När jag vaknade imorse vid halv fem (för det har jag börjat göra nu, väldigt trevligt) och tittade över på Ts sida så var han inte där. Jag tog upp telen och mycket riktigt, klockan 3.19am hade det kommit ett meddelande att ”Nu ger jag upp för dagen. Orkar inte köra hem så sover här.” Då visste jag inte att han hade sovsäck och kudde i bilen som han tydligen hade kampat med på vårt vardagsrumsgolv.
Jag lät honom sova på morgonen och till slut så ringde han klockan nio och hade vaknat efter en helt okej natt. Han kom hem och plockade upp barnen och tog dem till B’s gympa medan jag fick vara hemma och packa i lugn och ro. Och packa har jag gjort. Jag har inte ens varit utanför dörren idag, har inte suttit ner, utan packat i tolv timmar med barnen runt mig. Men det har gått bra och jag har hunnit förhållandevis långt ändå. Imorgon bitti ska jag lägga in våra och barnens kläder i sopsäckar, packa ner badrumsskåpen och lite till. Klockan nio hämtar T upp lastbilen och sedan börjar två dagars kånkande av möbler och lådor. Och smidigt nog så har vi en gigantisk backe upp från vårt hus på denna sidan och en gigantisk backe när vi kommer fram också. Visserligen ner, men ändå svårt att bära möbler.
Folk frågar mig hur det känns nu när vi äntligen har hus och självklart är jag gladare än glad. Men jag har faktiskt bara spenderat ungefär två timmar där allt som allt och då har det mestadels varit mörkt. Men jag tänker att min tid kommer. Förhoppningen är ju att vi ska bo där länge nu, så jag kommer nog att hinna njuta jag med.
/CC
KommenteraUnder dagen har jag fått regelbundna uppdateringar från T i huset. Det tog honom hela dagen igår och några timmar imorse att bara preppa och slipa de tre rummen inför målning. Det var så himla slarvigt gjort innan tydligen. Och så har han hunnit börja måla taken nu på eftermiddagen och kvällen. Men han har insett att allt kommer inte att hinnas med nu, så väggarna i kontoret får vi nog vänta med till nästa helg. Inte hela världen, men inte så kul heller.
Efter jobb, skola och förskola kom han och hämtade oss och så plockade vi upp thaimat som vi åt på en filt i vardagsrummet. Vi hann vara där i ungefär en timme innan T blev rastlös och ville fortsätta, så då körde han oss hem igen. Fast så hade vi planerat det ändå eftersom jag skulle hem och packa. Och det har jag gjort en stund nu. För konstigt nog så somnade O i sin säng ikväll. Det händer aldrig. Bara han inte är sjuk.
/CC
KommenteraHur svårt var det att gå upp imorse och sätta sig och jobba medan T åkte till Turkosa Huset för att spendera dagen och kvällen där? Han har nämligen ledigt i typ en vecka nu. Jo, det var ju ganska svårt. Som tur var hade jag en busy dag, så jag hade annat att tänka på, men jag hade inte haft något emot att vara ledig i några dagar. Och hade jag jobbat klart på mitt andra jobb så hade jag nog tagit några dagar, men nu när jag börjat mitt nya jobb så är det inte riktigt läge.
Medan jag har jobbat har T preppat hela huset genom att skruva bort vägglampor, tejpa allting och sedan slipa massor. Tydligen har de som målat sist bara slabbat på lite färg hipp som happ. Så det har tagit en dag att bara förbereda tre rum. Och jag vet faktiskt inte ifall han blir klar idag. Klockan är över tio och han är inte hemma ännu. Det ska i alla fall bli spännande att se hur det blir förändring i rummen med nya färger. Förhoppningsvis blir de lika bra som vi trott också.
Jag slutade jobba när barnen kom hem och då tänkte jag hinna packa lite. Men barnen ska såklart ha mat och sedan började de bråka och därefter var det dags för dusch, städning av köket, läsa godnattsaga och sedan skulle jag få i mig lite mat vid halv nio också. När sjutton ska vi hinna packa? T hänger ju i huset och målar de närmaste dagarna och på söndag och måndag ska vi köra flyttlassen, så jag har i princip bara lördag på mig att packa klart. Ensam med barnen. Det kommer bli kul.
Jag inser att jag låter som värsta klagerskan, men faktum är att jag är så jäkla glad! Vad gör väl lite praktiska problem? De löser sig och kvar finns då mitt hus. Som jag får bo i med min familj. Vem kan vara sur och arg då?
/CC
KommenteraIdag har det hänt! Vår settlement gick igenom, det tog åtta minuter och gjordes tydligen genom en app, och sedan fick vi nycklarna och nu ÄGER VI DET TURKOSA HUSET! Hur glad? Supermegaskitväldigt glad!
Men detta skedde först vid tolv. Morgonen började däremot med att vi hade vår final inspection i huset för att se att allt var okej inför settlement. Vi åkte dit direkt efter school drop off och var cirka en kvart tidiga och när vi kom runt krönet på vår gata så såg vi att ägaren fortfarande var kvar och bar ut det sista till en stor skräphög utanför vid gatan. (Här bokar man så att Council kommer och plockar upp stora saker man vill bli av med, det finns ingen tipp på samma sätt som hemma). De hade det nog lite stressigt med att bli klara.
Men det roliga var att T fick panik och bara vände rakt av där på gatan. Så där stod ägaren och tittade på oss medan vi panikvände med bilen och gasade iväg, istället för att bara åka fram och gå ut och hälsa. Men som sagt, T fick panik och visste inte vad han gjorde. Så vi parkerade några gator bort i typ tio minuter och åkte sedan tillbaka igen och då var hon borta men mäklaren där. Så himla roligt ändå.
De hade lämnat huset ganska dåligt städat och trädgården var ofixad på framsidan, det vill säga väldigt vildvuxet gräs etc. Men vi hann inte nämna det innan mäklaren sa att han skulle fixa någon som kommer och löser det. Vi hittade även lite mögel på en vägg i en garderob så det måste följas upp. Men annars kändes det superbra och det känns fortfarande helt rätt.
Efter visningen åkte vi hem och väntade på att höra tillbaka om settlement och lite över tolv fick vi meddelande om att nu var det klart. Då åkte vi och köpte pizza som vi tog med till huset. Där åt vi vår mat och så gick vi bara runt och tittade och kramades och planerade och njöt. Sedan var det dags att hämta B från skolan och så åkte vi direkt till måleriaffären och köpte all färg nu när vi har bestämt oss för vad det blir. En timme och $900 senare åkte vi för att hämta O och sedan åkte vi alla tillsammans till huset för första gången.
Vi trodde inte att barnen skulle vara så imponerade av ett tomt hus i halvmörker, men de sprang runt och gömde sig, skrattade och ville inte åka hem. Det blir nog bra det här. Imorgon ska T dit och måla måla måla, medan jag ska jobba på som vanligt. Det känns lite synd eftersom jag också vill vara med i huset, men nu är det som det är.
/CC
Kommentera (6)Jag sitter hos frissan och blir ompysslad, fast just nu känner jag mig lite uttråkad faktiskt eftersom att det tar så himla lång tid för färgen att verka. Jag borde inte sitta här idag, jag borde vara hemma och packa. Men min tid har blivit flyttad två gånger redan och nu är det runt nio veckor sedan jag var här sist, vilket betyder att det är dags att täcka gråa hårstrån.
Vi alla sitter, som man brukar, i en rad framför en vägg med speglar, men i mitten av rummet finns ett runt bord där man normalt sitter och väntar på sin tur etc. Men där sitter en tjej och blir färgad och klippt medan hon skriver i full fart på sin laptop. Det ser så himla storstad ut på något sätt. Att man är så busy så man måste jobba medan man klipper sig och inte ens tittar upp en enda gång. Visst, jag sitter också på min skärm och skriver detta nu, men så fort min frissa kommer tillbaka så lägger jag ner telen och snicksnackar med henne och är lite trevlig.
Hur som helst, skit samma, nu till det viktiga: IMORGON SMÄLLER DET! Klockan 9.30am ska vi till huset på en final inspection (och hoppas att allt är bra), sedan åker vi hem och packar och fixar medan kidsen är på skola och föris och så fort alla parter är klara med settlement (vi behöver tydligen inte göra någonting) så hör de av sig och då hämtar vi nycklarna!
Det ska ösa ner hela dagen, så jag tänker att huset kanske inte kommer visa sig ur sin bästa sida, men vad gör väl det när man planerar att bo där i flera år? När vi har varit där och mätt hålet för kylen och kollat lite färger i köket är tanken att vi ska beställa ny kyl, vattenkokare och brödrost också. Det är våra sista lite större köp som vi behöver för tillfället. Målarfärg får vi också köpa förresten.
Det är så mycket som ska göras på så kort tid och med så lite energi, och just nu känner jag att den stressen tar över lite över det fantastiskt roliga i att äntligen vara vid målet. Men jag ska försöka att leva i nuet och njuta av något som jag drömt om sedan jag började drömma. Att ha ett eget hus att bo i och ta hand om!
/CC
Kommentera (4)