Idag blev våra planer att mötas upp med fransmännen inställda. Men det kändes helt okej ändå för vi träffas nästa söndag istället och vi bestämde oss för att åka till Balmain där vi inte varit på länge.
Jag avskyr denna åldern på barn när det gäller bilåkning. B var likadan, så fort vi sätter O i stolen så börjar han gallskrika. Men så fort man knäpper upp bältet och tar ut honom igen så är det som att ingenting har hänt. Vi i vår familj älskar att åka på olika utflykter och att åka bil. Normalt somnar B och T och jag har några av våra bästa samtal i bilen. Men nu sitter jag alltså inklämd mellan två bilstolar i baksätet med O skrikandes i örat. Inte lika kul. Men This too shall pass.
I alla fall var det värt skriken, för så fort vi kom till Balmain så kände jag mig så glad. Husen är så härliga och mysiga och vart man än tittar är det vacker utsikt mot skylinen av Sydney CBD, fina båtar etc. Efter ett tag blev vi hungriga och satte oss på ett mysigt fik och åt sourdough med avokado, cocktailtomater, fetaost och färskpressad juice. Det är få saker jag njuter så mycket av som att sitta på ett cafe, titta på folk och äta god mat tillsammans med min familj.
Efter maten gick vi lite till i husområden och åkte sedan ner till en park där jag ammade O medan B åt glass. Där var en del stora och fina hus som hade sina trädgårdar precis ut mot vattnet. Jättefint!
Nu sitter jag som vanligt på söndagarna i bilen i parkeringshuset i Bondi Junction medan T är inne och handlar mat. Idag har han dock tagit med sig båda ungarna så att jag skulle få en liten andningspaus. För när vi kommer hem måste T jobba i tre timmar. Och då blir det ju mer tid som ensamamma.
Jag förtjänar alltså lite egentid i bilen, tycker jag i alla fall.
/CC
KommenteraIdag var det den stora picknicken nere på gräset här vid Bronte Beach. K och baby B åker som sagt till Sverige imorgon och stannar i fyra månader och när de kommer tillbaka flyttar de 1,5 timmes bilfärd upp längs kusten. Så det var lite avskedspicknick idag.
Vi var kanske tolv vuxna, sex barn och en hund så det var ganska full on kan man lätt säga. Väldigt mysigt, men det blir inte många hela meningar eller fulla samtal direkt, utan det är alltid någon som ramlar, välter något eller skriker ”mamma”.
Jag har inte riktigt orkat tänka på det, men K är min bästa vän här och det kommer att bli väldigt tomt när hon åker. Tanken är att vi ska ses lite hemma i Sverige i juli, men sedan kommer det inte att bli samma sak. Inga promenader till Randwick längre, tedrickande i deras lägenhet med utsikt över havet… Men men, det blir nog bra till slut.
Nu har vi precis tittat på sista delen av ”Innan vi dör” och vi tyckte att den var riktigt bra. Så nu är det den där jobbiga tiden när man saknar en serie, börjar en ny, men man tycker inte att den är lika bra som den andra och är lite så där allmänt missnöjd.
Champagne problems.
/CC
KommenteraVi har fått ett lite dåligt besked och känner bara att vi går ett steg framåt och två steg tillbaka hela tiden. Så vi går båda runt och kan inte slappna av ordentligt och väntar bara på ytterligare besked. Lite kryptiskt, ja, men jag berättar mer sedan.
Jag och O hade en dålig natt, men dagen har ändå varit okej under omständigheterna. Det har varit lite balkonghäng och lasagne till lunch då jag fick springa över gatan för att köpa ketchup. Köpte kakor också (som visade sig inte vara goda) och blev halvt utskälld av kvinnan i butiken för att jag inte hade kontanter på ett sånt litet belopp. Är det inte det som är grejen? Att man lätt ska kunna tap:a sitt kort och gå därifrån. Men typ så här har dagen rullat på.
Men nu till det bästa: färsk pasta och serie! Woho!
Helg är ju bra också. Glömde det.
/CC
KommenteraImorse ville vi ha bageribröd, och för en gångs skull gick jag (inte T) bort till Iggy’s och handlade. Det var riktigt mysigt, klockan var halv nio och folk var på väg till jobb och skola, solen sken men det hade inte blivit för varmt än och jag gick alldeles själv (utan barn). Det blev både en härlig liten runda och sedan en väldigt god efterföljande frukost.
Efter en stund somnade sedan O och jag och B gick ner till lilla lekplatsen en liten stund. Men efter en kvart eller så kom T och O gående. Då hade O vaknat och T tänkte att han kunde passa på att köpa kaffe.
Efter B’s vila och lite lunch tog jag och barnen bussen till Randwick för att mötas upp med K och baby B. De åker till Sverige i fyra månader på söndag så vi vill träffas så mycket vi bara kan innan dess. Fast vi hade lite bekymmer på vägen dit, första bussen var redan full med två vagnar och tyvärr sa inte chauffören något (de brukar ha koll) förrän vi krånglat oss på och såg att det var upptaget. Så det var bara att gå av igen och vänta på nästa buss. Men nästa buss var ej handikappsanpassad, dvs vagnen går inte på heller. Inte förrän nästa buss kom vi på, 25 minuter senare. Suck. Tur att O sov och B var på gott humör. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på de stackars rullstolsburna som alltid har det så här.
I alla fall så mötte vi upp med kompisarna och gick till en stor lekplats jag inte varit på innan. Dock är det ju som vanligt väldigt svårt att hinna prata något vettigt med tre barn som härjar rundor. Men, bättre än ingenting.
Och nu har jag badat O i sitt lilla badkar medan B badade i vanliga badkaret, men nu har lugnet och det glada humöret just skitit sig för O tokgråter i gymmet och B gråter för att hon inte vill äta lasagne.
Bäst att jag kommer till undsättning.
/CC
Kommentera (2)När man MÅSTE fixa pass åt sig själv och sonen, fylla i papper om namnregistrering för O i Sverige, ta tag i citizenship och har en hel lång lista på ännu fler saker att fixa, men man vaknar upp och bara orkar inte ta tag i det. När man mycket hellre vill ner till havet, till gymmet eller äta sin ena sko istället för att sitta i telefonen och med tråkiga papper hela dagen, ja, då gör man det. Inte äter sin sko alltså…
Så på förmiddagen hängde vi mest hemma, tvättade några maskiner och catchade upp på några YouTube-videor och sedan efter lunch gick vi ner till Brontestranden jag och O. Fast O verkade inte njuta så värst mycket, för han somnade. Och jag hade glömt min bok. Men att sitta och bara titta ut över vattnet utan att ha någon av ungarna som efterfrågar ens tjänster är ganska fantastiskt det med.
Så där hängde vi ett tag. Pappan joggade till och med förbi och sade hej. Och sedan, när jag hade samlat kraft nog att knata upp för den långa backen hem i sandaler som man glider bakåt i, så gjorde vi just det och drack sedan julmust som belöning. Och Daim. Åt Daim, inte drack.
Ja, det hörs ju att detta var en väldigt effektiv dag. Det jäkla pappersarbetet finns ju kvar imorgon också.
/CC
Kommentera