Vi har just lagt ungarna och O somnade faktiskt i sin säng nu vid åtta, händer ju aldrig! Så då får vi njuta av lite sällsam vuxentid utan en stormvind som springer runt här på kvällen.
Vi har varit på Putty Beach från fyra och framåt och vår kompis I, som är fotograf, har sprungit runt på stenarna och stranden och fotat oss. Jag hade verkligen fasat för detta, sist i solrosfältet var det svettigt, skrikiga ungar och stress och det syntes också på bilderna. Så jag hade förberett mig för det värsta. Men det blev inte så illa! Visst, O var O såklart och vi fick passa på honom hela tiden så han inte blev totalt blöt första minuten och inte heller bara hoppade handlöst nerför något stup. B var duktig, men tröttnade efter ett tag och ville hellre leta snäckor, men på det stora hela gick det bra. Jag tror att det blir några fina bilder.
Hela anledningen till att vi tog familjefoton från första början är för att T ska vara med i jobbets interntidning och han behövde professionella foton till det. Och då ville han passa på. Och då övertalade han mig. Och just nu känner jag mig faktiskt glad att han gjorde just det. Vi kommer att vara glada för dessa bilderna framöver, tror jag.
En rolig grej som hände var att det kom en kråka (magpie) som tog tag i en orm och flög iväg med den i näbben. Då sa I, det kanske är den ormen som ramlade ner på min axel när jag var här förra veckan! Hon hade suttit på en sten vid bergssidan med sin lilla son i knät och rätt vad det är ramlar det ner en liten orm på hennes axel och som sedan stannar på sanden framför dem. Hon börjar skrika, men har ingenstans att ta vägen eftersom hon hade klippan bakom sig och i så fall hade fått kliva över ormen. Hur som helst så var den ormen tydligen kvar idag, hon hade sett den där vid ungefär samma ställe. Och så blev den fågelmat. Där ser man.
Dagen har gått supersnabbt, men det har varit skönt att vara ledig. Även fast jag spenderade första delen av dagen i sängen med mensvärk. Det var kul.
/CC
Kommentera
Idag har jag måndag-fredag och det är jag superglad för! Efter åtta dagars jobb i rad känner jag att en dag ledigt är precis vad jag behöver.
B har skollov och har varit hemma idag. Det har gått ganska bra och hon har gjort lite mattespel och läsning på iPaden och även lite vanlig tittning bara. T hann dessutom gå ut med henne en runda, så hon har nog haft en ganska okej dag. Ikväll efter jobbet satte vi oss alla tre i bilen och hämtade upp O från dagis. På väg in träffade vi även K som skulle hämta sina små knattar, vilka ju har börjat på samma dagis eftersom de ska flytta till North Avoca när huset är färdigbyggt.
Vi hämtade O och åkte till Terrigal Haven för en liten kvällspromenad. Vi gick uppför Skillion, den stora gräsbacken som vill bli en skidbacke men aldrig kommer att bli just det. Där uppe såg vi några valar som simmade förbi för valsäsongen har just startat igen. När det var dags att åka hem var O inte alls redo, han ville kasta stenar i vattnet istället, och vi fick spendera hela hemresan (3 minuter, haha) med honom skrikandes i panik hela vägen och sedan några gånger till under kvällens gång.
Nu är klockan snart halv nio och O har slocknat i mitt knä här i soffan, en hel timme innan han brukar somna i vanliga fall. Han var helt slut, stackarn. Och efter denna galna kväll med skrik och gråt känner jag mig också redo att slockna. Dock får det bli efter serie och middag.
/CC
KommenteraSom tur är så kom vi oss ut lite nu på eftermiddagen/kvällen och jag hann ha lite helgkänsla innan nästa vecka börjar. Jag var uppe och igång och jobbade från åtta och var inte klar förrän vid två, så det blev närapå en hel arbetsdag idag med. Dålig deal ändå att jobba lördag och söndag och få en tisdag ledigt. Men nej, jag ska inte vara småaktig. Nu är det gjort, lönerna är betalda och jag har tisdag ledigt!
Jag försökte bryta min onda cirkel med sena kvällar, kommer ju inte isäng förrän elva på kvällen, och lade mig kvart i tio igår. Det gick toppen tills B vaknade och kom in till oss (men gick in i sin säng direkt igen) klockan tre inatt. Alla somnade om direkt och jag låg vaken i två timmar. Suck. Att något så enkelt som att sova ska behöva vara så svårt ibland. Jag gick upp och åt två riskakor, jag låg och försökte göra mindfulness och tillslut somnade jag på spikmattan. Men det får bli ett nytt försök idag igen.
Nu är klockan redan sju och jag ska vika lite söndagstvätt. B har skollov nu i två veckor och det är så synd om henne för hon får hänga mycket själv här hemma medan jag och T jobbar heltid. Utom tisdag då. Vi ska försöka fixa lite play dates för henne. På tisdag blir antagligen vårt familjefotande av också, hoppas att jag har hunnit få hem min klänning till dess och att den passar.
Jag längtar mest till nästa helg för det känns jobbigt att börja veckan utan att ha pausat. Men värre saker har mänskligheten varit med om i sina dagar.
/CC
KommenteraLuften gick precis ur mig.
Jag har haft en bra dag trots allt. Det blev en full arbetsdag, 8 timmars jobb allt som allt, men den bröts upp av de två visningarna vi åkte på under dagen. Huset i Copa var mysigt och ligger perfekt till och trädgården var inte så liten som den såg ut på bilderna. Men det var ändå något som inte kändes helt rätt. Vi börjar undra om vi är petiga, men allt handlar ju om magkänslan. Så denna sade vi nej till när mäklaren ringde nu ikväll.
Men när vi ändå pratar om magkänsla, det fick vi minsann på hus två. Det var långt ifrån perfekt, men det hade varit perfekt för oss. Ett vitt tegelhus från kanske 70-talet men med högt i tak och vinklar. Det hade utsikt och en lagom stor trädgård. Men det fanns bara en toalett på ovanvåningen och nedervåningen nåddes bara utifrån trädgården. Och det värsta är att toaletten uppe var separat från badrummet som det ofta är här. Men de låg inte ens bredvid varandra och det fanns inget handfat på toaletten!
Hur som helst, i några lyckliga timmar trodde vi att det skulle kunna gå hem för det prisspannet mäklarna gav oss låg under vårt maxbelopp. Men spola fram till några timmar senare så hade de redan fått några bud och ännu ett hus har galopperat iväg utanför vår plånbok. Och det är faktiskt inte så att vi bara går och tittar på hus som är för dyra för oss, men en anledning är att det har blivit ett sådant uppswing här att mäklarna inte vet vart priset kommer hamna.
Så efter en morgon där jag vaknade halv fem och inte kunde somna om, en efterföljande lång jobbdag och på toppen av det ett tråkigt besked är jag inte bara huslös utan känner mig just ikväll även ganska hopplös.
/CC
KommenteraNu har vi haft taco-kväll och tittat på Borgen. Japp, jag vet, vi är otroligt sena med den men den har inte funnits här förrän precis nu i september då den kommit på Netflix Australia. Och den är ju faktiskt så där bra som alla säger.
Det är fredag kväll och jag försöker njuta så gott det går fastän jag måste jobba mesta delen av dagen imorgon samt någon timme på söndag. Och det låter ju som att jag tycker jättesynd om mig själv. Det gör jag egentligen inte, jag har inget emot att hjälpa till en helg då och då om det behövs, men jag tycker inte om att missa saker som betyder mycket för mig.
Men som tur är så tänker jag inte missa de två husvisningarna imorgon. Tanken är att jag ska jobba från åtta (här hemifrån så det är ju bra) och så gå på visningen tio, jobba igen och så nästa visning klockan ett och så jobb igen. Vi har ganska stora förhoppningar på huset på eftermiddagen, men visa från förra helgen måste vi vara beredda att priset kan dra iväg som sjutton. Dessutom ligger Wamberal som nummer fyra på vår lista av fem, men hittar vi ett hus vi gillar så får det ju ändå vara värt det.
Dock får jag lite kalla fötter för jag har hört flera stycken som tycker att man ska vänta eftersom att priserna ju ”solklart kommer att gå ner” efter årsskiftet. Men vafan, det har ju folk sagt sedan Corona började och än så länge har de bara gått upp! Det är så populärt här, det finns inte så många ställen som är pendlingsavstånd till Sydney och ligger smack bang vid havet, så det borde inte kunna sjunka hur mycket som helst. Men vem vet?
Vi tänker att vi köper ett hus som vi älskar när det kommer ut. För vi planerar inte att sälja det snabbt, vi vill bo i ett hus och leva familjeliv i något som är vårt. Så spelar priset inte jättestor roll om ett år. Men självklart vill man inte göra en förlustaffär heller.
Så trött jag blir. Vem vet vad som kommer att hända?
/CC
Kommentera