Jag är helt apatisk så trött jag är. Tydligen är det inte bara jag som känner så, för O somnade framför TVn redan halv åtta. Så han ligger inte bredvid mig i soffan nu, vilket känns väldigt ovanligt.
Dagen har varit lång, lönedag, men samtidigt har det gått ganska bra och ganska snabbt. B kom hem efter skolan med ett stort leende och berättade att hennes tand hade ramlat loss på lunchen i skolan. Och nej, inte någon av hennes framtänder, där de nya tänderna kommit ut så man ser dem och trycker bak de gamla tänderna på ett alldeles galet sätt. Utan istället en tand i nederkäken. Så inatt kommer väl tandfeen. Hoppas hon är bra på att öppna lock. För det var vi tvungna att sätta på på burken för att inte O skulle pilla och hälla ut vattnet.
Imorgon ska jag försöka få tid att åka och ta det blodprov som min doktor ordinerade. Får se om de har tid för mig. Annars rullar veckan på och vi väntar mest på att få tillbaka papper från CSN i Sverige samt från vår svenska bank för att kunna gå vidare med vårt lånelöfte. Vi har fått dessa papper innan, men nu behöver de dem igen för att de ska vara aktuella.
Alltid är det något.
/CC
KommenteraToday is the Mondayest Monday that ever Mondayed.
Det har fortsatt att ösa ner utanför fönstren sedan i lördags. Jag kan inte påstå att jag kände mig ledsen för att jag inte behövde åka till jobbet mitt i allt det blöta och gråa. För andra måndagen i rad var mina kollegor på kontoret, men eftersom jag är sjuk så vill de inte ha mig där. Förståeligt nog.
Jag ringde och bokade tid hos doktorn idag och fick ett telefonappointment. Han var bra faktiskt. För min nuvarande förkylning med hosta fick jag penicillin. Det här med mitt dåliga immunförsvar och att jag blir sjuk hela tiden ska vi kolla med hjälp av blodprov och mina ögonproblem ska jag börja med att kolla med optikern då han tror att det kan bero på torra ögon, inte ögoninflammation. Så nu kör vi, jag har äntligen fått reda på vart man kan börja i alla fall.
T och jag hade bestämt att vi skulle börja äta nyttigt igen i några veckor från och med idag. Och det har vi visserligen, men inte nyttigt nog då vi ätit både ris och pasta under dagen och nu även avslutat med tre rutor choklad. Men det är en dag imorgon också.
Förresten, när jag åkte med bilen för att hämta O från dagis så var inte check engine light-lampan tänd längre! Kanske hade vad det nu var hunnit torka och om vi har tur så är det inga problem med bilen. Håll tummar och tår!
/CC
KommenteraRegnet det bara öser ner, öser ner!
Idag har det varit kallt och har känts som vinter, istället för bara någon vecka innan sommaren som det faktiskt är nu. B’s första riktiga Nippers blev till och med inställt på grund av regn, vind och därmed för höga vågor.
Men klockan tolv hade jag bestämt lunchdejt med en kompis, min gamla chef från Sydney närmare bestämt, som var här uppe på tjejhelg och hade tid att träffa mig en stund innan hon körde hem igen. Så jag tog mitt paraply och vandrade ner till Bellyfish fem minuters gångväg härifrån. Jag var inte så hungrig, men jag beställde en acai bowl och F beställde poached eggs on toast. Sedan spenderade vi två timmar med att prata ikapp om allt som hänt sedan vi pratade senast, innan Covid typ.
Efter den mysiga lilla stunden körde hon mig hem och som tur var så var huset tomt, T och barnen var och handlade, så jag läste min bok och fortsatte att ta mig lugnt. Men sedan, nu på kvällen har min två veckor långa förkylning tagit fart igen och jag har känt mig riktigt sliten. Så jag kommer inte att åka till kontoret imorgon heller, utan jobba hemifrån och dessutom funderar jag på att gå till doktorn bara för att kolla läget lite om vad som pågår. Än en gång, jag är ganska säker på att det inte är Corona med tanke på mina symptom och att K testade sig negativt och det är dem jag fått det från. Men kanske har jag dåligt immunförsvar på grund av någon underliggande infektion (mina ögonproblem etc.)
Men vi får se vart detta slutar.
/CC
KommenteraVi gick upp i tid imorse för att åka till Sydney. Det var bara det att jag hade svårt att komma upp ur sängen för jag kände mig så förkyld. Men väl uppe och efter en dusch så kändes det bättre.
Vi packade in oss i bilen och åkte de 1,5 timmarna ner för första gången sedan februari och Covid. Det har regnat hela dagen, inte så roligt men samtidigt en ganska bra dag för regn eftersom vi ändå skulle sitta i bil samt att vi fick spendera tid i deras fantastiskt fina hus.
Det var så roligt att träffa våra vänner igen! Och vilket hus de köpt! Det var fantastiskt fräscht, fint, ljust och med gott om plats. De har flyttat till Maroubra, så de bor fortfarande kvar centralt i Eastern Suburbs, nära smeten. Nära Bronte, våra gamla hemtrakter som vi älskar så. Och man ser skillnaden på finishen och stilen i stan mot här uppe. Fast det kan ju också ha att göra med både prisklassen och att de förra ägarna var italienare…
Vi åt gott, fisk med zucchini, äppelpaj och gott vin, ungarna lekte och hade uppträdande och det var allmänt bara mysigt och trevligt och lugnt. Tur att det var en regnig dag, annars hade vi kanske fått för oss att vi skulle flytta tillbaka.
T hade varit lite nervös över att åka så långt i vår lilla Peugeot 207 men det gick jättebra. Ända till på hemvägen då vi körde i mörkret och regnet och bilen framför oss plötsligt åkte i en vattenplaningspöl. Inget hände mer än att det kom en tryckvattenvåg på oss bakom och det sa woosh! Och i samma stund pep det till och en varning kom upp som sa ”Warning! Engine Failure!” Det lät ju sådär bra. Men vi hade inte så mycket val annat än att hålla tummarna för att det bara var någon sensor eller något som hade fått sig en push, så vi fortsatte åka. Och hem kom vi, men med motorlampan fortfarande blinkande.
Kalla oss naiva men vi har bestämt att vi ska starta bilen imorgon och då är allt som vanligt igen. För vi ska köpa hus, inte bil. Så det så.
/CC
KommenteraIdag har det varit upp och ner, ner och upp. Och till slut är det äntligen fredag efter världens längsta vecka!
Vi hade telefonmöte med vår kille på banken imorse och det gick faktiskt bra. Vi får inte lov att tillgodoräkna oss mitt andrajobb förrän i februari enligt de nya reglerna, men de goda nyheterna var att det faktiskt ser bättre ut än det verkade, även utan min timanställning. Så, som sagt, ena dagen tappar man hoppet helt och nästa dag så känns det okej igen. Som en bergochdalbana. Och än är det inte slut.
På lunchen åkte jag och T till ett plant nursery här i närheten och köpte ett citronträd. Vi tänkte att det kan vara roligt som inflyttningspresent till våra vänner som vi ska till nere i Sydney imorgon. Med vår nya och tighta budget har vi inte varit och handlat växter på länge och idag insåg jag att jag har saknat det. Nu längtar jag ännu mer till att ha en trädgård att plantera i. Inte för att jag kan något om trädgård, men med hjälp av min pappa, lite god vilja, samt K som är landskapsarkitekt, ska vi nog lyckas få ihop något. Men nu går jag händelserna lite i förväg. Vi har ju som bekant inget hus och således ingen trädgård än.
Efter skolan kom tre tjejer hem hit då B hade playdate med två kompisar. De sprang runt och lekte, åt snacks och skrattade. Sådär lätt att koncentrera sig mitt i allt detta när man jobbar, men det funkade trots allt.
Nu ska jag och min täppta näsa gå och lägga oss. Vi ska köra härifrån vid nio imorgon, så det blir ingen längre sovmorgon i alla fall. Fast, jag har ju barn, så vem försöker jag lura? Sovmorgon blir det ju aldrig.
/CC
Kommentera