VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Det är okej det med.

Hej lördag och sista dagen med finbesök från Sverige i form av två föräldrar. Som tur är så har vi lyckats ha en fantastiskt härlig dag så förhoppningsvis åker de hem imorgon med den positiva känslan i kroppen.

Ett bra avslut.

T åkte med barnen till simningen imorse. Vi hade bestämt det så så att jag skulle kunna äta långfrukost med mina föräldrar här hemma och hinna prata och mysa. Så blev det. När de kom hem igen vid elva så berättade mormor och morfar för barnen att vi skulle åka till Erina Fair för en överraskning. De ville nämligen låta barnen välja varsin present från dem. Det blev som väntat väl emottaget. Så T stannade hemma och redigerade bilder inför en tävling medan vi andra fem åkte iväg.  Efter några leksaksbutiker satte vi oss på ett fik för att tanka energi i form av kaffe/te och bakelser. Trevligt. Vi träffade även precis som alltid folk som vi känner och det gillar man ju också.

Det blev mycket fika idag.

Efter några timmar på shoppingcentret hade barnen hittat leksaker som de fått och vi hade köpt med oss ytterligare kakor hem för att fira pappas födelsedag lite tidigt i smyg. Han fyller 74 på måndag. Så efter ett tag blev det lunch (toppengoda fish tacos) och sedan ännu mer fika. Vi pratade med min syster en stund och sedan hade vi beställt indiskt till middag. Ingen av oss var särskilt hungrig, men ibland blir det att äta för att ha ätit. Vi har haft en väldigt mysig kväll och hunnit prata ordentligt. Tacksam över det. Men nu är klockan midnatt och det är dags att avveckla dagen. Jag har sagt till K att det inte passar att gå imorgon så lite extra liggande i sängen kanske man kan unna sig. En blandad bitter sweet dag kommer imorgon. Det är okej det med.

/CC

 

Kommentera

Det känns okej.

Vi ska alldeles strax sätta oss och äta vår näst sista middag tillsammans med min mamma och pappa. Ja, alltså, kanske inte näst sista i livet, men näst sista här i Turkosa Huset i alla fall. Sannolikheten att de kommer tillbaka låter inte stor. Inte för att jag har varit otrevlig (tror jag inte, i alla fall), utan för att resan är så lång och de har svårt att få ihop det med Sydafrika. Men det känns okej. Vi kan träffas hemma i Svedala, det verkar ändå lättast för mitt stackars psyke.

Hej, fredag! Vi fikade på sticky honey rooibos bryggt med mjölk. 

T håller på att laga god middag som består av mjuka små ”tacobröd” med köttbitar, sås, majs, avokado och chimichurri. Vi har ätit det tidigare och även om jag inte är så duktig på att beskriva mat så att det vattnas i munnen så är det en riktig höjdare. Dagen har även i övrigt varit ganska bra. Jag har hunnit fixa en massa grejer- jag beställde faktiskt en hoodie (luvtröja) som jag velat ha länge och som det nu var halva priset på. Jag sade till mig själv, eftersom den fortfarande är lite dyr, att det var en present till mig själv för att fira min löneförhöjning jag fick i januari. Vi är många som är bra på att hitta på svepskäl för shopping, ikke sant?

Mulet men varmt.

Helt plötsligt är det bara en enda hel dag kvar med folk här och vi har mycket vi inte hunnit med. Vi ska bestämma nu vid middagsbordet hur vi ska prioritera vår tid och förhoppningsvis får vi det att fungera bra trots bristen på bil som rymmer oss alla. Det ska inte heller vara speciellt bra väder i helgen, men som tur är så har mamma och pappa badat nästan varenda dag som det varit möjligt. Och ätit glass. Herregud, det äter mer glass än våra ungar hade gjort ifall de fått. Men de är ju pensionärer. Så nu fick jag ännu en anledning att längta till pensionen. Men vi har ju redan kommit fram till att det är osmart att längta bort livet. Då är man istället ansvarig för att fylla det med så mycket bra att man inte ens skulle få för sig att längta.

/CC

Kommentera

Svacka.

Idag har jag haft det jobbigt. Jag kan nästan inte göra någonting överhuvudtaget utan att bryta ihop i en blöt hög. Kul ändå att mamma och pappa behöver se allt sådant så att de kan oroa sig riktigt rejält. Fast det är väl lika bra. De vet att jag mår dåligt ibland, men kanske inte hur och på vilket sätt.

En vacker frukost.

Jag har haft en lång period när det känts okej. Jag har varit glad och avslappnad, såklart för att vi haft lång semester, sommar, och därefter har jag liksom flutit på vågen. Men nu verkar det som att vågen kanske inte bär mig så mycket längre. Jag har haft jobbig ångest i ett par dagar och idag blommade den alltså ut.

B var en naturbegåvning. T gör burgare medans.

Det hjälper inte heller direkt att en gammal vän till mig tagit självmord för ett tag sedan och jag såg det på FB i helgen. Vi hade inte så mycket kontakt längre mer än på födelsedagar och sådant, men jag tänker ofta på honom. Han är en av de mest intressanta och äventyrliga människor jag mött och jag har alltid tänkt att våra vägar kommer att korsas igen. Men så blir det alltså inte. Inte i detta livet i alla fall. Den jobbiga tanken (om vi inte ens öppnar kranen till vad hans fru och dotter går igenom) är också att ifall inte sådana underbara, levande glädjespridare som han klarar av att få ordning på det mörka, hur fasen ska en annan lyckas med det då? Men såklart ska man inte jämföra. Man vet aldrig hur det ser ut inne i någon annans liv och huvud.

Resultatet.

Det är väl bara att ta tag i det jobbiga och boka tid hos doktorn igen. Men det hör ju liksom till saken, man mår dåligt och orkar inte ta tag i saker men så ska man ändå orka ta tag i att lyfta sig från djupet. Det löser sig. Det blir bra det med. Men mycket av dagen idag sög. Och det suger när livet suger.

/CC

Kommentera (7)

Vinprovning i Hunter Valley.

Ingen rast, ingen ro. Men kul har vi!

Imorse körde vi barnen till skolan, lämnade sedan hyrbilen, och därefter bar det iväg till vinregionen Hunter Valley. Min mamma har som nämnts blivit väldigt vinintresserad på senare år och var sugen på att åka och smaka lite vin. Så det gjorde vi.

Magiskt ställe. Här bodde gårdens första vinmakare på 1800-talet. 

Hunter Valley ligger en och en halv timme bort och det bästa med att åka på en måndag var att det var väldigt lagom med folk och därför också bra service vart vi än kom. Vi började på ett ställe som hade chokladfabrik och sålde chokladpraliner. Men eftersom klockan bara var morgon ännu så tog vi en kaffe/te och lite fikabröd och sedan åkte vi tillbaka och köpte praliner i slutet på dagen så att de inte skulle smälta i bilen.

Vinprovning. Tyvärr inte vår smak.

Vi hann faktiskt inte så många vingårdar, men vi valde de som ligger extremt vackert med fin utsikt och så tog vi det lugnt och njöt av att vara där istället för att skynda vidare. Den druva som Hunter är känd för är Semillon, samt Chardonnay, och jag har tyvärr ännu en gång kommit fram till att de inte är mina favoriter då de lätt blir så sura. Och föräldrarna håller med. Men det spelade inte så stor roll, naturen är storslagen, vi åt en fantastiskt god lunch och hade det allmänt trevligt. Plus att det finns en massa fina små butiker att titta i.

Supergod lunch. Det blev pumpkin gnocchi med burnt butter and sage för mig.

K messade på förmiddagen och som den fantastiska människa hon är så erbjöd hon sig att hämta barnen från fritids så att vi skulle slippa skynda oss hem. Och istället för att säga nej tack, som är min första reaktion, så sa vi faktiskt ja för vi vet också hur glada ungarna blir. Så nu har vi just kommit hem och snart ska jag iväg och hämta de små liven i North Avoca. Läxorna har börjat denna veckan, men jag tror kanske att det blir att skippa denna första eftersom O kommer att komma hem först vid halv åtta eller liknande. Är man sex år gammal ska man inte behöva sitta med läxa då, tänker jag.

Döm om vår förvåning när vi såg våra egna namn i gästboken från 2013!

Nu är det inte många dagar kvar på föräldrarnas vistelse och som vanligt känns det lite bitter sweet. Vi vet inte ifall de någonsin kommer tillbaka till Aus (antagligen inte), vet inte när vi ses nästa gång i Sverige, men samtidigt längtar jag efter våra rutiner, gymmet, nyttigare mat, jobba med våra projekt samt lite mer frihet. Myntet har ju som bekant alltid två sidor. Men jag är i alla fall glad att jag har ett mynt och att det glimmar till lite ibland när man putsar på det.

/CC

Kommentera

Jag är imponerad.

En stor eloge går idag till min vän K som var ute och festade inatt, men ändå mötte upp mig klockan åtta för morgonpromenad. Det var fantastiskt väder och även marknadsdag i Avoca Beach. På marknaden mötte vi även vår vän J som vi brukar, samt C. Det roliga är att båda de var ute med K igår, men var hur fräscha och pigga som helst idag. Jag är imponerad. Hur som helst så var det som alltid det absolut bästa sättet att börja dagen på.

North Avoca och Wagstaffe.

Lite över tio kom familjen i den stora hyrbilen och hämtade mig från marknaden. Då åkte vi till Wagstaffe och Killcare, myste och åt varsin macka. När vi var mätta så var det dags att gå på en walk längs kuststigen i Bouddi National Park. Vi kunde inte valt en bättre dag för denna aktivitet! Det var fint och varmt men svalkade ändå i vinden. Vi gick en bra bit i olika typer av natur och det gick hur bra som helst tills lilleman med all rätta började klaga. Då fick han sitta en stund på Ts axlar och sedan vände vi för att gå tillbaka. Början och slutet på walken är på Putty Beach och det var välkommet med ett dopp i kristallklart vatten när vi var klara.

Naturen imponerar som vanligt.

Vi åkte tillbaka hemåt via Terrigal och kom som tur var på att vi ju behövde hämta upp bilen i North Avoca. Så de andra släppte av mig där och jag körde hem medan de åkte och köpte ungarna en utlovad glass samt åkte och handlade till grillningen ikväll. Dagen har varit riktigt härlig och det är så mycket roligare att umgås när man är ledig tillsammans alla och kan göra saker. Inte förvånande alls såklart, men vi har tyvärr haft så många dagar av sjukdomar, jobb/skola och en del regn. Så sådana här pangdagar är man extra glad för. Och pang var det gott om just idag.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna