VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Bummed Out.

Jag var lite bummed out över att jag inte kunde komma till gymmet ikväll (T är i Sydney och jag måste ha kidsen). Men så kom jag på grejen (som jag borde tänkt på tidigare), att jag ju kunde gå ut och jogga på lunchen medan barnen var i skolan. Hur mycket man än har att göra så kan det vänta i 20 minuter, tänkte jag. För normalt har jag svårt att komma iväg så där för jag blir så fast i jobbet och stannar i momentumet.

När man sitter inne för att det redan är för varmt ute vid frukosten. (Men ändå blir förvånad över värmen senare när man går ut och joggar).

När man sitter inne för att det redan är för varmt ute vid frukosten. (Men ändå blir förvånad över värmen senare när man går ut och joggar).

IMG_1286

Men idag kom jag mig alltså ut. Klapp på axeln för det. Dock var det inte så himla härligt för när jag väl kom iväg så kände jag hur kvavt det var ute, kroppen kändes slö och inte stark, och det blev inte så länge som jag joggade innan jag började gå. Men skit i det, jag kom ut, rörde på mig och jag höll mitt löfte till mig själv. Att “Jogga idag no matter what”, som det stod på mitt alarm.

T i full färd med att packa.

T i full färd med att packa.

På eftermiddagen behövde jag ringa till ATO (Skatteverket) och förberedde mig på att jag skulle få vänta länge. Såklart jobbade jag medans, men det slutade med att jag fick vänta i telefonkö i TVÅ timmar. På riktigt 1h 59 min. Det blev så pass sent att jag inte hade annat val än att åka iväg för att hämta barnen på after school care medan jag var i kön och lyssnade på hissmusik.

Lunch bestående av äggröra och hemmagjord hummus. Gott!

Lunch bestående av äggröra och hemmagjord hummus. Gott!

IMG_1291

Men såklart svarade de precis när jag svängde ut på stora vägen med mycket trafik (5.20pm och alla var på väg från jobbet) och preciiiis då kom också en ambulans. Man måste snabbt byta fil för att kunna svänga och byta håll mot Terrigal när man kommer från oss. Men det var bilar och en ambulans mellan och jag hann inte komma dit jag skulle. Det blev lite stressigt och jag körde in på en väg till vänster och började om från början. Hur som helst så blev jag kopplad igen, fick vänta mer, men till slut fick jag svar på mina frågor precis när jag och barnen kommit hem och in genom dörren igen. Man älskar verkligen att ringa statliga myndigheter.

Innan och efter jogg.

Innan och efter jogg.

IMG_1294

T är alltså i Sydney till på lördag kväll och jag har haft en lång dag av roddande. Men som tur var så hade vi fortfarande tacos sedan igår så middagen gick snabbt att fixa. Men innan jag hunnit duscha och plocka undan allt så var klockan halv tio. Så nu kanske jag inte hinner klart med Drömträdgården som jag började titta på igår. Den var så himla mysig! Men då får det bli imorgon. Ingen fara på taket. Men nu är det i alla fall chokladdags. Och snart håller vi helg igen. Vilken lyx!

/CC

Kommentera

Glad och stolt.

Sedan jag började ha ledigt på måndagar så gick mitt liv från att avsky måndagar och måndagsmöte där man förväntades sitta och skratta åt chefers dåliga skämt och att lyda deras minsta nycker, till att ha en dag i veckan att liksom förbereda och starta den på allra bästa sätt.

Ledig måndag och buss till gymmet.

Ledig måndag och buss till gymmet.

IMG_1250

Idag fick jag dessutom nöjet att vara helt ensam hemma. Dock betydde det även att jag var billös då T tog MGn till Sydney, och jag fick åka buss till gymmet. Jag är glad och stolt över att jag inte tog den lätta vägen och tog en promenad här runt istället utan faktiskt kom mig iväg och genomförde ett tungt benpass. Jag har som vanligt gjort andra nyttiga saker idag också, så som att plocka och städa lite, planera veckan, vattna inneblommor, sitta med projekt osv. Känslan i kroppen och knoppen är härlig och jag har lugn och ro i mig. Fast det kan i och för sig bero på att de små marodörerna inte är hemma ännu.

Jag kände mig tramsig när jag tog bilder inne på gymmet så kvaliteten blev därefter. Men ville visa industrikänslan. Det är som en gigantisk lagerlokal som är ganska cool.

Jag kände mig tramsig när jag tog bilder inne på gymmet så kvaliteten blev därefter. Men ville visa industrikänslan. Det är som en gigantisk lagerlokal som är ganska cool. På nedre bilden är jag på den öppna ovanvåningen som är som en balkong. 

IMG_1253

Av bara farten donerade jag $30 till en sida jag var inne på som hjälper barn i Australien som har det svårt. Jag brukar tyvärr vara ganska dålig på att ge, det vill jag bli bättre på, och därför känns detta (om än litet) bra i huvudet. Jag försöker lära mig att pengar är energi och inte hålla i dem så hårt vid fel tillfällen. Det lät flummigt. Vissa tänker säkert som jag och vissa inte. Solklart är i alla fall (enligt mig) att vi skulle lära oss mer om pengar i tidig ålder hemma i Sverige. Säkert här också. Man lärde sig av Joakim von Anka, Askungen, Scrooge och så vidare att de rika var elaka och de fattiga snälla. ”Pengar växer inte på träd” och därav fick man nästan en rädsla för att använda dem. Och en massa annat nonsens.

Lite egendomliga måltider kanske ibland när jag är ensam.

Lite egendomliga måltider kanske ibland när jag är ensam. Och ja, jag sitter fortfarande helst på Os tripptrapp-stol. 

IMG_1257

Hur som helst så kom de tre om sig och kring sig- människorna i min familj hem nu och jag ska ge dem lite uppmärksamhet. Eller, snarare, packa upp matlådor, göra läxor, kolla uniformer till imorgon och så vidare och sedan vika tvätt. Så nu börjar snart kvällssnurret. Men som sagt, jag har haft en lugn och fin dag och kaoset brukar vara lättare att hantera då.

/CC

Kommentera

Veni vidi vici.

Jag var så nära att inte gå till gymmet idag. Men torsdagar är ju min gymkväll och om jag inte går då så blir det oftast ingenting innan måndagen. Och så kan vi ju inte ha det. Jag var trött, hade mensvärk och var allmänt anti. Men som alltid, veni vidi vici. Typ.

Hej, torsdag!

Hej, torsdag!

IMG_0977

En kul grej är hur man träffar någon, blir presenterad för varandra och helt plötsligt så träffas man hela tiden och överallt. Det finns en pappa som jag träffade första gången på ett kalas lördag för två veckor sedan. Vi pratade en hel del och därefter har jag träffat honom tre gånger till på random ställen. Nu på gymmet var tredje gången. Det får en att fundera på hur många gånger vi gått förbi varandra innan vi visste vilka vi var.

Lunchdags.

Lunchdags.

IMG_0981

Det är inte konstigt egentligen. För första gången på evigheter bor jag på ett mindre ställe och stannar lite längre än mina vanliga tre år (okej, jag har flyttat från Terrigal till Wamberal, men det är så nära så det gills knappt). Och då springer man ju på människor och lär känna folk. Men andra folk som man känner väl och vet att de är på samma ställen eller samma gym ser jag aldrig. Tillfälligheter. Denna killen är i alla fall väldigt trevlig, så vi hade ett bra snack idag med.

Motvillig till träning.

Motvillig till träning.

Jag sitter i bilen och varvar ner och har nästan lite svårt att hålla uppe telefonen då jag är så trött i mina armar efter träningen. Undra hur det kommer att gå imorgon. Men det är väldans skönt, jag älskar ju verkligen att gå in i min gymperson. Det är så långt ifrån gnälliga ungar och vardagskväll man kan komma.

Inte alls motvillig längre.

Inte alls motvillig längre.

Nu väntar ännu en helg bakom knuten och det är min födelsedagshelg. Då ska jag verkligen njuta extra mycket av att bestämma vad jag vill göra. Och hänga massor med min familj såklart. Det är ju det bästa. Men nu borde T ha fått ungarna i säng så nu kan jag nog åka hem. Haha, riktigt så är det inte men lite. Torsdagar är den enda dagen på veckan då jag slipper läggningen ifall jag har tur. Och även om den kan vara mysig ofta, så är den lika ofta tjat och gnäll. Och det behöver man vara utan då och då.

/CC

Kommentera

New Beginnings. Imorgon.

Jag borde vara på gymmet nu. Och när jag säger det så känns det lite som ett nederlag att så inte är fallet. Men i eftermiddag så svartnade himlen och det började blåsa upp. Lite senare var det fullskaligt åskoväder och T kom in till mig och sade att de varnar för storm, översvämningar och drumroll…hagel. De rekommenderade folk att stanna hemma.

Klädd för gym, men det bidde inget med det. Förutom de vanliga övningarna under arbetsdagen.

Klädd för gym, men det bidde inget med det. Förutom de vanliga övningarna under arbetsdagen.

Så han åkte snabbt och hämtade barnen (strax efter fyra istället för efter fem som vi brukar) för att sedan vara hemma ifall det man fasar för skulle hända. Jag har skrivit om det innan, men i detta land är stora hagel en grej. Det händer ungefär fem gånger om året att det regnar isbollar och om man då inte har något garage (japp, man är vi) så ligger man risigt till. Särskilt som vi har en bil här som inte är våran, men som är vårt ansvar. Det är inget skämt för det blir många och stora bucklor på bilarna, det har hänt oss tidigare också, och det är både dyrt och en tråkig och lång process att fixa skadorna efteråt.

Nyttigheterna fortsätter.

Nyttigheterna fortsätter.

IMG_0818

Så T gick in i full mission man- mode och tog fram presenningar och olika slags träplattor (typ 1m2), vilka han skulle försöka skydda bilarna med. Den ena bilen skulle vi eventuellt i panik ha kunnat köra in under grannens carport för de verkade inte vara hemma. Men de där plattorna och grejerna såg jag framför mig hur de bara skulle blåsa iväg och skada någon annan bil eller dylikt i närheten istället. Hur som helst så kom ovädret, levde om ordentligt, men utan isbollar. Och sedan klarnade det upp igen som om ingenting hade hänt. Och jag hade kunnat åka till gymmet, men då var jag redan ombytt och ominställd.

Nu är klockan åtta och jag har tappat precis all energi i hela kroppen. Kanske tur att jag inte är på gymmet ändå. Det kom över mig och blev så där ordentligt så man nästan känner sig sjuk. Om jag ska vara ärlig så har jag varit så stressad på jobbet hela veckan att jag känt det i kroppen, och det skulle inte förvåna mig ifall det är det som spökar. Men nu ska jag gå och säga godnatt till mina småspöken, äta och sedan lägga mig tidigt. Vad man kan vara tacksam för att konceptet sömn finns ändå. En chans att ladda batterierna och starta om varenda dag. New beginnings. Imorgon kör vi!

/CC

Kommentera

Egendomligt.

Det går upp och ner och idag har det varit upp!

Jag fick äntligen sova och det hjälper såklart något otroligt hur man mår. Jag har varit ledig som vanligt och det hjälper också. Det har varit sol. Ja, man fattar. Men det intressanta är att det är precis som att folk märker när man är öppen och mottaglig. Eller, så är det ju absolut. Jag menar, ifall jag tittar en människa i ögonen och ler så är det ju betydligt större chans att de börjar prata med en än ifall man går och tittar ner i golvet med axlarna framåt.

B önskade flätor och gick med piffigt hår idag.

B önskade flätor och gick med puffigt hår idag.

IMG_0768

Det jag ska komma till är att jag har småpratat med ovanligt många okända människor idag. Jag lärde till exempel ”känna” en tjej i omklädningsrummet på gymmet som heter Rose. Så det var trevligt. Hon brukar vara där på måndagar vid ungefär samma tid som jag så då ses vi kanske nästa vecka också.

Jag tycker tydligen om att ta selfies.

Jag tycker tydligen om att ta selfies.

IMG_0772 IMG_0773

Så det har alltså varit gym idag och det var skönt som vanligt. Jag har även planerat veckan, betalat räkningar och vikt tvätt. Också som vanligt. Jag skulle ut på en promenad också men jag hann faktiskt inte, så jag fick tyvärr prioritera bort det. Jag ska försöka imorgon igen. Dock kan jag tänka mig att det blir en del övertid på jobbet i veckan för vi har överlämning av ett hus som är färdigbyggt på fredag. Och då är det alltid extra mycket att hinna med.

Egendomlig info om rosacea. Varför skriver de ut att det är en hudåkomma att skämmas för?

Egendomlig info om rosacea. Varför skriver de ut att det är en hudåkomma att skämmas för?

IMG_0776

Den filmen som jag och T såg halva av igår var alldeles fantastisk (så långt) så den ska vi titta klart på nu. Har längtat hela dagen! Jag älskar filmer med den känslan som Stealing Beauty, The Lost Daughter och en del andra filmer lyckas få till och denna har det också. Den heter Call Me by Your Name och rekommenderas alltså. Fast å andra sidan mobbar mina vänner mig för min filmsmak. Jag har rekommenderat bland annat Vicky Cristina Barcelona, Animal Kingdom och Colombiana till dem över åren och de tyckte att de var (i ordning) långtråkig, alldeles för hemsk och alldeles för töntig. Så man kanske inte borde lyssna på mig. Vad vet jag.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna