VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ont i bröstet.

Jag låter som en trasig skiva och jag är ledsen för det, men jag mår inte så himla bra just nu. Vissa dagar i alla fall. Jag har mycket ångest och ont i bröstet och jag kan inte bara låtsas som att allt är bra.

Vi hade två stycken rainbow lorikeets på besök imorse.

Vi hade två stycken rainbow lorikeets på besök imorse.

80ED9F14-B2B8-4055-A08B-D3214B671A57

Jag jobbar på att ändra detta så idag har jag gått en promenad (vilket alltid gör mig glad) medan jag lyssnat på podcast om just min situation och vad man kan göra. Tre saker som jag ska försöka börja med:

  1. Bryt mönstret – Så fort en dålig tanke om dig själv kommer, gör något helt annat, till exempel hoppa på stället
  2. Skriv om din sanning – Saker som du har talat om för dig själv länge blir till din sanning. Ex Jag är ful, korkad eller vad det nu kan vara. Den är dock inte sann. Ändra på detta!
  3. Skriv dagbok – Varje kväll i 10 – 12 veckor, skriv ner hur fantastisk du är.

Detta är en början och så ska jag jobba mot att ta mig till gymmet igen för det är ju mitt bästa. Det är bara svårt när man har kommit ut ur det. Och flyttat ifrån gymmet för den delen, men excuses excuses. Sedan jobbar jag på att få prata med någon men min life coach är löjligt dålig på att ta kontakt. Det går en vecka mellan varje litet tecken på liv från henne. Jag har tittat efter andra coacher också, men de här uppe är specialiserade på företagsledare och högt uppsatta chefer. Tänk att känna sig för värdelös för att få hjälp. Trevligt.

En vanlig dag. Fast med ångest.

En vanlig dag. Fast med ångest.

7727B2B0-14B3-4649-9A38-BEBB9537A060 5D8DDF6C-8ED0-471A-8570-24AA2B2FF453 2C621EF5-CC3F-4571-BCCD-F43A1E1CFA82

Nej då, det finns folk i Sydney också. Eller så får det bli en vanlig hederlig psykolog. Vi får se. Ett steg i taget, en fot framför en annan.

/CC

Kommentera (6)

Tankar om livet.

Det sämsta med att fylla år fyra dagar efter sin son är att man inte alls är särskilt sugen på tårta. Vi har en standardtårta vid födelsedagar, en klassisk jordgubbstårta med grädde, men det är ju inte så att vi bakar en till till mig nu när den andra just tagit slut/blivit slängd. Jag funderade på morotskaka eller Elsa Billgrens goda kaka med citron och vallmofrö, men till slut bestämde vi oss för Britatårta. Jag tror aldrig att vi har bakat den själva faktiskt, men nu får T äran att försöka. Han kom precis och gav mig lite marängsmet och den var definitivt inte misslyckad alls.

Från i helgen.

Från i helgen.

F5EE7C3D-ED1D-4AD9-BDDD-D5C73F0B1C53 0BA48E21-837C-4B2C-BB27-D694799B7ED1 F4C4D751-BCE3-4192-852E-74835DBDE26E

Födelsedag alltså, jag fyller 41, och jag har tänkt lite på vart jag är i livet. Det är mycket bra och en del inte lika bra. Jag känner mig väldigt glad och tacksam för min man och mina fina barn, för att få bo i paradiset och för att vi har lyckats köpa vårt Turkosa Hus. Jag älskar även vår Hörna (vår stuga på Österlen i Skåne) även om jag har lite dåligt samvete för att den har fått stå stilla i renoveringen under Corona och husköp. Jag är glad för vår hälsa och familj och vänner. Och en massa småsaker.

Min bokhylla gör mig glad.

Min bokhylla gör mig glad.

Dock måste jag jobba (mycket) på min ångest och på att uppskatta de små sakerna i vardagen. Jag måste även ta mig en funderare på åt vilket håll jag vill, vad ska jag jobba mot. Jag vill helt enkelt jobba på mig själv för att bli en gladare och mer balanserad människa. Men jag har inga problem med att fylla 41 egentligen. Som sagt, det är ju bättre än alternativet.

Imorgon är tanken alltså att vi ska sluta lite tidigare, hämta ungarna och kanske äta pizza i parken i Forresters och sedan gå en runda på stranden. Det ska vara 23 grader på kvällen, men eventuellt lite blåsigt så vi får se hur det känns. Sedan fortsätter firandet i helgen. Så det känns inte som att man kan klaga när livet ändå skiner ganska glatt mot en generellt.

/CC

Kommentera (2)

Jag har aldrig.

T är på bastukväll och jag sitter i soffan och har precis tittat på de två första avsnitten av MAID. Den verkar ganska bra faktiskt, vi får se när jag kan titta nästa gång med tanke på att T och jag tittar på Billions när han är hemma.

Blandad frulle.

Blandad frulle.

Hur som helst så känns livet lite lättare och lite bättre än igår, men inte helt toppen ändå. Jag känner att jag sitter uppe extra länge för att jag inte vill att det ska bli en ny dag då man ska börja om igen. Kanske är det så att jag börjar bli deprimerad igen, det låter ju faktiskt så när jag hör vad som kommer ut ur mina fingrar.

Min kaktus fortsätter att växa!

Min kaktus fortsätter att växa! Ja, vi ska fixa en större kruka till den bredvid.

Life Coachen har fortfarande inte hört av sig. Det ska bli intressant att se om hon kommer att höra av sig med någon dålig ursäkt eller om hon bara kommer låta det rinna ut i sanden. Jag har aldrig missat ett möte i hela mitt liv, i alla fall inte utan att ha kommit på att jag missat det och mått jättedåligt. Ja ja, vi får se hur det blir. Men just nu känns det inte som att vi kommer att jobba ihop i alla fall.

Min lunch var verkligen monokrom.

Min lunch var verkligen monokrom. Men helt okej i smak.

Men nu kan jag inte skjuta upp det så mycket längre, det är dags att gå och lägga sig och gilla läget imorgon. Och nu hör jag nyckeln i dörren, T är hemma.

/CC

Kommentera

Vad är meningen?

Ikväll har jag en sådan kväll då jag funderar på vad meningen med livet är. Vad ska det vara bra för egentligen? Och jag älskar ju att leva, jag klarar bara inte av dessa toppar och dalar. Vad är en tisdag med jobb och bråk och plocka undan och trötthet och irritation bra för? Varför måste man ta sig igenom kvicksand bara för att få ljusglimtar här och där?

Gladare dagar.

Gladare dagar.

Jag måste tillbaka till gymmet, jag måste röra på mig, träffa folk igen nu när vi får men jag orkar inte ta tag i det. Och då är det ju inte konstigt att det blir som en spiral av tråkigheter och ångest. Det behövs ork och kraft för att byta dåliga mönster också. Nu ska jag inte var helt svart här, jag har mest en dålig dag även om de dåliga dagarna kommer tätare i perioder. This too shall pass.

Lille Tarzan.

Lille Tarzan.

Roligt är dock att jag inte hade telefonmöte med min nya life coach klockan fem idag. Det hade nog förresten passat extra bra idag med tanke på hur jag mår. Varför hade jag inte mötet då? Nej, hon ringde aldrig. I vanliga fall om jag hade bokat telefonmöte med någon klockan fem på tisdagen den 9:e november och de inte hade dykt upp så hade jag messat eller ringt själv eller gjort någonting. Men jag tycker att när en life coach väntar en hel vecka med att återkomma till en för att boka tid och sedan bokar tid och missar den, då kan det få vara.

Woy Woy Bay i helgen.

Woy Woy Bay i helgen.

1F41E46B-CC34-4FF0-9132-EE820434598D

Hon behöver solklart inte mig (läs: mina pengar) lika mycket som jag behöver henne. Så nu slickar jag mina sår och så får jag kontakta någon annan som har tid och lust med mig. Det borde nästan vara olagligt för en life coach att dissa potentiella kunder som är lite känsliga och kanske har tagit ett stort steg för att förändra sitt liv. Nog om det dock, det finns säkert någon annan som passar mig bättre.

Med hopp om en bättre dag imorgon.

/CC

Kommentera

Om att bryta ihop.

Jag känner mig så himla ledsen, är på gränsen till tårar. En bakomliggande trötthet för att jag inte kommit isäng i tid på månader hjälper definitivt till. Även det faktum att jag vissa veckor knappt rört på mig. Det har regnat så mycket så jag har inte kommit ut på mina älskade promenader.

Vi beställde thai igår och åt resterna till lunch. Mums.

Vi beställde thai igår och åt resterna till lunch. Mums.

Morgonen började med att jag kom ut i huset och såg att T hade lämnat lådor och plast och verktyg från igår när han satte upp uteparasollen. Normalt skulle jag klara av det, men nu kände jag direkt en irritation. Det var som vanligt andra bakomliggande orsaker, till exempel att jag är så stressad på jobbet att jag inte ens orkar börja. Men när vi satte oss till frukostbordet och jag sa detta så sa T att han har tänkt på att jag varit så himla sur de senaste tre veckorna ungefär. Så sur att jag förstör för resten av familjen.

Parasollet fungerar bra i alla fall.

Parasollet fungerar bra i alla fall.

Kul att höra. Alla vet vi ju att jag har arget i mig, men jag har tyckt att det har blivit bättre de senaste veckorna. Tydligen inte. Och då blir man ju ledsen. Ledsen över att det ska behöva gå ut över de andra, ledsen över att jag ska behöva gå runt i livet och vara arg och sur så ofta. Och när B sedan vägrade att göra sig iordning för skolan imorse och vi kom iväg sent och fastnade i bilkö, då var det kört. Jag känner mig nästan bakfull och vill bara gråta.

Våffelkväll hos vänner idag, mycket trevligt.

Våffelkväll hos vänner idag, mycket trevligt.

Självklart hör jag att jag tycker synd om mig själv. Det är en del av det hela. Men det är bara så sorgligt att jag kommit till mitten av mitt liv och det är så mycket jag ännu inte har lyckats lista ut och förstå. Som jag har sagt tidigare så jobbade min mamma hela livet på jobb som hon vantrivdes med och hon gick runt med arget mycket på grund av det. Och att jag själv befinner mig i samma situation kommer att förgöra mig. (OBS! För mig är det inte så enkelt som att jag har fel jobb. Jag gillar mitt jobb, men har sådan problem med ångesten och pressen jag lägger på mig själv).

Jag började läsa en självhjälpsbok, vi snackar om att jag ska gå och prata med någon, men det är så himla dyrt. Det är det gamla vanliga med att man mår för dåligt för att ta tag i det. Men samtidigt som allt det här pågår så känner jag även sommarpirr inom mig för huset, solen, min familj etc. Så det är två olika världar av lycka och glädje mot mörker och ångest. If that even makes any sense at all.

/ CC

Kommentera (6)

För att få de senaste uppdateringarna