Det råkade bara bli så att jag har shoppat igen. Syrran och jag skulle få lite egentid eftersom att man sällan kan prata ordentligt över etern med sammanlagt fyra ungar runtomkring sig. Eftersom att det spöregnade så valde vi att åka till ett köpcenter. Detta var samma dito som jag varit på två gånger tidigare och därför gjorde jag misstaget att tro att jag inte skulle hitta något fint att köpa.
Men. Så funkar ju inte shoppinglivet och shoppingbehovet. Jag råkade köpa en klänning med leoprint, vilken kanske mer borde sitta på en läderhudad soldyrkande åttioåring i Marbella som röker gula Blend. Men den talade till mig och jag behövde den i min garderob. Jag har inte tagit kort på den och nu är det för mörkt, så jag borde egentligen inte nämna den överhuvudtaget. Men det är ju tyvärr för sent nu. Jag köpte även den fina kokboken för barn som Underbara Clara och hennes kollega skrivit.
Annars har ungarna mest sprungit runt och varit galna som vanligt. Mamma berättade att B hade vaknat inatt och varit rädd efter en mardröm om en elak krokodil. Varpå mamma (B’s mormor) sa att det ju inte finns några elaka krokodiler eller några andra farliga djur här. Jo, säger B. ”Det finns sådana där, vad heter de? Bärfisar!” Ha ha.
Nu är klockan elva igen och som vanligt är det senare än vad jag önskar. Men ungarna kom inte isäng förrän tio, så man vill ju hinna andas lite.
/CC
Kommentera
Jag har just ätit falsk ostkaka gjord på zucchini. Låter ju lite konstigt, men den smakade som Frödinge ostkaka och var god. Barnen gillade väl mest glassen vi hade till, but who can blame them?
Jag hann ut på power walk idag mellan ösregnets episoder och det var väldigt skönt. Dessutom passade B och jag på att slå in de paket vi tänkte ge till storkusinerna. Det ena var ett set med leksakscupcakes som man garnerar själv och det andra en typ av pärlplatta i form av Disneyfigurer, vilka sprayas med vatten för att stelna istället för att strykas med strykjärn. Det var en hit med båda, särskilt på en regnig dag som denna.
Jag snackade även med min vän K som är i Singapore och då T landade där idag (för en veckas jobb) hade han åkt direkt från flygplatsen till hennes (och baby B’s) hotell och hängt i några timmar innan de åker vidare hem till Sydney. Trevligt värre. Jag kommer att sakna dem tills vi är hemma igen. Men då har de troligtvis hunnit väldigt långt i bygget av sitt hus, så det ska bli spännande att se. T får vi se om en och en halv vecka, hos släkten i Fiskebäckskil. B längtar efter pappa som en tok!
Nu sitter vi alla fem vuxna, plus O och slötittar på Jagad med Harrison Ford, men jag borde verkligen gå isäng. Jag går ju på nattpasset snart. Och den jobbige kunden har fått för vana att väcka mig varje timme. Not ok. The bags under my eyes are so not Gucci.
/CC
KommenteraIdag var det inte lika varmt och jag, syrran, hennes man och O kom oss ut på en långpromenad. Det var första gången på länge och min kropp blev så glad över att få röra sig. Den är för tillfället mest van att gå på stan eller sitta på rumpan och äta glassbåt eller rabarberpaj. Det är ju härligt på ett sätt, men inget jag känner att jag mår bra av. Snart är det dags att ta tag i balansen mellan godsaker och välmående. Men det hinner jag. Motivationen är sådär eftersom jag inte kan röra mig hur som helst ännu efter graviditeten. Änyhow…
Vi såg en liten orm, men alltså, den såg ju mer ut som en stor mask. Jag vet inte om det var en bebis, men jag är ju van vid betydligt större djur i den klassen från Down Under. Men fin var den i alla fall. I slutet på prommen hade lillO somnat i Baby Björnen och huvudet hängde. Som tur var så lyckades jag få honom att somna om när vi kom hem, så han fick sin välbehövligt sömn trots allt.
Nu har vi alla ätit lasagne ute i trädgården och efteråt blev det lite oplanerad dans. Syrrans ungar skulle lära mig att flossa. Jag har sett det förr, men aldrig provat, så sjukt stolt över att jag klarade det direkt. Så cool morsa/moster är. Hrmmm…
/CC
Kommentera (2)Ungefär så här kan man beskriva dagen:
Skitdålig natt med knappt fyra timmars lappad sömn och där jag vaknade av att B skrek ”Jag har bajsat!” klockan 6.30am. Det var bara att gå upp och fixa frukost.
Senare fick jag som tur var vila i en dryg timme, vilket gjorde mig till mer av en människa. Efter lunchen åkte vi och badade och här började the craziness. Vi var tvungna att åka i två bilar för att få plats och syrrans man hade kört fram deras bil medan han hjälpte B sätta på bältet i den andra bilens baksäte.
Helt plötsligt ropar syrrans ungar som är på väg in i den andra bilen ”Hjälp pappa, den rullar!”. Mycket riktigt, bilen har börjat rulla iväg på grusvägen och vi skriker åt ungarna att hoppa bort medan syrrans man sprintar till bilen och hoppar in i framsätet och räddar sitsen. Den yngsta tjejen hade instinktivt försökt hålla kvar i bilen för att försöka stanna den, så det var rena turen att det gick bra. Bilen hade alltså stått stilla på vad som verkar vara en platt väg, men utan handbroms och när flickorna satt sig däri fick den väl momentum och började röra sig. Jag tror vi alla hade hjärtklappning ett tag efteråt.
Väl framme vid badets parkering och när vi hade börjat gå mot vattnet så kom en okänd kvinna och frågade om det var vi som gått iväg med bildörren fortfarande på vid gavel. Japp. Såklart. Det var yours truly. Fast syrran hade glömt låsa bilen ändå (hon hade nycklarna), så det var inte bara jag som var lite disträ. Hrmmm. Skylla ifrån sig, lite kanske.
Ännu en kväll är klockan över elva när vi har ätit klart och lagt alla ungar. Vi behöver fler timmar på dygnet. Eller, det enda jag behöver är faktiskt fler sovtimmar på dygnet. Ska det vara för mycket begärt?
/CC
KommenteraIdag var dagen jag åkte in till Stockholm för att få möta upp med Katarina Woxnerud angående min Diastasis Recti (magmuskelseparation). Om jag är glad att jag gjorde det? Japp! Hon kollade grundligt och gav mig många tips och råd och berättade till och med en del saker som jag inte visste, trots mina fyra år med detta tillstånd. Tack för det.
Innan jag tog mig till Stockholm hämtade vi upp syrran med familj på Arlanda och sedan tog jag Flygbussen in till stan. De var lite sena, så jag passade på att köpa mig en macka (cream cheese bagel) och dricka (Loka vattenmelon), så det såg nog lite underligt ut när jag kom springande mot dem vid ankomst (missade dem nästan because: hunger) med en halv bagel i mungipan samt en papptallrik och flaska i högsta hugg. Typ ”Jag kan inte krama er, too busy eating”. Men det gick det med.
Jag har varit väldigt trött och extra disträ idag, som på vägen hem från Katarina, när jag åt på Joe and the Juice i Åhléns City-huset. På vägen in var dörren öppen, men när jag skulle gå var den stängd. Och jag tryckte, sedan drog, men inget hände. Tänkte jaha, jag måste gjort för löst och så gjorde jag samma sak igen. Nope. Började vrida på låset och trycka, sen dra. Fortfarande ingenting. Nu började det bli så där riktigt pinsamt när folk tittar på mig och undrar vad nästa steg är. Jag släpper ner min värdighet på golvet och släpar den efter mig in mot Åhléns, genom varuhuset och går sedan ut den vägen.
Dörren vs. CC 1-0.
Nu är vi nio stycken i ett hus i två veckor, det kommer sannerligen att bli spännande att se vart det smäller först. Men än så länge är alla glada och vi hade en härlig middag ute i trädgården alldeles nyss, ljummet ute fastän klockan är tio på kvällen. Och nu sitter jag och gungar O med foten. Bara det att jag är så himla sötsugen och vill gå och ta en ruta mintchoklad ur kylen.
Om bara ungen kunde skynda sig att somna.
/CC
Kommentera