Ok, så det blev en Peugeot 207 till slut. Hoppas vi, för vi hämtar den inte förrän imorgon. Hon kan ju ha grundlurat oss. Tiidan ville inte gå ner i pris, så då struntade vi i det och kör med denna istället. Blir säkerligen bra. Hoppas vi! Snälla, söta bil, ha inga dolda fel.
Idag har vi åkt runt för att fixa än det ena, än det andra. Först åkte vi för att köpa två till bilbarnstolar. Vi vill inte hålla på att byta fram och tillbaka mellan bilarna, så nu fick B två stycken nya (booster seats, sådana som större barn har) och så får O ta sin egen i ena bilen och hennes gamla i den andra. Lite väl dyrt, men säkerhet kan man inte riktigt snåla på.
Därifrån åkte vi till ett plant nursery och köpte en Monstera för att byta ut växten i en kruka i vardagsrummet där vi lyckats ha ihjäl en annan sort. Och sedan blev det till Erina Fair som vanligt på en söndag. Här köpte vi, förutom mat, några nya klänningar och kjolar till B plus att vi droppade in så att hon fick klippa sig också. Det har hon bara gjort en gång tidigare i sitt liv så det var dags nu. Hon satt snällt och fint och fick en klubba som beröm. Varför får jag aldrig en klubba när jag varit duktig? Eller ett glas vin eller en tusing?
Ikväll lagade vi storkok och snackade med syrran och kusinerna. Och så var det måndag igen. Groundhog Day.
Groundhog life.
/CC
Kommentera
Det har varit en superlång dag och vi har nog spenderat över sex timmar i bilen.
Morgonen var härlig som vanligt, vi hade myshög i sängen, åt god frukost med avokado och mango och skrattade och kivades. Halv elva åkte vi för att titta på en Peugeot i Ettalong, tjugofem minuter härifrån. Den var i väldigt fint skick och vi hade i princip bestämt oss för att köpa den…tills vi åkte till Sydney för att titta på en Nissan Tiida (Pulsar i andra länder, tror jag?). Den var större och mer rymlig, stabilare och bra på många sätt. Så nu har vi skickat ett mess till ägaren och ska se om hon går med på vårt lägre pris. Gör hon inte det (troligtvis inte) så bjuder vi på Peugeot:en. Hur som helst har vi förhoppningsvis en bil innan helgen är slut. Gah, att detta har tagit så mycket mer tid och arbete än man någonsin kunnat tro. Och än har vi inte bilen.
Vi skulle titta på en tredje bil också, en annan Tiida och vi messade ägaren och frågade om det var okej att träffas tjugo minuter tidigare eftersom vi redan var i trakterna. Han sa att det gick bra och att han skulle skicka sin adress. Vi väntade tio minuter, tjugo minuter och till slut hade det gått tjugo minuter efter vår originaltid och då gav vi upp. Jäkla människor alltså! Tur att vi hade två bilar att titta på nere i city idag för det hade varit jäkligt surt att ha åkt hela vägen ner och inte fått titta på en enda. Jag skulle aldrig någonsin bara skita i att messa någon tillbaka i en sådan situation. Han visste i och för sig inte att vi satt där (var på en lekplats en stund också) med hungriga och uttråkade barn, men man får ju ha lite respekt för andra människor och deras tid.
Roligt var annars att vi körde förbi en cabriolet varpå B utbrast ”Stackars henne, hennes bil har gått sönder!” Haha, så söt! Så vi förklarade att den skall se ut så och hon undrade bekymrat vad man gör om det börjar regna. Barn är ju för jäkla härliga. Och skitjobbiga. Och härliga.
Vi har nu ätit lakritspingviner och tittat på ännu ett avsnitt av Blacklist. Vi är nog på avsnitt 40+ (ändå bara säsong två tror jag) och vi gillar den fortfarande. Det händer inte ofta.
Nu ska jag gå och lägga mig och hålla tummar för att bilproblemen löser sig tills imorgon. Blir bra det.
/CC
KommenteraJag har inget mer i mig idag. Är helt slut, utmattad, en blöt trasa.
Jag har precis brottats med övertrött O och i princip försökta hålla honom fast för att duscha honom i full panik (hans alltså), skrikandes och sparkandes. Vi kom ut ur duschen och jag var nog blötare än vad han var med glasögonen på sned och humöret i botten. Skitungar alltså.
Och sedan är det detta med bil/ar. Nu är vi inne på att köpa två bilar för att få mer frihet och flexibilitet i livet. Men den lite äldre och billigare bil vi tänkt köpa visar sig ändå svår eftersom att det i princip inte finns någonting under 35tusen. Och så får man helt tänka om, för vissa av de Europeiska märkena vi är vana vid hemma blir för dyra här om de behöver repareras. Det är dyrt med reservdelar. Och på en gammal bil så kommer reparationer säkerligen behövas. Så vi vet helt enkelt inte vart vi ska börja och hur vi ska göra.
Hur som helst så kommer denna helgen väldigt lägligt och jag längtar till lite lugn och ro!
Forgot that I have kids.
/CC
Kommentera (2)Det känns som att jag bara går runt och väntar på saker.
Jag väntar på att min förkylning ska gå över så att jag kan träna och testa ett nytt gym. Jag väntar på att mina ögon ska bli mindre kliiga så att jag kan börja använda linser igen och så småningom klippa lugg. Jag väntar på att jobba ihop nog med pengar till bil och hus. Jag väntar på att barnen ska bli större så att vi kan resa mer. Och framförallt just nu längtar jag tills dessa vinterregn som sträckt sig in på vårens domäner, försvinner och låter oss vara.
Man vet ju så väl att man inte bara bör vänta och längta bort livet, men det är svårt ibland. Vardagar är så otroligt vardagliga. Men jag måste faktiskt ändå säga att när vi stod i köket tidigare ikväll, packade upp matlådor och roddade med middag och what not, så kände jag ändå att vi har det så mysigt. Vår lilla familj har det så bra trots allt. Så man måste försöka göra sig den tjänsten att leva i nuet, njuta av nuet.
Det kommer säkert en tid när man saknar detta livet också. Trots att det är en grå tisdag då regnet öser ner.
/CC
KommenteraOh, the things you have to do when you’re poor.
Ibland känner man sig som de stackarna på Titanic som fick gå längre och längre ner i källaren och bo bland råttorna. Lite som på flyget, man går förbi First Class, sedan Business Class och Premium Economy och fortsätter längst bak för att sitta bredvid toaletterna. Det är nästan förnedrande.
Vi var tillbaka i Bronte idag och hälsade på våra vänner i lägenheten under vår gamla. Vi älskade att bo där! Det är vackert överallt runtomkring, hus, havet, människorna och till och med affärerna. Men vi var tvugna att flytta eftersom det var för dyrt att bo stort nog. Om vi skulle hyra ett ställe med tre sovrum så skulle vi få välja bort att spara och därmed aldrig kunna köpa eget hus. Och det vill vi inte. Därför fick vi flytta en och en halv timme norrut. Kompromisser alltså, livet är fullt av dem.
Hur som helst var det en solig dag med något svala vindar och det var fantastiskt att träffa vår vän för första gången på länge. Det var bara en av dem, samt hunden, hemma då vår andra kompis jobbar på lördagar. Vi drack te och Kombucha, åt lunch (grillad kyckling och sallad) och promenerade sedan ner till Bronte Beach. Denna vackra promenad som jag har gått tusen gånger förut och vilken aldrig blir tröttsam. Jag svär, Bronte är en av de vackraste platser i världen man kan bo på samtidigt som man har allt runtomkring (stad, hav och natur).
T och jag planerar att flytta tillbaka när vi blir pensionärer. Kanske har vi då råd att köpa ett litet hörn i paradiset.
/CC
Kommentera