VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vi är alla olika.

Ibland när man kan sluta jobbet i tid lite över fem (och dessutom jobbar hemifrån så att man inte har någon transportsträcka), så slår det mig hur mycket tid man egentligen har på en vanlig dag. Oftast jobbar man över lite, har aktiviteter eller andra måsten, gör mat som tar lång tid eller så. Men ibland så kommer den där perfect storm och det finns tid. Så kändes det idag.

Hej, onsdag!

Jag är som nämnts helt inne i att lära mig om mina hormoner och biohacking så jag har spenderat den senaste timmen ute på altanen läsandes min bok om just detta. Det är så intressant att få lära sig om vad, hur och varför man ska äta på ett visst sätt (vetenskapliga metoder) och hur detta kan påverka ens hormoner på ett bra sätt. Jag har även kollat upp hur det går till och vad det skulle kosta med en CGM som mäter ens glukos i realtid. En sådan monitor kommer jag att försöka beställa inom kort.

Bra och god lunch!

Och som vanligt förstår jag att detta inte är för alla. Det låter kanske flummigt eller ointressant eller vad man än tycker. Vi är alla olika. Och jag är i detta nu väldigt intresserad av att försöka förbättra mina problemområden på naturliga, vetenskapligt testade sätt. För mig handlar det inte om vikt, utan om fatigue och problem med hormonbalans. Hur som helst, det är alltså detta som jag delvis ägnat min kväll åt. Det ironiska är att vi har absolut ingenting bra hemma som ungarna kan äta till middag så det får bli chicken fingers igen. Lite som att jag och T bryr oss om vad vi äter, men skiter i ungarna… Fast så är självklart inte fallet utan det handlar helt enkelt om att vi inte handlat.

Sjuklingen får nog gå tillbaka till skolan imorgon. Inte så sjuk längre.

Precis nu ser jag en stor spindel som hänger under kaminen så jag ska gå och ta ut den nu innan den försvinner in i någons säng, handduk eller liknande och blir en ovälkommen överraskning. T har pillat ute i rabatten och ungarna får ha lite skärmtid nu på kvällen, så här inne är det just nu bara jag och Mr. Spider som har det mysigt. Och en av oss ska flytta ut. Huset är inte stort nog för oss båda.

/CC

Kommentera

Äntligen löst!

T och jag har strugglat med en datagrej till ett av våra projekt i kanske tre månader. Det finns såklart ingen man kan ringa för hjälp utan man måste skriva i deras ”Contact Us”- form och vi har fått tillbaka generiska svar fem gånger och de svaren hjälper inte oss alls. De svarar på helt andra frågor och vi har känt oss som att vi lever i ett parallellt universum där vi undrar ifall det är vi som är totalt korkade.

Och så var det tisdag.

Men så nu ikväll så stod det en grej i det nya svarsmailet vi fått. Det mesta var som vanligt totalt oväsentligt och rent utsagt fel, men en sak stack ut. Det är en typ av glitch, verkar det som, där man måste klicka i två rutor på samma gång, inte bara en som vi gjort, och vips så dyker nya rutor upp och vi kan gå vidare. Vi är så glada, nu verkar det som vi varit så frustrerade över i månader äntligen vara löst! Jippi! Dags att gå och köpa en trisslott.

Promenad till och från frissan.

Jag har också hunnit vara hos frissan ikväll och det var mycket trevligt. Min unga frisörska Tayah är så glad och energisk och det smittar av sig. Dessutom gick det snabbt idag då vi inte behövde göra alla steg, men jag fick ändå massagen. Den hade jag ju inte velat missa. Det har varit varmt och skönt hela dagen och när jag kom ut ur den AC-kalla salongen vid sju var det så härligt att promenera hem i den ljumma kvällen.

Färdigfrisserad. Och – hur sover B?!

Nu är klockan halv tio och vi har som vanligt inte hunnit äta middag. Detta är något vi ska ändra på för nu ska jag börja äta och träna enligt min cykel. Jag ska testa att fasta i de perioder då det är bra för en, inte för att gå ner i vikt, utan för att kroppen mår bra av det. Jag håller på att utbilda mig för fullt, men när jag kan mer så sätter vi igång. Helst ska man tydligen äta middag klockan fyra, men så roligt ska vi inte ha det. Kanske klockan sex eller något sådant. Hur som helst, nu är det alltså middagsdags. Jag känner mig faktiskt lite hungrig så det ska bli gott.

/CC

Kommentera

Lager som en lök.

Jag har precis avslutat ett bokstavligen tre timmar långt samtal med min syster. Vi hade lite att prata om efter att mina föräldrar varit här, kan man säga. Som jag har sagt här innan, det var fantastiskt att ha dem hos oss men det har heller aldrig varit så svårt att umgås med dem. Dels för mina egna bekymmer med PMDD/depp eller vad det nu är, dels för allt bagage man har sedan sin uppväxt och en hel massa annat. Lager så många som en lök.

Jag fick hem en hoodie som jag beställde för någon vecka sedan. Jätteskön! Älskar den redan.

Men det var väldigt skönt att prata med en som faktiskt i mångt och mycket förstår vad man menar. En som levt i samma hus och har samma förhållande till dem. Än en gång, vi har haft en fantastiskt trygg, kärleksfull och fin barndom. Men precis som för alla andra finns det vissa bitar som satt spår. Och ju mer jag har jobbat på mig själv, ju mer jag har lärt förstå vem jag är de sista åren, desto svårare blir det att ha överseende med vissa beteenden, tankar och vanor. Det är något slags skifte som har skett, utan att jag riktigt förstår alltihopa.

Härlig promenad idag med.

Jag har haft en väldigt bra måndag innan maratonsamtalet också. Jag gick långpromenad, fixade en massa hemmaadmin och lyssnade på världens bästa podcast om hormoner, fasta etc., vilken kändes så himla viktig och relevant för mig just nu. (Lägger in en bild på vilken det var ifall man alls skulle vara intresserad.) O har varit hemma idag eftersom han hade feber igår, men han blev pigg under dagen så vi gick en promenad runt kvarteret tillsammans. Han är så söt när han börjar prata och frågar frågor som ”Vem är Mowgli?” och så vidare. Han har sin mamma lindad runt lillfingret.

En runda runt kvarteret med min lilla sjukling.

Eftersom jag blev tre timmar kort ikväll, men tre timmar rikare i hjärtat, måste jag skynda mig att hinna med kvällsgöromålen och sedan gå i säng utan att det blir alldeles för sent. En ny vecka är på väg och jag önskar mig en mjuk sådan.

/CC

Kommentera

Mycket häng.

Under alla de år jag jobbade på kontor och man kom tillbaka till jobbet på måndagen efter helgen och alla berättade på fikarasten vad man gjort, så blev jag alltid så förvånad när vissa sa ”Vi har bara varit hemma.” Vadå? Bara varit hemma en hel helg? Och haft tråkigt, eller? Jag må älska mitt hem, men så länge jag kan minnas sedan jag flyttade hemifrån har helgerna varit för äventyr och utflykter. Kanske någon fest och då ett bakisseriemaraton dagen efter (innan barn), men aldrig bara vara hemma.

Go mörra!

Men idag har vi haft en hemmadag. Kanske inte en helt självvald sådan i och för sig i och med att O har feber fortfarande. Men den är ganska låg, så i vanliga fall hade vi nog dragit med honom på en liten runda till Waggy eller någonstans där man inte behöver vara nära folk som kan smittas. (Självklart hade vi inte åkt ifall O sagt att han mådde för dåligt). Hur som helst, idag känner både T och jag oss alldeles nöjda med att bara gå runt och fixa, sitta och läsa lite, mysa med kidsen, läsa lite mer och så vidare. Och eftersom vädret är fantastiskt idag igen så har vi hängt mycket ute på altanen och det gör jag precis i detta nu med.

Mycket häng på altanen idag. T klippte gräset i solen.

 

Fast nu kom jag på att jag visst har varit utanför huset idag! Dagen känns så lång (på ett bra sätt) att jag helt hade glömt att jag såklart gick söndagspromenad med K imorse klockan åtta. Det var välbehövligt, mysigt och fantastiskt skönt. Vi gick inte så långt i sträcka räknat, kanske 6km, men vi pratar om så mycket, träffar folk, får ta del av den underbara atmosfären och mår allmänt bra.

Pannkakor till lunch är aldrig en dålig idé. Jag gillar pannisar lika mycket som barnen gör.

Igår kväll började jag och T titta på Hillbilly Elegy och den var riktigt bra. Vi har 40 minuter kvar och ska avsluta den ikväll när barnen lagt sig. Den är ganska jobbig, men fin och värd det. Och så blir det rester av gårdagens kött med ugnspotatis och svampsås och det längtar jag efter. Det är inte så ofta vi äter den typen av mat längre. Vi har blivit mycket mer aussie i matväg, dvs att man gärna äter ugnsgrönsaker med kyckling, fisk med broccolini eller sådant. Inte så ofta ”riktiga” rätter med sås, pajer, grytor och sådant. Vilket passar mig och min mage bra. Men nu måste jag få ungarna i säng. Ibland är det som att valla får som inte alls vill gå åt samma håll eller göra det de ska. Men jag gillar får också.

/CC

Kommentera

Face your fears.

Jag har precis tagit mig en eftermiddagslur för jag blev så trött att det inte fanns annat att göra. Skönt! Jag läste en stund och sedan ramlade ögonen nästan ihop. T låg redan bredvid mig och sov, han är känd för att ta en lur på helgen, och ungarna pillade med sitt. Vi skulle egentligen vara ute i trädgården och fixa, men det räckte energin verkligen inte till.

En värld utan avokado vore mycket tråkigare.

Vi började som vanligt lördagen tidigt. Alarmet stod på halv sju, men visst är det väl meningen att man ska vakna långt innan och hinna stänga av det så att det gör precis noll nytta? För jag vaknade halv fem. Hur som helst så åkte vi till simningen klockan åtta och där satt jag länge och väl och pratade med vår irländska vän Aoefa (Eva) och hade det trevligt. Sedan bar det av till Erina Fair via lördagsgodishandling på bensinstationen. Där skulle vi nämligen köpa present till Ks son B som hade kalas idag. Vi köpte även varsin handduksponcho åt barnen som de kan byta om under på stranden eller bara slänga på sig över blöta badkläder när man åker hem. Smidigt.

Min lilla onsie.

Vi hann hem en stund för att äta lunch och klä om och sedan började kalaset på Clip & Climb klockan halv två. Det är en sorts klätterväggar för barn. Barnen har varit där en gång innan med fritids, men då vågade Otis inte riktigt försöka. Idag var han lite orolig först, men sedan kom han igång och klättrade som ett spjut samt älskade det! “I’m scared, but I’m facing my fears” Precis så, min lilla pojke! Och B har älskat det från start och klättrade vant och vigt till topp efter topp. Hon klättrade till och med längst upp med bara en pinne för att hämta den andra pinnen som någon lämnat där. Det låter kanske jättekonstigt, men man hade dem som handtag. Strunt samma.

Det blev yoghurt för mig till lunch. Var inte alls sugen på något annat. Barnen var lite trötta där ett tag, därav allvarliga miner.

När vi kom hem från allt detta lite efter fyra så var vi alltså helt slut. Och helt plötsligt fick O 38 graders feber. Tråkigt! Vi var ju alla sjuka för bara ett par veckor sedan. Men vi får hoppas att det går över lika fort som det kom. Kalaset var för övrigt väldigt roligt eftersom vi känner så många föräldrar där. B är ju som sagt min vän Ks son och vi känner ju mycket samma människor. Så det blev en övning i snackande där med. Plus att en lillasyster var med och hon är den sötaste lilla kramgoa flicka man kan tänka sig. Hon sa till mig när jag skulle lyfta upp henne att ”Your hands so cold they burning me. You need wash them.” Och så ledde hon bort mig för att jag skulle tvätta händerna i varmt vatten. Lilla gosan.

Barnen hade så roligt!

Vi har en alldeles rosa himmel utanför fönstret och T håller på att laga god middag för att fira lördag. Barnen sitter just i detta nu med T och ska precis äta på altanen så det passar väl bra att jag avslutar här och går och umgås med min familj. Glad lördag!

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna