch, nu får det vara slut på mitt snackande för idag innan jag snurrar in mig alldeles för långt i min spiral.
/CC
KommenteraDet är alltid lite svårt att prata om vikt. Man får gå på äggskal känns det som för att inte riskera att såra någon. Men jag tror att de flesta människor håller med om att de har en kroppsstorlek eller vikt där de själva känner sig mest bekväma, friska och starka. Detta kan ju mätas på många sätt men viktigast är ju absolut hur man känner sig i huvudet. Ett bra mått om man känner att man behöver ett är ju måttband eftersom det visar mer rättvist än vad vågen gör.
Men om man då är lite lat och inte orkar leta upp sitt måttband (emoji med flicka som räcker upp handen) så kan vågen som står i badrummet vara en bra indikation på ifall någonting hänt. Oj, det blev en lång promenad på äggskal. Hur som helst har min månadslånga hälsosamma kost gjort att jag tappat 3,5 kg. Nu är jag på min matchvikt, vilken jag inte varit på sedan innan jag fick barn för mer än åtta år sedan. Och om vi struntar i vad vågen säger så känner jag att mina kläder sitter bättre, jag är lättare och känner mig friskare i kroppen och inte så förvånande känns det bättre i huvudet. Celluliterna på ben och rumpa och det lösa skinnet på magen finns fortfarande kvar, men strunt i det när man lyckats med något som känns bra!
Dagen har gått från klarhet till klarhet med life coachen imorse som start. Vi pratade om min läxa, bra och dåliga vanor jag har och så berättade hon lite mer om mindfulness och jag fick en övning att göra under de två veckorna det nu kommer att gå innan vi träffas (på Zoom) igen. Jag går alltid därifrån och känner mig positiv och motiverad och denna känslan har suttit i hela dagen. Så mycket till och med att jag faktiskt tog mig till gymmet!
Och jag måste säga det igen, jag älskar ju gymmet! Jag trivs som fisken i vattnet när jag styrketränar och därför kan inte mitt huvud begripa varför jag inte kan komma över tröskeln och gå dit regelbundet. När man älskar något borde det ju vara lätt, eller hur? Men nu ska jag komma in i det igen eftersom jag mår så otroligt mycket bättre i kroppen och knoppen av att ha träning i mitt liv.
Det svåra för mig är ju alltid att hålla i denna positiva och motiverade känsla när jag går in i jobbveckan. Då blir jag så himla lätt stressad, får tunnelseende och bara sitter som en tokig arbetsmyra från nio till sju. Jobbar timmarna för fem dagar fastän jag får betalt för fyra. Gillar inte livet för att jobbet tar all min energi och stressar sönder mig. Ja, man hör ju, det finns fler än en anledning till att life coachen är bra för mig.
Rom byggdes inte på en dag och det gjorde inte jag heller. Om det tog fyra årtionden att komma hit i mina ibland dåliga tankar och vanor så får man nog räkna med ett bra tag för att komma ut ur det också.
Men skam den som ger sig.
/CC
KommenteraVi är mitt i en galen storm vars like sällan skådats. Men tyvärr går det inte att njuta för jag bara väntar på att det ska läcka någonstans eller översvämmas. Var femte sekund så blir stuprännan vid bakdörren överfull och den måste sitta lite löst eller något för då är det precis som att en hink med vatten hälls rakt ut på balkongen. Jag bara väntar på att hela rännan ska komma ner och dra med sig en bit av taket. Eller att det börjar hagla, det varnas för det på väderappen, och att antingen vår nya eller vår gamla bil som ska säljas blir bucklig. Det händer ganska ofta faktiskt.
Men nog med katastroftankar nu. Som de flesta andra vid den här tiden på året har vi så himla mycket att göra. Vi försöker planera hur vi ska trycka in att handla födelsedags- och Kris Kringle- klappar till helgen, baka och laga mat till söndagens julfest med svenskarna och samtidigt hinna med B’s simning och att åka ner till Northern Beaches för att hämta två nattduksbord vi köpt av en tjej på Gumtree. Och så där fortsätter det. Men det mesta är ju roliga grejer, det är bara det att man önskar att man hade kunnat ta lite tid på sig med varje bit.
Imorse gick jag upp riktigt motiverad för att ta mig till gymmet i slutet av jobbdagen. Och för att det skulle flyta på så bra som möjligt så satte jag på mig träningskläderna redan imorse. Men dagen ville inte som jag ville. När klockan började närma sig fem var jag inte alls klar med jobbet ännu. När jag avslutade 1,5 timme senare så var jag tokhungrig och kände mig inte alls lika motiverad längre. Men jag tänkte i alla fall ta en promenad. Sagt och gjort. Men efter att jag nått till änden av vår gata så öppnade sig himlen och stormen började. Så det var bara att springa hem igen och krypa till korset med att idag vann ursäkterna över motivationen.
/ CC
Kommentera