VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nervöst!

O somnade precis i mitt knä och det är ju sådana stunder som man bara sitter och tittar på sitt barn och förundras över hur man kunde ha en sådan tur. Hur kunde just jag få den finaste pojken i hela världen? Så satt jag ett bra tag men sedan kom T och bar in honom i sin säng. Detta är tredje kvällen i rad som han somnar vid 8.30pm istället för 9.30 och det är så välkommet.

Min fina fina kille!

Min fina fina kille!

Vi åt tacos till middag och O skulle först inte ha någonting alls. Men sedan började han stoppa i köttfärs och grönsaker i ett skal och så började han äta. Och som han åt! Jag har aldrig sett en tvååring äta på det sättet. Han åt två och en halv tacos i vuxenstorlek och stannade inte ens upp för att dricka eller knappt andas. Som att han inte fått mat på veckor. Men det är toppen, då har vi kanske hittat en maträtt som fungerar för ett barn som inte äter mycket alls. Vi har såklart ätit tacos innan, men då har han inte visat lika stort intresse.

När man inte har lunch hemma så får man äta improviserad frukost till lunch.

När man inte har lunch hemma så får man äta improviserad frukost till lunch. Och så äggröra overload idag.

0E6D085F-0AC0-47EF-890F-372475950C24

När B kom hem från skolan idag så satte vi oss och övade på talet/föredraget i kanske en halvtimme. Hon kan det fram- och baklänges nu, men i sann sexåringsanda ska hon ibland hänga på väggen, klia sig på foten mitt i eller artikulera på ett onaturligt sätt. Men hon vet hur det ska gå till och jag tror att när hon väl står där imorgon på en school assembly genom Zoom framför en massa människor så kommer hon skärpa sig och köra på utan problem. Spännande! Stackarn, hon kommer nog vara nervös imorgon bitti. Det ska börjas i tid i detta landet, tydligen.

Nu ska mama bear, efter ännu ett avsnitt av fantastiska Marcella, gå och göra kväll.

/CC

 

Kommentera

Sexdrömmar.

Var på gymmet idag och sådana dagar är alltid bra dagar! Och O hade varit glad och lugn på gymdagis, så jag fick en dryg timme ostörd i gymmet. Så härligt! Men det allra bästa är att om O klarar att vara ”själv” på gymdagis så kan jag börja gymma mer regelbundet igen. Sedan förstår ju jag också att detta inte betyder att han är lika glad varje gång. Men det gjorde mig i alla fall väldigt lättad. 

Frukost med sötnötter.

Frukost med sötnötter. Lådan med nya soffbordet står fortfarande ouppackad…

6FBACD87-FFDC-422D-BC2E-309D56A111EB 9CC81B0B-AD11-4266-9464-2613FDC3842B

Så för andra dagen i rad har jag promenerat med stora vagnen (aka Tankern) till och från Bondi Junction (25 minuter en väg). För att vara ärlig så är det nästan ett gympass i sig själv. Men vagnen får inte plats på bussen så man får väl bara se det som positivt att man får frisk luft och det är bra att få röra sig säger ju de som vet.

Gym med sushi efteråt.

Gym med sushi efteråt.

168AF43B-373F-4A1B-AFDC-570FCA8F4551

Hur som helst så lyckades båda ungarna somna efter gymdagis och sushi, så när jag kom hem och de fortfarande sov i vagnen så tänkte jag att jag skulle gå till Eugene’s för en te och eventuell kaka, för sovande barn väcker man som bekant inte. Dock kom vår ”balkonggranne” gåendes. Vi har alltså bara pratat från balkong till balkong och detta var första gången vi möttes ”på riktigt”. Han är en Aussie som är så där busigt charmig, jobbar som tradie, brunbränd och gillar öl. Konstig beskrivning, men ändå. Jag har för övrigt haft en sexdröm om honom för ett tag sedan (T vet detta). Och när vi ändå är inne på sexdrömmar, T berättade för några veckor sedan att han för en gångs skull haft en sexdröm. Men han var så besviken, för när han väl hade en våt dröm, så var det med mig i och inte någon annan. Ha ha, han är till och med trogen i sömnen. Hur som helst, balkonggrannen och jag pratade en bra stund och till slut vaknade O, så det blev ingen te och ingen kaka. Lika bra det. 

Syskonlek och dockpicknick.

Syskonlek och dockpicknick.

0AA887E5-7065-4D71-9DA7-4972D8872A35

3FF31AD9-DB21-4D20-88A2-4E115BBFC85B

Nu är det kväll och T gör sig iordning för att åka hemifrån för andra kvällen i rad. Jag orkar ärligt talat inte med bad, middag och läggning med skrik och gnäll idag, men vad har man för val?

Bara att bita ihop. 

/CC

Kommentera

Ambulans!

Morgonen började med att svärmor ropade på T från vardagsrummet med en ton i rösten som talade om att det var allvar. Klockan var runt åtta och vi låg fortfarande och halvslumrade i sängen, men av ropet vaknade vi till och sprang ut. Svärfar hade svimmat och låg på golvet och var svår att väcka till liv igen. Svärmor ropade till T att ringa ambulans, vilket han gjorde och de kom efter cirka fem- tio minuter. Men innan dess hade svärfar som tur var vaknat upp igen och undrade vad han gjorde på golvet.

Det blev en iPad kinda day.

Det blev en iPad kinda day.

Svärfar har varit ordentligt förkyld i några dagar, haft hög feber och envis hosta. Han låg i sängen större delen av gårdagen, men ingen trodde såklart att det var så här illa.

På golvet vid köksbordet hade B suttit och ritat och när både mamma och pappa kom springandes och alla ropade och det var allmän kalabalik blev hon såklart ganska skärrad. ”Varför ramlade farfar från stolen, mamma?” Efter att jag hade blött en handduk i kallt vatten och lämnat över tog jag B och vi gick och satte oss på bakbalkongen. Hon fick titta lite på min telefon och vi pratade om vad som hade hänt och vad som skulle ske nu.

4AB99109-0620-41B8-9A3A-CA89A1547021

Lättlagad lunch= nudlar. B älskar nudlar, så det funkade bra.

B518AA87-77F5-47FE-BFF3-DBFEE3C1BA0E

Farfar fick följa med till sjukhuset då han hade lågt blodtryck och även farmor åkte med i ambulansen. T skulle ta vår bil och komma in lite senare…

Så började vår dag alltså och förståeligt nog var det lite svårt att ladda om och hålla vanlig dag efter en sådan episod. Strax fick vi reda på att de tagit diverse prover på farfar/svärfar och att det troligtvis var influensa i kombination med uttorkning som hade gjort det så illa. Svärfar har fått antibiotika och ska ligga kvar över natten men T hämtade hem svärmor framåt kvällen.

Tolv veckor gammal idag. Kanske åldersnoja förklarar den sura minen?

Tolv veckor gammal idag. Kanske åldersnoja förklarar den sura minen?

Alltså, vad är det här? Svärmor hade riktigt illa med lunginflammation etc. i början på förra året och fick ligga inne på sjukhus en bra stund. Jag hade Influenza A och lunginflammation medan jag var gravid i augusti, september och nu är det svärfars tur? Och när svärföräldrarna var och hälsade på förrförra gången så blev svärmors bror väldigt sjuk där hemma i Sverige, vilket lade en våt filt över hela besöket.

B och jag åt fika för att liva upp dagen.

B och jag åt fika för att liva upp dagen.

Ska vi inte bara få vara i fred från sjukdomar och drama och ha det bra? Njuta av de få veckor per år som vi får vara tillsammans? Nu hoppas vi i alla fall att svärfar blir frisk fort och att ingen av oss andra blir sjuka.

Nåde dem som bestämmer ifall min B eller lilla O blir sjuka. Det händer bara inte!

/CC

Kommentera

Mitt 2017!

Jag tänker på 2017 som ett ganska bra år trots en del skit som hände.

Bronte Beach på nyårsaftons morgon.

Rock poolen på Bronte Beach på nyårsaftons morgon.

2C0D3ED3-1751-4405-9C68-9B86F7A0AD23

Jag gick in i året trött, lite uttråkad och ganska låg efter ett utdraget missfall i slutet på 2016. Och, som jag har hört från många andra också, så blev jag liksom lite manisk med att försöka bli gravid igen. Egentligen var det ingen brådska, missfallet hade i sig inte tagit oss så hårt som det hade kunnat, men det blir liksom som en fix idé och jag kunde inte tänka på annat än menscykel och ägglossning. Men vi hade tur och i februari 2017 blev jag gravid igen.

Resten av året rullade på, jag mådde väldigt illa i början och var hemma från jobbet en del dagar och jobbade hemifrån de dagar jag kunde. Men redan i vecka 15 eller så (kommer inte ihåg exakt) mådde jag ganska bra igen och det fortsatte så under resten av graviditeten. Jag skulle tro att denna graviditeten var ganska ”normal”, jag menar jag mådde sådär och var ofta obeskrivligt trött etc., men när man har haft nio månader av helvete som jag hade med B så var detta paradiset. Jag var så tacksam över att jag inte behövde må så där overkligt dåligt igen.

Ts och min nyårsmiddag, skaldjursplatå.

Ts och min nyårsmiddag, skaldjursplatå.

8AF6EA25-01A9-445B-A9C7-EB8FC350543A

Dock var mitt immunförsvar under året nästan obefintligt och jag blev riktigt förkyld gång på gång och i vecka 25 fick jag Influenza A (fågelinfluensa) med efterföljande lunginflammation och låg på sjukhus i fyra dagar. Det var ingen höjdpunkt direkt.

T fick en utökad tjänst under året, vilken innebär att han började resa mer och åkte till Singapore och Kuala Lumpur utöver sina vanliga resor till Perth, Brisbane etc. Så jag fick vara ensamstående mamma samtidigt som jag var gravid och det gick bra, men var tungt ibland. Denna tjänst är dock ett steg i rätt riktning för T, han känner det lite som att han fått en kick när det gäller motivation och de extra pengarna hjälper ju till lite också.

B fortsatte utvecklas under året och har växt till en riktigt charmig och smart 3,5-åring, men är också extremt envis och vi har ibland svårt att veta hur vi ska hantera hennes utbrott och särskilt oviljan att äta mat. I slutet på året fick vi äntligen tid hos en specialist för B’s reflux och har fått mediciner och tips, vilka jag hoppas ska underlätta livet för henne i 2018. Det är ju inte så roligt att behöva kräkas i munnen flera gånger om dagen varje dag.

Fyrverkerierna i Sydney.

Fyrverkerierna i Sydney.

7E835886-726F-4CC0-AE60-59F4BE4E0CF0

Och så, den 14/11/17 så föddes vår älskade O med kejsarsnitt. Än en gång, jag känner mig så tacksam över den smidiga födseln denna gång, eftersom att min naturliga födsel med B var lång, smärtsam och traumatisk. Jag hade nästan ingen smärta alls från såret och det största ”problemet” denna gång är att försöka att inte drunkna i mörkret de dagar jag är alldeles utmattad av livet, sömnbrist och två krävande barn. Än så länge går det dock okej.

Vår familj känns nu komplett och jag är så otroligt tacksam!

Under 2018 är mina tankar att jag så smått ska börja träna igen, styrketräning och fitness är bland det bästa jag vet och jag längtar! Dock måste jag än en gång jobba hårt med min Diastasis Recti (magmuskelseparation) då den växt till 5,5cm under graviditeten. Det är ett jäkla skit rent utsagt, från att ha ett lika stort mellanrum efter graviditeten med B hade jag efter 3,5 år fått ihop det till cirka 3 centimeter. Nu måste jag börja om från början igen och det känns tungt. Eventuellt är jag en av få som behöver en operation. Vi får se, det är bara att bita ihop och köra på.

Jag är också glad över att jag får vara mammaledig större delen av året som kommer, att Ts föräldrar kommer på besök om en månad, att det fortfarande kommer att vara varmt ett bra tag till, vår planerade Sverigeresa i juli/augusti och eventuellt kommer vi att åka till Italien också.

Men mest av allt är jag tacksam över min familj och jag är så otroligt spänd på att få följa mina barns utveckling i framtiden och se vilka slags personer de kommer att växa upp till.

Gott Nytt År!

(De fina bilderna är courtesy of min fina T).
/ CC

Kommentera

Födelsedag!

Otis är nu fem dagar gammal.
Jag är 37 år gammal och fyllde år igår.
Livet är underbart, men bra konstigt. Hur kan man leva i 37 år och så efter bara några dagar känns det helt självklart att den lilla krabaten ska vara med oss och att vi ska ta hand om och älska honom för alltid?

Födelsedagsfrukost.

Födelsedagsfrukost.

Hur som helst, gårdagen var fin. T hade gjort allt han kunde för att jag skulle känna det som en ”vanlig” födelsedag. B och T kom in med hembakad tårta på sängen på morgonen till skönsång, pussar och kramar. Vi åt god frukost och sen skulle vi ut en runda till Flower Power och köpa växter hade vi tänkt. Dock så blommade B’s feber upp igen och vi kände att vi inte kunde dra med henne ut. Istället gick vi alla och vilade. När vi vaknade hade jag en liten dipp; trött, instängd (känslan bara) och på lite dåligt humör. Men sen åkte T och handlade och K och J kom förbi och allt blev mycket bättre. Vi fick en riktigt mysig kväll med charkbricka och gott kött med vattenmelonsallad. Och som K sa: Man får ha en dipp när man just fått en bebis, inte sovit, fått magen uppskuren och har en dotter som söker enormt mycket uppmärksamhet (då allt är lite konstigt när man ej är ensam fokus längre) samtidigt som hon har feber. Och det är ju sant. Man får ha en dipp. Fastän det är ens födelsedag. Och så kom jag över det och allt blev bra.

Tårta in the making.

Tårta in the making.

F669B8D1-19BE-4F50-963F-859A56CB7C22

Imorse var det dock tvärtom, jag vaknade och kände mig så otroligt tacksam. Solen sken och allting var underbart. Och nu har vi kommit hem från Flower Power, min första outing efter snittet och vår första som tvåbarnsfamilj och det gick alldeles utmärkt. O sa inte ett knyst och somnade igen efter att jag ammat honom i bilen.

20E02624-44BC-4842-9A4C-5E40EEFE7A50 1C346DCC-ABB7-4911-87E1-20B93088E223

Imorse var en charmig barnmorska här för att titta till O, väga honom, ta bort mina stygn och kolla att allt är bra i allmänhet. Det är det ju och allt ser bra ut. B gillade genast denna Amy och ritade en teckning till henne samt busade och blev ledsen när hon gick.

Imorgon (peppar peppar) är tanken att B ska till dagis och T och jag ska fixa en massa saker som är lättare att göra sans toddler.

Men mer om det då.

/CC

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna