Varje dag i tre veckor har jag känt mig lite förkyld. Det har varit värst på morgonen så där som det kan vara och gått över ganska mycket på dagen. Men nu de sista dagarna så har det blivit värre och jag är snorig och har huvudvärk hela dagen. Det ligger fortfarande på en okej nivå, men börjar bli riktigt irriterande. Och framförallt är jag orolig för att jag ska vara sjuk i helgen när jag och K ska bo på hotell och ha en Sydneyhelg. Så kan vi inte ha det.
Jag och kidsen är fortfarande hemma själva och jag roddar och har mig. Det går bra, men det som märks mest skillnad är väl att jag får åka till Terrigal fyra gånger om dagen för lämning och hämtning. Det går bra, men det tar ju lite av dagen. Det absolut bästa med att vi är ensamma är att huset är så undanplockat och fint utan mycket ansträngning. Alltså har vi det här svart på vitt, T är roten till allt ont. Det var ett skämt, han är bäst och vi ska inte skiljas. Bara så att man inte får för sig något.
Annars rullar dagarna på och vissa är bra och på vissa ramlar jag ner i mitt svarta hål. Men på det stora hela känns livet ganska okej och jag har saker att se fram emot, vilket också hjälper. Dock kom jag på mig själv igår att tänka ”Gött, jag har bara cirka 20 år kvar till pensionen, det går fort!” Det känns ju inte helt okej. Att man är så lost i sitt arbetsliv att man önskar bort liv för att få slippa. Fast jag kan tänka mig att vi är många som romantiserar pensionen. Ifall man är frisk och har lite pengar att röra sig med tillsammans med någon man älskar. Men den tiden kommer. Fast då är väl pensionsåldern 102, så blir man lurad på det också. Nejdå, det blir säkert bra.
Nu ska jag släppa telen och stoppa ungarna isäng för en lugn och skön kväll. Middagen blir nog en färdigrätt. Det händer aldrig eftersom jag har en egen kock, men ibland ska man väl få göra sådant också. Det är någon kyckling med sötpotatismos och ärtor. Snyta mig måste jag också. Om man undrade.
/CC
KommenteraNu har T åkt till Sydney och är på konferens till på onsdag. Jag har precis pratat länge och väl med mina fina föräldrar, men ska nu ut och utfordra mina barn som sitter nöjt och glatt och tittar på film.
Jag började dagen klockan åtta i North Avoca med en promenad med K. Det var lika härligt som vanligt och idag stötte vi på en svensk tjej som bor där och var ute och gick med sin hund. Jag har nog inte sett henne på ett par år så det var roligt. Dock var lagunen full av vatten ända ut till havet, så vi kunde inte gå över till Avoca Beach, men det var okej. Mysigt ändå.
När jag kom hem var klockan halv elva och då åt vi lunch, haha. Vad håller vi på med? Upp halv sju på en söndag och sedan tidig lunch. Vem är jag ens? Sedan åkte vi till Wagstaffe såklart och slappade där en stund, barnen badade och hängde i pinngungan och så vidare. Därefter åkte vi bort det lilla stenkastet till Killcare och köpte en te, en mandelcroissant och en jordgubb- och päronmuffins och satt oss och fikade. Barnen valde glass istället, som en Oreo sandwich, och när de var klara sa båda att den glassen tycker de inte så mycket om. Jaha, det var därför ni tryckte i er hela? Därför ni valde den när ni har ätit den tidigare och vet hur den smakar? Ungar alltså! Haha. Det var en mysig stund tillsammans hur som helst.
På vägen hem åkte vi inom mataffären och bullade upp med mat till lunchlådor och middagar de närmsta dagarna så att jag slipper tänka på det i min ensamhet. Nu är jag allt lite mesig för jag har ju faktiskt ledigt imorgon, men ju mer man har fixat redan, desto skönare är det ju.
Men nu ska jag ut och umgås med mina barn, ge dem mat och försöka få dem i säng i god tid så att jag kan ha lite egentid och gå isäng i vettig tid jag med idag. En ny vecka börjar nu. Och jag har tänkt att det ska bli en bra sådan.
/CC
KommenteraJag satt uppe till midnatt igår och tittade på The Holiday som gick på TV. Det var så mysigt att hänga i soffan med en kopp te och lindtchoklad så jag fastnade. Och konstigt nog så reagerade min kropp på tröttheten genom att vakna klockan fem imorse. Tack så mycket.
Men det har ändå varit en riktigt bra dag. Det brukar ju vara så på helgerna. Det kan ske ganska mycket innan det blir en dålig dag för man har ganska ofta tid och kraft att vända på det. T kom inte hem inatt, han var på pokerkvällen till halv fem imorse och då fanns det noll taxi, Uber eller bussar så han sov kvar hos vår kompis i Terrigal. Därav blev det bara jag och barnen som åkte till simningen imorse. På en annan tid, i en ny hall och 45 minuter istället för de vanliga 30. Men det gick bra för B och hon sa att det var roligt.
Efter simningen åkte vi till den vanliga lekparken och där hade vi bestämt träff med K och hennes två pojkar. De leker så himla bra ihop allesammans så jag och K fick faktiskt en massa tid för oss själva så att vi kunde prata vuxenprat. Efter två timmar åkte vi hem, då var T hemma och hade legat och sovit en stund, och så åt vi lunch tillsammans. Och efter det så gick vi ned och spenderade de kommande fyra timmarna nere under altanen och fortsatte att gräva på det området där vi ska ha sten. Det är ett mycket större jobb än vad jag trodde från början då allt är snett och lutar och vi vill att stenen ska ligga kvar samtidigt som vi inte vill ha det för platt eftersom att vi vill att vattnet ska kunna rinna av. Jag har svårt att se framför mig hur det kommer bli, men förhoppningsvis blir det bra till slut.
T har precis varit på Bunnings för att köpa en skottkärra, eller rullebör som skånske T säger, och han skulle även köpa sidoplankor till stenområdet. Men plankorna var fem meter långa och eftersom de snart skulle stänga fanns det ingen som kunde hjälpa honom med sågen. Så det blir att åka dit imorgon igen.
Nu sitter kidsen och tittar på film och jag ska mysa en stund med en bok. Jag löser Marian Keyes nyaste och det kan ju aldrig gå fel. Och sedan blir det Sandhamn en gång innan T åker bort i fyra kvällar och jag tvingas titta på annat. Ve och fasa.
/CC
KommenteraFredag, allas vår glädjedag! Alltid välkommen och alltid med lite pirr i magen.
Det bästa med denna fredagen är att B har bytt grupp i simningen, vilket betyder att hon inte börjar åtta på lördagsmorgonen längre utan så sent som 8.45am. Det gör ju faktiskt stor skillnad. Varje femminutare extra på morgonen är välkommen. Medan fem minuter på kvällen inte känns lika viktiga. Hur som helst så åker vi till simningen och går till lekplatsen efteråt som vanligt. Och dit kommer K med pojkarna och möter upp oss, så det blir roligt. Ks äldsta pojke är Os bästa vän och eftersom K är min så passar det alltid bra att ses.
Nu visar de The Holiday på TVn här framför mig av någon anledning. Jag gillar verkligen den filmen, men frågan är varför den går nu. Fast förresten, det kan bero på Christmas in July kom jag på just nu. Detta egendomliga fenomen där vissa som vill firar en extra jul i juli av den enkla orsaken att det är kallt då. Man ser i affärerna att det poppar upp lite julgrejer, lite julljus och så vidare. Vi har gjort det en gång för länge sedan. Mötts upp med gänget och ätit julmat. Men det var ingen tradition som höll i sig.
T är och spelar poker hos en kompis ikväll så det är jag och kidsen. Jag ska gå in till dem igen, men har jag tur så har de somnat. Jag sitter och funderar på ifall jag ska äta den ravioli som var planerad middag eller ifall jag bara ska ta frukostmat. Om jag ska vara ärlig så har jag redan bestämt mig. Det blir frukostmat. Orka koka upp massa vatten. Närå, men jag älskar ju frukost så varför inte.
Så nu ska jag fixa det och sedan blir det Det sitter i väggarna eller något annat mysigt innan det är dags att stupa isäng.
/CC
KommenteraDe ringde från tandläkaren och påminde om att jag har en tid kvart i åtta imorgon kväll. Jättesent ju! Då vill jag gå och lägga mig. Alltid när det börjar närma sig tandläkarbesök så borstar man helt plötsligt tänderna lite längre och lite mer noggrant. Precis som att det hjälper när man varit semi-slarvig resten av året. Fast jag använder fortfarande plackers varje kväll och har gjort i flera år, så jag hoppas att det räddar mig.
Idag har jag jobbat länge igen. Men vi har också hunnit träna på Bs årliga tal. I år ska hon prata om regncykeln. Man väljer själv ämne, men vi tog regn med tanke på sommarens och höstens rekordbrytande regnfall. Hon har fyra små kort som stöd, men har lärt sig allt som ett rinnande vatten. En mening innehåller dock orden ”fluffy clouds” och helt plötsligt kan hon inte för sitt liv säga fluffy utan säger flushy. Jag vet inte vad som pågår, men vi får se hur det går imorgon när hon vaknar. Det spelar ju inte så stor roll, det är bara så himla konstigt att det bara inte går. Vi har skrattat mycket allihopa ikväll.
Vi, och särskilt T, har ett späckat schema framöver. Han ska på poker night på fredag och sedan skulle han åka till en kompis 40-årsfirande i Sydney på lördag och sova hos honom till på söndag. På söndag skulle han sedan åka bussen till ett hotell för att gå på en konferens måndag till onsdag. Allt detta ska fortfarande hända, förutom födelsedagsfesten på lördag då huvudpersonen fått Covid. De var på en fest förra helgen och hittills har tydligen nio personer smittats. Skojigt värre! Men hur synd det nu är om födelsedagsbarnet så är jag inte jätteledsen för att ha T hemma en dag till. Då hinner vi kanske fixa lite med stenen där nere.
Men nu är teet färdigt och vi ska äta choklad och titta på Sandhamn. Vi har inte mycket kvar nu. Nog har jag tröttnat lite, men jag kommer ändå sakna Nora och att åka och hälsa på i svenska skärgården varje kväll.
/CC
Kommentera