Jag gick ut ur huset, uppför vår gång och uppför trappan för att komma till bilen som skulle ta mig till gymmet. Det sa liksom schooooff av ett tjockt spindelnät som jag gått igenom och Mr Spider satt snällt på min arm. Jag har ju inget emot spindlar, men var inte på mig! Stopp min kropp! Han var inte så stor, kanske tre – fyra centimeter och hade ett vitt kors på ryggen, men jag visste inte vad för sort han var. Jag viftade och fick till slut bort den, men visste inte vart. Så jag satte mig i bilen för att köra och där kom den plötsligt krypande igen. Som tur var så kunde jag rulla ner fönstret och släppa ut den med en liten knäpp bara.
Man tycker kanske att jag borde lärt mig vilka som är giftiga och inte, men jag orkar liksom aldrig ta tag i det. Jag vet några, funnel web och red back, de är inte så trevliga, men med resten är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Nu har jag i alla fall googlat på min lilla vän och det var en ganska vanlig trädgårdsspindel. Men det är så roligt för det står alltid på sådana att “its bite is not poisonous”. Okej, det är ju jättebra att den inte är giftig, men jag vill inte bli biten av en ogiftig spindel heller! Stopp min kropp, sa jag ju! Det står inte på min bucket list!
Nog om spindlar nu, jag kom till gymmet helt obiten och hade ett toppenpass. Det var axlar och armar idag och jag kände mig stark. Och med musiken i lurarna tror man att man är guds gåva till mänskligheten när endorfinerna kickar in. Nej, nu överdriver jag. Men jag och två kompisar hemifrån har en gymlista på Spotify som vi delar och de hade lagt till I Fink U Freaky och den talade till mig idag. På vägen hem hade jag på högsta volymen i bilen och låten på repeat. Känslan där alltså. Oslagbar.
Så nu är jag högt uppe på toppen. Det enda är att det är så svårt där uppe när det blir läggdags. Det går inte att lägga sig uppe på toppen. Kanske får man ta en liten sömnmeditation för att jämna ut. Vissa kör upp åt- och nedåttjack. Jag jobbar med musik istället.
/CC
KommenteraJag sitter ute på altanen och har en sällsynt lugn stund i solen med min bok. Ofta är det att man har någonting att göra på kvällen eller att man jobbar över, så när man väl slutar lite efter fem och faktiskt har flera timmar på sig innan läggning, då känns det så fritt och lyxigt. Eller, jag satt med O och hans läxa först, men det gick ganska fort.
Det enda smolket i bägaren är att det kliar i mitt ansikte. Jag har ju utvecklat rosacea och även om det inte syns jättemycket för tillfället och går att täcka med smink, så kliar det. Och jag har läst på och där står det att rosacea i princip alltid blir värre ifall man inte behandlar den. Så det känns ju läge att göra det. Särskilt som att den tydligen också går upp i ögonen på 50% av de drabbade. Så nu kör vi inte bara röda, kliande utslag i ansiktet utan vi försämrar även synen. Kul! Min syn behöver inte bli sämre kan jag säga. Så imorgon ska jag ringa GPn för att förhoppningsvis få referral till en dermatolog. Det är tur att det finns folk med kunskap som kan hjälpa. Tror jag. Jag tror att de kan hjälpa mig. Det borde de kunna. Hoppas! Gah!
Men nu känner jag att mina ögonlock håller på att falla ihop. Det blir lätt så när ens inre alarmklocka står på halv fem varje morgon. Jag ska nog gå och kanske bara vila en liten liten minut. Alla andra är upptagna med sitt, så det kanske går vägen utan störande moment. Nu smyger jag in till mig, lägger mig på överkastet och bara tar det lugnt. Så blir det. God natt. Fast kväll. God nap.
/CC
KommenteraUndra ifall andra människor har det som jag, att de har en ny låt som spelar i huvudet varje natt? Särskilt ifall jag sover lite dåligt, då kommer den varje gång jag vaknar till. Inatt var det ”If we ever broke up, I’d never be sad…” Jag kan inte påstå att jag egentligen gillar denna egenskap speciellt mycket. Första eller andra gången är det väl okej, men det återkommer igen och igen och igen som en trasig skiva.
Jag har för mig att det var samma sak förra året när vi ställde om klockan. Det att jag alltid vaknar klockan sex prick. Nu har min kropp inte fattat att tiden ändrats, så jag vaknar istället klockan fem prick. Idag och igår. Tack för det. Så här ligger jag och kan inte somna om och tankarna snurrar. If we ever broke up, I’d never be sad.
Igår när jag precis skulle lägga barnen så tänkte jag kolla en grej i min gamla dagbok. Jag har samlat dem alla i en kasse och när jag öppnade så bara rann minnen tillbaka till mig. Det var en guldgruva. Jag hade även börjat sammanställa, redan då för ungefär tio år sedan, en text som jag hade velat skriva. Som en idé till en bok. För mig själv i alla fall, kanske inte för andra. Så där satt jag i nästan en timme och ungarna fortsatte att titta på sina skärmar och kom inte i säng. If we ever broke up, I’d never be sad. Kanske ska jag försöka ta upp det spåret och skriva ner den historien. Det hade varit kul, men ett jäkla projekt.
Idag ska jag köra B till en kompis nu på morgonen. Vid lunch har jag en performance review på jobbet och det är alltid lika ovälkommet från min sida. Många med mig ogillar nog att göra reklam för sig själva samt höra vad andra tycker man är halvdålig på. Men det brukar gå bra. Man får svälja det där och hitta sin inre lioness. Dock värre att chefen är en i ens kompisgäng. Och ikväll blir det gymmet i mina nya gymkläder. Det ger alltid en extra skjuts. If we ever broke up, I’d never be sad.
Kanske borde jag försöka sova mer. Hon är 5.27am och jag vet själv att dagen brukar kännas lång när den börjar vid denna tiden. Det brukar vara svårt att inte låta tröttheten ta plats när det pågått flera dagar och jag inte haft vett att lägga mig i tid heller. Okej, jag ger det ett försök till. Vad är det värsta som kan hända? If we ever broke up, I’d never be sad. Just det, det.
/CC
Kommentera (2)Imorse grät jag. Men sedan blev dagen bättre.
Vi har alla våra struggles. Vissa har kanske mer och vissa har kanske mindre. Vissa har fler bättre dagar och vissa har färre. Jag har, som man kanske redan vet, ganska många dagar per månad då jag har svårt att vara glad, trevlig och positiv. Jag jobbar ju på detta kontinuerligt, men det betyder inte att problemet har gått och försvunnit.
Nog om tråkigheter. Efter frukosten på altanen där T kramade mig och vi hade fina samtal så åkte jag till gymmet. Måndagar och torsdagar är mina gymdagar och jag kan inte riskera att komma ur rutinen igen bara för att det råkar vara röd dag. Så jag åkte iväg, tränade ben (bland en väldans massa andra faktiskt till min förvåning) och kom hem ett par timmar senare. Jag var gladare och lugnare i sinnet. Så än en gång hjälpte fysisk träning det mentala måendet. Det vet man ju, men ibland blir det extra tydligt.
Barnen och T var på gott humör. B har ett projektarbete där hon ska skriva om Indonesien, så hon hade suttit med det. O hade lekt och T var tvungen att göra en snabb jobbgrej. Så dem hade det inte gått någon nöd på. Vi åt lunch och så började jag med projekt byta telefon. Min gamla har den senaste veckan börjat hoppa mellan appar, skickar meddelanden och deletar grejer själv osv. Inte att lita på. Så nu får jag ta Ts gamla, vilken ändå är ny.
Men det blev en hel del sittande för att installera appar, hitta log in-detaljer, fixa nytt BankID osv. Så när T och barnen ville åka och bada så sa jag att jag hellre stannade hemma för att avsluta. Sagt och gjort. Så nu skriver jag på den nya luren och det är skönt att den är totalt ohoppig. Dessutom kommer man framöver att kunna se skillnad på bildkvalitet och det är inte fy skam alls.
Nu är det kväll, jag är nyduschad, har planerat veckan och ska snart få ungarna till läggning. T och jag funderar på att äta vår middag framför filmen Reptile med Benicio Del Toro på Netflix. Fast jag är lite mer sugen på den nya tramsiga filmen med Delta Goodrem, Love is in the air, just idag. Jag kan liksom stänga ute tramset och se den fina naturen och charmen i sådana filmer. Fast nu har jag alltså inte sett den så jag ska inte säga för mycket. Dessutom har jag läst ut min bok, Sista Sommaren, idag (rekommenderas för sommarmyskänsla) och ska välja en ny bok ur min väntande hög. Älskar nya böcker (behöver inte vara nya som i från affären), det är som julafton!
/CC
KommenteraJag har varit ute på en skön kvällspromenad medan jag lyssnade på Danny Morel på Framgångspodden. Jag hade inte riktigt koll på honom innan, men det var intressant. Vissa saker var för mycket för mig, bland annat gillar jag bättre när man pratar om energier istället för Gud, men det är ju upp till var och en. Som vanligt tar jag med mig vad som passar mig och lämnar resten.
Och det var en hel del om manliga och kvinnliga energier som stämde på prick. Inte alltid helt roliga grejer heller, men dock väldigt nyttigt att inse och vara medveten om. Jaja, har man inte lyssnat så tycker jag att man kan göra det ifall man vill vidga sina vyer.
Här i verkligheten har det nu blivit fredag kväll och vi har en långhelg framför oss. På måndag är det Labour Day, då man firar att man antog åtta timmars arbetsdag när det nu var. Det firar jag gärna! Fast sex timmar hade varit bättre, haha. T står i köket och lagar lax med grönsaker och jag har precis pratat med mamma och pappa i Sydafrika en snabbis. Barnen är på väg i säng, men som vanligt hittar de på en miljon grejer och man måste tjata sönder sig.
Vi har faktiskt, ovanligt nog, inte planerat någon långutflykt i helgen. Inte ännu i alla fall. Vi tänkte nog mest vara hemma och fixa, bada lite, mysa och ta dagarna som de kommer. Simning imorgon och promenad med K på söndag är ju givna som vanligt dock. Det ska bli varmt och fint i dagarna så vi kommer nog inte ha några problem att fördriva tiden utomhus.
Men nu måste ungarna fösas i säng så att vi får titta på film och hålla kväll. Så jag säger hej så länge. Hej så länge.
/CC
Kommentera