Vi åkte ner till Bronte idag för att hälsa på våra underbara vänner Ian och Van och hunden Teo. De bor kvar i det hus som vi bodde i i 3,5 år innan vi flyttade upp på kusten 2019. Så det är alltid blandade känslor att komma tillbaka dit. Vi älskade att bo i Bronte, vilket ligger som en av stränderna i pärlbandet vid Bondi och att gå där längst vattnet mellan stränderna är fortfarande en av de vackraste sträckorna jag vet.
När vi kom fram vid halv tolv så jobbade Van fortfarande. Han är massör och jobbar ofta på helger. Men Ian var hemma och hade just bakat hot cross buns (en påsktradition i form av en vetebulle med russin, kardemumma, nejlika etc.), som vi fick äta varma ur ugnen med smör på. Vi har ätit dem nästan varje påsk från affären och aldrig hembakade, men now we’re talking. De var (såklart) hundra gånger bättre än de torra och jästsmakande versionerna på Coles. Nu kan jag aldrig gå tillbaka till färdigköpta och måste nog baka dem själv i helgen eller nästa år.
Efter fikat åkte vi till Centennial Park och gick runt där ett bra tag. Det är väldigt fint, mycket folk i omlopp, och vi tittade på deras rosenträdgård och andra fina växter. I dammen såg vi stora fiskar och en gullig sköldpadda. Vi mötte dessutom världens sötaste valp som älskade O och åt hans hår. Haha, det har hänt innan. Det är tydligen något speciellt med hans hår för små hundar.
Väl tillbaka hemma i lägenheten igen så hade vi köpt med oss lunch från The Char, nämligen hel kyckling och fyra olika sallader. V hade kommit hem från jobbet och vi åt alltsamman i solen på altanen. Efter ett tag kom även en kompis till V som vi träffat tidigare, så det var mysigt att prata med henne med. Hon hade med sig sin hund som hette Jack som också var supergullig och älskade att busa med barnen.
Tyvärr gick klockan, som så ofta, för snabbt och när hon närmade sig halv fem var det mer än dags att åka hem. Vi sa hej då till alla och åkte inom Bronte- och Tamaramastränderna och sedan hem. Vi gillar verkligen Eastern Suburbs och åker ner med någon månads mellanrum för att fortfarande få ha detta underbara i livet. Nu är det sängdags för barnen och T och jag ska titta på en film på Netflix. Jag har älskat idag och är så tacksam för sådana här dagar i livet. Det gäller att aldrig ta någonting för givet.
/CC
KommenteraT hämtade barnen från skolan klockan 2.55pm, på den sista skoldagen innan sommarlovet, och så tog de sig ner till stranden i Terrigal. Det är nämligen tradition att barnen springer ut i vattnet och badar i sina uniformer och det har B missat alla år. Men nu blev det alltså av. De hade så himla roligt och var tydligen i vattnet i två timmar. O kom hem och sa att det var den roligaste skoldagen någonsin.
När jobbdagen var slut kom de hem och hämtade mig, bytte om och så åkte vi ner till stranden i North Avoca. Där hängde nämligen K med familj samt våra vänner E och D med sina två flickor. De bodde i Bondi när vi bodde i Bronte och varje torsdag promenerade jag till dem med vagnen och så spenderade vi dagen ihop. Men för ungefär fem år sedan flyttade de till Seattle och sedan dess har vi bara träffat dem en gång 2019. Så det var otroligt roligt att träffa dem igen. Och de ska vara med på årets julfirande imorgon så då blir det ännu mer tid tillsammans.
Från stranden gick vi sedan hem till K och där fick man sig ett glas kallt vitt vin och så beställde vi pizza. Det var inte alls planerat att vi skulle hänga där, men det är sådana tillfällen jag gillar som absolut mest. När det inte är så tillrättalagt och det bara flyter på. Nu har jag och T tagit en snabb laxmacka och så är det dags för sängen igen. Klockan står på 6.30am för simning och sedan, som sagt, julfest. Det är en av favoritdagarna på året och ska bli så mysigt!
/CC
KommenteraKlockan är sju och nu är jag hemma igen efter ett dygn av roligheter i Sydney.
Vi var inte ute så länge igår och jag kom i säng vid ett inatt, så det kändes helt okej imorse när jag vaknade. Jag sov faktiskt ovanligt bra för att sova borta och i en soffa. Imorse medan jag duschade fixade I frukost till oss. Det blev sparris, pocherade ägg, avokado, stekta champinjoner, tomater och bladspenat. Mycket gott.
Vid elva gav vi oss ut på långpromenad från Bronte, till Tamarama och Bondi och sedan tillbaks. Det är nämligen Sculptures by the Sea, vilket de har i några månader varje år. Då är det massor av olika stora och små skulpturer utplacerade längs med havsstigarna och människor flockas. Det var härligt väder, en del fina skulpturer och riktigt skönt att gå på långpromenad. Om än mycket folk. I Bondi ville K gå till Fika och köpa Turkisk Peppar så det blev att gå längst bort till North Bondi. Allt som allt blev det cirka tre timmars härlig promenad.
På vägen tillbaka gick vi förbi Chargrilled Chicken, där vi ofta brukade äta eller köpa med hem när vi bodde i Bronte. Man köper en kvarts, halv eller hel kyckling och sedan väljer man mellan flera goda sallader till. Jag var sugen på grekisk sallad så det blev det, men dressingen på var väldigt god och det kändes inte alls tråkigt. Vi åt ute på I och Vs stora altan och hann mysa, prata och även dricka te innan de var snälla nog att köra mig och K till Central för hemfärd.
Det har gått väldigt snabbt, särskilt som vi åkte härifrån så sent igår, men så himla värt det ändå. Fina vänner ger energi som stannar.
/CC
KommenteraIdag hade vi tänkt fira B ordentligt eftersom hon fyllde år i måndags och vi då inte hann så mycket efter skola och jobb. Så jag sa nej till att gå promenad med K i North Avoca imorse. Vilket för övrigt var skönt för jag lyckades till och med somna om igen och låg i sängen till efter åtta.
Hur som helst så insåg vi att den årliga ljusshowen Vivid slutar nästa helg och att idag i princip var den enda dagen vi kan ta oss dit. Så vi ändrade våra planer och åkte ner till Sydney. Eftersom Vivid händer på kvällen efter det blivit mörkt så hade vi tid på oss och började med att åka till Erina Fair för att köpa ett till element samt en jacka till O. Det var nämligen tio grader i huset inatt. Det skulle i princip kunna räknas som barnmisshandel. Som tur var sov de i samma säng och hade en massa lager på sig så det hade gått bra.
När vi kommit till Sydney så började vi i vår gamla hemstad Bronte. Där köpte vi picknickmat och åkte ner till stranden och satte oss på gräset i solen för att äta. Där var gott om folk som vanligt och härligt. Jag älskar Bronte! Efter vi ätit upp gick T och barnen till lekplatsen lite längre bort medan jag gick min favoritsträcka längst boardwalken till Tamarama. Men därefter var det dags för Vivid.
Vi skrattade åt oss själva när vi bestämde att försöka ta bilen ända in i smeten, istället för att som planerat parkera i Bondi Junction och ta tåget. Men vi lyckades få en plats precis vid Botanical Garden, förstår fortfarande inte hur, och promenerade ner till Circular Quay. Där var det livat med folk, ljusshower, marknadsbås och glada människor. Så vi gled mest omkring och tittade, sicksackade mellan folkmassor och förundrades över allt jobb de måste lagt ner för att planera denna folkfest.
Det blev sent och vi var först hemma nu ikväll lite över elva. Killen från flygbolaget ringde två gånger på vägen hem och det verkar som att vi kanske snart kan få ordning på vår resa. Positivt är i alla fall att de verkar seriösa och ute för att hjälpa oss. Vi har fått barnen isäng nu, men det här med att väcka dem för att byta till pyjamas och kissa är lättare sagt än gjort. Båda började gråta och protestera och det slutade med att B ligger och sover i sina tights, kjol och tröja hon haft på sig idag. Vissa fighter är bara inte värda att ta. Imorgon har vi röd dag och är lediga. Det kunde inte komma lägligare!
/CC
KommenteraJag har haft semester idag, men dagen har mest ägnats åt att göra en massa fixande och donande. Så där som det ofta blir just innan jul i och för sig.
Jag och T var båda så himla trötta sedan vår kvällsutflykt igår. Och eftersom vi inte var hemma förrän efter ett på natten (samt att jag var ute till ett i lördags med) så var vi två slutkörda gamlingar. Därför låg vi i sängen till över nio imorse. Det hör inte till vanligheterna kan jag säga.
Efter frukosten satte jag mig i tre timmar för att jobba samt göra min kurs. När jag var klar så var det dags att gå med B till frissan. Vi har sådan tur att vår granne som har trädgården bakom våran är frisörska. Hon heter Rachel och är väldigt mysig. Man måste dock gå runt för att komma dit för hon bor på parallellgatan, men vi tog med oss O och promenerade dit och gjorde det till en grej. Haha, det tar typ fem minuter att gå dit men här låter det som en långpromenad! Som det kan vara med hårfrisörskor ibland så fick jag mig en update på massa skvaller runtomkring där vi bor. Tyvärr vet jag inte vilka några är, men det var roligt ändå.
Och nu har jag precis bakat två stycken Lemon and Poppy Seed Cakes, vilka är ett måste på julbordet sedan flera år tillbaka. Receptet är från Elsa Billgren och hela familjen älskar dem. På torsdag och fredag blir det till att fortsätta baka. Men imorgon ska jag och T ha en dag bara vi två där vi åker till Bronte och promenerar till Bondi. Vi har ju jämt ungarna med oss och med dem kan man inte gå så himla långt. Så nu tänkte vi passa på. Plus att vi älskar att komma tillbaka till våra gamla hemtrakter.
Jag sitter och tittar på Bad Moms 2 och äter Daim från IKEA. Men jag får nog stänga av och gå isäng så att jag orkar med dagen imorgon. Det är ju så lätt att vara sur när man är trött och sur känns det ju onödigt att vara. Tomten gillar inte surisar.
/CC
Kommentera