Tio på kvällen visar tiden och T är fortfarande kvar i vår gamla lägenhet i Bronte och packar i lastbilen samt städar upp det sista. Som tur är ska ägaren stå för städning, men vi måste ju fixa till lite småsaker som hål i väggarna och rostfläck på golvet etc. Vi hade i vår optimism trott att det bara skulle vara en halv lastbil denna omgången och att han skulle vara tillbaka vid femtiden. Att man aldrig lär sig!
Jag och ungarna har i alla fall hunnit leka en massa, packa upp litegrann (packa och packa upp med ungar, hade glömt hur omöjligt det faktiskt är!), sedan kom K och B förbi och lekte lite och så åt vi lunch tillsammans på vardagsrumsgolvet. Det är ju en av de absolut bästa grejerna med att flytta upp hit, våra bästa vänner bor bara 20 minuter härifrån. Jippi!
Nu ikväll promenerade jag och ungarna till Terrigal City (ha ha). Det tar sju minuter och där har man då alla affärer, restauranger och havet på samma ställe. Precis utanför våra hus, tre townhouses varav vårt ligger i mitten, finns en liten inbuktning för en bil som kan parkera, sedan ett träd och en rabatt etc. När vi kom upp där så stod en bil med ungdomar parkerad där. Jag insåg ganska snabbt att de hade stannat till för att en av tjejerna var full och behövde kräkas. Så hon stod och kräktes mot trädet och jag tog snabbt B i handen (O satt i vagnen) och gick över på andra sidan vägen. Killarna som stod och väntade på sin kompis, fulla de med, gav mig ett ögonkast och när jag flinade till dem flinade de bara tillbaka och såg lite lättade ut att jag inte tänkt skälla på dem. Alla har vi varit unga en gång i tiden… Eller ska jag ta det som ett dåligt omen att av alla ställen man kan kräkas på så väljer tjejen att göra det precis utanför oss?
Hur som helst, vi promenerade till stan och strosade lite bland folk och lekte lite på stranden. Därefter köpte vi med oss mat (har fortfarande inte fått tillräcklig ordning på allt för att laga själva. Vart är stekpannan egentligen?) och på hemvägen var himlen alldeles rosa och fin. B blev förtrollad av en ung kille som stod och sjöng och blev jätteglad när jag gav henne lite mynt att lägga i hans gitarrfodral.
Förresten så glömde jag ju berätta om igår, då familjen Smart (Aka vi. Aka T mest) hade packat in alla skor i lastbilen och det gick bara inte att få ut dem utan att lägga ner en extra halvtimme av bärande, vilket ej var aktuellt. Så jag bar tunga möbler i T’s flipflops, B fick ha sina crocs på dagis, vilka vi hade tur och hittade slängda i bilen, och O fick gå till dagis helt utan skor. Så kan det gå. Tur att våra huvuden sitter fast och allt det där…
Nu ligger jag på vår bäddmadrass och dricker CocaCola, njuter av sällsam tystnad då barnen verkar ha somnat och ska väl också göra mig klar för sängen.
Stackars T har verkligen dragit det korta strået idag!
/CC
KommenteraKlockan är halv tolv och vi ligger på bäddmadrassen rakt på golvet i vårt nya sovrum och kan äntligen slappna av. Allting har gått bra idag, men vilket kämpande det varit.
Vi packade till halv tre inatt och gick upp halv sex. Därefter droppade vi ungarna för sista dagen på sina dagis, med cupcakes och Haighs chocolates till fröknarna. Vi åkte hem igen, hämtade upp lastbilen som vi packat full igår kväll och åkte för att hämta upp nycklarna hos mäklaren.
Sedan åkte vi till vårt nya hus! Vi träffade grannarna direkt, Heather och Howard, ett gammalt par som var supertrevliga och direkt bjöd oss in på en cuppa (kaffe/te). Men vi får gå dit en annan gång för nu blev det bråttom. Vi lastade av grejer konstant i två timmar i gassande sol. T skulle lämna tillbaka lastbilen i Sydney klockan fem och vi hann precis färdigt i tid.
Medan T åkte iväg för att droppa bilen och hämta ungarna städade jag huset från topp till tå då det stått tomt sen innan jul. Barnens rum ställde jag klart så gott det gick och väntade på att de skulle komma hem till vårt nya hem. Halv tio kom de och vi åt en sen thaimiddag och nu alltså isäng.
Imorgon åker T ett sista lass Bronte och hit, medan jag och barnen ska packa upp och kanske hinna utforska lite.
Hej, seachange!
/CC
KommenteraHinner inte skriva idag, för vi är busy med detta:
Klockan slog precis midnatt och vi håller fortfarande på och har säkert en till två timmar kvar, minst. Kul ändå!
/CC
KommenteraHerren i hagen, vilken dag!
Vi hade en ganska shitty morning, vilken inte blev bättre av att man får gå i labyrint mellan alla lådor och grejer i lägenheten och vi hade ganska bråttom. Dessutom var T lite stressad och lyckades tappa ut hela papperskorgen på balkongen, så han fick stå och plocka upp sopor klockan sju på morgonen. Lite senare skulle han ta en flaska vatten ur kylen, tappade på golvet och vips var det glasskärvor och vatten överallt. Puh!
Men när jag kom till jobbet började dagen ordna upp sig lite. Bara det att jag endast hade från 9-12 på mig att avsluta allt, för 12 skulle vi på lunch allihop och därefter tillbaka till jobbet snabbt för att åka till lungdoktorn klockan 2. Det blev bråttom kan man säga. Men lunchen var mycket trevlig och jag fick väldigt fina presenter, en slags skrivbok med mina initialer på, pennor från svenska Kikki K och en slags påse/sminkväska också med initialer. Jag fick som sagt bråttom iväg, men det var ganska tur eftersom jag inte hann tänka så mycket eller bli ledsen. Jag sprang ut till ABBAs Dancing Queen, vilken min chef satte på eftersom hon vet att jag inte gillar den. Mer än så hann vi inte, men de lovade att komma och hälsa på mig i Terrigal.
Jag blev tio minuter sen till doktorn, men som tur var så var han också sen. Han lyssnade på mig med stetoskopet och sa att nu är jag utskriven, allt är bra och jag behöver inte komma tillbaka. Så det var ju bra. Eftersom att det var i samma byggnad som han som ska göra min operation sitter, så passade jag på att gå dit och hämta ett formulär och sedan gå till In-patients där jag fick fylla i en miljon formulär, blev undersökt och fick en räkning på 7000kr för ”boendet” på sjukhuset. Jomenvisst!
Och så hem till kaos igen och värre ska det bli. Imorgon måste vi packa klart och på kvällen börjar vi fylla den stora lastbilen. En hel dag kvar i Bronte.
Jag kommer sakna dig!
/CC
Kommentera
Jag och T satt och pratade och undrade varför vi kände oss så himla slöa, orkeslösa och liksom inte orkade ta tag i saker.
Men när jag vid halv ett började göra mig iordning och sedan gick till bussen så förklarades saker. Det var varmare än någonsin ute! T tittade på termometern (hemifrån, han var inte med mig) och det visade sig att det var 37 grader! Tack gode gud för AC på tåg, bussar och i väntrummet där jag sitter nu och väntar på ännu en Physio som ska undersöka mig i musen. Jag är okej, men som för många andra har två ungar gjort sitt och musklerna är inte så starka längre. Vi ska testa med övningar igen och annars får jag göra en (liten) operation. En operation för att sy ihop magmusklerna och fixa navelbråck och en operation för att fixa till livmodern. Hur var det nu, varför skulle man skaffa ungar?
Jag är inne i stan, nära jobbet faktiskt, och när jag är klar här ska jag gå till en Haigh- chokladbutik för att köpa lite ”presenter” för att ge till de i huset, till barnens teachers och så vidare. Allt på ett bräde, det blir bra. Sedan får O och B ta med cupcakes till dagis på fredag också för att fira lite med barnen. Det gäller att tänka på allt. Vilket T och jag iofs aldrig gör. Men denna gången får vi det kanske att funka.
Sedan blir det tillbaka hem och fortsätta packa. Än så länge har jag mest rullat in prydnader, vaser och annat ömtåligt i papper och packat nu på morgonen. Det tar verkligen längre tid än man tror. T packade lite av köket på sin lunch, men lämnade kvar fyra tallrikar, fyra glas etc. som vi kan använda de sista dagarna. Vi har ändå planerat att äta pizza på onsdag kväll, Iggy’s bröd på torsdag morgon och sådant gott som vi nu ska flytta ifrån.
All våra vänner frågar hur vi ska hinna med allt och jag känner mig väldigt stressad inuti, men va sjutton, det löser sig nog! Vad är det värsta som kan hända?
/CC
Kommentera