Jobbdagen är avklarad och det var inte roligt idag. Det blev till att knapra tabletter för att hålla förkylningskänningarna borta så gott det gick. Men jag fick ändå gjort det jag skulle. Eftersom jag jobbar hemifrån så smittar jag ju ingen och sjukdagar vill jag gärna vänta med tills det har slagit ut på riktigt. Jag hade feber inatt och igår kväll, men idag har den hållit sig borta (eller inte hunnit visa sig på grund av tabletter).
Under dagen har T också kroknat och nu efter jobbet gick han och lade sig, med feber han också. Vi har varit oroliga för att inte hinna bli friska till vår resa i augusti, men istället verkar det som att vi blir sjuka exakt samtidigt. Inte helt lätt att ta hand om friska, skollediga ungar när båda vuxna är ute för räkning. Men de har varit duktiga, de leker bra med varandra och så fick de börja titta på sina iPads lite tidigare än de brukar.
T behövde åka och lämna in vår bil idag, detta var medan han fortfarande var vid liv. T blev ju påbackad för några månader sedan på en parkering och verkstan har väntat på delar ända tills nu. Så nu har vi lämnat den för ungefär en vecka och sedan är den förhoppningsvis som ny. Imorgon (ifall vi är friska nog) kan vi hämta en hyrbil som vi ska ha under tiden. Vad glad man är för fungerande försäkringar ändå. Detta är i och för sig försäkringen för han som körde på oss, men allt blir betalt knall och bom och inga problem. Det kunde varit värre på en jäkla massa sätt.
Nu har jag satt mig ned i soffan och funderar på ifall jag orkar läsa min bok eller om jag bara ska lägga mig och vila medan jag kan. Det vill säga, medan barnen är upptagna och innan middagen. Den här in i märgen- kylan som man har när man är sjuk är så otroligt obehaglig. Det känns som att jag ska frysa ihjäl fastän jag har femton lager på mig och sitter mitt framför ACn. Drama Queen igen, men det får man faktiskt vara när man är sjuk.
/CC
KommenteraJag har precis kommit hem från frissan. Det känns verkligen som att jag skrev det väldigt nyligen. Sex veckor har gått fort. Så nu luktar jag gott i håret i några dagar och känner mig lite uppfräschad. Jag hade tänkt köpa en plattång som de säljer där, en ghd heter de tror jag. Men så sa hon priset, $359 (x7 cirka för att få SEK) och då sa jag nej tack. Jag får nog gott köpa en billighetsversion istället.
Hur som helst, dagen har varit galen, det har bara gått i ett. T åkte till Sydney imorse med vår bil så jag fick ta den vita. Och jag var stressad redan när jag satte mig så det tog några gator innan jag lugnat ner mig och kände att ”Men det här klarar jag ju!”. Och det gick, men lite hoppigt blev det allt ibland. Problemet är ju att jag undviker att ta denna bilen och bara gör det när jag måste. Knepet vore ju att istället ta denna bilen varenda gång jag ska ut och köra ett tag framöver. Vi får se om jag orkar ta tag i det eller fortsätter skjuta på det.
Jobbet var fullt upp, jag satt i telefonen mycket av eftermiddagen och försökte få reda på hur man hanterar allt pappersarbete med våra apprentices.. Och när T kom hem med barnen var Ks son B med hem också så då blev det livat. Och sedan var det läxor, träna NAPLAN för B och så snabbt iväg till frissan.
Nu är jag redo för helgen. Vi ska bara ha en liten fredag först. Och fredagar gillar ju alla.
/CC
KommenteraIdag fick jag köra den vanliga bilen igen och det var som att glida fram. Men tyvärr inte så länge. För när jag kom ut på vägen och började gasa på lite så hördes ett konstigt ljud. Jag kunde inte placera det, såg inget konstigt så jag fortsatte. Men ljudet försvann inte och till slut såg jag något som såg ut som en lapp på vindrutan.
Döm om min förvåning när jag såg att det låg ett nät med vitlök på min vindruta! Haha, Say what?! Så vid nästa rödljus rullade jag ner sidorutan, tog in vitlöken och gapskrattade för mig själv. Alltså, hur hade den kommit dit? Jag började tänka att någon granne kanske är arg på oss, typ för att vi nu tar upp två parkeringar istället för en på gatan, och de bara ”Nu ska de få smaka på vitlök!”
Men nu efteråt, sedan jag kommit hem och T bekräftade att det inte var han som gjort det, så tänker jag att det kanske är en granne som handlat, tappat nätet på gräset och någon annan som kommit förbi har lagt upp det på vår bil. Haha, hur jag vänder och vrider på det kommer jag inte på någon bra anledning. Men kul i alla fall. Minst sagt oväntat. Och så behöver vi inte handla vitlök på ett tag…
När jag hade hämtat barnen och var på väg hem igen berättade jag precis för dem om vitlökshändelsen. Vägen mellan Terrigal och Wamberal är 50, men det är fysiskt omöjligt att köra saktare än 60. Så där blåste jag i 60 när jag för sent upptäcker att det klart och tydligt står en trafikpolis och mäter mig på andra sidan gatan. Så det är bara att vänta sig en saftig parkeringsbot i brevlådan om några dagar. Har jag otur drar de av demerit points också.
Så kan det gå en helt vanlig dag på en egendomlig skolhämtning. Det ska bli spännande att se vad som händer imorgon. En vattenmelon på vindrutan kanske. Spännande.
/CC
KommenteraSå jag, ungarna och bilen lever fortfarande, tackar som frågar. Jag körde alltså två gånger fram och tillbaka till Terrigal, mitt i skolruschen och det gick bra. Jag känner mig så lättad och faktiskt stolt. Jag fattar ju att man där hemma bara suckar och undrar vad jag snackar om för alla kör ju med stick. Men det gör man inte här och hade jag inte (turligt nog) lärt mig i Sverige för alla dessa år sedan så hade jag inte ens funderat på att sätta mig bakom ratten. Lite till övning så blir det säkert finfint. För tillfället är jag nog känd som traktens raggare. Men någon ska ju vara det.
Det har varit tyst i huset idag för T var i Sydney och barnen på skolan. Det är väldigt skönt att få vara helt själv ibland, även om jag inte hann mycket annat än att jobba. Jag glömde till och med att göra min nya matcharitual. Det får bli imorgon.
Jag känner mig i övrigt lite nere för att min underbara bok är slut (Float Plan). Kan man läsa exakt samma bok precis efteråt? Börja med sida ett direkt efter sista sidan? Det känns ju konstigt, men lutar åt att jag läser den igen vääldigt snart. Och beställer alla hennes uppföljare också. Jag är besatt.
Jag känner verkligen att jag bara babblar på idag. Jag återkommer imorgon, förhoppningsvis med mindre babblande och mer substans. Fast det kan jag absolut inte lova. Gott om substans finns det ofta ganska ont om här på min sida.
/CC
Kommentera (2)Jag var just ute och övningskörde nya bilen och har lite panik måste jag erkänna. 2/3 av min runda gick bra, men det fanns också tillfällen där jag lät som en raggare och hjulen spann runt (starta i backe) och jag fick även motorstopp en gång (starta i backe också men som tur var inga bilar i närheten). Allt handlar alltså om att jag inte har kört med manuell växellåda på säkert 20 år och aldrig i hela livet växlat med vänster.
Jag hade en gammal Volvo 740 som jag körde runt med hemma i Sverige när jag var yngre. Det var inga problem. Men jag tycker att den här bilen är trög, men rullar ändå extremt lätt när man inte vill att den ska rulla, haha. Det är såklart inte bilens fel men just nu är vi inte riktigt vänner i de låga hastigheterna. Imorgon åker T iväg till Sydney på möten. Han måste ha vår bil och således har jag drop off och pick up på skola att se fram emot med denna bilen. Det känns ungefär 50/50 risk att jag klarar mig utan att repa eller buckla någon. Ångest. Men det får gå. Det måste gå.
I övrigt har det varit en extremt busy dag jobbmässigt med en massa olika faktorer samt training av en kille från USA i ett av våra system. Listan är lång för imorgon också, vilket inte är toppen för en lättstressad människa som redan stressar över bilkörning. Men det är bra träning på att andas och tänka att det inte går att göra annat än att ta en sak i taget.
Ungarna är ute på studsmattan i den ljumma kvällen och det är inte lätt att få in dem för läggning. Det är såklart roligare att hoppa än att sova. Men nu ska jag samla krafter och gå och säga till dem på skarpen. Det är ju en dag imorgon också. Den dagen då jag ska försöka att klara en rondell utan att skämma ut mig. Gah.
/CC
Kommentera