VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Panik eller inte.

Gårdagens frihetspanikkänsla har inte gått över helt, men idag kan jag i alla fall kontrollera den. Så får den ligga där under och sjuda tills den kokar upp, bubblar över och så börjar det om från början igen. Jag lyckas inte inkapsla allt som jag vill ha och tycker att jag är värd, tycker att alla är värda för den delen, in i ett vanligt liv.

Från i helgen.

Från i helgen.

Men nu byter vi ämne. En sak jag tänkte på igår när T och kidsen kom hem och jag fortfarande hade musiken på på högsta volym i hela huset var att man inte är van vid att ungar faktiskt fattar låttexterna. Just då var det nämligen på en låt som inte är helt barnvänlig (The F-track, Showtek om någon är nyfiken). Jag brukar gymma till den för den har skönt beat. Men B stoppade helt plötsligt dansen vi alla hade förlorat oss i och frågade ”Mamma, vad handlar den här låten egentligen om? De säger en massa konstigt.”. Haha, när man växte upp hemma i Sverige så gick man ju ganska länge och nynnade på låtar och hade ingen aning om vad de handlade om. Men inte här, inte. Ska man behöva tänka ett steg längre och bli ansvarig nu?

3F1957FA-E100-4106-9397-8E1A6564AB9C DEEF5531-F74D-411F-ABD0-D8C6B81489C6

Sedan gick hon över till att fundera på ifall hon ska bo med en kille eller en tjej när hon blir stor. Men till slut kom hon fram till att det var bättre att bo med en kille för då skulle det inte bli lika många barn. Annars är det ju två tjejer som kan ha barn i magen! Haha. Dessa tankar.

Nu är T och bastar och jag ska lägga ner telen för O sover och jag vill ha lite sällsynt lugn och ro. Panik eller inte.

/CC

Kommentera

Fult och ärligt.

Jag får nästan panik.

Den där känslan man får när man är ensam och sätter på sin bästa musik på hög volym i huset och bara går runt och har liksom en frihetskänsla och ett pirr i magen. En känsla av att allt är möjligt. Den känslan, hur håller man kvar den i ett vanligt liv?

Jag tycker inte att man någonsin får den känslan i den vardagliga vardagen. Man får såklart andra härliga känslor. Men vad gör man om man är beroende av just den känslan? När man känner att tiden går och man själv står stilla. När man måste ändra på något men allt som behöver ändras i rätt riktning är oansvariga beslut som inte fungerar pengamässigt eller praktiskt.

Hur gör man för att vara sann mot sig själv? Vara sann mot alla sina jag? Jag vill ha varje dag himlastormande, jag vill ha äventyr, spänning, jag vill ha allt!

/CC

Kommentera (2)

Jag = gammaldags?

Jag må vara av den gamla skolan, men hur sjutton kan det ses som utveckling när man inte längre kan få den hjälp man behöver 2020?

Morgon. Lägg märke till en liten grön ballong som letat sig in i bilden.

Morgon. Lägg märke till en liten grön ballong som letat sig in i bilden när små barn leker keepy-uppy på nedervåningen.

F55D5F47-A50A-40E0-86BE-3F1AA9E032CD

Jag pratar om sådant som på jobbet idag där vi för andra dagen i rad hade mailbekymmer. Och jag försökte på alla möjliga sätt läsa mig till vad som var fel och vad som behövde göras, men till slut tog det stopp. Och då behövde jag hjälp från supporten. När jag försökt ett tag att skriva mitt problem i den lilla chat-rutan gav jag upp och började den svåra jakten på att hitta ett telefonnummer att ringa för att prata med en riktig person. Men de bara förde mig runt i cirklar. Det tog lång tid innan jag till slut hittade ett telefonnummer, fick lämna mitt nummer och blev uppringd tio minuter senare.

Härlig, solig fredag idag.

Härlig, solig fredag idag. Fina lilla bilen är nytvättad och vit. 

0A7EFF2C-731F-4943-AD09-47E70A1364DF

Det var en kille från USA som ringde och tur var det, för även om jag hade kommit en bra bit på vägen så hade jag aldrig lyckats fixa allting på egen hand. Men efter tre timmars frustration och till sist detta samtal, så löste det sig och jag kunde dra en lättnadens suck. Tills jag behövde ringa Optus. Då började samma sak igen. Det SIM du försöker aktivera är låst, kontakta kundtjänst. Jag ringer det nummer de angivit och kommer till prompts om hur man aktiverar ett SIM (som inte är låst). Jag hittar dock en väg genom att välja en massa alternativ som till slut tar mig till en operator och vi kan lösa problemet.

Om jag någonsin startar ett bolag av något slag, remind me att jag ska sätta ett fett telefonnummer på toppen av hemsidan och man ska direkt komma till en trevlig människa som kan hjälpa till (läs: mig själv).

Men som sagt, jag kanske är gammaldags. Dagens ungdomar kanske gillar att prata med Siri, Alexa och deras vänner. Vad vet jag?

/CC

Kommentera

Troligtvis inte ändå.

Idag blev det lite online shopping som gick fel. Jag kan inte gå hemma utan tofflor på fötterna, vi har så kalla golv plus att jag tycker att det är obehagligt i allmänhet att gå i strumplästen, och nu har mina ulltofflor börjat bli lite väl varma. Så jag bestämde mig för att beställa sådana sköna sommartofflor i skinn som jag hade tidigare, men som jag hade använt så mycket att det var mer hål än tofflor.

Man kan ju tycka att det hela med mysbyxor och morgonrock över är det värsta på denna bild, men jag klarar inte av dessa förskräckliga tofflor. Till och med O sa att han inte gillade dem, haha.

Man kan ju tycka att det hela med mysbyxor och morgonrock över är det värsta på denna bild (heltäckningsmattan räknas inte idag), men jag klarar inte av dessa förskräckliga tofflor. Till och med O sa att han inte gillade dem, haha.

Till saken, när jag skulle beställa tofflorna i en neutral brun läderfärg som sist så fanns det inga storlekar kvar. Inte ens i färgval nummer två eller tre, utan till slut tog jag bara de enda som fanns kvar i min storlek och tänkte ”Hur illa kan det bli?”. Riktigt illa, visar det sig. Alltså, jag behöver ju inte vara någon fashionista när jag bara går hemma (och tro mig, det är jag verkligen inte), men varje gång jag tittar ner på fötterna så får jag en chock. Jag tror inte jag kan vänja mig heller. Det får bli att skänka bort dessa och beställa nya från Etsy. För där finns de, bara att de måste importeras från andra länder. De stora problemen i livet… jag är tydligen en princess när det gäller tofflor.

Bra ställe för lunch.

Bra ställe för lunch.

C2EE8D15-B2B7-4447-A073-1B8CD32836B4 B114471F-3A67-4A8E-A106-9F5126A68C7D

Annars har det varit ännu en busy arbetsdag. Våra mailkonton har inte fungerat på hela dagen och det har varit minst sagt frustrerande. Det är ju lite svårt att jobba och försöka kommunicera med människor när inga mail går ut och inga kommer in. Jag hoppas på att det på något magiskt sätt ska lösa sig till imorgon för vi fattar inte vad felet är. Det är ju trots allt fredag imorgon och på fredagar får det ju lov att vara lite extra magiskt.

Jo, säkert sörru.

/CC

Kommentera

Tack på förhand.

Alltså, jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt är T värsta sociala mannen och går ut på diverse träffar varje onsdag. Oftast är det bastuklubben och idag är det man night. Och så ovanpå det har han fotoklubben då och då. Och jag då? Jag har inte ens haft mina ensambios eller träffat tjejerna sedan innan Corona. Så kan vi ju inte ha det!

Morgonpromenad till föris.

Morgonpromenad till föris.

2A950797-3344-4C59-837C-460C76CB57A7 F8278BD7-A5CE-4D88-B714-549A9FC4E1CA

Fast jag ska erkänna att nu när jag sitter här och äter mintchoklad framför Restored by the Fords och båda barnen somnat, så känner jag ändå att jag njuter och inte längtar ut just idag i alla fall. Men visst, kanske borde man ta tag i sitt sociala liv innan det börjar växa mossa på en. Tänk att i vissa perioder i livet gick man ut och festade två dagar i veckan. Hur gick livet så fort? Fast man kanske kommer tillbaka till det, livet är ju inte slut ännu.

Lunchdags.

Lunchdags.

2392E2ED-B706-4048-B41F-4329B1BE58B4

Jag har en och en halv månad innan jag tickar över till 40 år levda, kanske är det det som gör att jag funderar på tid. Fast än så länge känner jag inte riktigt att jag har någon direkt åldersnoja. Visst, jag tycker att ansiktet blivit mindre elastiskt och hänger lite mer. Jag hade velat ha tillbaka min före barn-kropp och mina gamla bröst (eller, unga bröst, haha), men jag känner ändå mig ganska tillfreds med allt som det är nu med.

God morgon.

God morgon.

98BC1900-DCDC-41FD-BCF3-ABEA1BC4C21A

Det jag dock känner är att nu är det fanimej dags för mig att få köpa ett hus. Jag är 40 år gammal och har drömt om ett eget hus sedan jag i princip var 16 år gammal. I år kan väl vara året som jag får lov att hitta ett hus som vi vill bo i, har råd att köpa och sedan får lov att köpa det? Is that too much to ask?! Jag ber ju inte om att få det, utan om att få köpa det. Vilket hus det nu än blir.

Ok, då var det bestämt.

Tack på förhand. Hej.

/CC

 

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna