Jag låter som en trasig skiva och jag är ledsen för det, men jag mår inte så himla bra just nu. Vissa dagar i alla fall. Jag har mycket ångest och ont i bröstet och jag kan inte bara låtsas som att allt är bra.
Jag jobbar på att ändra detta så idag har jag gått en promenad (vilket alltid gör mig glad) medan jag lyssnat på podcast om just min situation och vad man kan göra. Tre saker som jag ska försöka börja med:
Detta är en början och så ska jag jobba mot att ta mig till gymmet igen för det är ju mitt bästa. Det är bara svårt när man har kommit ut ur det. Och flyttat ifrån gymmet för den delen, men excuses excuses. Sedan jobbar jag på att få prata med någon men min life coach är löjligt dålig på att ta kontakt. Det går en vecka mellan varje litet tecken på liv från henne. Jag har tittat efter andra coacher också, men de här uppe är specialiserade på företagsledare och högt uppsatta chefer. Tänk att känna sig för värdelös för att få hjälp. Trevligt.
Nej då, det finns folk i Sydney också. Eller så får det bli en vanlig hederlig psykolog. Vi får se. Ett steg i taget, en fot framför en annan.
/CC
Kommentera (6)T är på bastukväll och jag sitter i soffan och har precis tittat på de två första avsnitten av MAID. Den verkar ganska bra faktiskt, vi får se när jag kan titta nästa gång med tanke på att T och jag tittar på Billions när han är hemma.
Hur som helst så känns livet lite lättare och lite bättre än igår, men inte helt toppen ändå. Jag känner att jag sitter uppe extra länge för att jag inte vill att det ska bli en ny dag då man ska börja om igen. Kanske är det så att jag börjar bli deprimerad igen, det låter ju faktiskt så när jag hör vad som kommer ut ur mina fingrar.
Life Coachen har fortfarande inte hört av sig. Det ska bli intressant att se om hon kommer att höra av sig med någon dålig ursäkt eller om hon bara kommer låta det rinna ut i sanden. Jag har aldrig missat ett möte i hela mitt liv, i alla fall inte utan att ha kommit på att jag missat det och mått jättedåligt. Ja ja, vi får se hur det blir. Men just nu känns det inte som att vi kommer att jobba ihop i alla fall.
Men nu kan jag inte skjuta upp det så mycket längre, det är dags att gå och lägga sig och gilla läget imorgon. Och nu hör jag nyckeln i dörren, T är hemma.
/CC
Kommentera