Från 27 grader i helgen så sjönk det idag till 17. Jag förvånas alltid över hur stora förändringar det kan vara i väder från en dag till en annan. Men det är ju faktiskt bara början på våren så det är inte så konstigt att vädret inte stabiliserat sig ännu.
Jag har haft en bra men ganska lat ledig dag. Jag gick ut på min promenad, men jag tog den korta rundan för det blåste så mycket så mina ögon bara rann och rann och det var inte trevligt till slut. Jag spenderade ungefär tre timmar att läsa mig om index funds och aktier och igår gjorde vi vår första investering. Jag tycker att sådant är väldigt spännande även om jag inte är intresserad av att aktivt köpa och sälja, alltså hålla på med trading.
Jag har läst mycket i min bok, tagit hand om barn och inte vikt ett enda plagg av den stora tvätthögen som ligger här framför mig i sina korgar. Shit happens. Men om man slutar att fokusera på dagen, en dag av många, så känner jag ganska starkt att lock-down:en gärna får vara över. Det största problemet är att man inte kan planera något och därmed inte har mycket att se fram emot. Inga turer för att hälsa på vänner, inga tripper till vårt älskade Manly och såklart ingen chans att åka hem till Sverige.
Vi har inte varit hemma sedan sommaren -19 och kommer tidigast att kunna åka sommaren -22. Tre år är för länge. O fyller fyra nu, ingen där hemma har träffat honom sedan han växt till sig och blivit en person. Vi har inte fått bygga på vår Hörna, träffa våra systrar, föräldrar, släktingar som börjar bli gamla. Vi har helt enkelt fått det största negativa med att bo långt ifrån hemma uppkört i nyllet, salt i såren av den jäkla Coronan. Men ändå har vi det bra, vi har träffat svenskar och andra som mår riktigt psykiskt dåligt av hela situationen. Och såklart är det inte bara vi utan folk runt hela världen som har det jobbigt.
Det är bara att kämpa på.
/CC
Kommentera