Jag är ändå ganska okej med de flesta småkryp och djur (förutom daggmaskar, har fobi), men nu börjar det bli löjligt. Det sitter en Huntsman på väggen här bakom mig när jag sitter i soffan och skriver. Och om man går upp och kissar på natten och tänder ljuset så scattrar det bort ett tiotal små skalbaggar och kackerlackor och det känns ju inte så trevligt. Kanske är det något med vädret som gör att det är extra mycket. Så nu har vi i alla fall bestämt att vi ska spruta inomhus och utomhus för att få bukt på det.
Men så nu idag så lättade äntligen regnet lite på eftermiddagen och vi gick ett spår som vi aldrig har gått förut. Det ligger mellan Avoca och Copa och leder till en stenig strand som heter Winnie Bay. Det var jättefint och gick bra förutom att B var nyvaken efter bilsovning och således grumpy och O halkade i en vattenpöl, blötte ner hela ena tröjärmen samtidigt som han slog huvudet i en sten, suck. Men det jag skulle komma till är djurrelaterat.
På vägen tillbaka till bilen känner jag hur det kittlar till på benet och tittar ner. Först tänker jag att det är en vandrande pinne som sitter på mig, men ser sedan att det är en igel som är på väg över från skon till mitt ben. Jag börjar såklart försöka sopa bort den och drar i den osv. Men det är ju det som är det värsta med iglar, de sitter fast med sin sugklocka och så drar man och de blir liksom som i serietidningar alldeles långa och utsträckta, men släpper inte. Jag var tvungen att skrapa av den med en pinne till slut. Och resten av vägen hem kändes det som om att det kröp en massa iglar innanför kläderna.
Jag har nämligen dåliga minnen av just iglar för när jag var här i Aus första gången år 2000 och jag gick i skolan, hade vi en skogshelg och efter en lång walk fick jag en igel på handen (som jag lyckades dra bort). Men jag fick senare reda på att tre andra i gruppen hade haft iglar i ljumsken som de hittat först senare när de duschat. Dvs, de jäklarna kan krypa upp, gå under kläderna och stanna på ett utvalt ställe med tunn hud, allt utan att man märker det. Huvva!
Men nog om djur nu, i övrigt hämtade vi B från hennes sleep over imorse och det hade gått jättebra. Vi hann även titta på ett hus vi inte tänker köpa och sedan åkte vi på utflykten och jag blev överfallen av en igel. Men det gick det med.
/CC
KommenteraIdag när vi vaknade upp var det äntligen soligt och varmt. Under mest hela julen har det varit molnigt och regnskurar här och där. Så vi bestämde oss för att göra någonting som vi sällan gör trots vart vi bor, vi hade en hel stranddag!
Ja, alltså, vi är ju alltid nere på stranden när det är fint väder och ofta när det inte är så fint också. T tar ju ett dopp om dagen i princip, men vi stannar sällan en längre stund. Detta är av flera anledningar, när ungarna varit små har det mest varit jobbigt att vara på stranden och så är ju solen så himla stark att det är svårt att gömma sig. Sedan är det att jag avskyr sand. Avskyr att den letar sig in överallt och sedan ligger kvar runtom i huset när man kommer hem, bilen etc.
Hur som helst, idag packade vi picknick igen, strandparaply, hattar, solkräm och halva huset och så åkte vi ner till Copacabana. Det var som väntat totaltjockt med folk, men vi hittade en liten plätt där vi kunde slå oss ner men ändå hålla avstånd till de runtomkring. Efter ett tag hittade B sin fadder, en jättesnäll flicka i fyran, som hon lekte med i flera timmar. Hon hade en au pair till sig och sina tre syskon och denna unga flickan var som tagen ur en amerikansk film med smashing body och långt blont hår. Hon hjälpte i alla fall flickorna att surfa och var väldigt hjälpsam i allmänhet.
Jag satt såklart mest under parasollen som den strandaversa surtant jag är (var noll sugen på att bada idag) men hade det mysigt ändå. Helt plötsligt efter picknicken började O gå bortåt lite och sedan började han springa och bara fortsatte och fortsatte utan att titta sig om. T följde såklart efter, men han höll sig undan lite för att se vad O hade planerat och hur han skulle reagera när han insåg hur långt borta han faktiskt var. Men nej, O bara fortsatte springa, hoppade i vattenbrynet och var totalt obrydd och orädd, trots att han var en ensam treåring på äventyr. Så det slutade med att T var tvungen att visa sig och föra honom tillbaka till oss andra. Man måste hålla koll på den lille mannen alltså.
Ikväll ska vi grilla och målet är att börja extra tidigt med allt så att vi kan gå isäng tio istället för midnatt som det blir varje kväll för tillfället. Och jag blir inte så himla trevlig på dagen då. Och man vill ju vara trevlig. Eller, kanske mer, familjen vill ju att jag ska vara trevlig.
/CC
KommenteraVilken dag vi har haft!
Ännu en helg har gått utan att vi har tagit tag i en massa saker som behöver göras här hemma. Tvätten behöver vikas och läggas in i garderoberna, det behöver dammsugas, vi ska ta kort på saker som vi ska sälja och lägga upp på Gumtree osv. osv. Men vill man vara hemma i ett hus man inte direkt gillar för att det känns för mörkt när man kan vara ute på äventyr i solskenet hela dagarna? Precis. Det vill man ju inte.
Nu har ju B börjat Nippers på söndagarna. Det börjar klockan nio på morgonen på North Avoca Beach väldigt nära här. Och det var så himla härligt! Att vi kommer upp i tid och ut ur huset allihop och sedan samlas med en massa andra, kända och okända, på stranden och bara snackar och tar det lugnt och njuter. Det är exakt så jag såg mitt liv framför mig när vi flyttade hit till Aus för tio år sedan. B älskade det och det kom en efter en i olika åldrar som hon kände och hälsade på under morgonen då de olika åldersgrupperna avlöste varandra medan vi stannade kvar och åt korv och hängde på stranden. O äääälskar ju vatten och sprang runt i två timmar och var så blöt så han till slut fick springa naken. Nästa gång tar vi såklart badkläder till honom med, duh!
Lite efter elva tog vi oss till slut därifrån och bestämde oss för att åka till Wagstaffe och fika. Vi stannade i Killcare på vägen och köpte cola, äpplejuice till barnen och så två glutenfria mjuka kakor som vi satte oss och delade på. Dock blåste det för mycket på bryggan där vi brukar sitta, så vi satte oss helt enkelt på asfalten framför det gulliga församlingshuset där det nästan brändes i rumpan för att solen hade stått på. Det var en mysig liten stund.
Sedan åkte vi hem om, duschade, åt frukostmat till lunch och så åkte vi till några ganska nyfunna vänner i Copa. Tjejen är svensk och vi träffade henne och hennes två söta söner i lekparken för några veckor sedan (första gången vi träffades var med svenskgruppen). Nu fick vi även träffa hennes trevliga man och se deras fina hus och ungarna fick springa runt och leka, hoppa och ha det superroligt. Så roligt att till och med svårsläckta O ligger här bredvid mig i soffan och sussar fastän klockan bara är 8.30pm. Det är en hel timme tidigare än han brukar ge upp för natten.
Tänk om helgen kunde vara för alltid. Mer helg åt folket!
/CC
KommenteraTyvärr blev dagens husvisning ingen hit. Det blev bara en, här i Terrigal, och för en gångs skull var det ett hus lägre än vår prisklass men vi kände att det var onödigt mörkt, nedgånget och rent utsagt tråkigt. Det är väl det som blir ett av problemen när man tittat på över 40 hus och många i högre prisklass. Utöver det fick vi idag reda på utgången av den auktion som hölls idag på det hus i Avoca som vi bjöd på i torsdags. Det blev $70k högre än vi hade bjudit. Så ca. en halv miljon svenska kronor. Kan tänka mig att de har glada att de inte tog vårt bud…
Efter visningen åkte vi till Avoca där vi åt fish and chips på stranden med K och hennes familj. Vi träffade även (oplanerat) en annan familj vi känner, den svenska tjejen som bakar och bor i Avoca, så de är ofta där nere. Efter några timmar där på stranden och ett dopp för T, så åkte vi med K och dem till McMasters. Där fick ungarna leka lite och B hann även bli stucken av en geting på handen. Hon var högt uppe i ett klättertorn och började helt plötsligt skrika i panik och springa därifrån. Det var tur att hon inte ramlade ner mitt i all stress. Jag kunde inte höra vad hon sa, i mitt huvud hade hon blivit biten av en spindel, så när det bara var en geting så drog jag en lättnadens suck.
Efter en liten promenad skildes vi åt med K och co. och åkte till Copa för att köpa glass som vi lovat ungarna vid ett svagt tillfälle lite tidigare. Och nu när vi kom hem så slängde både jag och T oss på sängen och känner oss helt slutkörda.
Får man sova nu?
/CC
KommenteraJag kom hem från ett besök hos frissan för bara ett litet tag sedan. Alltså, tänk om man kunde få skalpmassage oftare än var sjunde vecka. Det är ju bland det bästa som finns. T brukade ibland massera min hårbotten när vi träffades, men år 20 i förhållandet blir det inte riktigt lika mycket av det. Hur som helst så är det skönt att känna sig lite fräschare i håret. Jag köpte även med mig ett dyrschampo hem, tänkte unna mig lite efter flera månader av billigt schampo från mataffären.
Min frisörska är britt och har precis varit där hemma för att hälsa på sin son. Hon var där i tre veckor och hade haft det jättebra, men nu när hon kom tillbaka till Sydney var hon tvungen att vara i karantän i två veckor. Själv. På ett hotell. Och hon är gravid också. Dag fyra hade hon fått sådan panik att hon ringt till den hjälppersonal man får ha kontakt med och hotat med att fly för att hon inte kunde stanna där ensam i rummet längre utan kontakt med någon. Men efter ett långt telefonsamtal med den jourhavande barnmorskan hade hon lugnat ner sig tillräckligt för att klara av det lite till. Galna tider vi är i.
Imorse kom det upp ännu ett hus i Copa, men som vanligt kan det vara jättebra eller jättedåligt. Och hur ska man kunna veta det innan man har varit där på lördag? Trädgården är på ca 400m2, liten alltså, men den har en härlig altan och man har mindre än tio minuters gångväg ner till stranden. You give some, you take some. Vi får se, helt enkelt. I övrigt ska jag faktiskt jobba i helgen då vi måste rapportera vissa saker senast söndag, men kan inte förbereda dem innan dess heller. Det känns helt okej eftersom det händer once in a blue moon, men det får inte hindra mig att gå på visningar. Och så hade jag ju gärna velat ha min och Os mysmorgonspromenad på söndag om det går.
Vi får se hur det utspelar sig.
/CC
Kommentera