Jag kan knappt skriva detta för mina fingrar är stelfrusna. Nu sitter jag i bilen utanför mataffären som vanligt på en söndageftermiddag, men vi har precis gått en lång runda i regnet vid vattnet i The Entrance för att få lite luft och rörelse idag. Härligt, men jag hade fel kläder på mig med skinnjacka och låga Converse.
Innan dess var vi hos K med familj och fikade med resten av de bullar vi beställde igår. Då var det fortfarande sol och härligt och ungarna lekte medan vi vuxna pratade samt försökte fixa till lite/inreda inför deras visning nästa helg. Mysigt som vanligt, de är ju liksom vår familj här. Jag hade flyttat in i deras hus direkt om det låg närmare havet. Vi hann förresten även förbi det huset vi tittade på igår. Jag känner precis samma idag, jag vill ha det huset, jag till och med älskar det huset, men det ligger i fel ort. Det är inte så långt bort härifrån men det blir att byta skola och dagis och för att göra det så måste stället där huset ligger och community:n kännas helt hundra.
Allra först i morse var vi också på simskolan. Det är alltid skönt att komma upp och ut ur huset i tid allesamman. Och B älskar det! Men nu är jag frusen och vill hem och ta en varm dusch. De regniga vinterdagarna är inte så roliga här, men som tur är kanske det är sammanlagt tre veckor om året. Så det känns ju ändå överkomligt.
/CC
KommenteraMorgonen var ganska average får man nog påstå. Det var kallt och regnade och vi alla hade haft en ganska kass natt med den ena som vaknade efter den andra. Men efter frukost skärpte vi ändå till oss och startade dagen.
Vi skulle börja i Avoca klockan tio, hemma hos svenska F som bakar kanelbullar och andra sorter och vi hade beställt en gott och blandat-version med 10 bullar. Det är denna tjej som har trillingkillar i B’s ålder och såklart fastnade vi där i nästan en halvtimme och barnen lekte medan vi vuxna stod och pratade. Mycket trevligt. Men när klockan närmade sig elva var vi tvungna att åka iväg till dagens första visning i Saratoga. Bullarna tänkte vi för övrigt ta med till K imorgon för fika, men såklart smakade vi några stycken redan idag. Så sjukt goda!
Huset i Saratoga var trevligt och trädgården var stor och bra. Det fanns även ett annat hus till salu två hus bort som också hade öppet precis då och såklart tittade vi in. De båda husen hade sin charm, men det som var skönt var att vi båda kände att vi inte vill bo i Saratoga. Det är fint och mysigt, men känns lite dött och kanske mer för äldre människor. Det där kommer jag troligtvis att få äta upp, men vi lämnar det så.
Efter de två husen körde vi tillbaka till Terrigal för ett hus med minimal trädgård. Bort från listan. Därefter var ungarna ganska less och vi åkte hem för att äta lite lunch, korv med ägg och grönsaker och sedan fick T åka på nästa visning i Terrigal själv. Det är fasen inte roligt att gå på visning när man har hjärtat i halsgropen för att man får jaga galna ungar innan de förstör eller gör illa sig.
Klockan tre åkte vi sedan till det sista huset för dagen allihop. Det skulle vi inte ha gjort. Huset var i Bateau Bay, ett av de ställen som vi inte är överförtjusta i att byta skola etc. för, men huset såg så mysigt ut. Och det var det verkligen! Det var ljust och öppet och charmigt och lagom stort och stod våra namn på så nu vill jag bara hyra ett flygplan som lyfter upp och flyttar huset till något av våra favoritområden istället.
Jag älskar ju det här med att leta hus. Men jag blir samtidigt alldeles knollrig av alla känslor, ångest och stress som spelar in. Det här med att man kan tänka sig helt olika stilar av hus, i olika områden och att man alltid håller på att second guessa om man gör rätt. Hoppas hoppas vi inte ångrar om vi låter denna gå. Gah!
/CC
KommenteraVi var sugna på något riktigt gott idag och så blev det. Vi har precis ätit en mör stek (händer inte så ofta nu för tiden) med fänkål som vi haft i ugnen med rödvinsvinäger och smör. Och så hela cocktailtomater på kvist i ugn. Ett glas vin till det och en Magnum mandel efteråt och så är man en mätt och glad skit.
För jag är faktiskt ganska glad idag. Upp och ned går det, fort som en bergochdalbana. Men dagen har liksom varit händelserik. Efter skol- och dagisavsläpp så gick jag hem och stökade undan i köket. Sedan sydde jag B’s skoluniformsstrumpbyxor (långt ord) som fått hål i grenen medan jag tittade på ännu ett avsnitt av Husdrömmar. Efter det så gick jag ut på promenad i en timme till havet i North Avoca. Och då kan ju inte dagen vara annat än bra.
När jag kom hem åkte jag och T till Erina Fair där vi handlade mat, två pyjamaser till O, en skoter till O och ett par byxor till T och så det allra bästa, vi åt sushi på det extremt goda sushi train de har där. Det är så gott så det inte är klokt. Jag tror jag måste säga att sushi på det sättet är min allra bästa mat i hela världen.
Därifrån fick vi som vanligt brått för det började närma sig B’s skolslut för dagen. Vi raceade dit och kom bara några minuter för sent i slutändan. Då passade vi på att plocka upp O också och så åkte vi hem och barnen spenderade den kommande timmen i garaget åkandes på varsin skoter. Ett uppskattat köp alltså. Sedan har det som vanligt varit lite skrik och bråk vid kvällsrutinerna, men vad annat kan man vänta sig? Och så somnade O i soffan halv nio, inte helt katastrof, och vi har just tittat på de två sista avsnitten av DNA. Riktigt bra alltså!
Och nu är det en ny helg tillsammans med min familj och troligtvis två till tre husvisningar imorgon. Låter som en bra helg i min bok.
/CC
KommenteraJag sitter och njuter över det faktum att O somnade vid åtta ikväll. Vi har haft flera veckor, kanske är det en månad redan, där han varit vaken till halv elva och sedan tio och nu var han nere till nio, halv tio. Men förskolan hade lyckats hålla honom vaken hela dagen och det visade sig här hemma ikväll med att han slocknade på några minuter. Så fantastiskt! Ingen duracellkanin som springer runt som en galning medan man försöker varva ned, ingen liten en som tar fram alla sina högst låtande leksaker enbart för att störa sig… Bara lugn och ro och serien DNA under tystnad. Bliss.
Jag har nu jobbat min sista dag för veckan och har långhelg. Det känns väldigt skönt faktiskt. Tre dagar på, fyra dagar av, det är balans det. Problemet är ju bara att när man har mycket att göra så hinner man mycket och har man lite att göra så gör man lite. Men det kanske inte är så illa att göra lite ibland i perioder. Jag räknar ner tills vi måste ta ut O ur dagis på måndagar och fredagar i mitten på juli. Då blir det hej då till lugn och ro och mysiga egendagar.
I övrigt får vi hoppas på att det inte redan kommer en Corona 2.0. Det har brutit ut ett kluster i Victoria i södra Aus och mycket av isoleringsreglerna börjar om igen. Min kollega var i matbutiken idag (här där vi bor alltså, inte i Victoria) och toalettpappret börjar ta slut igen. Folk har redan börjat hamstra. Tur att jag fortfarande har matservetter kvar i badrumsskåpet. Jag har verkligen längtat efter att få använda dem igen.
/CC
KommenteraVarför är jag så arg?
Kan man skylla på hormoner och menscykel eller på att det är vinter (fastän ändå inte riktig vinter)? Kan man skylla på att jag har press på mig själv och är rädd för att misslyckas eller är jag nere i en depression igen? Eller kanske är jag helt enkelt en arg person. Fem dagar i rad har jag mer eller mindre varit arg och jag kan liksom inte hejda mig, kan inte göra mig oarg.
Annars har det gått bra idag med jobb och lite tvätt samt att jag nu var och hämtade O på dagis. Men även där blev jag arg för ungen cyklade ifrån mig och lyssnade inte när jag sa stopp inför vägar och så vidare så det slutade med att jag bar unge, cykel och ryggsäck hem. Är det konstigt att man blir ännu argare i sin arghet då?
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kanske måste jobba på mindfulness eller yoga och att se det positiva i saker. För just nu tycker jag att det negativa överväger i nästan allt.
/CC
Kommentera