Och så var det fredag igen… Efter en dags jobb bara, men jag tackar och tar emot.
Ännu en kväll är det nu så varmt så man går runt och pustar och flåsar fastän det är helt öppet precis överallt (med myggnät såklart). Hon är halv nio på kvällen och K har precis varit här och hämtat sin yngsta som impulsivt följde med hem till oss efter att våra barn impulsivt varit hos dem. Alla barnen har skollov fortfarande, B börjar på tisdag och de yngre pojkarna, B och O, börjar Kindergarten måndagen efter. Spännande värre.
T har lagat Harissalax och när jag smakade på den paste han har i så brann min tunga upp av en miniliten smakbit, så jag är lite orolig för att jag är för mesig för att äta den. Men är man hungrig så är det bara att bita ihop. Vi tittar på sista avsnittet av Morden i Sandhamn och även om storyn kanske inte är den allra vassaste så kommer jag ändå på mig själv med att sitta och mysa och känna mig som att jag är hemma i Sverige.
Apropå hemma i Sverige. Vi kollade biljetter till juli lite löst innan idag och det ser mörkt ut. Det är så jäkla dyrt. I vanliga fall brukar vi lägga runt 60 000 svenska på att komma hem. Men nu snackar vi alltså runt 100 000kr för oss alla fyra. Det är så otroligt mycket pengar! Särskilt om man ska betala det varje år framöver. Vi håller alla tummar och tår för att priserna går ner till den ”vanliga” nivån igen.
Men nu börjar middagen bli klar, så jag ska avsluta här och börja värma upp för stark mat. Fast det känns ju rimligt i och för sig att munnen blir lika svettig som resten av kroppen. Balans, heter det ju.
Trevlig helg!
/CC
KommenteraDet är Australia Day och vi är alla lediga för att fira. Sedan kan man ju tycka vad man vill om att fira att några vita gubbar kom och sa att landet var deras och jagade bort alla natives som redan levde här. Men hur som helst så är vi lediga.
Vi spenderade förmiddagen med att hänga på stranden här i Wambi, (jag har för övrigt aldrig sett den så packad med folk!), tillsammans med två andra familjer. En av dem var såklart K med familj. Vi slog upp våra solskydd vid lagunen som är ganska grund och så lekte barnen medan vi kunde ta det lugnt en stund. Härlig syssla på en torsdag.
Men sedan blev det lite knivigt. Vi var bjudna på en inflyttnings- slash Australia Day- fest hos en svensk som bara bor typ fem minuters gångväg härifrån. Men jag bara kände att ”Nej, det går inte!” Normalt tycker jag att sådant är roligt och särskilt när man får titta i någons hus, som dessutom är nyrenoverat, men idag sa hela min varelse nej. Jag orkade inte ha folk runtomkring mig, orkade inte vara trevlig, orkade ingenting. Så jag sa till T och de andra att jag inte tänkte följa med.
T är en översocial varelse så han tycker alltid att jag är jätteunderlig när det blir så här. Och det kan jag förstå, att han inte känner igen den egenskapen i sig själv, menar jag. Och särskilt som jag är bra på fester, jag är inte blyg, jag är social och pratar med alla, men ibland så vill jag bara inte. Kan bara inte. Och hur skönt är det inte då att man är en vuxen människa som väljer själv över sitt eget liv? För T har inga problem att gå själv med barnen, och våra vänner var ju där också.
En fest är ju inte någon big deal, men när jag blir på detta humöret så känns det jättestarkt att det inte går. Lite som att ha sex när man absolut inte vill, det känns så otroligt fel, fastän det kanske inte borde göra det. (Nu pratar jag om i en trygg situation med ens partner, inte något annat). Som man kanske märker så har jag lite dåligt samvete, för att göra de andra och barnen besvikna, för att vara ”konstig” och what not, men jag får försöka jobba bort de känslorna. För att inte alltid vilja som alla andra, inte vilja det som förväntas av en, det är okej. Man måste till syvende och sist vara sann mot sig själv och sin person. Ingen kommer att tacka en oavsett, så man kan i alla fall tacka sig själv.
/CC
Kommentera (2)Igår kväll innan jag släckte lampan för att sova så bestämde jag mig för att inte sätta klockan på 3.45am imorse för att delta i zoommötet för min kurs klockan fyra. Jag hade sovit så himla dåligt nätterna innan så även om jag ville så tänkte jag att det inte var värt det.
Dock blev det inte som planerat, för frampå tidiga morgonkvisten vaknade jag av att B gick på toaletten. Jag tittade på klockan, 3.30am. Jag somnade om en liten stund och vaknade igen 4.07am. Jag gick upp och kissade och kände att jag kan nog inte somna om medans jag vet att världens bästa kurs har möte. Så jag loggade på. Och det ångrar jag inte! 5.40 var kursen slut igen och då var jag istället för inspirerad och upprymd för att sova. Som det kan gå.
Hur som helst så har det varit en fin dag och tröttheten har varit under kontroll. Det har också varit en fin dag vädermässigt och även nu klockan nio så är det tokvarmt fastän båda dörrarna står på vid gavel och fläktarna är på. Men man älskar ju sommar så då får man ta de dagarna som är snäppet för varma också.
T sitter precis och beställer Marley Spoon. Vi ska testa på det ett tag och våra vänner har rekommenderat just denna service framför Hello Fresh och de andra. Nu är tydligen mina 23 år av att icke laga mat slut. Jag ska laga några dagar i veckan och T resten. Det blir spännande att se hur jag ska klara detta nya uppdrag. Fast jag gillar faktiskt att laga mat och det här med att ha ett recept, exakt de ingredienser man behöver och allt planerat i minsta detalj åt en, det passar mig. Fortsättning följer på den.
Nu blir det dock mintchoklad framför Sandhamn. Så mysigt.
/CC
KommenteraNär det regnar åker man på museum, det är sedan gammalt. Fast inte för oss ändå för O har aldrig varit på museum innan idag och för oss andra var det ganska länge sedan också.
Men först började jag dagen med att inte kunna somna om efter att O väckte oss klockan tre imorse. När klockan var nära sex och jag hade försökt allt så gav jag upp och gick ur sängen. Halv åtta åkte jag till North Avoca där jag träffade K för årets första söndagspromenad. Det var lite blött, men inte kallt, så det blev en fin promenad. Vi gick förbi bygget av deras hus och det har hänt så mycket! Jättespännande! Vi klättrade upp på ett trappräcke på den gemensamma trappen utanför tomten och stod där och kikade in. När det kom förbi en ung kille som nog undrade vad vi två tanter gjorde där uppe, haha.
Jag åkte hem, duschade och bytte om och lite innan tio åkte jag och familjen till Sydney. Fast vi var tvungna att åka förbi Hornsby för att köpa skor till barnens skola då vi inte fick tag i allt vi behövde igår. Barnen behöver varsina vanliga svarta skor att ha till uniformen och även ett par sportskor var. Nu har vi hittat tre av fyra så det börjar likna något.
Därefter åkte vi vidare till Australian Museum, åt lunch och gick sedan runt och tittade på alla de roliga djuren samt dinosaurieben etc. Barnen tyckte att det var toppen och det var en mysig aktivitet för en regnig och trött dag som denna. Ikväll har jag pratat med mina föräldrar och nu när klockan är lite över nio så känner jag verkligen den tidiga morgonen komma krypande i form av tunga ögonlock.
Jag har zoommöte med kursen klockan tre inatt, men jag känner motvilligt att inatt så får jag hoppa över mötet för jag klarar inte av att förlora mer sömn. Då kommer jag aldrig att klara av veckan.
Jag är helt enkelt redo att gå och lägga mig. Så det gör jag nu.
/CC
Kommentera
Imorse pratade jag och T om hur jobbigt, hur struggligt livet var i Sverige. Inte allas liv i Sverige, såklart, men vårat var det.
Vi gick upp tidigt, det var mörkt och kallt, man gick till ett jobb som man i mitt fall avskydde och i Ts fall var OK, men inget mer. Man pendlade, hade måndagsmöten med personer som man inte ville umgås med. Man hade regler, ångest, var kall igen och hela tiden. Vi var verkligen i hamsterhjulet.
Men nu, nu känns det som att vi lever i ständig semester. Visst, jag jobbar fortfarande på min ångest. Jag letar fortfarande efter vad jag vill jobba med när jag blir stor, men vi är så glada för allt vi har gjort, för allt hårt arbete och determination vi lagt ner för att komma precis hit där vi är nu.
Vi vaknar på morgonen i ljus, oftast i värme och med peace of mind. Vi äter frukost på en altan som har en sådan utsikt som man betalar för på sin semester. Vi har en livsstil som är lätt och australiensare är i allmänhet mer avslappnade med det mesta. Jag tänker till exempel på en gång när vi var hemma i Sverige och jag ringde och bokade någon urgent vaccinationsspruta eller liknande till O. Det fanns få tider kvar och vi skulle snart vidare så det var svårt att få ihop det. Och sköterskan i telefonen säger ”Får man fråga varför du inte har ringt tidigare?” Haha, alltså det är så svenskt. Att man ska mamma varandra och försöka nästan sätta dit en annan. Det hade aldrig hänt här. Jag säger inte att hon inte hade rätt, jag säger bara att det har inte hon med att göra.
Jag älskar ju Sverige och svenskar, så man ska inte missförstå mig, men för oss i denna perioden av livet så är vi precis där vi ska vara. Precis där vi vill vara och jag är så otroligt tacksam för det. Jag är även tacksam för att jag äntligen har börjat öppna dörrar till att bli en trevligare, mer positiv och mer öppen människa. Jag är så otroligt exalterad över framtiden för mig själv och min person samt för min familj. Jag är så tacksam. Och jag är så tacksam för att jag lärt mig vara tacksam.
/CC
Kommentera (2)