VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Varför lever vi?

Jag är ganska dålig på att ta ett steg i taget eller en dag i taget.

Nu är det nytt år, den 15:e januari och allt är igång precis som vanligt igen. Jobb, dagis, förkylning på gång, massa måsten… Jag kan inte hjälpa att känna att ett helt år hänger över mig. Jag tycker ju om mitt liv. Jag är nöjd på många sätt, kanske inte alltid superlycklig men inte olycklig heller. Och tydligen ska man ju inte se lycka som ett långvarigt tillstånd utan bara se till att uppskatta den när den kommer i perioder. Uppåtperioder liksom nedåtperioder.

Glädjespridare och gråhårsmakare nummer ett. (Bild tagen av T).

Glädjespridare och gråhårsmakare nummer ett. (Bild tagen av T). För övrigt inte så ofta ens toalettborste är i bild. Passa på att njuta!

Nu kom jag ifrån ämnet lite, men jag känner bara att till vilken nytta ska man bara köra på? Vad är meningen med att bara stressa runt i vardagen, halvsjuka, halvgamla och halvfattiga? År efter år går och man är fortfarande i verkligheten och vardagen. Ja ja, jag förstår ju att jag inte är ensam om dessa tankar även om de såklart skiljer lite från person till person. Det är ju bara en form av ”Varför lever vi?” Kanske borde man gå med i någon religion eller börja följa något lag i någon sport- något för att känna sig som en i en grupp som strävar mot samma mål.

Nej, fast det menar jag inte. Det är inte jag. Det är inte det jag vill.

Och nummer två. (T har tagit denna bild med såklart).

Och nummer två. (T har tagit denna bild med såklart).

Jag längtar tvärtom mer efter frihet, äventyr och galenskaper. Och så var vi där igen. Note to self, jag kanske borde börja kolla efter samband. Kanske har det med något så enkelt som hormoner att göra, dessa perioder av vilsenhet, nedstämdhet och längtan bort. Nä, fy för så tråkigt om det är så. Vad tråkigt om allt går att förklara medicinskt och matematiskt. Jag vill hellre bara att det ska vara min hjärna och själ som flyger fritt ibland.

/CC

Kommentera

Maten slut. Armen kort.

Jag har lite fredagskänsla idag eftersom vi tagit ledigt imorgon och ska till en genetikdoktor i Sydney med O och följa upp vad hans (och min för den delen) lilla genavvikelse innebär. Det är tydligen en liten förändring på genen som har med ”Short Arm Syndrome” att göra. Denna avvikelse hittades av en slump när vi följde upp anledningen till att O var liten i växten. För övrigt hade han sist vi kollade växt till sig och ligger mitt i kurvan. Så det känns inte riktigt som ett problem längre.

Jag ser ut ungefär som vanligt idag med.

Jag ser ut ungefär som vanligt idag med.

Jag känner mig heller inte direkt orolig över genförändringen. Jag har tydligen levt med den hela livet utan att veta om det och det har ju gått ganska bra, tänker jag? Och mina armars längd är det inget fel på, haha. Ja ja, vi hoppas på att det går så smidigt som jag förväntar mig.

Dagens sushilunch. Slunch.

Dagens sushilunch. Slunch.

Hur som helst så åkte jag till mataffären efter jobbet ikväll. Det var för övrigt skönt att gå runt vid halv åtta-tiden i en lugn butik utan barn och bara med sitt eget sällskap. Man tar de små stunderna man kan få nu för tiden. Men det jag skulle komma fram till var att jag skulle handla avokado, men det fanns inte. Citron- fanns inte. Broccoli- fanns inte. Hylla efter hylla gapade tom.

Ikväll åt vi frukost till middag och pratade huslån och framtid. De bästa kvällarna.

Ikväll åt vi frukost till middag och pratade huslån och framtid. De bästa kvällarna.

Precis, på grund av bränderna. Inte bara för att grödor etc. brunnit upp, men mest för att en massa vägar är avstängda så att leveranserna inte kommer fram. Än en gång blev det så verkligt. Vi alla i detta landet påverkas på något sätt av det som pågår. Och självklart är det ett mindre problem att sådana som jag inte kan få sitt lemon och ginger- te just ikväll, men det bevisar att denna helvetiska bläckfisk sträcker ut sina långa armar och letar sig in överallt, både direkt och indirekt.

Vik hädan, din stora best! You can’t sit with us.

/CC

 

Kommentera

Inte så svårt?

Våra Seattlevänner bestämde sig för att stanna här uppe på kusten en natt till. Så det var ju roligt. För alla andra. För varannan tisdag på jobbet jobbar jag länge och såklart var det en sådan dag idag. Jag har jobbat från åtta till åtta medan T hämtade kidsen tidigare från dagis och åkte med gänget till stranden i Killcare. Nu verkar de vara i Ettalong och käka pizza fastän klockan är nio. Trötta ungar imorgon… Men det får det vara värt.

När man hellre vill krypa ner.

När man hellre vill krypa ner.

58E4A24A-BC38-4CC9-A59E-8E04288D0100 Det roliga var dock att det ett tag var bestämt att de skulle gå ner på stranden i Terrigal. Så T sa att de kunde droppa förbi här först så kunde alla gå ner tillsammans. Bara det att så blev det inte och T beklagade sig över att han hunnit städa hela huset för att det skulle vara presentabelt. Jättesynd. Verkligen. Var jättejobbigt när jag kom hem och det var rent och ordning överallt.

Vackert om det inte vore så sorgligt.

Vackert om det inte vore så sorgligt.

Så nu sitter jag här själv, i ett nystädat hus och tittar på Opal Hunters i Outback Australia. Fascinerande. Älskar att vara själv!

Fast kanske borde man leta lite Opaler? Borde ju inte vara så svårt. Nål i höstack bara.

/CC

Kommentera

Sommar och sol.

Idag har vi levt riktigt semesterliv.

Vi började dagen med att gå ner till bageriet och affären för att köpa frukost. Denna avnjöts ute på terrassen i en varm och skön morgonsol. Visst, ungarna konstrade som vanligt en stund, men annars vore det inte en vanlig dag.

Två söta bråkstakar, vår bil och vårt hus för veckan.

Två söta bråkstakar, vår bil och vårt hus för veckan.

3E3E148E-3A42-46A7-A3A6-43FD2F8B64B2 55ABCC5D-A208-4122-8C09-5ED99CD80123

Sedan tog vi våra uppblåsbara leksaker och gick ner till stranden. Där har de nämligen en slags flod som är ström och där lade B sig med en ananas (flytleksak) och flöt med i strömmen en bra bit bort. Väldigt roligt och barnvänligt. Det är väldigt poppis bland kidsen. Efter lite häng på stranden så gick vi hem och grillade korv på terassen (i grillen alltså) och sedan sov jag och O en stund. Jag tror att det är för att jag har semester och kopplar av, men jag är så obehagligt trött hela tiden.

Good Vibes.

Good Vibes.

B9825108-2A51-42E8-9063-317EC2DFA0F5 C708F520-CBBE-46BA-ABA7-8168D00C661D 4909A0F8-A9E6-4D18-BB0F-0F32FDBD7ECD

T och B hade visst gått ner och badat en extra gång medan vi andra sov, men när vi vaknade så tog vi balanscykel och scooter och gick ner till boardwalken. Särskilt O är helt galen, han har nog åkt scootern 80% av sin vakna tid idag, ute som inne. De bråkar dock om vems tur det är, så vi funderar på att köpa en till i julklapp så att de kan ha varsin.
F6DB4952-B52B-45FF-AEC5-614136282263 3B50F5E6-0FA4-41A2-8BA3-3CD338AEBFA6

Nu har jag och T tittat på infinitely Polar Bear och ska gå och lägga oss. Jag gillar att vacationa.

/CC

Kommentera

Om hålet i bröstet.

Jag läser en bok som heter Världens Vackraste Man. Den är för övrigt väldigt bra och jag rekommenderar den så långt i alla fall. Boken handlar bland annat om människor som levt ett liv som de känner sig besvikna på. De har känslan av att de liksom blivit lurade för att livet inte avspeglar deras egentliga storhet. Detta känner jag mycket igen, inte bara hos mig själv, men även hos folk runtomkring mig.

Vanlig frukostsyn hos oss de dagar man inte orkar bråka om ingen tv vid matbordet.

Vanlig frukostsyn hos oss de dagar man inte orkar bråka om ingen tv vid matbordet.

För är det inte så att de flesta av oss känner att vi är värda någonting mer? Att det liksom skulle bli något ”stort” av oss, men så lever de allra flesta av oss istället ett ganska vanligt liv med ett ospektakulärt jobb, hus, bil och en resa då och då. Och så vet man inte hur man ska ta sig ur det, man vet inte ens vart man ska börja, utan bara kör på.

Vi var hos K idag. Älskar som bekant deras hus!

Vi var hos K idag. Älskar som bekant deras hus!

Jag tänker att det har att göra med den största frågan av alla: Vad gör vi här och varför är vi här? Vi har redan när vi föds ett stort hål inom oss. Lite som att man har blivit lämnad och ratad av en förälder. Vi har en slags oro och ett utomjordiskt ”räcker jag till”, vad är meningen med mig? Och då är det inte konstigt att man alltid går runt och letar efter mening och känner att man dragit det korta strået.

B fick presenter när pappa kom hem från Singapore.

B fick presenter när pappa kom hem från Singapore. (Ja, O fick såklart också presenter, men kom inte med på kort).

Fast vad är svaret? Man tror på något sätt att det är fame eller rikedom. Men hade man varit så mycket mer full och uppfylld om man hade varit en känd rockstjärna, en skådespelare eller miljonär? De som är det säger att så inte är fallet. Jim Carrey har tydligen sagt något i stil med att han önskar att varje människa skulle få testa känslan av att ha en massa pengar och få alla sina drömmar uppfyllda. För det är inte det som är svaret. Jag respekterar honom för det. Visst, lätt för en sådan som honom att säga, men jag tror verkligen att det är så. Svaret ligger inte där vi tror.

B har tydligen gått loss med min kamera igen.

B har tydligen gått loss med min kamera igen.

3796EC53-32C0-4269-8C2A-9EAEEA5C6FB1

De som har varit med om något stort trauma, en nära döden-upplevelse eller liknande, är de som jag finner kommer närmast känslan av ro och tillfredsställelse. Men man kan ju inte gå runt och hoppas på att något sådant ska hända bara för att man ska få lugn och ro i själen och sluta längta.

Vad vet jag, jag är bara en trött medelåldersmamma med ett helt vanligt liv.

/CC

Kommentera (4)

För att få de senaste uppdateringarna