Nu tar jag helg med gott samvete då jag både har jobbat någon timme på mitt vanliga jobb samt lite på mitt ovanliga jobb, trots att det är ledig dag idag. Men såklart hann jag med att titta på ett avsnitt av Husdrömmar imorse efter skol- och dagislämning medan jag stökade undan i köket. Det är alltid en bra start på dagen.
Det har varit soligt och härligt och lunchen intogs i vanlig ordning på uteplatsen. En glad dag, helt enkelt. Nu ikväll var vi sugna på något gott så vi sitter och tittar på Caliphate med barramundi, majs, parmesan, jalapeños och avokado som sällskap. O var som vanligt svår att få isäng, han somnade precis här i soffan bredvid mig, 10.15pm. Är så trött på hans ovilja att lägga sig. Det gör att man får känslan att man aldrig får vuxentid och kan koppla av helt.
Imorgon blir det troligtvis bara ett enda hus att titta på, så himla tråkig situation när man vill köpa men folk inte vill sälja på grund av osäkerhet med Corona. Men men, vi har ju tid och det är bättre om lite tid går så vi hinner få tillbaka på skatten samt spara ännu mer. Men vänta är inget jag är bra på.
Nu väntar sängen.
/CC
Kommentera
Nu går det alldeles för fort!
Skolorna är tillbaka nästan som vanligt och de börjar prata om att folk snart ska återvända till sina jobb. Ingen har frågat mig! Jag är inte redo. Jäkla skit.
Idag har vinterregnen visat sitt fula ansikte och det har öst ner utan stopp sedan imorse. Regnen här är i sin egen klass, jag har sällan sett det ösa så i Sverige som det gör här på hösten och vintern. Jag avskyr det, men det brukar hålla i sig i en eller två veckor och sedan är det 20 grader och sol igen, så man kan ju knappast klaga. Vilket i och för sig är precis vad jag gör.
Många framgångsrika människor talar om att de har hjälp av sin ADHD för att de har en aldrig sinande energi. Jag tror att jag har sjukdomen som är den exakta motsatsen till ADHD. Jag har ingen energi, ingen ork och ingen lust. Idag kände jag mig personligt förolämpad över vädret som gjorde att jag inte kunde gå ut, så jag låg inne och läste hela dagen istället. Jag tänkte dammsuga men det blev inte av. Jag tänkte tvätta, men nope.
Istället sitter jag här efter en mysig men ineffektiv dag och skyller på vädret.
/CC
KommenteraJag borde inte berätta detta, för vi kommer att låta som de mest korkade människor i världshistorien.
Men om man känner mig så vet man också att jag är en otroligt ärlig människa och jag delar även med mig av allt. Inget filter. Hur som helst. Staten har kommit med en extra liten grej för de som verkligen hamnat i skiten nu under Corona. För de som blivit av med jobbet och inte har råd att leva dag till dag. För de personerna har man gjort så att de kan få ta ut $10 000 av sin superannuation, sin pension, skattefritt och använda. Det är närmare 70 tusen SEK, så det är inte direkt småpengar i sammanhanget. Problemet är ju att $10k nu är ca $80 när du är gammal och behöver pengarna efter man slutat jobba.
Idag tog vi beslutet, vi ansökte. Man är berättigad till denna tidiga utplockning av sin pension ifall man har förlorat mer än 20% av sin inkomst under Corona. Fröken här har förlorat 50%. Så vi körde. Och det verkar som att pengarna kommer in på kontot om fem dagar. Wowsa! Saken är den att vi har tänkt använda pengarna till att toppa upp vår husdeposition. På så sätt lägger vi dem i property, så det är ju inte att vi ska ut och köpa ny TV, bil och quad bike för pengarna (även om det hade varit skitkul det med). Men grejen är att banken inte ännu har bekräftat att de kan ta emot super som deposition, så vi kanske har gjort det i onödan.
Men vi tänker ändå att vi inte har något att förlora. Ifall banken säger nej, vilket är shit shitty shit shit, så börjar jag salary sacrifice från min lön varje månad ett tag framöver in på superkontot så att allt sätts tillbaka, men vi får en skattevinst. Så win win. Typ. Men jag väntar fortfarande på haken. Förutom att man lurar sitt äldre jag dårå.
I juli, när det är nytt räkenskapsår, får man ta ut ytterligare $10 000. Kör, bara kör!
Eller?
/CC
KommenteraVid två olika tillfällen idag har O helt sonika försvunnit ut genom ytterdörren och halvvägs ut på uppfarten framför huset. Han är den livsfarliga kombinationen av tyst och snabb. Vid båda tillfällena trodde jag respektive T att den andra av oss var nere i garaget/tvättstugan och hade koll, men nope, vi var på andra ställen.
Dessutom har vi varit, kanske av förnekelse, helt säkra på att han inte vet hur man låser upp dörren. Sist det hände att han sprang ut så trodde vi att vi hade glömt att låsa efter oss, vilket vi ju alltid gör när vi är hemma. Men det visar sig alltså att han inte har några problem att låsa upp och gå ut. Ena gången hade han fått med sig cykeln. Hur är det ens möjligt för en tvååring att hålla upp dörren medan han baxar ut en cykel? Ja ja, det gick bra även om man fick lite hjärtklappning ett tag (vår gata är inte så stor men bilarna kör ändå ganska fort). Och från och med nu låser vi överlåset också. Tyvärr kan man bara låsa, men inte låsa upp med min nyckel (det är ett sådant lås där man använder nyckel både ute och inne). Toppen om det börjar brinna.
I övrigt har det varit en ganska slapp dag. Vi åkte till Spoon Bay för den dagliga dosen strand för oss alla och bad för resten av familjen. Det var väldigt härligt, men det känns faktiskt som att folk inte riktigt orkar bry sig om Coronareglerna längre då det var många som låg och solade, satt ner och hade skuggtält. Till och med jag satt ner en stund, please don’t call the cops on me.
Förutom familjen får man bara träffa andra ute om man ensam motionerar med en annan person och det ska jag och K göra imorgon, söndag. Men tyvärr har hon bara tid med mig klockan 7.30am på morgonen. På en söndag?! WTF? Men vill man träffas så får man offra sig lite. Trots att jag bara älskar att sova på morgonen. Well well, sova får jag göra i ett annat liv.
/CC
Kommentera
Idag har det varit en sak efter en annan. Vi hade telefonmöte med banken och det tog två timmar(!) men gav väldigt mycket. Vi var tvungna att räkna på ett COVID-19 cenario och ett cenario med våra vanliga löner (när jag jobbar fulltid), kostnader och så vidare. Det var lite ett steg fram och två steg bak, men det löser sig. Måste bara ha tålamod och det är inte roligt.
När vi väl var klara samt hade ätit lite snacks var klockan halv ett och jag satte mig med min översättning. Den skulle lämnas in klockan sex och vid halv fem redan kände jag att det går inte, jag behöver mer tid och fick krypa till korset och emaila dem och fråga om förlängning.
Dels är det ju min första gång så jag har ingen aning om hur man ska planera och dels så var det hon som assignade ett uppdrag till mig. Jobbigt att erkänna sig besegrad, men när hon kom tillbaka och det var inga problem att skjuta upp delivery så kändes det väldigt skönt. Nu ska jag sitta på söndag så jag får klart båda videosarna. Hur som helst tycker jag att det är roligt, jag bara avskyr känslan av kniven mot strupen för hårt i sådana här fall.
Apropå vapen och galenheter, vi tittade just klart på Exit. Vilken jäkla serie alltså, haha. En exakt avspegling av det liv jag lever.
Visst sörru.
/CC
Kommentera