Och så var det fredag igen… Efter en dags jobb bara, men jag tackar och tar emot.
Ännu en kväll är det nu så varmt så man går runt och pustar och flåsar fastän det är helt öppet precis överallt (med myggnät såklart). Hon är halv nio på kvällen och K har precis varit här och hämtat sin yngsta som impulsivt följde med hem till oss efter att våra barn impulsivt varit hos dem. Alla barnen har skollov fortfarande, B börjar på tisdag och de yngre pojkarna, B och O, börjar Kindergarten måndagen efter. Spännande värre.
T har lagat Harissalax och när jag smakade på den paste han har i så brann min tunga upp av en miniliten smakbit, så jag är lite orolig för att jag är för mesig för att äta den. Men är man hungrig så är det bara att bita ihop. Vi tittar på sista avsnittet av Morden i Sandhamn och även om storyn kanske inte är den allra vassaste så kommer jag ändå på mig själv med att sitta och mysa och känna mig som att jag är hemma i Sverige.
Apropå hemma i Sverige. Vi kollade biljetter till juli lite löst innan idag och det ser mörkt ut. Det är så jäkla dyrt. I vanliga fall brukar vi lägga runt 60 000 svenska på att komma hem. Men nu snackar vi alltså runt 100 000kr för oss alla fyra. Det är så otroligt mycket pengar! Särskilt om man ska betala det varje år framöver. Vi håller alla tummar och tår för att priserna går ner till den ”vanliga” nivån igen.
Men nu börjar middagen bli klar, så jag ska avsluta här och börja värma upp för stark mat. Fast det känns ju rimligt i och för sig att munnen blir lika svettig som resten av kroppen. Balans, heter det ju.
Trevlig helg!
/CC
Kommentera (1)Det är Australia Day och vi är alla lediga för att fira. Sedan kan man ju tycka vad man vill om att fira att några vita gubbar kom och sa att landet var deras och jagade bort alla natives som redan levde här. Men hur som helst så är vi lediga.
Vi spenderade förmiddagen med att hänga på stranden här i Wambi, (jag har för övrigt aldrig sett den så packad med folk!), tillsammans med två andra familjer. En av dem var såklart K med familj. Vi slog upp våra solskydd vid lagunen som är ganska grund och så lekte barnen medan vi kunde ta det lugnt en stund. Härlig syssla på en torsdag.
Men sedan blev det lite knivigt. Vi var bjudna på en inflyttnings- slash Australia Day- fest hos en svensk som bara bor typ fem minuters gångväg härifrån. Men jag bara kände att ”Nej, det går inte!” Normalt tycker jag att sådant är roligt och särskilt när man får titta i någons hus, som dessutom är nyrenoverat, men idag sa hela min varelse nej. Jag orkade inte ha folk runtomkring mig, orkade inte vara trevlig, orkade ingenting. Så jag sa till T och de andra att jag inte tänkte följa med.
T är en översocial varelse så han tycker alltid att jag är jätteunderlig när det blir så här. Och det kan jag förstå, att han inte känner igen den egenskapen i sig själv, menar jag. Och särskilt som jag är bra på fester, jag är inte blyg, jag är social och pratar med alla, men ibland så vill jag bara inte. Kan bara inte. Och hur skönt är det inte då att man är en vuxen människa som väljer själv över sitt eget liv? För T har inga problem att gå själv med barnen, och våra vänner var ju där också.
En fest är ju inte någon big deal, men när jag blir på detta humöret så känns det jättestarkt att det inte går. Lite som att ha sex när man absolut inte vill, det känns så otroligt fel, fastän det kanske inte borde göra det. (Nu pratar jag om i en trygg situation med ens partner, inte något annat). Som man kanske märker så har jag lite dåligt samvete, för att göra de andra och barnen besvikna, för att vara ”konstig” och what not, men jag får försöka jobba bort de känslorna. För att inte alltid vilja som alla andra, inte vilja det som förväntas av en, det är okej. Man måste till syvende och sist vara sann mot sig själv och sin person. Ingen kommer att tacka en oavsett, så man kan i alla fall tacka sig själv.
/CC
Kommentera (2)Imorgon är det Australia Day och vi alla är lediga. Så ikväll är det onsdag-fredag och det känns väldigt lyxigt eftersom jag bara hunnit ha en tvådagars jobbvecka. Dessutom sover barnen och T är ute med killarna i Terrigal, så jag är helt själv och det var faktiskt länge sedan.
Imorse var jag hos doktorn med B. Hon mår bra, det är bara att hon har en infektion som vi ville kolla upp. Och det var bra att vi gjorde det för mellan raderna sade doktorn i princip att vi skulle kommit mycket tidigare. Så jag kände mig som världens sämsta morsa och det är ju verkligen en toppenhärlig känsla. Fast B har inte klagat, haft ont eller varit speciellt röd så jag tycker inte att det är så konstigt att vi väntade. Hur som helst så har hon fått medicin nu så det kommer säkerligen bli bättre snabbt.
Efter jobbet gick jag ut på promenad. Det skulle bli gymmet idag, men det blev för tight om tid eftersom T skulle iväg så det blev promme idag och får bli gym på fredag istället. Det funkar det med och särskilt som vädret var helt fantastiskt idag med.
Jag har tittat på ett avsnitt av Hannah och Amandas Två Systrar precis. Men jag får den bara att fungera på telefonen och ej TVn så nu sitter jag och kisar framför världens minsta skärm. Men det kan inte hjälpas, så jag kollar nog ett avsnitt till innan läggning för att se om den är något. Det brukar ju vara så att allt de där systrarna tar i blir till guld. Och jag gillar guld.
/CC
KommenteraIgår kväll innan jag släckte lampan för att sova så bestämde jag mig för att inte sätta klockan på 3.45am imorse för att delta i zoommötet för min kurs klockan fyra. Jag hade sovit så himla dåligt nätterna innan så även om jag ville så tänkte jag att det inte var värt det.
Dock blev det inte som planerat, för frampå tidiga morgonkvisten vaknade jag av att B gick på toaletten. Jag tittade på klockan, 3.30am. Jag somnade om en liten stund och vaknade igen 4.07am. Jag gick upp och kissade och kände att jag kan nog inte somna om medans jag vet att världens bästa kurs har möte. Så jag loggade på. Och det ångrar jag inte! 5.40 var kursen slut igen och då var jag istället för inspirerad och upprymd för att sova. Som det kan gå.
Hur som helst så har det varit en fin dag och tröttheten har varit under kontroll. Det har också varit en fin dag vädermässigt och även nu klockan nio så är det tokvarmt fastän båda dörrarna står på vid gavel och fläktarna är på. Men man älskar ju sommar så då får man ta de dagarna som är snäppet för varma också.
T sitter precis och beställer Marley Spoon. Vi ska testa på det ett tag och våra vänner har rekommenderat just denna service framför Hello Fresh och de andra. Nu är tydligen mina 23 år av att icke laga mat slut. Jag ska laga några dagar i veckan och T resten. Det blir spännande att se hur jag ska klara detta nya uppdrag. Fast jag gillar faktiskt att laga mat och det här med att ha ett recept, exakt de ingredienser man behöver och allt planerat i minsta detalj åt en, det passar mig. Fortsättning följer på den.
Nu blir det dock mintchoklad framför Sandhamn. Så mysigt.
/CC
KommenteraIdag är det måndag och på måndagar är jag ju ledig. Idag var det en riktigt bra ledig dag och jag tog mig till gymmet för omgång nummer två sedan jag började i torsdags. Det var ben som gällde idag och jag hade ett riktigt bra pass.
Men när jag var klar och skulle åka hem så svängde bilen inte höger i rondellen som den borde. Den åkte istället rakt fram över gatan till Erina Fair. Det kan knappast vara mitt fel. Och där råkade jag köpa ett par sandaler, två stycken shorts (ett par träningsshorts och ett par mjukisshorts att ha hemma), en rashie till O och sminkborttagning då min tagit slut.
Fyra timmar efter jag åkt kom jag hem igen. Vi hade B, Os kompis, hemma hos oss idag och T hade alltså fått jobba och ta hand om tre barn medan jag roade mig. Men det hade gått bra och det var jag värd, tycker jag.
När jag provade sandalerna för att köpa dem så fick jag en sådan enorm beslutsångest. Den som bestämde hur jag skulle se ut bestämde att min vänsterfot skulle vara nästan en hel storlek större än min högerfot. Jag vet att de flesta har olika fötter, men jag skulle alltså behöva köpa en sko i 39 och en i 40. Som tur är så ser man inte direkt någon skillnad när man tittar på fötterna. Och jag kunde bara inte bestämma om jag skulle köpa skorna så att en ser lite för liten ut eller så att en ser stor ut. Det blev storlek 39, vi får se om jag kommer ångra det. Annars kanske man kan slipa av några millimeter, det vore ju smidigt.
Det zoommöte som skulle hållas med min kurs imorse klockan tre flyttades och är imorgon bitti klockan fyra istället. Tur för mig för jag satte inte klockan inatt eftersom jag haft tre katastrofdåliga nätter och behövde sömn. Men nu har jag alltså chansen. Det är bara det att det är så svårt att ställa tiden rätt i kroppen igen efteråt. Men jag satsar på att gå upp 3.45am imorgon. Jag går alltid därifrån med inspiration och lyckokänsla, så det brukar vara värt det med råge.
/CC
Kommentera