VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mindre depp.

Jag måste ändå erkänna att allt det som händer just nu gör att mitt fokus hamnar på andra ställen än att bara gå och tycka att allting är tråkigt och meningslöst.

S:t Patrick’s Day idag och då skulle man bära grönt.

S:t Patrick’s Day idag och då skulle man bära grönt.

Nu ska vi inte gå så långt att vi säger att jag är glad och lycklig igen, men det pågår så mycket hela tiden att man inte riktigt hinner stanna upp och tycka synd om sig själv. Och det kan ju vara bra.

Grodan min.

Grodan min.

Jag har haft en tolvtimmarsdag på jobbet, jag jobbar ju länge varannan tisdag, och det är lite ironiskt att vi har så otroligt mycket att göra just nu. Men så är det ju på en ekonomiavdelning med allting som måste lösas och fixas i alla stadier.

Vi har börjat titta på The little Drummer Girl för att ha någonting att fly in i på kvällarna och jag gillar den väldigt mycket redan faktiskt. Hoppas att den fortsätter i denna standard.

Nu ska jag avveckla dagen. Hoppas att vi klarar veckan utan några större negativa överraskningar.

/CC

Kommentera

Som en film.

Vi hade planerat allt.

Vi gick in i 2020 med känslan av att vi äntligen hade kommit ut ur de svåraste perioderna. Vi hade fått våra två barn (vill inte ha fler) och vi hade klarat två hela år av i princip obetald mammaledighet och förra året var riktigt illa också eftersom vi hade två barn på dagis och betalade närmare 200k i dagiskostnader på ett år.

Vi tog en lugn morgon och O och jag promenerade till dagis i lugn och ro. Han hann hoppa i vattenpölar och levde sitt bästa liv.

Vi tog en lugn morgon och O och jag promenerade till dagis i lugn och ro. Han hann hoppa i vattenpölar och levde sitt bästa liv.

66739E14-EE4D-4D25-AD7B-87D0732E5CA7

Men nu hade vi flyttat upp på kusten, fått billigare hyra men med mer plats, jag hade fått ett heltidsjobb och ungarna verkade ha det bra.

Spola till månad tre på året. Helt plötsligt dyker en helt osannolik sjukdom upp. Folk börjar bete sig besynnerligt och köper mer toalettpapper än vad som tillverkas. Människor blir förståeligt nog rädda och osäkra på framtiden och man går runt med en känsla av att en bomb kommer sprängas snart (bildligt talat). Bolaget jag jobbar för börjar få problem och det går snabbt. Flera av mina kollegor får gå och min tjänst dras ner till halva tiden, 2,5 dagar i veckan.

B har varit feberfri idag och har ritat en massa och så provade vi att göra en bow av hennes hår.

B har varit feberfri idag och har ritat en massa och så provade vi att göra en bow av hennes hår.

4EAB3708-77D5-4C3A-8B47-31B5F48A8F69 4AE85CC1-0F84-4704-8FF7-D9ACE39C38EA

Och så idag ringer Ts chef. Det projekt han jobbar med mot Asien är inställt för tillfället. Han kan ju inte resa dit, så det är förståeligt, men ändå förödande för vår ekonomi. Totalt ligger vi nu 20 000 lägre per månad än vad vi brukar.

Vispad grädde, glass och strössel- B var i himmelriket.

Vispad grädde, glass och strössel- B var i himmelriket.

16A1ED53-DE0E-42C7-AC2F-B0882111BCCF

Och innan allt detta började var jag på väg ner i en depression. Jag har bokat tid med jobbets psykolog och de skulle betala, men jag måste ju avboka. Jag kan inte låta dem stå för det när de kämpar så. Och själva kommer vi inte att ha råd, så det får vila. Lägg sedan på mina konstanta ögoninfektioner, att jag har ett sår som inte läker, att jag är orolig för B’s dubbla tandrader och såklart att jag kanske inte har jobb alls om bara en, två veckor.

Pelikan.

Pelikan.

12E90D57-EA90-428D-9E14-B20735A0DB51 5AF27512-324A-4340-9CFE-51A6E88414F1

Det känns som en film. Surrealistiskt och faktiskt också orättvist. De flesta familjer runt oss verkar mest vara oroliga för toapapper, men ändå ha kvar sina jobb. Jag önskar såklart ingen något illa, men varför kommer det nu från båda hållen?

Vi kämpar på.

/CC

Kommentera

Inget finns kvar!

Alltså, nu har skiten träffat fläkten.

Igår när jag skrev om det trodde jag ändå inte att det var så illa redan.

Tomma hyllor.

Tomma hyllor.

A08ACE2B-AF4A-4506-BFEA-472BD2CDE6D0 0BCC2C12-7440-491E-877B-CBB4C63B963D 16704774-5815-42FD-AF11-550182E3F8C9

Men när T åkte till stooora Erina Fair idag och alla tre matvarubutikerna var helt utplockade började man ändå fatta vidden av det som pågår. Än en gång, det handlar inte ännu så mycket om själva sjukdomen, men om att det faktiskt inte finns mat och annat som man behöver kvar i butikerna. Vi har EN rulle toapapper kvar hemma och det finns inget att få tag på på hela Central Coast. T köpte servetter om det blir kris (läs: typ i övermorgon), men toapapper kan vi glömma. Han letade efter blöjor i två butiker innan han hittade (i fel storlek) i den tredje.

T’s shopping.

T’s shopping.

Då fick till och med T lite panik och köpte på sig konserver, sushiris (det enda som fanns), havregryn och så vidare. Precis som alla andra, vilket gör att vi också bidrar till bristen. Men vad gör man? Man kan ju inte riskera att vänta och att det inte finns någonting alls överhuvudtaget.

Vad fasen är det som händer?

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna