Hej, fredag! Jag är på riktigt glatt humör, trots att jag har Covid (testade mig idag igen och nu blev det positivt), och sitter här i soffan för mig själv och myser. Fredagskvällen efter läggning är den bästa stunden på hela veckan. Har jag sagt det förr? Nej, aldrig väl? Men det är fortfarande sant.
Idag klarade jag hela dagen fram till klockan åtta ikväll utan att klaga. Klockan åtta rullade jag ner ungarnas rullgardin och den är lite speciell. Man måste dra lite i snöret, trycka in spolen på sidan, rulla lite till och så vidare för annars riskerar man att den trillar ner helt och hållet. Så när jag var mitt i det där rullandet och tryckandet så sa jag högt till mig själv ”Nä, så här kan man för fan inte ha det!”. Och så kom jag på vad jag sagt och bytte hand på armbandet. Nu var jag ju själv, så räknas det fastän ingen hör klagandet? Om ett träd faller i skogen osv.
Men imorgon händer det, tänker jag! Imorgon blir det den första hela dagen utan klagande eller fulsnackande. Det är ju lördag så förutsättningarna är goda. Trots Covid. För än så länge så mår jag okej bara jag matar in tabletter och nässprej med jämna mellanrum. Vi har dock sagt att vi inte kan komma till lunchfirandet för vår svenska kompis imorgon, så det är synd. Men det hade kunnat vara värre.
Nu ska jag rota i frysen och se om jag hittar lite glass och den ska jag äta framför ett avsnitt av Vem bor här?. T är på fotokurs så det är CC-njutande som gäller ända in i kaklet.
/CC
Kommentera (2)Det har inte gått bra med vår challenge idag. Jag har bytt handled på armbandet fem gånger. Fast jag vet fortfarande inte riktigt vart man ska dra gränsen, särskilt när man pratar med ungarna. Räknas till exempel ”Men, har du fortfarande inte gått i duschen?” i en lite tråkig ton som klagande? Kanske. Men då består vardagslivet av extremt mycket byta hand.
Ja ja, nog om det. Idag har min förkylning tyvärr blivit värre. Jag har inte tagit något test idag (var negativ för två dagar sedan när jag bara hade milda symtom), men det vore konstigt om det var något annat än Covid. Men där har man fördelen med att jobba hemifrån, för det är ju ingen jag måste träffa och riskerar att smitta. Dock saknar jag mina promenader, särskilt nu när himlen är blå dag efter dag efter dag.
Det är redan fredag imorgon och vi får helt enkelt se vad helgen har att bjuda på beroende på hur vi alla mår. Vi har tre kalas sammanlagt, ett för varje barn och ett för oss alla som familj. Men vi får ta tester och se vad som händer. Det vore tråkigt om vi måste skippa dem alla.
Men nu ska jag fylla på med mina piller och nässpray så att jag klarar kvällen.
/CC
KommenteraDet är tisdag och dagen har varit fin. Vi vaknade ännu en dag, tredje veckan i rad, till klarblå himmel och sol. Och som bekant så är halva humöret hos mig vunnet när solen hälsar en välkommen till dagen.
O klagade på ont i halsen, han sa att det kändes som att han hade fått en sticka i halsen, söte. Så vi tänkte att det var bäst att testa honom och visst var det Corona som var och hälsade på. Så han fick stanna hemma. Det var lite dålig timing eftersom att han idag skulle hälsat på i skolan för andra gången av tre sammanlagt. Men tills nästa tisdag borde han ju vara frisk och det får räcka med två besök. Vissa barn kommer inte alls på dessa inskolningar, så det är inte hela världen.
Efter jobbet så bytte T ut den stolpe under altanen som bröts igår och det var himla skönt att det blev fixat dagen efter redan. Jag såg framför mig hur det skulle vara ett stort och svårt projekt så det känns toppenbra. Nu håller T på att planera hur han ska förstärka stolparna så att vi kan sätta upp slack lines igen. Jag orkar inte, han får hålla på som han vill, bara det inte äventyrar säkerheten när man är uppe på altanen.
Nu är det dock kväll igen och vi ska äta kycklingsallad framför ännu ett avsnitt i säsong två av Agent Hamilton. Den är ganska bra, tycker jag, men det är lite irriterande att vissa saker är så overkliga (datorer som står på när man vill ha superhemlig information, nycklar till dörrar som hittas jättelätt etc.). Men nu ska jag inte vara sådan.
/CC
Kommentera (2)Alarmet stod på 02.15am inatt. Men det hade jag inte behövt bemöda mig om för T väckte mig så snällt vid klockan två. Han har nämligen Covid (fast det visste vi inte då) och låg och snörvlade, tryckte ljudligt ut halstabletter ur ett foliepaket och letade efter sina hörlurar. Det ska gå ljudligt till så att alla vet att man är sjuk. Tyvärr är jag inte så bra på att ge sympati när man är sjuk.
I alla fall så började det fjärde och sista mötet i min kurs klockan 02.30 min tid. I Dubai där vår coach är var klockan mycket mer rimligt 7.30pm. Hur som helst så tog jag med mig täcket ut i soffan, satte inte på kameran, och lyssnade med stora öron i en och en halv timme när coachen pratade och vissa av deltagarna ställde frågor. Jag är verkligen så inspirerad av vår coach. Hon är mycket kunnig och har den där positiva auran och livsgnistan som jag jobbar så hårt på att framkalla hos mig själv.
Denna kursen har verkligen varit en eye opener och jag känner mig så tacksam för att jag på ren impuls hoppade på den i oktober. Jag har fortfarande en hel del kvar att implementera i livet, men tid finns ju. Att bli den bästa versionen av sig själv är ju någonting man behöver jobba på livet ut. Hur som helst så har jag kommit en bit på vägen denna vår och det är så himla skönt!
Nu blir det middag och TV såklart och så får vi se hur sjukdomarna utvecklar sig alltefter det att veckan går. Det är ju min födelsedag på fredag och hotellvistelse söndag till måndag så dålig timing är det verkligen. Fast det är väl aldrig bra timing att vara sjuk i och för sig.
/CC
KommenteraMorgonen började med att T och jag åkte och tog vår booster shot, det vill säga spruta tre av Covidvaccinet, så nu är vi klara. De allra flesta har ju redan tagit sin, men det blev försenat för oss i och med att vi haft två omgångar Covid i hushållet etc. Men nu är det gjort. Skönt!
Efteråt åkte vi till en djuraffär i närheten av Gosford för att fråga lite om marsvin. De hade en vuxen och tre barn hemma just nu, men sa att de får in dem regelbundet så ifall dessa är köpta så ska det inte vara några problem att få tag på nya. Vi har planerat att köpa två stycken honor eftersom de tydligen inte mår bra själva. Dock ska vi kolla upp mer om olika raser gällande storlek, kvaliteter och sådant för vi kan ju åka ner till Sydney om det skulle vara att det finns något vi fastnar för där nere.
Vi åkte även till två andra ställen i närheten och tittade på burar och hittade en vi kan tänka oss. De är så himla stora, 120x60cm så det kommer se ut som ett schabrak i Ts kontor där den ska stå, men man kan inte alltid tänka på inredning. Dock har vi tänkt ge B en chans att välja. Dels själva djuret såklart, men även om hon vill ha dem överhuvudtaget. Det verkar verkligen som att hon är allvarlig och hon har önskat husdjur i två år, men för säkerhets skull. De lever ganska länge så det gäller att vi alla är investerade och beredda på vad som komma skall.
När vi kom hem igen så poppade det upp en urgent jobbuppgift som behövde göras, så jag jobbade i ungefär två timmar. Men det gick bra det med. Sedan beställde jag några födelsedagspresenter till B och därefter planerade jag veckan och förde över pengar till Sverige för CSN och så vidare. Vi slog även till och köpte äntligen en torktumlare idag. Vi hittade den vi var intresserade av på nedsatt pris men då hade de ingen hemleverans. Men vi köpte den och så får T åka ner och hämta den i dagarna. Det ska bli så skönt med en tumlare för det är omöjligt att få någonting torrt i detta blöta väder vi har vecka efter vecka. Och vintern har inte börjat ännu.
Det har varit en bra dag, men jag har inte hunnit göra så mycket som jag hoppats på tyvärr. Men alla måsten som inte prickats av finns ju som bekant kvar, så de får bli huvudvärk för en annan dag.
/CC
Kommentera