Grattis till mig som fyller fyrtio år idag! Fyrtio alltså, 4 – 0, det känns ändå som en milstolpe i livet. Och visst, när jag var yngre trodde jag kanske att jag skulle vara på en annan plats än jag är idag. Jag trodde säkert att jag skulle ha mer av en ”karriär” och jag trodde definitivt att vi redan skulle ha ett hus. Men jag bestämde mig ganska snabbt för att en karriär som skulle innebära jobb sex dagar i veckan och på kvällar och helger, inte var vad jag vill med mitt liv. Och när det gäller hus är det ju mest pengar och prioriteringar som spelat in. Men att jag skulle ha en sådan fin familj trodde jag aldrig!
Imorse blev jag firad på sängen av min underbara familj. I ett kuvert låg det ett USB- minne och vid frukosten visade det sig att på detta låg en skatt. T hade nämligen fixat en 27 minuter lång video där all vår familj och våra närmaste vänner hade spelat in ett litet klipp som han sedan klippt ihop till den finaste videon någon någonsin sett. Jag satt med tårar i ögonen och öppen mun medan all familj, fastrar och kusiner, gamla kompisar i Sverige och i Australien och så vidare gav hälsningar och fina ord. Det är nog det finaste jag någonsin fått och mitt hjärta är så fullt!
Dagen har jag och T spenderat i Manly med att äta gott på svenska fiket Fika, promenera längs stranden och i husområden, köpa en kjol och ett linne, hänga på Shelley Beach och T badade till och med. Och nu på kvällen har ännu fler hört av sig och så åt vi en god middag bestående av en köttbit med en salsa/sallad på tomat, avokado, mango, röd paprika etc.
Vilken dag! Nu går jag och lägger mig med ett leende på läpparna.
/CC
Kommentera (6)All tid man spenderar på att oroa sig för grejer och undra hur det kommer bli – tänk om man bara kunde sluta. Rakt av bara, här och nu.
Jag oroade mig för en jobbgrej igår och imorse, kunde inte somna om inatt när O vaknade utan låg och vände och vred på mig. Men sedan gick det hur bra som helst ändå idag. Så som saker oftast gör. Och så inser man att man i princip förstört en kväll, natt och morgon med att älta i onödan. Så trött man blir.
Nu är det i alla fall tisdag och läggdags och imorgon fyller jag 40 år! Jag och T har ledigt och ska till Manly och ha det mysigt utan barn. Eftersom att O fyllde år i lördags och vi hade kalaset på söndagen så bakade vi tre tårtor. Därför har jag sagt att jag inte vill ha någon tårta alls imorgon. Och när det gäller presenter så blir det inte mycket av det heller eftersom vi har lagt alla våra pengar på husdeposition för att banken ska ge oss största möjliga lånelöfte.
Men strunt samma, jag är exalterad över att ha en härlig dag med T i Manly (älskar Manly!) och min högsta önskan är ju ändå att hitta ett hus, så då lägger jag hellre pengar på det än massa presenter. Dock har vi sagt att när vi väl har vårt hus så ska vi ha en kombinerad inflyttningsfest och fyrtioårsfest för både T och mig (T fyllde 40 i maj). Men i denna takten blir det väl när vi fyller 45.
Nu ska jag hoppa i säng och hoppas på en härlig dag imorgon.
/CC
KommenteraVilken dag!
Jag sade det förra söndagen och jag tänker säga det igen: Att gå upp på söndagen och köra hela familjen till stranden för Nippers klockan 9am, när solen skiner, det är hundratals människor på stranden och lillebror kan springa runt och leka och plaska medan vi pratar med vänner eller hejar på B, det är nästan för bra för att vara sant! Sedan hänger man kvar lite på stranden och det är så otroligt härlig stämning bara. Får man ha det så bra i livet?
Idag hängde vi dock inte kvar superlänge eftersom vi skulle ha kalas för O klockan två. Så det blev hem för att dammsuga, städa köket, lägga ihop tårtorna (grädden och bären), spola uteplatsen etc. Tro det eller ej, men vi hann faktiskt klart med allt vi hade tänkt göra, vi som alltid är sena med allt. De två familjerna kom som de skulle och det blev galet så där som det blir när man är sex barn, sex vuxna och en liten bebis på samma plats. Det blev massor med kakor, lite frukt och så gräddtårta.
Det var trevligt och gick bra. Men en stund tyckte jag att det var jobbigt för jag hade varit osmart och bäddat nya lakan i ungarnas sängar (och så överkasten på), men jag hittade två av kidsen hoppandes i sängen med täcke och kudde nere på golvet. Det klarade jag inte av så då bar jag över kudde och täcke till vårt rum och stängde dörren så fick de fortsätta hoppa på underlakanet. Det var lite av en kompromiss.
Om man inte känner till det så har jag lite problem med att ha folk över. Eller, problem och problem, men jag tycker inte om att ha folk i mina saker. Blanda det med att jag har lite OCD (inte på riktigt, men jag ogillar oordning starkt), så kan man förstå att jag inte bjuder över folk mer än då och då. Jag försöker tänka att det sitter i mitt huvud och att det är jag som borde bita ihop, men samtidigt har jag för ganska länge sedan kommit fram till att jag inte behöver göra en massa saker som jag inte mår bra av.
Hur som helst, det gick bra och var mysigt. Men nästa gång är vi i parken. Simple as that.
/CC
KommenteraDet här med att handla födelsedagspresenter till sitt barn…
På ett sätt vill man ju inte bidraga till den köphets som är och ge trettiotolvtusen presenter, men samtidigt finns det ju en del av en som bara vill se sitt barn så där löjligt glad som de blir när de ser ett paket, öppnar och ger till ett glädjetjut. Idag på lunchen åkte T och jag i alla fall till en leksaksaffär i Erina och köpte på oss saker. Förutom cykeln vi redan köpt så utökade vi nu med en digger, en liten leksaksmotorcykel, någon annan bilskjutargrej, PJ Masks och så till slut en liten gosedjurshund för jag tyckte att allt var så hårt och ”killigt”. Vem vet vad en treåring egentligen blir glad för, är det presenten eller lådan den ligger i, men det blir nog bra.
Efter jobbet så tog jag faktiskt tag i att börja städa inför helgens besök. Jag dammade och våttorkade allt medan T gjorde ordning ungarna för kvällen. Jag hann även få lite panik, för varenda jäkla låda eller skåp jag öppnar är det kaos i. Vi har alltid varit ganska bra på att ha det undanplockat, men bakom fasaden är det stökigt. Och jag orkar inte med det! Jag tänker att vi redan nu måste börja rensa och organisera varje skåp och alla lådor för att inte ha med en massa skit när vi sedan flyttar. Då får bara det som vi verkligen använder och tycker om följa med, inte sådant som kan vara bra att ha.
Nu har vi dock precis tittat klart på Box21 och klockan är för mycket igen. Varför är det så jäkla svårt att gå och lägga sig i tid även fast man vet att man kommer att få lida av det imorgon? För att man vill krama ur varenda bra droppe av det som kallas livet, antar jag.
/CC
KommenteraVi har visst gått och blivit värsta socialiteterna.
Klockan är halv elva och vi har just kommit hem från att ha haft middag med två par och deras barn, två par som vi bara träffat på skolan lite då och då och plötsligt har vi fullfjädrad middag där med grillat, massa bra snack och världens godaste cheese cake. Det var väldigt bra!
Och imorse var vi på ett kalas i parken vid lekplatsen här i Terrigal. Jag känner inte igen ungen alls, men O kände henne ju tydligen. I alla fall fick man inte den bästa känslan när det blev ganska mycket skryt om en väldigt dyr sportbil som stod parkerad mycket nära och mycket synligt. En ballong var fäst vid bilen ute på parkeringen så man inte kunde missa att det var deras. Men det var trevligt och de var alla inkluderande och snälla, så jag ska inte klaga. Kanske är det bara avundsjuka för att jag inte har råd med en skrytbil. Vem vet.
Nu är jag supertrött och längtar efter att stupa i säng. Imorgon fortsätter vi med simning och picknick och så ska vi kanske titta in hos K mitt i flytten.
/CC
Kommentera (2)