Oj vad jag fixar, från morgon till kväll. Men det är väldigt roligt! Jag hade ju ledig dag idag eftersom det är måndag och man får så himla mycket mer gjort när ungarna inte är hemma (ingen nyhet i och för sig). Och T jobbade, men när jag behövde honom för att flytta lite stora grejer så kom han och hjälpte till.
Nu är vi nästan klara i barnens rum. Fönster och lister ska målas och O ska få ett överkast, men i övrigt är det i princip färdigt. I vårt sovrum kan vi bara inte bestämma vilken färg vi ska ha. Jag har aldrig tidigare varit med om att färgerna blir helt annorlunda i ett rum mot alla färgprov och även mot de andra rummen. Jag börjar luta mot att kanske gå tillbaka till vitt. Herregud vad mycket jobb för ingenting… Men då blir det ljust och fräscht och så kan man leka med tyger, möbler, lampor och tavlor istället. Och växter såklart för att få färg. Vi ska kolla runt lite till innan vi bestämmer oss.
Störigt är också att vi måste fixa lite i garderoben innan vi kan lägga in våra kläder så nu står våra trådkorgar ute i rummet och alla våra kläder på galgar har jag hängt upp på ett rack. Så det är så städat som det går för tillfället. Idag är en dag då jag känner att min dåliga sömn kommit ikapp mig. Jag ska verkligen försöka att gå och lägga mig och läsa i god tid och sedan släcka lampan vid tio.
Imorgon är det jobb igen och då går det ju tyvärr inte att fixa lika mycket här hemma. Men det kanske är bra att pausa lite. Kroppen är ganska mör. Och folk säger ju att man inte kan ha roligt hela tiden. Fast jag vill ha roligt hela tiden.
/CC
KommenteraÄn en gång tittar jag in här alldeles för sent på kvällen efter en dags jobb och sedan en massa timmars uppackande. Det börjar likna något gällande antalet kartonger, men vi har ändå så himla mycket kvar. Jag längtar så mycket till i helgen då vi kan ägna oss helhjärtat åt att pilla och fixa. På lördag i alla fall, för på söndag är det midsommarfest.
Det ösregnar utanför och jag är lite nervös för att det helt plötsligt ska börja droppa från taket någonstans eller dylikt. Det är nämligen inte alls ovanligt eftersom att husen här kan vara byggda lite hur som helst. Jag håller tummarna för att det ska gå bra. Stackars T håller på med sista sucken i gamla huset nu. Han har spacklat över hål, slipat och målet. Han har använt högtrycksspruta för att tvätta plattor och asfalt på baksida och framsida samt åkt en massa rundor fram och tillbaka med det sista. Han är så sliten.
Men vi går ju på energi från det lyckorus det ändå är att befinna sig i den här situationen just nu. Älskar’t.
/CC
Kommentera
Oj, så trött jag är! Och stackars T ännu värre, tror jag. Han är fortfarande och fixar i gamla huset. Vi har sedan imorse inte kvar flyttbilen så nu kör T smågrejer i vårt lilla Peugeot 207. Det blir många rundor då kan jag säga. Ironiskt att vi planerar att köpa en stor bil igen om bara några veckor. Men först efter vi lidit genom flytten. Smidig timing.
Jag har jobbat, till och med jobbat över, och sedan tagit hand om barn samtidigt som jag har försökt packa upp. Det går alldeles för sakta för min smak. Men vi har ju egentligen tid sedan. Det är bara det att det kliar i mig när allt ligger huller om buller. Hur som helst så lägger jag in lite bilder här. Ingenting är klart eller fixat fint, men man ser i alla fall att det inte är riktigt lika kaos överallt.
Det går sakta åt rätt håll!
/CC
KommenteraJag tittar in här lite snabbt idag för klockan är elva och jag är helt slut. Jag har så ont i fötter, händer och lite här och där och nu hoppas jag på en god natts sömn. Det är dock ej så troligt eftersom det just är första natten i Turkosa Huset och jag kan tänka mig att barnen säkert kommer vakna och vara lite förvirrade och oroliga.
Det har gått bra idag, men oj sicken tid det tar! Att ladda ett helt flyttlass och sedan köra och ladda av igen har tagit cirka tre timmar per gång. Våra vänner hade barnen under ett av de jobbigaste lassen, där då vi laddade in en massa tungt, och det gjorde stor skillnad.
Nu är vi i alla fall här, i total kaos. Ungarna fick nudlar till middag och lade sig alltför sent och vi hittar varken handdukar eller Bs rena trosor. Men vad gör väl det? För nu är dagen här, en av de viktigaste i mitt fyrtioåriga liv och jag är lyrisk. Dock blir det jobb imorgon, så jag får vänta ända till kvällen med att packa upp och fixa. Svårt. Fast jag kanske tar en låda eller två på lunchen.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på husets alla ljud och hoppas att jag slipper ljudet av musfötter eller barnfötter. T är för övrigt i gamla huset och lyfter in det sista, lättare i lastbilen. Klockan elva på natten… Så bra går det för oss.
Men hej för nu.
/CC
Kommentera (4)
När jag vaknade imorse vid halv fem (för det har jag börjat göra nu, väldigt trevligt) och tittade över på Ts sida så var han inte där. Jag tog upp telen och mycket riktigt, klockan 3.19am hade det kommit ett meddelande att ”Nu ger jag upp för dagen. Orkar inte köra hem så sover här.” Då visste jag inte att han hade sovsäck och kudde i bilen som han tydligen hade kampat med på vårt vardagsrumsgolv.
Jag lät honom sova på morgonen och till slut så ringde han klockan nio och hade vaknat efter en helt okej natt. Han kom hem och plockade upp barnen och tog dem till B’s gympa medan jag fick vara hemma och packa i lugn och ro. Och packa har jag gjort. Jag har inte ens varit utanför dörren idag, har inte suttit ner, utan packat i tolv timmar med barnen runt mig. Men det har gått bra och jag har hunnit förhållandevis långt ändå. Imorgon bitti ska jag lägga in våra och barnens kläder i sopsäckar, packa ner badrumsskåpen och lite till. Klockan nio hämtar T upp lastbilen och sedan börjar två dagars kånkande av möbler och lådor. Och smidigt nog så har vi en gigantisk backe upp från vårt hus på denna sidan och en gigantisk backe när vi kommer fram också. Visserligen ner, men ändå svårt att bära möbler.
Folk frågar mig hur det känns nu när vi äntligen har hus och självklart är jag gladare än glad. Men jag har faktiskt bara spenderat ungefär två timmar där allt som allt och då har det mestadels varit mörkt. Men jag tänker att min tid kommer. Förhoppningen är ju att vi ska bo där länge nu, så jag kommer nog att hinna njuta jag med.
/CC
Kommentera