Några dagar i rad har det luktat gas här hemma. Vi har ju gasspis och även ett uttag där man kan koppla in sin gas heater, så det är inte alls omöjligt att det läcker där någonstans. Jag vet dock inte hur man ska ta tag i det. Kanske testa att tända en tändsticka och se om det säger woooooooff? Eller kanske inte. Men jag borde nog googla på om det är farligt i små doser, jag sitter och inbillar mig att det ger mig huvudvärk, och i så fall måste vi kanske vi ringa någon.
T är i Sydney sedan imorse, man måste ju ta vara på friheten nu när lockdown är över, och kommer hem först imorgon kväll. Han ska gå runt lite med sin kamera och ta bilder, sedan hem till våra vänner i huset där vi bodde i Bronte och så ska de gå ut ikväll. Jag höll dock på att trilla av stolen när han kom in till mig när jag satt och jobbade och skulle säga hej då.
Eftersom han skulle gå runt mycket med kameran så hade han klätt sig väldigt bekvämt. Lite väl mycket bekvämt till och med, i världens fulaste shorts som viker sig i en pösig påse i skrevet, en hatt som han ”måste” ha för att inte bränna nacken och så crocs. Jag försökte förklara att ingen går ut i crocs, jag köpte dem till oss alla för att det inte finns träskor att ha i trädgården här. Men strunt samma, man får så klart se ut som man vill. Men man (jag) kan ju få retas lite också.
När barnen gick och lade sig ikväll så låg jag i Os säng en stund. Och varje gång jag pussade honom så sa han ”Tack mamma!” Du behöver inte tacka varje gång jag pussar dig, sa jag. “But I feel like I want to say tack because it feels so nice when you pussa mig”. Söte lille pojken min som börjar bli så stor och har så mycket tankar och personlighet.
Imorgon får vi se vad vi ska hitta på. Men det spelar ju inte så stor roll vad det blir, det är ju helg och helg är ju bra oavsett.
/CC
KommenteraJag känner mig så himla ledsen, är på gränsen till tårar. En bakomliggande trötthet för att jag inte kommit isäng i tid på månader hjälper definitivt till. Även det faktum att jag vissa veckor knappt rört på mig. Det har regnat så mycket så jag har inte kommit ut på mina älskade promenader.
Morgonen började med att jag kom ut i huset och såg att T hade lämnat lådor och plast och verktyg från igår när han satte upp uteparasollen. Normalt skulle jag klara av det, men nu kände jag direkt en irritation. Det var som vanligt andra bakomliggande orsaker, till exempel att jag är så stressad på jobbet att jag inte ens orkar börja. Men när vi satte oss till frukostbordet och jag sa detta så sa T att han har tänkt på att jag varit så himla sur de senaste tre veckorna ungefär. Så sur att jag förstör för resten av familjen.
Kul att höra. Alla vet vi ju att jag har arget i mig, men jag har tyckt att det har blivit bättre de senaste veckorna. Tydligen inte. Och då blir man ju ledsen. Ledsen över att det ska behöva gå ut över de andra, ledsen över att jag ska behöva gå runt i livet och vara arg och sur så ofta. Och när B sedan vägrade att göra sig iordning för skolan imorse och vi kom iväg sent och fastnade i bilkö, då var det kört. Jag känner mig nästan bakfull och vill bara gråta.
Självklart hör jag att jag tycker synd om mig själv. Det är en del av det hela. Men det är bara så sorgligt att jag kommit till mitten av mitt liv och det är så mycket jag ännu inte har lyckats lista ut och förstå. Som jag har sagt tidigare så jobbade min mamma hela livet på jobb som hon vantrivdes med och hon gick runt med arget mycket på grund av det. Och att jag själv befinner mig i samma situation kommer att förgöra mig. (OBS! För mig är det inte så enkelt som att jag har fel jobb. Jag gillar mitt jobb, men har sådan problem med ångesten och pressen jag lägger på mig själv).
Jag började läsa en självhjälpsbok, vi snackar om att jag ska gå och prata med någon, men det är så himla dyrt. Det är det gamla vanliga med att man mår för dåligt för att ta tag i det. Men samtidigt som allt det här pågår så känner jag även sommarpirr inom mig för huset, solen, min familj etc. Så det är två olika världar av lycka och glädje mot mörker och ångest. If that even makes any sense at all.
/ CC
Kommentera (6)“I like the food a little, but I hate it a lot.” Det kom precis ur Os mun när middagen inte passade honom. Ungar alltså, de är ju för härliga! Och för jobbiga. T och jag hade precis städat hela huset och kände inte jättemycket för att ha klagande ungar vid matbordet. Men det gick det med.
Vi har en liten 7-åring som kommer hit imorgon efter skolan för att leka med B. Och som bekant får man ta tillfället i akt att städa huset när det kommer besök, även fast gästen ifråga kommer att bidraga till att stöka ner mer med leksaker överallt och hade inte alls märkt om det varit lite damm i hörnen. Lilla G är i alla fall den första som kommer till nya huset sedan vi flyttade in i juni. Det är lite sorgligt egentligen, men har ju sin naturliga förklaring.
Utöver barnbesök så är det imorgon vi ska åka och provköra en MG. Nu när allt är öppet igen så är det dags för oss att hitta oss en större bil. Vi väljer främst mellan att köpa en begagnad Mazda CX-5 eller en helt ny MG zs med sju års garanti. Så det är bara frågan hur plastig den är inuti och hur den känns att köra. Det blir spännande att se hur det går.
Men nu har vi kollat klart på Billions och det är dags för att kvällsläsa i min braiga bok. Livet är ganska fint ibland trots allt. I hate it a little, but I like it a lot.
/CC
KommenteraIbland blir jag så trött på oss, vi är som Mr Bean och då blir väl jag Mrs Bean. Idag åkte vi till Ikea eftersom att vi nu får lov efter ungefär ett år av bortavaro. Och det gick bra, vi hittade en spegel, lite fina förvaringslådor i trä, en papperskorg till under mitt skrivbord, underlakan etc.
T och barnen gick i förväg medan jag gick och kissade och eftersom att jag går lite saktare än dem, för att jag vill titta på allt, så hann jag inte ikapp. Och tur var väl det. Som en bakgrundshistoria ska nämnas att T alltid, okej väldigt ofta i alla fall, får hål i grenen på sina byxor och kalsonger. Det måste vara på sättet han går eller vad vet jag, men så är det. Imorse hade han satt på sig ett par shorts som han visste hade hål i grenen. Men han tänkte inte så mycket på det, det syns ju bara ibland när man sitter ned.
Men när han och barnen var på barnavdelningen på Ikea så satt han ned medan barnen sprang runt och lekte. Helt plötsligt tittar han ner och liksom ”Vad fasen är det där?”. Jo, det visar sig att han oturligt nog hade satt på sig ett par kalsonger med hål i grenen också och inte bara shortsen. Så nu satt han på barnavdelningen med en bit av pungen som hängde ut i full sikt. Och så hade han suttit ett tag. Han hade inte märkt av några konstiga reaktioner runt honom så vi hoppas att det faktiskt är så tur att ingen såg det. Men hallå?! Haha!
Efteråt så hann jag ikapp dem och vi gick för att titta hur stort parasollet vi åkt dit för att köpa egentligen var i paketerad form. 2,5m x 33cm. Jag sa att det finns inte en chans att vi får in den i vår minimala Peugeot 207 och övertalade honom att vi skulle skita i det och svälja delivery-kostnad på $200 istället för att vi inte hade något val. Så vi gick ut och packade in allt annat, men när T började mäta med Ikeamåttbanden så fick han ett finurligt leende. Om vi fäller det ena sätet, packar om och tar ut parasollet ur sin låda så boooorde det gå.
Så T gick in igen och kom ut med den extremt långa lådan som såg ut som den var dubbelt så lång som vår lilla bil. Och så började vi packa upp lådan och köra in allt i bilen. Och det gick! Vi måste verkligen sett ut som Mr och Mrs Bean, men det gick. Stackars B satt väldigt hopklämd, men lite casualties of war får man räkna med. Närå, men det var trångt och otroligt att det fick plats, men nu har vi vår parasoll och vi sparade dessutom typ 1500kr.
En finfin dag med andra ord.
/CC
Kommentera (2)Jag sitter i bilen utanför Medical Centret i Green Point där T är inne och får sin andra spruta. Barnen har somnat, antagligen för att vi lade dem när klockan var över nio igår kväll. Jag är arg, men what else is new? Vi har haft en mysig morgon och har faktiskt lyckats måla andra lagret på källarvåningens yttervägg och det känns som en vinst. Vi kommer inte att behöva måla fler lager som tur är (om det inte ser helt annorlunda ut när färgen torkat), men vi har kvar att måla teglet på sidorna av huset. Dock är det inte lika mycket som den yta vi målat nu.
När vi hade målat klart så blev det en kedja av grejer som jag tyckte att T var alldeles knäpp för (var på väg att bara lämna tray:et med färg att stå där barnen leker, tvättade av penslarna men lät det stopp i avloppet som blev av gummifärgrester i vasken i tvättstugan vara kvar med vattennivå upp till halva, gick rakt förbi allt som jag hade ställt i trappan för att vi skulle hjälpas åt att bära upp etc.) Jag vet jag vet, det är småsaker, men om man ändå ska bli på dåligt humör så kan man ge sig den på att det sätter en i stämning direkt!
Nu verkar det som att T redan är klar och då ska vi förhoppningsvis lyckas åka på en rundtur idag också, fastän klockan redan är snart fyra. Jag ska bara försöka bita ihop och inte förstöra för oss alla genom att sura. Ibland blir jag bara så himla besviken på livet och att det som är bäst är så himla kort. Därför känns det ju extremt dumt att förstöra det korta (helgen och att vara med familjen) med att vara arg för att man tänker på allt det andra (jobb och rutiner). That makes no sense at all.
/CC
Kommentera