Vi vaknade till sol idag för första gången sedan helgen. Det har regnat och regnat hela veckan och såklart började det ösa ner ikväll också. Så jag har inte promenerat ikväll heller och därmed inte kommit ut på riktigt på hela veckan! Förutom att jag droppade på skolan imorse och fick snicksnacka med lite andra föräldrar då. Det är alltid trevligt.
Vi blev också inbjudna till pannkaksmiddag ikväll hos våra svenska kompisar i Terrigal. Men eftersom T inte är dubbelvaccinerad förrän på lördag så sade vi nej och har nu skjutit upp kvällen tills nästa vecka istället. Det vore ju nämligen ganska skitt om man skulle bli påkomna och därmed få böterna som ligger på $5,500 per vuxen. $11,000 i böter är ingenting vi känner att vi vill slänga pengar på nu. Eller aldrig. Då väntar vi hellre några dagar och är lagliga istället.
Och på nyheterna idag har det handlat om två killar som inte ville hoppa över några footy-matcher trots reglerna, och som nu har blivit dömda till 10 månader i fängelse. Fängelse ändå alltså. Undra om de tyckte att det var värt det. På tal om fängelse förresten, jag läste om den token som löpte amok med pil och båge i Oslo. Så himla hemskt för alla som drabbats! Men också hemskt för förövaren. Man kan inte ens börja att förstå den ilska, ångest och svärta som pågår inom en sådan person. Alla kanske inte håller med, men jag tänker som så att ingen frisk, glad och lycklig människa gör sådant.
Well well, nu ska jag slötitta lite på tv och sedan lägga mig och läsa. Imorgon är det slutspurten för veckan och jag behöver sömn för att orka.
/CC
KommenteraNu är det jag som är dubbelvaxxad och färdig för Freedom Monday! Det är vad kommande måndag kallas för då får alla som är färdigvaccinerade komma ut ur lockdown för första gången på fyra månader. Wihoo! Det kommer fortfarande att finnas en hel del regler och T är inte färdig förrän nästa helg, men ändå! Vi ser ljuset i tunneln!
Så hela dagen har spenderat tillsammans med familjen i bilen, 1,5 timme ner till Sydney, T och barnen satt och väntade i bilen medan jag gick in i det maskineri som är vaccinationsprocessen på sjukhuset, och sedan åkte vi runt lite i våra gamla kvarter i Bronte, Bondi etc. Därefter blev det McDonalds och så hem och försöka jobba och hinna ikapp det man missat.
Hon som gav mig sprutan sa i princip att jag kommer att bli sjuk av den så hon rekommenderade att jag skulle gå hem och ta Panadol. Och det gjorde jag faktiskt för jag kände huvudvärken krypa på redan när jag kom hem. Så vi får se hur jag egentligen mår, men just nu känner jag mig mest otroligt trött och med liten känsla av halsont och huvudvärk. Det kan dock bero på att jag dängde in huvudet i ett hörn på våningssängen alldeles nyss vid nattning. Då råkade jag svära lite onödigt mycket framför barnen, men det gjorde så himla ont.
Nu är det snart helg igen och jag hoppas verkligen att jag slipper spendera den sjuk i sängen. I’ve got shit to do!
/CC
KommenteraDet börjar bannemig bli lite vanligt liv här igen. Barnen är tillbaka i skola/förskola och får träffa sina kompisar. Jag tar min andra spruta nere i Sydney imorgon, vilket känns väldigt passande med tanke på att affärer, frisörer och gymmet får öppna igen på måndag för dubbelvaccinerade. Jag kan inte ens greppa känslan av att få gå till gymmet! Det känns helt olagligt på något sätt. Eller att få börja med mina ensambiokvällar igen. Nu känns varje sak som tidigare var normalt som värsta lyxen.
Dock har jag precis nu fått reda på att mina syskonbarn testats positivt för Covid. Så det var inte alls roligt. Men än så länge är det som en vanlig förkylning så blir det inte värre så är det ingen grund för oro. Hoppas också att det inte behöver sprida sig vidare i familjen så att man behöver oroa sig för de äldre. Nu snackar vi 40-ish, så inte gammalt ju, men man vet ju aldrig vad Fru Corona har för planer.
Så det blir Sydney imorgon som sagt och då får ungarna följa med precis som sist. Det är som en slags road trip som känns spännande i lockdown-tider. Men nu börjar vi snart se slutet. Inte på sjukdomen, men på de tighta reglerna. Och man får ju vara glad för det lilla.
/CC
Kommentera
Det är ikväll haglet ska komma, men vi får se hur det blir. Är det bara jag som tycker att det är oväntat att det ens finns hagel i Aus? När jag flyttade hit för allra första gången så trodde jag knappt ens att det skulle vara kallt alls på vintern, men hagel på våren fanns inte ens på kartan. Hur som helst, det är ju ingenting man kan göra åt saken så det är bara att gilla läget.
Idag har B äntligen fått åka hem till en kompis och har hängt där hela dagen.. Hon var totalt lyrisk och vaknade klockan fem imorse. Och för en gångs skull så behövde jag inte ens tjata för att hon skulle klä på sig. Det känns som att livet steg för steg börjar gå mot det normala och det känns fantastiskt fint. Men än vågar man inte riktigt hoppas.
Imorgon har vi en heldag med utbildning på jobbet, vilket ska bli roligt men krävande. Så jag ska bara över den ridgen och så får vi belöning i form av en tredagarshelg hela familjen. Det är nämligen Public Holiday på måndag så nu har vi ingenting att skylla på om vi inte har målat klart teglet (i alla fall ett lager) när helgen är slut.
Nu är det bara serie och sedan sänggång för att försöka vara lite pigg och glad imorgon. Om haglet håller sig borta så att det inte blir ut och rädda bilen/kan inte sova för oljudet och tänk om taket går sönder osv.
/CC
Kommentera
Ikväll hade vi lite fest på Zoom med det svenska tjejgänget här på kusten. Vi var närmare 20 stycken så det var inte helt lätt att prata så att det blev flytande, men gick faktiskt bra ändå. Hon som ordnat hade fixat en quiz på Kahoot! och det var skoj även fast jag inte ens var i närheten att vinna.
Vi började planera lite för vad vi ska göra framöver när restriktionerna och lockdown släpper och det märktes verkligen att alla var uthungriga på att träffas och att hitta på roliga grejer. Alltifrån resa, julfest till bara en pizzakväll på stan. Man kan ju inte ens tänka sig sådant nu, det känns som evigheter sedan som man kunde träffas ett gäng ute på en restaurang.
Jag sov som en kratta inatt, vaknade av att jag hade det där konstiga där jag har ont i käken och upp i örat. Så från fyra till sex var jag vaken och det börjar kännas nu att sömnen inte varit som den borde. Klockan är snart halv tolv och jag har ingen aning om varför jag fortfarande är uppe för jag kan knappt hålla ögonen öppna.
Hej då fredag, jag saknar dig alltid när du inte är här. Det är något fantastiskt som bor i hoppet och löftet om att ha allt framför sig.
/CC
Kommentera (2)