Jag är idag totalt omotiverad och går runt och suckar hela tiden. En elva timmars arbetsdag medan man är förkyld kan ha den inverkan på en.
Medan jag har jobbat och suckat har T och O varit i Sydney och O har fått sin vänsterhand röntgad. För däri sitter nämligen ens growth plate och man ska ta reda på om Os kropp tror att den är yngre än den faktiskt är. Mycket intressant det där. Svaren får vi i nästa vecka. Dessutom hade de mage att gå till min favoritrestaurang och äta sushi train. Hur vågar de?
När de kom hem till Terrigal igen så gick de och hälsade på på det som troligtvis ska bli Os nya dagis. Vi måste ta ett beslut nu, men vi bara skjuter det på framtiden. Gah! Det lutar i alla fall åt att vi byter, det handlar om att det är praktiskt, istället för det gamla som vi älskar, men som ligger lite långt bort.
Och sedan, efter allt detta, hämtade de upp B på dagis och åkte till stranden med några vänner. Bad, lek och solnedgång.
Jag fortsätter sucka.
/CC
KommenteraHär kommer ännu en klagopost på min underbara sambo. Jag skriver det mest som en fascination över hur olika vi människor är.
Vi hade folk här i fredags. Innan dess hade vi städerskan här, en lyx vi ibland unnar oss för att kunna göra roliga saker tillsammans på helgerna istället för att städa eller ha ångest över att vi inte städat. I alla fall, T fick för sig att plocka bort julgranen innan de kom. Och det är ju bra, den har hållit sig väldigt bra utan att barra, men det var dags. Det är ju som bekant inte jul längre.
Så T plockade i brådskan bara av allt pynt och lade det försiktigt, men ändå huller om buller i en plastlåda. Han tog ner julstjärnan ur fönstret och, utan att fälla ihop den och lägga i sin box, lade han den på plastlådan. Här kommer mitt största problem; han sade inte detta till mig, så jag trodde att allt låg på sin plats och var hunky dory. Men det kröp fram efter ett tag att han hade tagit ner dem i brådska och nu, eftersom han gjort halva jobbet, var det min tur.
Här gör det fysiskt ont i min kropp. Om jag hade varit tvungen (vilket jag inte tänker skulle hända) att ta ner ornamenten i brådska, skulle jag skriva upp i mitt huvud och på min att göra-lista att fixa detta så fort som det bara går. Men mest är det att detta är saker som vi verkligen tycker om. Ömtåliga saker som vi samlat på oss en och en under åren. Ska jag hitta dem efter två, tre månader liggandes lagda i en random plastlåda? I don’t like it.
Alltså, antagligen är det jag som överdriver. Och nej, jag tycker inte att det är en jättestor grej egentligen, men som sagt, det intresserar mig att tänka på våra skillnader. En annan sådan är att jag inte påbörjar något utan Ts vetande och sedan förväntar mig att han ska göra andra halvan. What’s that all about?
Så nu får jag vackert hala ner mig i källarn för att göra dubbeljobbet med att packa upp ur plastlåda och lägga allt på sin rättmätiga plats. Så att allt kan bli som det ska i detta OCD- liv igen.
/CC
KommenteraDet är roligt att man har så jäkla många issues. More issues than Vogue.
Vi hade en kompis till B hemma hos oss idag. Och det var mysigt och roligt för barnen och allt det där. Men det är så mycket annat runtomkring. Hur mycket kan man säga åt en annans barn? Hur mycket snacks får man ge eftersom de troligtvis ska hem och äta middag snart? Tänk om de gör illa sig och det är mitt fel osv. osv.
Men det är inte ens de frågorna som är värst. Det värsta är när man hör kompisen säga ”Va, är det där den enda dockvagnen du har?”, ”Varför har du så lite utklädningskläder?” och så någon timme senare, helt förståeligt men ändå jobbigt ”Nu vill jag gå hem”. Är det bara jag som är så rädd att min lilla flicka ska ta det personligt? Och anledningen till det är ju såklart att jag själv tar allt personligt.
Alltså, jag tycker att det är bra att våra barn inte har ett totalt överflöd av leksaker (de har många nog). Vi köper med vilje inte allt det nya och flashigaste som kommer ut (till skillnad från dem vi var hos igår). Allt det där är medvetna val och det står jag för. Men jag klarar inte av när min femåring får stå där och försvara sig. Men för att vara ärlig tar hon det nog bättre än jag gör. Jag vill bara inte att hon ska behöva ha den där känslan som man själv känner så väl till.
Men såklart så kan man inte curla hur mycket som helst och göra livet lättare för dem. Hon måste ju lära sig precis som alla andra. Jag tycker bara inte alls om det. Jag får väl bara skärpa till mig och sluta tramsa.
I övrigt började B simskola idag. Vi ska gå dit varje söndag framöver och så ska hon få lära sig att vara i vattnet utan sin floatie och såklart lära sig simma. Sedan har vi tänkt sätta henne i nippers. Det var bra idag, hon hade roligt och hon var väldigt duktig, så det känns som en bra start.
Nu känner jag mig dock nere för jag är förkyld igen. Alltid.
/CC
Kommentera (2)
När man har barn så gör man som bekant saker som man inte riktigt hade gjort annars.
Som till exempel att åka två timmar i bil (extra mycket trafik idag) ner till Bondi för att gå hem till ett par med helt andra intressen, annan syn på livet än man själv etc. Allt bara för att deras dotter är vän med vår dotter. Just i detta fallet är mamman som en brunett-barbie och pappan tycker väldigt mycket om att prata om pengar. Inget fel med någon av de sakerna, men kanske inte riktigt det som jag och T prioriterar.
Men vi var som vanligt som kameleonter och hade trots allt väldigt trevligt. Tack vare att jag är så oerhört intresserad av människor och deras liv och livsöden är det också toppen för mig att få umgås med andra typer av människor än jag brukar. Jag lyssnar, frågar tusen frågor och njuter av den lilla snapshoten man får av andras liv.
Och viktigast av allt, B var i himmelriket.
/CC
KommenteraDet är fredag och gästerna har gått hem för en stund sedan. Eller, gäster och gäster, men K med familj. De kom hit efter jobbet och så har vi ätit lax med kokt potatis och kall sås och så mango med glass och bara pratat och haft det mysigt. Och tillrättavisat skrikiga barn såklart.
Men faktiskt måste jag nog säga att den bästa stunden var efter vi var klara med att plocka undan och T och jag satt ner med tända ljus och en kopp te och bara pratade. Vardagsromantik. Fast på en fredag. Som väl i och för sig är en vardag. Det vackra bor i det enkla, är det inte så man säger?
Imorgon kör vi till Sydney, så nu är det dags att kasta in handduken för idag. Ber som vanligt till sömngudarna för lite hjälp på vägen till en lyckad natt.
/CC
Kommentera