VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mångfacetterad.

Livet är bra underligt. Imorse ringde jag till en kompis som bor i Seattle. Vi bodde samtidigt i Sydney, hon i Bondi och jag i Bronte, och varje torsdag gick jag med B i vagnen i en dryg timme för att komma hem till dem och prata och leka. E fyllde i alla fall 40 år idag och hon och hennes familj är tillsammans med en annan familj i Palm Springs. Hon filmade runt och visade mig var de bor och det var palmer och lyxvilla och öken och what not. Stämningen var på topp och hennes glädje smittade av sig. Hon firade livet.

Dagen hade många olika ansikten. En del gråtande sådana.

Dagen hade många olika ansikten. En del gråtande sådana.

003C8925-4D2A-4A71-B7B2-C35AC570D18F B109C243-6145-4727-AF02-C3E1885E5EC2

Spola fram till ikväll klockan sju. Då hade vi begravning för min morfar som ju gick bort i lördags. Vi är så tacksamma för att det numera går att ta del av en begravning via videolänk. Ljudet och bilden var kanonbra och det kändes som att vi var där med dem. Det var en liten skara med min mamma och pappa, min syster med man och deras två tonårsdöttrar, morfars kusin med man och så hans bästa vän med fru.

En alldeles vanlig dag.

En alldeles vanlig dag.

CA2A3F1A-BF34-442A-9A10-571A15A6F44C 5A6B7123-34EE-4B68-9395-5DDF9E061065

Prästen var en kvinna och hon gjorde ett mycket bra jobb så det blev en fin stund. Hon berättade om morfar och hans liv. Han har haft många bra saker i livet, men han har också haft det jobbigt. Bland annat så drömde han om att bli polis, men fick inte lov när de upptäckte hans dåliga syn. Och så det som ingen ska behöva vara med om, han såg sin fru drunkna (och min mamma såg sin mamma) när hon var endast 34 år gammal.

Och en ovanlig dag.

Och en ovanlig dag.

9BC8CA14-2387-45BE-9A50-685916D0D5A6

Det som var jobbigast tyckte jag var att se mina systerdöttrar så ledsna. De bor i samma stad som morfar och har kommit honom väldigt nära de senaste åren. Och nummer två var när hans bästa vän sedan mer än 55 år skulle lägga blommor på kistan och bröt ihop och sa ”Du var min bästa vän! Hur ska jag klara mig utan dig?” Så otroligt tacksam jag är för att min morfar, som är (jag kommer på mig själv med att glömma att skriva i imperfekt) en ensamvarg, har haft en sådan fantastisk vänskap i sitt liv.

Mellan födelsedagssamtalet och begravningen hann jag njuta av sol och värme genom fönstret, vara på möte i North Avoca och titta på en nybyggd utebur till marsvinen som barnens farfar har fixat. En egendomlig dag, men ett fint avslut för morfar och oss alla. Tack livet.

/CC

Kommentera (2)

Börjar ordna upp sig.

Ja, vad ska man säga? Jag bröt ihop och grät imorse igen. Men man orkar ju inte komma in här och höra en massa tråkigheter hela tiden. Kanske ifall man själv också mår dåligt, i syfte att känna sig mindre ensam i sin situation. Men annars är jag lite av en buzz killer och har varit ett bra tag.

Dagens lunchintag.

Dagens lunchintag. Det roliga med bilden nedan är att det som ser ut som hav är en molnlinje. Havet går parallellt, men lite längre ner.

4A294066-F4B6-45B2-849B-16435D81354B

Ibland mår jag inte så bra helt enkelt. Och jag har egentligen ingenting att må dåligt över. Jag har den bästa familjen och bor i paradiset. Jag har hälsan och de runtomkring mig också. Och så vidare. Men det spelar ingen roll. Om man har lätt för att få ångest och känna sig nere så spelar det andra inte så mycket roll. Det betyder inte att jag inte är tacksam för allt jag har, för tro mig, jag förstår verkligen hur lyckligt lottad jag är. Dock så bryr sig inte kemikalierna i hjärnan (eller vad det nu är) om det när de vill att jag ska må dåligt.

Jag sitter och läser i min pyjamas medan O spelar spel på TVn.

Jag sitter och läser i min pyjamas medan O spelar spel på TVn. Again, Rachel. Inte Marian Keyes bästa bok, men den börjar ordna upp sig.

0618D9AE-4874-459D-8B3F-90C5C23316ED

Men sedan blev det lite bättre ikväll och nu klarar jag i alla fall av att inte gråta hela tiden. Det är ändå ett framsteg. Jag måste nog boka in en tid med en psykolog. Jag känner bara som att jag vet vad de kommer att säga. Äter du rätt? Tränar du? Sover du ordentligt? Jag kan ge dig antidepressiva om du vill. Och jag håller ju med. Allt detta är viktigt. Men hur går man till gymmet när man knappt orkar klä på sig vissa dagar? Och tabletter är ett jättebra alternativ, men jag känner att jag vill försöka komma till botten av mina problem istället.

Varför har jag så mycket ångest? Varför kan jag inte ha ett vanligt jobb utan att vilja kasta mig ned för ett stup på morgonen? Varför kan inte jag nöja mig med ett vanligt liv? Varför låter jag som en jäkla trasig skiva? Jag blir så trött.

Vegetarisk middag.

Vegetarisk middag.

Återkommer imorgon när det förhoppningsvis finns mer ljus i hjärtat.

/CC

Kommentera (4)

Min sista måltid.

Då var det dags för PMS igen och jag sitter här och gråter framför datorn. Så här kan man ju inte ha det. Jag känner mig trött, olycklig och i någon slags hopplöshet. Allt detta är inte verkligt. Jag är inte olycklig egentligen, bara ibland. Och kanske inte olycklig egentligen, bara inte särskilt lycklig. Men som de säger, det är inte meningen att man ska gå och vara lycklig hela tiden. Men det är samtidigt inte meningen att man ska gråta och känna detta svarta.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

DE329D09-FADE-49D3-A6D8-595658783600 D83DB976-0DBE-427C-BEAE-0C3D6C873678

Jag skrek på O imorse. Vi vaknade sent och morgonen blev stressig. Vi hade bestämt att O skulle tillbaka till förskolan idag efter mer än en vecka borta och han var nog lite nervös, eller ville inte i alla fall. Han skrek och vred sig när jag skulle klä på honom, när jag borstade hans tänder och hans hår och till slut slängde jag borsten i soffan och skrek att jag inte orkar mer. Jag fräste och svor. Det var inte vackert. Men framför allt så blir jag besviken på mig själv. Jag trodde att jag hade kommit längre än att skrika och gorma på mina barn. Så ovärt. För oss båda.

Lunch.

Lunch.

11368146-D39D-450C-9711-51C7FBCC2589

Detta skrev jag i stundens hetta imorse och sedan slutade jag, skärpte till mig och jobbade en vanlig dag så där som man gör när man är en duktig flicka. Men dagen blev, som dagarna ju oftast brukar, bättre. Jag prickade av saker från to do-listan, jag beställde en ny note book att skriva mina morning journals i och vi har troligtvis fått tag på två marsvin som kan bli våra hos en breeder vi blivit rekommenderade. T har också köpt charkuterier och god mat till mig på som han säger ”min sista måltid innan jag lämnar honom och familjen”.

Min sista måltid.

Min sista måltid.

6CA21EAF-202B-4E77-8962-D66C22E5A96B

Stackars T alltså. Det är inte lätt att leva ihop med en hormonell, halvdeprimerad övertänkare som alltid vill vara någon annanstans än där man är just nu. Tur att man kan vara fantastisk, rolig och charmig ibland också så att inte han tar barnen och sticker. Det hade varit jobbigt. Men nästan rätt åt mig ibland. Men jag jobbar vidare med mig själv och mina tillkortakommanden, det är väl allt jag kan göra för tillfället.

/CC

Kommentera (2)

Balanserar på min lina.

Efter regn kommer solsken. Fast ibland kommer mer och mer regn tills det blir floods, men för mig idag kom solsken. Jag var lugn och glad och effektiv. Det är ju faktiskt ofta så att när man är på väg att ge upp och bara lägga sig ner och erkänna sig besegrad (som jag var igår) så får man en liten skjuts och så vänder det en stund. Vi ser hur det känns imorgon igen.

Frukost och jag. Med en nyöppnad räkning i handen.

Frukost och jag. Med en nyöppnad räkning i handen.

E2FCE808-3938-4338-8635-0B7C52BB7B6C

Jag sitter och har det mysigt i min ensamhet, T är ute och käkar med killgänget, barnen har haft den goda smaken att somna snabbt och jag funderar på vad jag ska mysa till det med på TVn nu när jag kan välja helt fritt själv. Hemma hos inredningsarkitekten lutar det åt. Men det blir nästan beslutsångest när det finns så mycket olika program att att titta på och på olika kanaler.

Allt ser lite rufsigt och ovårdat ut när det är blött.

Allt ser lite rufsigt och ovårdat ut när det är blött.

Jag är generellt i en helt okej period, men jag känner mig skör och som att minsta lilla vindpust kan få mig ur balans och det skrämmer mig. Det finns ju få saker som är så obehagliga som tanken på att tappa sin mentala kontroll och bara falla. Mörkret är så otroligt mörkt. Precis som att vakna mitt i natten och då inte bara känna igen dagen, fast i en mörk version, utan istället känna ångest, illamående, rädsla och obehag.

Mattan hittade sin plats i vår blygsamma tvättstuga. Mysigt! Och så gick jag på en promenad ikväll.

Mattan hittade sin plats i vår blygsamma tvättstuga. Mysigt! Och så gick jag på en promenad ikväll.

0B2AD38E-300B-42BB-A114-2AEB3A5BAD49

Jag balanserar på min lina och hoppas att jag inte ramlar.

/CC

 

Kommentera

Ont i bröstet.

Jag låter som en trasig skiva och jag är ledsen för det, men jag mår inte så himla bra just nu. Vissa dagar i alla fall. Jag har mycket ångest och ont i bröstet och jag kan inte bara låtsas som att allt är bra.

Vi hade två stycken rainbow lorikeets på besök imorse.

Vi hade två stycken rainbow lorikeets på besök imorse.

80ED9F14-B2B8-4055-A08B-D3214B671A57

Jag jobbar på att ändra detta så idag har jag gått en promenad (vilket alltid gör mig glad) medan jag lyssnat på podcast om just min situation och vad man kan göra. Tre saker som jag ska försöka börja med:

  1. Bryt mönstret – Så fort en dålig tanke om dig själv kommer, gör något helt annat, till exempel hoppa på stället
  2. Skriv om din sanning – Saker som du har talat om för dig själv länge blir till din sanning. Ex Jag är ful, korkad eller vad det nu kan vara. Den är dock inte sann. Ändra på detta!
  3. Skriv dagbok – Varje kväll i 10 – 12 veckor, skriv ner hur fantastisk du är.

Detta är en början och så ska jag jobba mot att ta mig till gymmet igen för det är ju mitt bästa. Det är bara svårt när man har kommit ut ur det. Och flyttat ifrån gymmet för den delen, men excuses excuses. Sedan jobbar jag på att få prata med någon men min life coach är löjligt dålig på att ta kontakt. Det går en vecka mellan varje litet tecken på liv från henne. Jag har tittat efter andra coacher också, men de här uppe är specialiserade på företagsledare och högt uppsatta chefer. Tänk att känna sig för värdelös för att få hjälp. Trevligt.

En vanlig dag. Fast med ångest.

En vanlig dag. Fast med ångest.

7727B2B0-14B3-4649-9A38-BEBB9537A060 5D8DDF6C-8ED0-471A-8570-24AA2B2FF453 2C621EF5-CC3F-4571-BCCD-F43A1E1CFA82

Nej då, det finns folk i Sydney också. Eller så får det bli en vanlig hederlig psykolog. Vi får se. Ett steg i taget, en fot framför en annan.

/CC

Kommentera (6)

För att få de senaste uppdateringarna