Så idag var jag alltså tillbaka hos doktorn och lade fram mitt förslag om att jag vill gå till en gynekolog och prata om eventuell PMDD. Och han var helt med på det när han såg min sammanställning av appen där jag trackar min cykel. Fast istället för gynekolog rekommenderade han psykiatriker. (Vilket är underligt eftersom det var ett big no no förra gången.)
Men när jag berättade att jag skjutit upp att gå till gyn ett bra tag ändå (svag bäckenbotten etc.), så kom vi fram till att jag går till gyn och så ser vi vart det leder och har psykiatrikern som Plan B. Det tycker jag låter bra. Det enda är väl att han sa att det är stor sannolikhet att de vill att jag ska börja med p-piller och det är ingenting jag egentligen alls vill tillbaka till. Men vi får se, helt enkelt. Man ska aldrig säga aldrig. Jag bokade gyn idag när jag ändå hade momentum och ska dit i början av april.
Idag har vi även bokat däckbyte på bilen tills imorgon. Vi har skjutit upp det då $1,000 under julmånaderna inte passade så bra, men nu är de bokstavligen blankslitna och farliga att köra med. Och så sa någon att ifall vi blir stoppade vid detta laget så blir boten högre än kostnaden för däcken. Så nu är det minst sagt dags. Det är tråkigt att behöva vara ansvarig ibland.
Jag har varit ute på min 7 km-runda nu ikväll och det var en skön tur. Vissa dagar kan jag bara inte ta mig till gymmet som planerat för havet och det fina vädret lockar för mycket när man varit instängd på sitt kontor hela veckan. Jag försöker jobba bort det dåliga samvetet för i min hjärna är gym bra, men promenad dåligt. Det är ju inte sant, särskilt när man räknar med den psykiska delen av vad naturen gör också.
Nu står T här och stampar och vill att vi ska äta den tacotallrik han har lagat. Och det låter bra i mina öron och mage. En effektiv dag med många punkter på listan som har prickats av. Skön känsla!
/CC
KommenteraT, som har ett rikt socialt liv (till skillnad från mig som ofta håller mig undan), är idag på någon slags spakväll. Jag vet inte så mycket, men tydligen har någon av de svenska killarna i Avoca byggt sin trädgård så att den har en hörna med bubbelbad, pool och annat spaigt. Och dit är T och andra killar bjudna ikväll. Verkar trevligt, tycker jag.
Själv ska jag försöka få mina barn att lägga sig (svårare än det låter) och så ska jag äta gravad lax med Ts gravlaxsås (igen) till middag framför Vem Bor Här? Nästan bättre än spa i min bok. Och apropå bok, den ska jag också hinna läsa i en stund när jag lagt mig i sängen, innan jag släcker lampan. Jag måste säga att jag inte älskar min bok, Twisted Love, men den är tillräckligt intressant för att jag ska vilja avsluta och läsa klart de 100-ish sidorna jag har kvar.
Imorgon 11.15am ska jag på uppföljning hos min doktor. Första gången bröt jag ihop och grät. Andra gången var det inte så mycket som hände för vi pratade mest om de alternativa vägar jag kan gå. Men imorgon tänkte jag alltså be honom referera mig till en gynekolog som jag kan prata PMDD med.
Det känns som en bra grej att bekräfta/dementera innan vi går vidare. I en ren depression ska man tydligen inte må så bra som jag gör emellanåt. Och jag märker tydliga mönster i mitt humör efter cykeln. Så det ska faktiskt bli intressant att höra vad som kommer ut av det. Jag bara hoppas att jag inte bryter ihop igen imorgon. För det är nämligen precis samma dag i cykeln som när jag var där första gången och knappt kunde andas för att jag hulkade så mycket. Min stackars doktor ska inte behöva bli obekväm två gånger på kort tid.
Vi ser hur det går, men att ha bollen i rullning känns alltid skönt. Så länge det rör sig så finns det i alla fall en stor sannolikhet att man rör sig i rätt riktning. Bättre än att stå stilla och trampa.
/CC
KommenteraIdag har jag bokat vår årliga vistelse i Shoal Bay, dit vi åker runt Ts födelsedag (3/5) och morsdag varje år sedan två år tillbaka. Vi stannar tre nätter och skippar skolan på måndagen.
I år blir det dock inte samma lägenhet som de tidigare två åren. Vi brukar betala runt $750 för tre nätter, men i år kostade det istället $1,050. Lite skillnad! Så jag bokade en lite mindre lägenhet på samma gata. Kanske inte lika ”lyxig”, men den ser mysig ut och det kan ju vara roligt att prova någonting nytt också. Och om man dessutom sparar ungefär $300, så är det ju ett enkelt beslut. Så om två månader bär det iväg. Längtar redan!
Dagen har varit ganska bra i övrigt också. Solen har varit framme mest hela tiden och jag har jobbat på bra under arbetsdagen. Det största smolket i bägaren är att B är i en period när hon har utbrott nästan varje morgon. Det är som att hon väljer en sak per morgon att hetsa upp sig över och sedan kör hon på ända in i kaklet. Imorse var det värre än någonsin.
Jag vet inte ens riktigt vad det handlade om imorse, men hon låste sig totalt. Vi åker normalt iväg 8.20am, men när klockan var efter 8.30am så stod hon fortfarande och panikskrek i badrummet. Vi försöker prata, krama, lirka och allt, men det går liksom inte. Till slut kom vi iväg och det blev bättre i bilen. Jag och T har bestämt oss för att hålla noggrann koll på hur det utvecklar sig och ifall det inte slutar eller förbättras kommer vi att behöva hjälp. För vi pratar inte om vanliga utbrott, det är mer intensivt än så.
Så precis som vanligt har dagen haft höga nivåer och låga nivåer. Man får bara försöka att hålla kvar i de höga sådana för att inte gå under av tyngden av de lägre. Men nu ska jag och T äta laxmackor med gravlaxsås som vi har kvar sedan helgen till middag. Det är också en hög nivå att ta fasta på. Vardagslyx.
/CC
KommenteraDå har vi sagt hej då till min lilla mamma och pappa efter att ha haft dem här i exakt en månad. Det kändes lite ledsamt att krama dem när de körde iväg i bilen, då T skulle skjutsa dem till flyget. De nästföljande två timmarna känner man en saknad som om att man har förlorat en kroppsdel ungefär, men jag har lärt mig att det blir så varje gång någon varit här en längre stund, men jag vet också att känslan går bort lika snabbt som den kommit.
Denna gång kände jag dock även en känsla av ånger och besvikelse på mig själv för att jag vid flera tillfällen inte har kunnat hålla igen och sagt saker/startat bråk som jag vet inte leder någonstans. Har de inte ändrat sig på dessa 43 år som jag känt dem så kommer det med all sannolikhet inte att hända nu heller. Men på det stora hela har vi haft det mysigt och trevligt. Och det allra bästa är att barnen numera känner sina morföräldrar på riktigt, inte bara genom en skärm.
När den melankoliska känslan gått över, fast den är faktiskt vacker den med, så lyssnade jag på musik och gick runt i huset och bäddade rent sängar, lade tillbaka allt på sina platser och allmänt njöt över att solen tittade in och att himlen var klarblå. Vi lever så bra här, men ofta är jag inte människa nog att se det genom mina arga moln i sinnet. Fast tacksam är jag alltid. Intellektuellt vet jag hur bra vi har det.
Nu har det börjat skymma och jag håller på att fixa middag till barnen. T kommer nog tillbaka från flygplatsen snart och då ska det bli ett nöje att få intaga resterna av vår indiska beställda mat från igår framför något mysigt på TV. Förutom en filmkväll som jag initierade så har jag inte sett någonting på en månad. Och jag älskar att titta på serier och filmer och har verkligen saknat det. Saknat att bara sitta och slöa utan att ”behöva” prata och vara trevlig hela dagarna i ända.
Men hur fantastiskt att mina föräldrar faktiskt varit här. Jag kan tänka mig att jag kommer tänka tillbaka på denna tiden med värme och vara tacksam. Och nu är det eventuellt tal om att min syster med familj ska komma nästa år. De har aldrig varit här så att få ha dem på besök efter 15 år känns närmast som ett mirakel. Vi jobbar mot det och håller tummarna. Men först ska vi nu njuta av rutiner och att rå om varandra vi fyra.
/CC
KommenteraHej lördag och sista dagen med finbesök från Sverige i form av två föräldrar. Som tur är så har vi lyckats ha en fantastiskt härlig dag så förhoppningsvis åker de hem imorgon med den positiva känslan i kroppen.
T åkte med barnen till simningen imorse. Vi hade bestämt det så så att jag skulle kunna äta långfrukost med mina föräldrar här hemma och hinna prata och mysa. Så blev det. När de kom hem igen vid elva så berättade mormor och morfar för barnen att vi skulle åka till Erina Fair för en överraskning. De ville nämligen låta barnen välja varsin present från dem. Det blev som väntat väl emottaget. Så T stannade hemma och redigerade bilder inför en tävling medan vi andra fem åkte iväg. Efter några leksaksbutiker satte vi oss på ett fik för att tanka energi i form av kaffe/te och bakelser. Trevligt. Vi träffade även precis som alltid folk som vi känner och det gillar man ju också.
Efter några timmar på shoppingcentret hade barnen hittat leksaker som de fått och vi hade köpt med oss ytterligare kakor hem för att fira pappas födelsedag lite tidigt i smyg. Han fyller 74 på måndag. Så efter ett tag blev det lunch (toppengoda fish tacos) och sedan ännu mer fika. Vi pratade med min syster en stund och sedan hade vi beställt indiskt till middag. Ingen av oss var särskilt hungrig, men ibland blir det att äta för att ha ätit. Vi har haft en väldigt mysig kväll och hunnit prata ordentligt. Tacksam över det. Men nu är klockan midnatt och det är dags att avveckla dagen. Jag har sagt till K att det inte passar att gå imorgon så lite extra liggande i sängen kanske man kan unna sig. En blandad bitter sweet dag kommer imorgon. Det är okej det med.
/CC
Kommentera