När jag vaknade imorse och himlen var klarblå, istället för det spöregn som härjat i två dagar av tre förutspådda, så var dagen redan räddad. Jag hade sovit dåligt på natten så jag frågade T vid sex ifall de inte kunde åka utan mig till simningen. För i annat fall skulle jag behöva gå upp vid halv sju och det hade jag inte riktigt i mig. Det gick bra för T och innebar att jag kunde somna om och sova till nio och ligga i sängen och läsa och mysa en bra stund till.
När de kom hem igen vid tolv så var det inte många knop gjorda för min del och jag var på väg ut på altanen för att äta frukost. Så kan det också gå. En timme senare hade T gjort sina fantastiskt goda hemmagjorda hamburgare, det är något med såsen han gör, och då kunde jag inte låta bli att äta en bit sådan också. Så det blev verkligen en brunch. Vi hängde lite hemma, barnen började bland annat prata med barnen över staketet som man inte riktigt kan se men höra. Gulligt!
Klockan tre åkte vi iväg till Flip Out i Gosford för då var det dags för kalas för en av Os bästa vänner. Vi känner många av barnen i det gängets föräldrar så det är oftast roligt att stå och snacka. Så även idag. Och de två och en halv timmarna de hade bokat gick snabbt och var precis lagom i den höga ljudnivån som medföljer sådana ställen. Barnen var glada och nöjda och vi med.
Nu ikväll åt vi en jättegod middag med lamm och potatisgratäng från i påsk och nu har T och jag tittat på hälften av den mysiga filmen Two tickets to Greece. Vi ska gå isäng nu, men jag ser fram emot att se andra halvan imorgon. K har varit lite krasslig idag, men vi planerar ändå att försöka gå imorgon. Vi får se hur det går. Och under natten ställs klockan om så det blir en gratis extratimme inatt. Välbehövligt!
/CC
KommenteraJag har precis tagit mig en eftermiddagslur för jag blev så trött att det inte fanns annat att göra. Skönt! Jag läste en stund och sedan ramlade ögonen nästan ihop. T låg redan bredvid mig och sov, han är känd för att ta en lur på helgen, och ungarna pillade med sitt. Vi skulle egentligen vara ute i trädgården och fixa, men det räckte energin verkligen inte till.
Vi började som vanligt lördagen tidigt. Alarmet stod på halv sju, men visst är det väl meningen att man ska vakna långt innan och hinna stänga av det så att det gör precis noll nytta? För jag vaknade halv fem. Hur som helst så åkte vi till simningen klockan åtta och där satt jag länge och väl och pratade med vår irländska vän Aoefa (Eva) och hade det trevligt. Sedan bar det av till Erina Fair via lördagsgodishandling på bensinstationen. Där skulle vi nämligen köpa present till Ks son B som hade kalas idag. Vi köpte även varsin handduksponcho åt barnen som de kan byta om under på stranden eller bara slänga på sig över blöta badkläder när man åker hem. Smidigt.
Vi hann hem en stund för att äta lunch och klä om och sedan började kalaset på Clip & Climb klockan halv två. Det är en sorts klätterväggar för barn. Barnen har varit där en gång innan med fritids, men då vågade Otis inte riktigt försöka. Idag var han lite orolig först, men sedan kom han igång och klättrade som ett spjut samt älskade det! “I’m scared, but I’m facing my fears” Precis så, min lilla pojke! Och B har älskat det från start och klättrade vant och vigt till topp efter topp. Hon klättrade till och med längst upp med bara en pinne för att hämta den andra pinnen som någon lämnat där. Det låter kanske jättekonstigt, men man hade dem som handtag. Strunt samma.
När vi kom hem från allt detta lite efter fyra så var vi alltså helt slut. Och helt plötsligt fick O 38 graders feber. Tråkigt! Vi var ju alla sjuka för bara ett par veckor sedan. Men vi får hoppas att det går över lika fort som det kom. Kalaset var för övrigt väldigt roligt eftersom vi känner så många föräldrar där. B är ju som sagt min vän Ks son och vi känner ju mycket samma människor. Så det blev en övning i snackande där med. Plus att en lillasyster var med och hon är den sötaste lilla kramgoa flicka man kan tänka sig. Hon sa till mig när jag skulle lyfta upp henne att ”Your hands so cold they burning me. You need wash them.” Och så ledde hon bort mig för att jag skulle tvätta händerna i varmt vatten. Lilla gosan.
Vi har en alldeles rosa himmel utanför fönstret och T håller på att laga god middag för att fira lördag. Barnen sitter just i detta nu med T och ska precis äta på altanen så det passar väl bra att jag avslutar här och går och umgås med min familj. Glad lördag!
/CC
KommenteraEfter jobbet hämtade vi upp B på after school care där hon hade varit och träffat sin brevvän för första gången. Lärarna har organiserat så att de som vill har varsin äldre kvinna eller man att skriva till och nu blev de äldre alltså bussade till skolan för julfika. B hade haft jätteroligt och hade pratat ordentligt med sin vän Del samt gett och fått julklappar. Väldigt bra initiativ måste jag säga.
Vi åkte vidare hem till K eftersom att det är hennes födelsedag idag och hon skulle bjuda på glögg och pepparkakor. Det var även en annan familj där, vilka jag nog inte träffat på ett halvår eller mer så det var roligt att prata ikapp. Det blev vinglögg och barnglögg, massa pepparkakor och snack. Och det var också roligt att se den andra mamman, som är aussie, smaka glögg för första gången och tycka att det var extremt egendomligt att ”värma vin”. Men vinglöggen gick hem, trots allt.
Imorgon ska det bli ännu en varm dag runt 30 grader. Kanske borde jag förresten följa med T och bada någonting. O ska ha sin dansuppvisning på en ”konsert” som klasserna från kindy till tvåan övat in och det ska bli roligt att se. Vi missade allt sådant med B då det var Covid. O är så himla nervös och vill inte alls vara med, men förhoppningsvis löser det sig med.
Men nu får det vara sängdags. T har redan gett upp för kvällen, det är inte ofta han går och knyter sig innan mig så han måste verkligen varit trött. Dags att göra honom sällskap.
/CC
KommenteraJag försökte åka på födelsedagsvågen och hävda att det var min dag idag med. Man kan väl få en hel helg till sitt förfogande en gång om året, särskilt när födelsedagen råkar falla på en lördag? Men idag var det inte lika lätt. Vi är alla trötta, känner oss halvförkylda och fick så bråttom imorse att det inte blev någon direkt frukost för oss vuxna. Inte jättebra grund att bygga på.
Hur som helst, det var bara att gå upp lite efter sex imorse med för att ta sig till Nippers i ottan. Det var, som så ofta, soligt och härligt och vattnet gnistrade. När man väl kommer dit spelar klockan och tröttheten ingen roll längre och man går in i någon slags religiös upplevelse. Vi känner dessutom flera andra familjer, vilka vi hänger med medan barnen har sina lektioner, och alla bara går runt, snackar, badar lite, köper en sausage sizzle och har det bra.
Fast min dotter avskyr Nippers. Hon har börjat tycka det är riktigt roligt med board training på fredagarna, men Nippers är tydligen helvetet på jorden. Hon tycker inte om aktiviteterna, hon tycker inte om pressen på att mycket handlar om tävling och hon känner ingen i sin grupp längre då en kompis hoppat av. Så när hon satt och väntade på att de skulle börja, för typ fjärde söndagen i rad med tårar i ögonen och en hållning som har gett upp, så tänkte jag att nu får det vara nog. Så jag gick och hämtade henne, ledde henne iväg från de andra och sa att ifall hon går med på att fortsätta med brädträningen så struntar vi i Nippers. Och det gjorde hon. Hon blev så lättad och glad och det kändes rätt att inte tvinga henne till något som gör henne så olycklig. Hon har försökt. Vi har försökt.
Vid tio åkte vi vidare. Barnen hade ätit korv med bröd på stranden, men jag och T köpte med oss lite grönsaker och sedan skar vi upp en sallad och hade picknick på ett favvoställe som inte så många känner till i Patonga. B och jag gick sedan en promenad vid vattnet och tittade på husen och allt det fina, medan T tog O till lekplatsen. På vägen tillbaka stannade vi på en plantskola. För nu när K har flyttat in i sitt hus kommer hon att ta tillbaka alla sina växter som vi har haft här i två år. Det kommer att bli tomt. Så vi köpte två stycken att börja med och sedan få vi köpa lite fler allt eftersom.
Vi tryckte in växterna i bilen och som så ofta fick barnen sitta med dem i princip i ansiktet. När vi parkerade hemma på gatan utanför vårt hus så börjar B helt plötsligt att skrika och slänger sig ur bilen. Det visar sig att det sitter en stor Huntsman-spindel på ett blad några centimeter från hennes hand. Stackarn grät och skakade i flera minuter innan hon lugnade sig. Vilken tur att vi hade slutat att köra så att hon inte slängde sig ut i farten i panik mitt i vägen någonstans. Just de är inte giftiga, men de kan bitas och det är ju inte skitkul det heller. Dumma spindlar som ska vara så onödigt stora.
/CC
KommenteraIdag är det så min fyrtiotreårsdag. Jag förstår inte hur det hände, jag skulle gissa på att jag är trettiofem eller liknande, men jag gillar samtidigt denna del av livet. Den är lite lugnare, man kan ta fokus från barnen och ta vara på sig själv lite mer.
Vi har haft världens bästa dag. Jag ville inte ha tårta eftersom vi bakat en till O den fjortonde, så jag beställde Ts goda äppelkompott och frukter istället. Och det fick jag med råge. T hade gjort det så fint och gott och det kändes som en perfekt start på dagen. Jag fick fina teckningar, små matfigurer/origami som B gjort och underkläder till gymmet. Och så de airpods som jag önskat mig. Nu kommer gymvistelsen gå smidigare när man slipper sladd!
Vi åkte till simningen och sedan direkt till Shoal Bay. Det tog två och en halv timme att åka dit idag, kanske lite väl långt för en dagsresa, men så värt det. Och så tog det bara en och en halv timme hem så det är mer lagom. Vi gjorde i princip samma runda som vanligt, började med lunch på Country Club:en, sedan en promenad längs vattnet och ut på bryggan, till skateparken/stranden och så till en annan strand. En massa fina ställen helt enkelt.
Och det har varit så många som ringt, skrivit och gratulerat mig. Hjärtat är fullt. Nu ikväll åt jag och T lax med potatis, skirat smör och pepparrot och så lite mer äppelkompott till efterrätt. Jag är trött, glad och känner verkligen att 43 är mitt år. Saker börjar hända. Det är förändringarnas år.
/CC
Kommentera (2)