Imorse klockan halv tio hade vi bestämt med K och familj att vi skulle komma dit så att T skulle få ta lite fler bilder av deras hus som de byggt själva (han är snickare) och vill sälja.
Vi kom dit och hjälptes åt med att fixa till det sista så att det inte stod någonting framme och att det var fint överallt. Lättare sagt än gjort med fyra ungar som springer runt och leker samtidigt. Som tur var var det varmt och fint ute så de hängde där en bra stund. Fyra timmar senare hade han lyckats ta kort ur flera vinklar i varje rum och vi hade ändå lyckats ha roligt under tiden.
Vi åkte hem och åt lunch med halloumi och korv och så skyndade vi vidare till Long Jetty för att hinna cykla lite en timme innan det blir mörkt lite över fem. O hade sin balance bike, B sin cykel och T åkte long board medan jag gick eller sprang beroende på hur fort det gick.
Men i slutet hände något underligt. T satte O på B’s cykel (utan stödhjul) för att skoja lite. Men den lille jäkeln bara började trampa på pedalerna och cyklade iväg som ingenting! Han är två år och kan cykla på sin sexåriga (på fredag) systers cykel! Det måste vara en blandning av att han är duktig på sin balanscykel tillsammans med att han kan trampa på pedaler från trehjulingarna på förskolan. Galet i alla fall och så roligt att det är dags att köpa en riktig cykel till honom också nu.
Just i detta nu badar ungarna och vi ser fram emot att äta dumplings och titta på avsnitt tre av Unorthodox. Och jag njuter av det här med att vara ledig på måndagar så att man kan köra söndagsångest på måndagen istället.
Mycket praktiskt.
/CC
KommenteraJag tycker om våra lördagar där vi åker och tittar på ett eller två hus, hänger ute medan vi väntar på nästa visning, har med oss picknick och bara har det bra. Så även idag.
Vi åkte till ett hus norrut, i Forresters Beach, imorse klockan elva och det var väldigt mysigt. Det konstiga var att varje rum i huset var ljust och härligt, men den stora trädgården var ganska mörk eftersom det fanns en hel del stora träd vid tomtkanten. Dessutom bodde det en hund i huset och tomten var hans toalett om man säger så. Jag lär få många människor emot mig, men jag kan inte för mitt liv förstå hur man vill bo på ett ställe där man inte kan gå ut avslappnat i trädgården för att det ligger hundbajs överallt. Du kan inte sitta på gräset, sparka en boll eller något. Ja ja, fint hus, men inte helt rätt känsla i magen ändå. Även om man bortser från bajset.
Efter visningen åkte vi till utelekplatsen i The Entrance. Vi har inte varit där sedan innan Corona då det varit stängt, men det är ganska mysigt att hänga där. Det är vid vattnet med massa pelikaner, lekplatsen är ur en annan värld och vanligtvis köper vi fish and chips, men nu hade vi picknick med istället. Härligt värre och kidsen var glada.
Nästa visning blev ett tegelhus i ett inhägnat område precis över vägen från Wamberal Beach. Fantastiskt läge alltså, huset var praktiskt och bra, men så jäkla tråkigt att man fick lite panik. Passar bättre för ett pensionerat par, tänker jag mig. När vi sedan åkte hem började jag att städa. Jag dammtorkade, städade toaletten, dammsög och torkade av hela köket, putsade alla speglar och torkade golvet i köket. T tog kidsen till skejtparken medan jag städade i FEM timmar! Antingen för att jag är en väldigt noggrann människa eller för att det var väldigt smutsigt. Maybe a little bit of both.
Sedan tappade vi all energi och käkade korv med spaghetti till lördagsmiddag. Inte helt likt oss, men det gick bra det med. Man behöver inte alltid ha lyxmat bara för att det råkar vara helg.
Men det hjälper ju på ett sätt.
/CC
KommenteraVad är det här med att det alltid ska regna på mina lediga dagar? Igår var det alldeles fantastiskt väder med värme och klarblå himmel, men idag var det tillbaka till gråmulet och regnigt. Men det gick bra ändå.
Jag började morgonen med att följa barnen till skola och dagis i vanlig ordning. Sedan gick jag hem, kokade en kopp te och satte mig i sovrummet och tittade på några avsnitt av Husdrömmar. Jag tittade på paret som har The Norrmans B & B eller vad man ska kalla det (närmare bestämt The Norrmans själva, haha) och deras hus under åren. Jag tycker att de är så himla duktiga på att göra fint. Klockan elva hade vi bokat in ett Zoom-möte med vår mortgage broker och det samtalet kändes bra. Vi fick en hel del svar och ska nu äntligen gå vidare för att få vårt pre-approval.
Efter en god lunch med nudlar och dumplings bestämde jag mig för att åka till Erina Fair för lite shopping för första gången på tre månader eller något sådant. B fyller sex år på fredag nästa vecka och jag tänkte att jag lika bra kunde köpa lite presenter nu istället för att stressa med det sedan. Dessutom behövde jag en kräm och lite concealer, plus att det var tomt i kylen och skafferiet, så det var inte mycket att be för.
Till B hittade jag en massa saker. Jag köpte en ful docka, men det är den typen hon gillar (inget hår, mjuk kropp, rosa onsie), så förhoppningsvis funkar det. Hon är nämligen en docksnobb. Man vet aldrig om den man köper duger eller ej. Hur som helst, jag köpte även en dockvagn för två dockor, ett par rullskridskor, en bok, LOL Dolls, en keramik-craft-grej som hon kan måla på och lite småsaker. Det allra värsta jag köpte var ett $9 paket med utklädningsklackskor av Elsa-typ. Fantastiskt fula. Men vem är jag att bestämma vad som är roligt och inte?
Nu har T och jag ätit ostbricka med fikonmarmelad och ska äta lax med potatis, pepparrot och broccolini. Serien för fyra kvällar blir Unorthodox. Den har fått 8,1 på Imdb, så jag har höga förväntningar. På hustittande imorgon förmiddag har jag dock låga förväntningar. Inga fina hus ligger ute.
Men allt vi har är tid.
/CC
Kommentera
Vi knarkar ju som bekant serier.
Och igår när vi precis avslutat andra säsongen av Mystery Road och innan dess andra säsongen av Innan vi dör, sa T att nu var det minsann hans tur att välja vad vi skulle se! Detta i sig är lite intressant då jag enbart har en lista där jag för enkelhetens skull skriver upp serier som jag tror att vi båda kommer att gilla, och det är precis vad vi båda gör, men tydligen är det då jag som bestämmer. Så kan det gå.
Så ikväll skulle T alltså bestämma och då blev det stand up comedy. Jag gillar inte stand up comedy. Kalla mig konstig, men även om jag tycker att det är roligt så tycker jag inte att det är värt min tid att sitta och titta på. Allt jag tittar på gör jag för att hitta en känsla i kroppen. Stand up comedy ger mig ingen känsla i kroppen. Poff säger det när man stänger av och så tänker jag aldrig mer på det. Men jag får ändå ge honom att han hade valt ganska bra ikväll inom den genren (ärligt, det ordet fick jag stava flera gånger innan jag kom på att det inte heter ganger- face palm till mig). Vi tittade på Douglas, en show av en tjej som heter Hannah och den var väldigt intelligent och mestadels väldigt rolig. Men jag håller ändå fast vid att jag hellre sett något annat.
En annan rolig grej som hände idag var att T skulle ut och jogga. Tydligen (och detta har jag inte riktigt tänkt på innan) har han inte på sig boxershorts under träningsshorts eftersom att de liksom har en innerkalsong och då blir det obehagligt och knöligt. Jag har ingen aning om detta bara är T, då får det stå för honom, men så gör i alla fall han. Hur som helst hade han klätt om för att jogga, men skulle bara skicka ett sista email på datorn i sitt kontor innan han gick ut.
Helt plötsligt får han för sig att han ska ha tröjan instoppad i shortsen och utan att tänka på vad han gör drar han lugnt och fint ner shortsen till knäna, samtidigt som han vänder sig mot fönstret och börjar pilla med tröjan. Han står alltså helt spritt språngande naken på nederkroppen mitt framför fönstret och tar god tid på sig med något som inte syns när han ser en granne komma gående. Värre än så blev det som tur inte, grannen såg inte och T kom på hur sjutton det såg ut, men rolig situation hur som helst. Den ofrivillige blottaren.
Med dessa små historier ur livet checkar jag ut för idag.
/CC
Kommentera (2)Jag är ingen människa som är bra på självhjälpsböcker. Jag läser dem aldrig och om jag skulle få höra eller läsa en bit så cringear jag nästan för det blir lätt så tramsigt och helt enkelt inget som attraherar mig.
Men en kompis rekommenderade att lyssna på en ljudbok som heter The 5 Second Rule och därför började jag i förra veckan med att lyssna lite medan jag promenerade. Idag gick jag ut efter jobbet och promenerade den vanliga rundan till North Avoca i mörkret och passade på att lyssna igen. Det är tydligen 6-7 timmar sammanlagt, så det finns en del att ta ifrån.
Hon som skrivit boken och läser är väldigt amerikansk och ibland blir det lite väl kommersiellt och tramsigt, men hon har ändå en poäng. Hon menar i princip att varje gång man får en instinkt om något som man vill göra så ska man räkna bakifrån från fem till ett och sedan bara göra det. Det man gör då är att hindra hjärnan från att börja (så som den alltid gör) med negativa tankar som får en att tveka. ”Jag är inte bra nog”, ”Det går ju inte!” etc. Detta ska tillämpas på små beslut och inte stora beslut som behöver mer baktanke.
Det låter lite tramsigt och väldigt själv-hjälpigt, men det är ju verkligen så att jag är fast i gamla mönster och det kommer inte att hända någonting ifall jag inte gör några förändringar. Så det kanske kan vara värt att räkna från fem ibland och se om man kan få sig själv till att handla och inte bara tänka/prata om det.
Men Rom byggdes inte på en dag.
/CC
Kommentera