Nu har det skett, det som redan hänt så många andra före mig. Jag är helt fast i Outer Banks (OBX).
T är ju borta så jag har kunnat välja och vraka bland serier. Det blev OBX på rekommendation i söndags och sedan dess kan jag inte tänka på annat. Jag vill inte jobba, inte prata med folk, utan bara längtar tills nästa avsnitt. Och nu ska jag äntligen få påbörja dagens omgång. Alltså, den kanske inte är skitbra egentligen. Och jag är väl som vanligt inte rätt målgrupp. Jag vet inte, men det jag vet är att den är highly addictive.
Dagen har gått bra i övrigt. Det har varit den stora taxidagen. Det vill säga, jag har varit taxi. Först körde jag barnen till skolan imorse, såklart. Därefter var det dags att hämta B och hennes kompis efter skolan klockan tre. O följde med sin kompis hem. Jag jobbade en stund till och när jag slutat för dagen tog jag B med vän i bilen, körde hem vännen och åkte sedan vidare för att hämta upp O.
Han hade haft det toppenbra, men kompisens stackars föräldrar hade haft lite fullt upp för 20 minuter innan vi kom hade lillasystern klagat på att hon inte mådde bra och de upptäckte att hon hade hög feber. Då hade hon börjat panikgråta och slutade inte. Så när vi kom var det lite kaos. Det gjorde ju inte oss någonting, men jag tyckte lite synd om dem. Samtidigt var det skönt att se att det inte bara är vi som kaosar ibland.
Men nu ska jag avsluta för jag längtar till Outer Banks och dagens chokladbit.
/CC
KommenteraEn av mina närmaste vänner hemma i Sverige fyller år idag. Så jag spelade in en grattishälsning och tänkte inte mer på det. Fast just innan jag skickade den så kollade jag så där som man gör för att se att allt kommit med etc.
Men när jag tittade på videon så blev jag helt plötsligt lite osäker. Men gud, hur ser jag ut? Vilka påsar jag har under ögonen och vad gammal jag ser ut… Saken är den att det känns jobbigare med folket hemma än här för de som bor här vet hur jag ser ut. De följer mig över tid. Men när jag kommer hem i sommar har jag helt plötsligt åldrats fyra år, fem för vissa vänner som inte var hemma 2019 när jag hälsade på. Och eftersom jag fyllt 40 inom den perioden så har jag gått över ett till åldrandehack där utseendet förändras. Det kanske bara är jag, men jag tycker att sådana kommer vid typ 32 och sedan 42 och så vidare.
Samma sak om jag har till exempel gått upp i vikt eller dylikt. Då tänker jag att de där hemma tänker att ”Jäklar vad hon har gått ned sig”. Att allt kommer på ett bräde. Men det är ju jättesjukt att tänka så och det vet ju min hjärna. Det är bara det (bitvis) dåliga självförtroendet som hälsar på. För mestadels tycker jag om att bli äldre. Jag mår bättre i mig själv, är en bättre människa och tycker att det är fint med rynkor och annat.
Så jag skickade den där videon. Det var jag ju tvungen att göra för att döda hjärnspökena. Och fick en massa fina ord av mina vänner (en till i utöver födelsedagsbarnet i chatten). Det var verkligen inte min mening att fiska komplimanger, men det bevisar ju också att det sitter i mitt huvud. Och även om det nu skulle vara så att jag ser ut att ha åldrats mer än fyra år så måste det ju få vara så. Då ska jag bära mina ålderstecken med stolthet! (Jag måste bara jobba på det lite mer vissa dagar).
/CC
Kommentera (2)Det märks verkligen skillnad i morgon- och kvällsbestyren när man har två händer istället för fyra. Men jag måste säga att barnen har varit extra duktiga, hjälpt till och faktiskt lyssnat på mig så det har gått bra ändå.
Och eftersom jag varit ledig idag har jag hunnit förbereda en hel del och har därför inte känt mig speciellt stressad. Och tur är väl det för det är för tidigt på veckan för att freaka ut. Jag har fått gjort mycket idag, men samtidigt ingenting. Jag har ringt banken, bokat Holiday Care för ungarna i påsk, vikt tvätt, planerat veckan, gått långpromenad, lagat kyckling och ugnsgrönsaker till middag etc. Men jag har också väldigt högtflygande planer på morgonen, eller redan dagen innan, men när det väl kommer till kritan så orkar jag inte.
Denna veckan har jag sovit kaos igen. Det gör jag ofta de dagarna som leder upp till mensen och de fem eller sex timmar jag får per natt räcker inte för mig. Men även veckor då jag sovit bättre har jag skjutit på saker som bör göras. Vart har min energi gömt sig? Jag har i och för sig alltid haft ganska låg energi men sedan är det ju också så att gör man mycket får man mer gjort. Snöbollen är liksom redan i rullning. Men just nu är det slaskig jäkla blötsnö på den här fronten.
Men jag är ganska glad ändå. Ser fram emot påskledighet och svensk sommarsemester. Och mot födelsedagar och Shoalhelg. Samt fyrtioårsfest i Sydney redan denna helg. Så det händer en hel del framöver som livar upp stämningen. Men nu blir det Husdrömmar och choklad. Nästa måndag kanske blötsnön är borta och orken kommer. Låt oss hoppas det.
/CC
KommenteraNu går T snart av planet i Malaysia där han ska stanna större delen av veckan och kommer hem till oss igen på fredag kväll.
Han tog vita bilen och körde till flygplatsen vid åtta imorse. Han skulle ta tåget, men tydligen hade de arbeten på rälsen och det skulle vara ersättningsbussar med långa omvägar insatta. Då ville inte T riskera att fastna någonstans. Där fick vi än en gång erfara den positiva sidan av att ha en extra bil.
Jag och barnen gjorde oss klara och vid nio åkte vi till K. Där dumpade jag barnen med deras barn, för stackars J hade erbjudit sig att ta hand om alla fyra så att jag och K skulle få vår promenad. Så vi gick senare än vanligt, det var tokvarmt och mer folk, så vi bestämde oss för att vår vanliga tid klockan åtta är den magiska tiden att komma dit. Men det var fantastiskt ändå och jag är så tacksam för att vi lyckades komma iväg trots att T inte var hemma och kunde ta hand om barnen.
När jag plockat upp de små igen efteråt så åkte vi hem och åt lunch. Och sedan hade vi tänkt åka någonstans. Men klockan var redan halv tre så vi bestämde enhälligt oss för att sätta på ACn (det var över 35 grader ute och vi var helt färdiga av värmen) och spela en massa spel istället. Det blev Labyrint, Monopol, Jenga, Finns i sjön och Spot it. Vi hade riktigt mysigt och B sa att det var mycket bättre än att åka till stranden!
Efter att barnen lekt en stund och jag fixat runt lite i huset satte vi oss och tittade på film tillsammans klockan fem. Det blev The Magician’s Elephant på Netflix medan barnen åt chips och godis och jag unnade mig själv en liten godisskål. Filmen var en perfekt familjefilm och det blev en mysig stund där också.
Nu har de små gått och lagt sig och somnat snabbt. Jag ska värma mat till mig själv och sätta på Outer Banks som alla snackar om och som jag påbörjade igår. Den verkar addictive. Men jag har en ensamvecka så bring it on!
/CC
KommenteraOch så var lördagen över, men det kan man nog inte klaga på när man haft en riktigt bra dag. Dock så har jag börjat vakna fem varje morgon, istället för mitt vanliga sex. Och råkar man då gå isäng lite innan midnatt så får man inte tillräcklig skönhetssömn i förhållande till vad denna människa behöver. En ekvation som inte går ihop. Men utöver trötthetshuvudvärken har det varit en bra dag.
Vi började med simningen och den var bra, men inget speciellt. B skulle direkt till ett skridskokalas efteråt och började gråta för hon trodde att jag hade glömt hennes trosor (barnen åker till simningen med badkläderna på). ”Jag kan inte gå på kalas utan trosor!”. Men jag visste att jag tagit med dem så när jag gick ut och kollade i bilen så hittade jag dem och fick mig en glad kram av B. Hon hade tights under shorts eftersom de skulle vara i en ishall så avsaknaden av underbyxor kunde ha valt ett värre tillfälle, men nu gick det som sagt bra ändå.
Vi åkte från simningen till bensinmacken för lördagsgodis och sedan direkt vidare till Erina och droppade av B på ishallen. Där träffade hon alla sina vänner och följde med dem. Vi hjälpte pappan att bära alla inslagna presenter som dottern fått till bilen. Jag vet inte hur man gör hemma, men här brukar barnen inte öppna paketen på festen. På så sätt slipper man jämförelse och så vidare. T, jag och O åkte vidare till Guzman y Gomez, vår nya lilla favorit och där åt vi en tidig lunch vid tolv. Jag tog tre hårda tacos med köttfärs, sallad osv. samt guacamole och det var riktigt fint som vanligt.
Därefter tog vi oss en tur till Killcare och Wagstaffe. Vi har inte varit där på ett tag. I det lilla gulliga samlingshus de har där hade de idag en skrivarkurs och där var fullt av folk, mestadels äldre pensionärer, och mycket härlig stämning. Vi köpte varsin glass och tog det lugnt i skuggan. Helt plötsligt var klockan två och B skulle hämtas. Hon hade haft toppenkul och var glad och nöjd. Vi passade på att gå och storhandla så vi har mat till middagar och för matlådor i veckan då T åker till Malaysia tidigt imorgon. Jag har gärna så mycket som möjligt fixat så att jag inte behöver tänka på allt sådant. Det är mycket nog med läxor, uniformer, laga mat, jobba, hämta och lämna osv. Men det brukar gå fint.
T står för tillfället och lagar mat i kalsonger på grund av värmen. Men samtidigt går han in sina nya jobbskor så han ser minst sagt lite rolig ut i finskor med strumpor och kalsonger. Jag har suttit ute en stund och njutit av de sista strålarna och nu har jag flyttat in i soffan och sitter bredvid min halvnakna O som får titta på paddan så här på lördagskvällen. Vi har det lugnt och fint alltså. Nu ska jag bara jobba på att inte vakna klockan fem imorgon också, så blir nog allt bra.
/CC
Kommentera