Jag har mest varit chaufför idag, men det har varit mysigt. Särskilt för en människa som inte körde bil på 15 år, men började igen för 2-3 år sedan. Det känns bra att kunna köra min dotter runt. Vi började med simningen och idag var det bara jag och B eftersom att O varit sjuk i veckan som gått. Vi tog det säkra före det osäkra helt enkelt. Som vanligt så var det ett mysigt sätt att börja veckan, särskilt som det var sommarväder ute!
Efter simningen blev det bråttom, B hann bara duscha i omklädningsrummet, hem och fixa sig, och efter tio minuter åkte vi igen. Jag skulle droppa av henne hos en kompis i Terrigal och så skulle en annan kompis och hennes mamma komma dit och hämta dem. De skulle nämligen på bio. Jag fick snacka lite med föräldrarna som jag känner och gillar, så det var mysigt. Och särskilt som deras lilla son hela tiden sträckte upp armarna mot mig och sa ”cuddle”. Han ville kramas gång på gång och det var jag glad för. Sötnöt.
Eftersom B skulle få en massa godsaker på bion så gick jag och O ner till affären här i Wambi tillsammans så att han också fick välja något lördagsgott. Han valde salt & vinegar Pringles och var nöjd med det. Efter att vi kommit tillbaka och jag ätit lunch så var det dags att hämta B igen hos kompisen. De hade haft en helt fantastisk dag med nachos till lunch och så bio med glass och slushie. Hon var nöjd och glad.
Väl hemma igen så kunde jag lägga ned chaufförhatten och byta om till trädgårdskläder. Och så spenderande jag tre timmar ute i trädgården med att räfsa, rensa ogräs och en massa annat plock. T var också ute och höll mycket på att klättra i träden för att såga ned grenar för att vi ska få ännu mer havsutsikt uppe på altanen. Han älskar att hacka träd och tar tyvärr ibland bort lite för mycket för min smak. Fast havet blir man inte ledsen av att se mer av i och för sig.
Hur som helst, nu är det dags för natt och jag är helt slut.
/CC
KommenteraIdag var det väldigt skönt att kunna släppa kidsen på respektive barnvaktsställen (läs: förskola och holiday care) medan vi fick vara hemma och jobba i lugn och ro. Dock var både jag och T så busy så vi kom inte ut ur våra respektive rum förrän klockan två då det verkligen var dags för sen lunch. Men känslan av att det inte var leksakskaos i hela huset fick min själ att må väl. Och såklart var det skönt för barnen också att få komma iväg och hitta på grejer samt leka med vänner.
B åkte på bio med holiday care, de hittar på en massa roligt. De såg Sonic 2 och fick popcorn och hon var over the moon. Dessutom kom hon hem med ett telefonnummer. Det var till hennes nya kompis som kanske hette Evie, Ava eller Grace, numret var kanske rätt, men inte helt säkert, men vad som var säkert var att vi behövde ringa nu ikväll. Och B gick efter mig som en svans tills jag gjorde något. Så jag öppnade telefonen för att messa, men hade tio minuter tidigare fått ett meddelande av Evie’s mamma som väl också blivit tvingad att höra av sig.
Barnen hade fått för sig att de bodde på samma gata, men så var det ju inte. För de bor i en av de stora villorna nere på stranden och vi fattiglappar bor uppe på kullen, haha. Vi snackade löst om att fixa play date för tjejerna, men jag skulle kunna sätta pengar på att det rinner ut i sanden. Inte för att det gör någonting.
Nu är jag i alla fall exalterad över helgen, det blir lätt så när man är en utflyktsälskande varelse som varit instängd med Corona by proxy en längre tid. Jag håller på att planera och har en hel lista på saker som vi ska göra, men T vet nog inte riktigt om allting ännu. Det bästa är att vi har ännu en långhelg ihop. Alla är lediga på måndag för det är röd dag, så nu kan vi ha extra roligt extra länge. Det tycker jag är bra.
/CC
KommenteraT kallar mig knopmakaren, för jag gör inte många knop just nu.
Jag försöker krama varje sekund ur mina sista dagar som mammaledig samtidigt som jag på något sätt sörjer det som varit och aldrig kommer åter. Så idag har jag läst min bok i ungefär fyra timmar, visserligen fyllde jag i en dagisansökan också och det tog nästan en timme. Det får ändå räknas som knop.
Vid femtiden, innan ungarna kom hem, flydde jag fältet och bussade till Bondi Junction. Där gick jag i några affärer, köpte en ny ansiktskräm från Dermalogica som var slut och så åt jag rice paper rolls. Därefter gick jag på bio. Och ja, jag såg A Star is Born en gång till. Det må tyckas konstigt, men så var det och det var trevligt. Jag lyckades klara mig ganska bra på gråtfronten, så det var bra med tanke på bussåkande hemåt. Precis som förra gången var det väldigt många tårar när man tittade sig omkring i biosalongen. Skönt att få gråta lite ibland ju.
Nu är jag hemma och ska lägga mig och läsa en stund till. Varför laga något som inte är trasigt?
/CC
KommenteraSå sjukt bra film jag såg på bio nu ikväll! A Star is Born pratar jag såklart om och den innehöll allt en film (enligt mig) ska ha: bra musik, en kärlekshistoria, magi, en twist och en massa tårar.
Jag kände mig helt uppfylld på bussen på vägen hem och satt och lyssnade på soundtracket och drömde mig bort. Nu låter jag väl som en patetisk 20-åring igen, men det bjuder jag på!
Problemet med att titta på sådana filmer när man är en person som jag (läs: chronic dissatisfaction) är ju att ens ångest över vardagen blir ännu större. Extrapris på äpplen på Ica, vilken smak ska man ha på tandkrämen, det är loud T-shirt day på dagis… Gah! Kom inte med vardag och dra ner mig. Jag menar inte att jag ska gå och bli rockstjärna, men att man liksom är skyldig sig själv att skapa så mycket magi i sitt liv som man bara kan. Oavsett vad det gäller. Annars kommer man att ångra sig.
Nu ska jag gå och lägga mig och fundera vidare på hur man bäst skapar och håller kvar magi i ett vanligt liv.
/CC
KommenteraJag bestämde att nu får det bannemig vara dags för lite me-time, så jag väntade på att T skulle komma hem från möten och så tog jag sexbussen (här hade kunnat följa minst fem olika pappaskämt, men just idag orkar jag inte ens med ett enda) till Bondi Junction för att gå på ensambio.
Den enda filmen som gick och tilltalade mig lite var A small Favour med Blake Lively. Den var helt okej faktiskt. Hon är ju en amazon, den där kvinnan. Dock hade jag lite svårt att koncentrera mig för jag var inte helt säker på vart min telefon var. Jag misstänkte att min stolsgranne satt på den, och det visade sig vara fallet. Hur hade min telefon kommit under hennes rumpa, kan man då fråga sig? Jo, jag hade brett ut mig med paraply, väska etc. i stolen bredvid min eftersom att den var tom. Men när filmen börjat kom två tjejer i mörkret och jag bara rafsade åt mig mina grejer. När jag kollade efter ett tag så hittade jag inte telefonen, så jag satt och undrade lite om man kan sitta på en telefon utan att känna det eller om hon kanske stoppat in den i sin ficka för att sno den.
Dock, när filmen var slut och hon reste sig upp så såg jag hur något blänkte till och där var den! Slutet gott, allting gott. Gott var det för övrigt också med mina M&M’s. Sedan åkte jag hem igen och fick höra av T att jag var så sur. Mmmm, kanske för att leksaker, en soppåse, B’s ryggsäck etc. låg kvar smack mitt där de lagts när alla kom hem tidigare på kvällen. Varför ta undan nu när mamma kan göra det senare? Gah. Eller så håller jag på att få tillbaka min mens. Har ju slutat att amma, så den dagen kommer väl snart. Livet leker. Men skönt med lite egentid hur som helst. Rumptelefon eller ej.
/CC
Kommentera